söndag 27 maj 2018

Hårt och dammigt på Långa Lugnet!

Halloj!

Åter ett blogginlägg efter avslutad cykeltävling. Har fått mycket positiv feedback kring racerapporter och det är kul så det kommer jag fortsätta med.

Idag var det dags för årets finaste tävling i landets finaste stad, Långa Lugnet i Falun. En bana som är hård och utmanande men även riktigt riktigt rolig. Åkte dit redan igår lördag och körde ett varv på Loop 3 tillsammans med Henrik Sparr och Alexander Ehrlin. Benen kändes sprättiga och loopen var väldigt snabbcyklad. Bådade gott inför deltävling 2 i långloppscupen.

Starten skulle gå 10:30 på Lugnets riksskidstadion, sedan gick startbacken uppför mördarbacken, känd från bl.a Skid-VM i Falun 2015 och Svenska Skidspelen.

Mötte upp resten av Cykloteket Racing Team strax innan kl 9 för att plocka upp tält och dylikt, innan vi började värma upp. Körde en sväng uppför Högbobacken och sedan nerför Faluns mest välkända och lättåkta stig Gamla Mormor. Sedan skarvade jag och Isak på uppför mördarbacken för att reka lite inför starten och det var lika jobbigt som jag misstänkt.

Nåväl, 10:30 gick starten som Jessica Blomkvist fick en fin bild på:


Foto: Jessica Blomkvist/Allebike













Kom iväg bra i starten och låg med i tät i botten av backen. Gick sedan kontrollerat hela vägen upp, fick slita lite på toppen när det platta ut lite, men i övrigt gick den bättre än jag hoppats på. Förra året hade jag rövben uppför och fick slita som ett djur hela vägen upp, men nu gick det bättre.
Det var lite spridning på klungan efter backen men på efterföljande grusvägar gick det på tok för lugnt så den hel drös kom ikapp och krigade sig fram i klungan så många av top 10 aspiranterna fick problem in på första stigen.

Foto: Cykelkanalen.se Startbacken. Fr V: Jag, Johan Limpan Lindbom, Erik Mattelin, Mikael Flockhart.



Startbacken. Foto: Cykelkanalen.se. Henrik Öijer på mitt hjul, Samuel Brännlund nr. 45



Där sprack det upp ordentligt och täten, inkluderat Emil Lindgren, Henke Jansson, Johan Landström, Dennis Wahlqvist kom iväg, medan jag hamnade i en andragrupp med b.la Martin Setterberg, Fredrik Lagercrantz, Johan Limpan Lindbom Eric Herlitz mm. Vi var en ganska stor grupp och jag slet rätt mycket för att hänga på. På stigarna var det inga problem men det var främst i igångdragen efter kurvur/ut från stigar som tog knäcken på mig. Hade inte tillräckligt med power i benen för det.
Låg hela tiden och åkte jojo 20 meter bakom klungan, sedan var jag ikapp, sedan 20 meter bakom, sedan ikapp... riktigt jobbigt mentalt att inte orka tillräckligt.

Efter drygt 16 kilometer när jag precis lyckats ansluta till gruppen igen råkar Lagercrantz krascha och punktera precis framför mig, så tappar klungan igen... Ett 20-tal meter bakom mig hade jag Isak och Staffan Arvidsson från Upsala CK. I "sprängbacken" kommer de ifatt mig och jag går in på hjul. Isak drar hårt och vi är strax ikapp Eric Herlitz som släppt klungan framför. Jag tvingas även släppa Isaks tempo upp där, passerar Eric och lyckas åter ansluta på nästkommande stigparti. Det blev dock inte långvarigt då jag inte orkade med farthöjningen på nästa grusväg. Jagade solo i några kilometer men förjäves. Passerade Erik Mattelin som dragit i backen, men som tur var gick det bra för honom och han kunde fullfölja.

In på Lugnetområdet igen väntade jag in Herlitz så vi hjälptes åt. På toppen vid hoppbackarna väntade Gamla Mormor. Oturligt nog började vi komma ifatt massa damer som startat en halvtimme innan oss. Med bristfälliga omkörningsmöjligheter på singletracken försökte jag passera dem vid bästa möjliga tillfälle. Det skapade en viss irritation hos mig men så var läget.

Foto: Cykelkanalen.se nedför Gamla Mormor

Foto: Cykelkanalen.se medför Gamla Mormor



Ut på andra loopen fick jag förstklassig langning av Malin och Jocke Nordin, stort tack för det! Min langare nr.1 (mamma) fick för sig att fylla 50 i helgen så jag fick åka upp i min ensamhet. Men det gick ju bra det å!

I början av andra loopen kom Mattelin ikapp igen, och hade dragit upp Henrik Enberg. Vi var nu fyra stycken som hjälptes åt. Eller ja, Mattelin drog lite i början av loop 2 sedan var jag den som fick vind på näsan resten av resan. Passeringarna av damer kom allt tätare och var bitvis krångligt att ta sig förbi. Efter ett tag släppte Mattelin oss men när vi närmade oss skidstadion igen anslöt han, tillsammans med en svinstark Johan Norén och Jesper Svensson som inte lät någon eller något komma mellan hans framhjul och Noréns bakhjul.

Ut på tredje och sista loopen fick jag ytterligare en langning sportdryck av Malin, och efter det satte Norén fart på motionsspåren upp på Lugnet. Bet i hårt medan vi förlorade Mattelin. Då jag inte har något problem med att dra och har problem med att ligga på hjul så fick jag upp och tryckte på lite på en stig, trots att jag var riktigt trött. Inget hände mer än att jag blev aningen tröttare.

Foto: Långa Lugnet. Ut på Loop 3. Johan Norén, Jesper Svensson, Erik Åkesson, Henrik Enberg, Eric Herlitz


Loop tre består av stora delar skidspår, och de som åkt skidor på Lugnet alternativt  sett på vinterstudion vet att de skidspåren inte är platta. Norén körde riktigt starkt uppför och både jag och teammate Eric tvingades släppa dem samtidigt. Svensson och Enberg krigade sig kvar på hjul, starkt gjort. Jag och Eric åkte tillsammans ett tag innan jag märkte att han nog var lite tröttare än vad jag var, och jag fick en liten lucka med typ 6-7km kvar. Efter det är det i princip bara utför kvar, med några få lite kortare backar. Fick upp farten lite och närmade mig Norén och co som tagit sig ifatt Martin Setterberg. Gjorde ett halvhjärtat försök att gå ikapp men jag var alldeles för trött. Passerade en krampfylld Linn Gustafzzon strax innan Skjulsarvsstugan där det sedan är bara nedför i 3 kilometer tillmål. På stigen "Second Chance" kom jag ifatt Emmy Thelberg också, förstod att jag var nära damtäten och ville inte förstöra något i deras tävling. Emmy brukar vara stark och kunna vinna, så hon skulle kunna varit först. Frågade henne om jag skulle kunna få passera henne när Second Chance var slut, men hon var snäll nog/misstolkade det jag sa och lät mig passera på plats. Riktigt snällt trots att jag lika gärna skulle kunnat vänta till slutet på stigen.

Gasade på ner genom "Halloween Knights", även den en fin handbyggd stig. Ut genom fårhagarna på Lugnet sedan hoppade man på Gamla Mormor igen, för att köra nedre halvan ner till skidstadion och målgång.

Kom imål som 16:e man, hade hoppats på bättre än så men det var många bra med. Känns ändå som en nedgradering från fjolårets 10:e plats... Men jag hade dock inte mer i tanken för dagen och jag körde mitt bästa. Bättre nästa gång kanske...?

Foto: Malin Nordin. Uppför hästskon innan målgång


Resultat HÄR

Strava Här:

måndag 21 maj 2018

Pearl Izumi MTB Race!

Halloj!

I helgen som var var det återigen dags att ställa sig på startlinjen. Denna gång bara en timmes bilfärd hemifrån, då Pearl Izumi MTB Race skulle köras i Uppsala Bike Weekend. Det var ett lopp jag aldrig kört tidigare, så det skulle bli spännande med en helt ny bana för mig, vilket man inte är bortskämd med nu för tiden. Starten var redan kl. 09:00 så det var bara att gå upp kl 5 och sedan dra sig bort till Uppsala. Start och mål precis vid slottet, väldigt fint och publikvänligt.

Hade hört att banan skulle vara riktigt snabb och i finfint skick, lite stigpartier och 6st lite rejälare stigningar per varv, och vi skulle köra 2 varv på en drygt 25km lång slinga. Pumpade i rätt mycket luft i däcken, 1,5 bar fram och 1,6 bar bak. Trodde det skulle bli perfekt då det skulle vara lättkört.

09:00

Starten gick och master motorcykeln körde iväg väldigt snabbt för att vara masterstart. Hamnade lite längre bak än jag velat då min taktik för loppet var att gå med de snabbaste så länge jag orkade, sedan krokna och dö då det på det sättet inte var ett viktigt lopp och relativt kort med sina drygt 50km.

Foto: Eva Önnemar/MTBfoto.se



I botten av första backen gick Wengelin i backen strax framför oss, vilket gjorde att man fick bromsa in och accelerera onödigt mycket uppför. Låg på Isaks hjul hela vägen, men han lyckades smita förbi Landström in på första stigen. Märkte redan där att det var riktigt halt och löst i kurvorna och jag hade på tok för mycket luft i däcken... Men men, strax därefter lugnade det sig lite och man kunde återhämta sig, vi var fortfarande många där framme. Jag försökte komma fram lite mer i fältet när det cyklades lugnare och kom fram till Henke Janssons hjul. Därefter var Henrik Sparr nära att gå i backen då det var tight med folk i en skarp högersväng. Han och alla andra klarade sig som tur var.

Nu började det hårdköras igen, varvets andra stigning avklarades och jag kom upp med hedern i hyfsat behåll, tappade ett par placeringar men inget som gjorde så mycket. In på nästa stigparti och det var en framför som fick släpp så hela fyra personer fick stanna upp medan jag lyckades göra ett bättre spårval och kunde passera allihop på vänsterkanten. Det var dock några jobbiga meter kvar upp till Flockhart som låg i svansen på "tätklungan". Orkade inte riktigt täppa igen där och Henke Jansson gick om igen och försökte attackera ifatt Flockhart och co. Nu var jag tokstum och tappade ytterligare 20-30 meter på Henke, men som tur var kom en relativt lång och snabb utförslöpa på stig. jag tog chansen att komma ikapp och tog ett deathgrip runt styret.
Närmade mig Henke alltför snabbt och den skarpa högersvängen därefter som fortsatte i en lång uppförsbacke med en hel del rötter i kom oväntat. Henke svängde medan jag fortsatte rätt fram in i vildmarken. Redde ut det där rätt bra ändå utan krasch, kunde ha slutat riktigt illa om det var någon stock eller stubbe som jag kunnat köra på.
Hoppade av hojen och började springa terränglöpning tills jag kom ut på stigen igen där Isak, Staffan Arvidsson mm hade passerat. Där stod även Wengelin med snopen min och hade kört av kedjan. Kutade uppför backen och hade alltför långt upp till den grupp med Isak, Kimmo och Staffan mm jag nyss legat före.

Väntade in dem bakom som visade sig vara Viktor Junell, Jeppman och Henke Enberg. Vi gjorde en bra grupp och turades om med draghjälpen. När Jeppman var framme och körde på stigarna märkte man verkligen att man bara studsade omkring och gled mer i sidled än framåt bitvis. När det var så torrt som det var blir det sjukt halt på barr och dammig jord. Svor åt mig själv att jag pumpat i så mycket luft.

Kom fram till Sunnersta och deras lilla slalombacke som vi skulle uppför. Den var sjukt brant och sjukt lös med sand och småsten, så det var riktigt jävla slitsamt att ta sig upp, och väl uppe trodde man aldrig att man skulle klara den ett varv till... Men vi tog oss upp och fortsatte samarbetet tillbaka mot sjukhusområdet och varvning. Gick med utan större bekymmer förutom på stigarna där jag studsade omkring som en studsboll och sladdade som om jag var ute på isen med oslipade skridskor.

Vid varvning fick jag en ny flaska sportdryck av Erika (Stort tack) medan pappa stod en bit bort och meddelade att vi var en minut efter Isak. Fick skymt på både Henke och Kimmo som låg ensamma inte långt före oss. Vi hämtade upp först Henke på vägen i motvinden längs fyrisån och inte långt senare även Kimmo. Jag tog en lång förning på det nylagda gruset, peppades av högt dunkande musik från publiken.

Började bli lite sliten nu men lyckades gå med både på stigarna när Jeppman gasa och på platten när Viktor gasa. Började tänka lite på hur jag skulle vinna över dessa, då vi närmade oss mål. Spurten var uppför slottsbacken med en 60 graders sväng precis i botten, sedan full gas de typ 2-300 meterna upp till toppen. Skulle spruta syra ur öronen och jag vet att Junell skulle bli giftig i en spurt, samt Kimmo. Jeppman och Henke Enberg var jag lite mer osäker på trots att jag förlorat en spurt mot Jeppman i fjol på Ottarsloppet.

Henke Jansson hade tröttnat och släppt och med 3-4 kilometer kvar gick Viktor upp och körde på ordentligt. Låg på hans hjul hela sista stigpartiet och sedan när vi skulle över sista gräspartiet med två kilometer kvar exploderade han och attackerade. Han är galet stark och explosiv och jag hade 10-15 retliga meter upp. Bakom mig hade Jeppman och co det också jobbigt och var 10-15 meter bakom mig. När vi gick ut på asfalten och körde förbi Akademiska hade jag mosat mig ikapp och in på rulle medan de bakom inte närmade sig. Oroade mig att Viktor skulle krokna och de skulle komma ikapp, men vågade heller inte gå om och hjälpa till med dragjobbet för jag var sjukt trött och det var alltför bekvämt att ligga på hans rulle i motvinden och motlutet.

Upp framför slottet gick man upp på skrå på gräset och ett promenadstråk, 200 meter innan sista svängen innan upploppet. Viktor var trött och jag tänkte: nu eller aldrig.

Drog ut till höger, attackerade, blicken ner i styrstammen. Kollade bak, hade några meter. Kollade fram, ser en varningsskylt på höger sida men hinner inte reflektera mycket mer över det innan jag helt plötsligt har en trappa två meter framför. Hinner inte ens reagera för att få fingrarna på bromsarna så jag rycker och hoppas på det bästa. Det var en lång trapp och jag tänker i luften "helvete, nu sprängs dämparna" då jag hade dem i låst läge. Men, landade nån meter efter trappen och cykeln höll. Fortsatte gasa fram till svängen och sedan pangpangpang i med växlar för att mosa uppför slottsbacken. Borra ner blicken i styrstammen, blickade bakåt, Viktor hade inte tagit in nåt. Tog ett getöga framåt också och såg Isak passera mållinjen. Mållinjen som aldrig ville komma närmare, satan i gatan vad jobbig backe.

Men jag passerade den som 10:a, 4 sekunder före Viktor och 12 sekunder bak Isak. Det är jag nöjd med trots allt!

Hucktrappan hahah



Tycker det var en riktigt fin och vältänkt bana, riktigt roligt att köra den. Tycker dock att det på många ställen var för dåligt/för sent skyltat för skarpa svängar och andra svårigheter. Bland annat trappan men även i skogen. Lite mer framförhållning skulle vara grymt, annars ett sjukt fint arrangemang!!

Next up: Långa Lugnet i Falun, favoritloppet!!

Strava:

lördag 12 maj 2018

Racerapport Billingeracet!

Halloj!

Idag startade de riktiga tävlingarna i och med långloppscupen, så om man tyckte startfältet på Lidingöloppet var hårt var det inte alls som idag. Hela Serneke-teamet var där, även norska mästaren Fredrik Haraldseth o co i SWIX-Hardrocx-teamet. Givetvis nästan samtliga andra topp åkare, både svenska som norska.

Kände redan igår när vi körde sista delen av banan att det skulle bli kämpigt, försökte trycka på lite men benen dog redan innan pulsen kommit upp i hyfsad nivå. En natt i en campingstuga på Billingen i 25 graders värme gjorde inte heller det hela mycket bättre. Sov rätt dåligt och vaknade ett antal gånger.

Nåja, i med frukost och iväg till tälten där vi mötte upp alla, sedan uppvärmning. Isak och jag sprätte i lite backar, där känslan var densamma som gårdagen, stumt redan innan pulsen tagit sig upp. Bäddade inte direkt för succé...



Start kl 11:00 nere i stan och startbacke upp till Billingen, första halvan asfalt innan det övergick till stig/jord. Låg med hyfsat ungefär så länge som masterbilen låg före, därefter gick det bara utför. Tappade placeringar och väl uppe på toppen kändes det fruktansvärt dåligt och det var dussintals människor före. Visste redan då att det skulle bli svårt och fruktansvärt jobbigt att köra bra och leverera resultat. Var bara att bita ihop på efterföljande stigar och motionsspår för att hitta en lagom grupp att åka med. Hittade en fin grupp med b.la. Mattias Lundkvist, Viktor Ludvigsson, John Midelf, Alexander Ehrlin och Fredrik Lagercrantz m.fl.

Slet som ett djur för att hänga med på banvallen efter några km, slätåkningen och uppför slet jag med något otroligt idag. Men jag gjorde mitt jobb och tog de förningar jag fick, som alla i gruppen inte gjorde. Vi var några som gjorde ett bra jobb och hjälptes åt, medan andra bara låg med. Hade hela tiden syn på gruppen framför. Plötsligt far vi förbi Emil Lindgren som punkat, samt Alexander Vincent Blomqvist som låter Emil få hans bakhjul.

I nästföljande backe sticker Lagercrantz och får med sig Lundkvist, Ehrlin och Pär Becker. Jag var alldeles för slut för att försöka hänga på. Fick en bra rygg på hemmaåkaren Viktor Ludvigsson på efterföljande stigar, som bitvis var helt nya för i år. Grymt jobb av banläggarna, riktigt skoj stigar. Viktors hjul var bra att ligga på, han visste ju vart man skulle åka ;)

Strax flyger Lindgren förbi och försvinner utan synhåll, medan vi går ikapp Alexander som tappat de framför. Precis innan första langning efter 26km i Öglunda kom vi även ifatt Lagercrantz och Becker igen. Det varade dock inte många minuter innan de stack iväg igen i botten av den dryga Öglunda-backen. Fick en ny flaska sportdryck av mamma och sa till henne att det inte alls kändes bra. Gick upp i tät uppför backen för att ha något att falla ner på, om det skulle behövas. Dock passerade ingen och även efter backen fortsatte jag med dragjobbet samtidigt som jag tryckte min första dubbel espresso-gel. Efter ett tag gick John Midelf upp i tät och drog mycket och länge resten av första loopen och in i början av andra. Stort tack för dragjobbet då jag var krokig!



Vi var fortsatt ett gäng med John, jag, Alexander, Viktor och ett par till, John låg nästan ständigt i tät i 10km. Han var riktigt stark på grusvägarna som var täckt i sprängsten, men jag hade bättre teknik och spårval på stigarna så där kunde jag vila upp mig rätt bra. Efter drygt 41km går jag upp i tät, vilket visade sig vara en god idé då det kom en relativt brant utförsbacke i sprängsten där jag släppte på lite. Fick en tendens till lucka och på efterföljande stigparti återanslöt dem någon minut innan även den gick utför. Där fick jag en ordentlig lucka och fortsatte köra. Såg Lagercrantz och en till lite längre fram och det dröjde inte länge innan jag var ifatt dem med dryga 3 mil kvar. Vi körde på, fick en till langning av mamma efter 46km och fick besked att vi var typ 1:30 efter Isak och hans grupp.

Vi kom snabbt ifatt en trött norrbagge och på efterföljande långa och grymt roliga stigparti blev vi även av med norsken som låg led Fredrik när jag kom ikapp. Gött det. Jag mosade på i lagom fart på stigarna med Fredrik på hjul och inte långt senare fick vi syn på Albin Andersson som vi närmade oss snabbt. Vi gick förbi på en stig och han hängde på ända till nästkommande grusväg, då Fredrik sprätte till och ställde av honom (och nästan mig). Vi hjälptes åt bra, han drog livet ur mig på platten och jag fick dra på stigarna, winwin för båda. Nu var det ju nästan kul att cykla!

Ett tag senare får vi syn på en grön-vit tröja som satt på Henrik Öijer. Då fick Fredrik fart och sprätte till ordentligt för att gå ifatt och ställa av, vi lyckades med det trots att Henrik hängde på ett tag. Det var sjukt jobbigt och jag kände mig rökt. Vågade dock inte släppa Fredrik för jag ville ha så lång tid som möjligt bakåt, ifall det floppade i de sista sjuka backarna.

Sista 7 kilometerna och jag tryckte min sista dubbel espresso och vi kom in i Skövde igen. Var rädd att Fredrik skulle attackera i näst sista backen. Låg först och höll ner/upp farten (upp egentligen men gick så långsamt) men ingen attack kom. På följande korta stigparti fick jag sjukt nog en lucka på 40-50 meter som jag upptäckte. Försökte göra något åt det men orkade inte. Vi var tillsammans in i Strupen. Ja, ni hör ju på namnet att det inte är en promenad i parken direkt. Hade koll på läget och Fredrik på hjul. När det brantade till med 70 meter kvar till toppen kom den där jävla attacken jag väntade på. Försökte svara men lönlöst. Han fick sina meter och jag tog mig överlevande över målsträcket på en 17:e plats, bättre än jag trodde under loppet men sämre än jag ville. Men ett såhär starkt startfält har det nog aldrig varit. Riktigt kul att Micke äntligen fick vinna också, och att Allebike bara var två i topp 5. Det går mot ljusare tider igen!



Nästa vecka är det dags för Pearl Izumi MTB race i Uppsala, nytt race för mig, men det kan nog bli skoj!

Strava:

torsdag 10 maj 2018

Pallplats på Ottarsloppet!

Halloj!

Idag, likt förra året på Kristi himmelfärdshelgen var det dags för Ottarsloppet. Ett litet, grymt fint och roligt arrangemang vid Ottarsborgs idrottsanläggning. Körde loppet i fjol också och kom 5:a efter att ha förlorat spurten om tredjeplatsen mot Kim Eriksson och Jesper Jeppman Andersson. Då vann Michael Olsson med Johan Landström som tvåa.

I år var startfältet lite hårdare, dock utan Micke Olsson. Istället hade Micke Flockhart, Henke Jansson, Nils Lillpers, Mattias Forsberg och Jimmy Bodin hittat dit och det är ju starka killar. Kim Eriksson och Johan Landström körde också.

Bansträckningen är två varv a la drygt 25km på en fin, lättrullad bana med mycket fin stig och en del jobbiga uppförsbackar då majoriteten av banan går på en rullstensås.



Starten gick inte förrän kl 15 så det var lugna puckar. Masterstart i ca 400 meter innan de släppte iväg oss. Kim började kötta direkt från start och jag kände att jag låg lite för långt bak för mitt eget bästa. Avancerade i högerspåret och lyckades ganska snabbt ta mig upp i tät. Låg där i ett par minuter medan mjölksyrachocken kunde lägga sig något. Kom fram till banans ända lerhål och efter det hjälptes jag och Kim åt att trycka på på stigarna och grusvägarna.

När vi efter ca 3-4km passerade E4:an kollade jag bak och vi var ett gäng på drygt 10 pers som hade fått en lucka, b.la de jag tidigare nämnt. Flockhart, Kim, Landström och jag turades om att agera lok. Det kördes rätt hårt vilket var bra, så att gruppen filtrerades ut lite. Efter lite mer än halva första varvet låg jag i fjärde position på Henkes hjul i en relativt teknisk uppförsbacke med massa lösa stenar och dylikt. Henke tappar tyvärr Flockhart och Kims hjul och vid nästa grusvägsparti går jag förbi och gasar på rejält för att försöka gå ikapp. Fick Landström med mig, och i efterföljande stigparti var vi ikapp, och till min stora förtjusning hade resterande tappat, så vi var fyra i täten. Nu gällde det bara att fokusera och i n t e tappa hjul, vilket skulle resultera i ett väääldigt kritiskt läge.

Efter banans längsta grusvägsparti, som idag även bjöd på rejäl motvind, kom en av varvets längsta och sista stigpartier. La mig först in där för att kunna köra i mitt eget tempo. Det kändes fortsatt bra inför varvning där jag fick en ny flaska sportdryck av Ebba. Vid varvning hade vi fyra runt 1:45 ner till Henke som låg på 5:e plats. Strax därefter tog jag även av mig glasögonen, ett dumt beslut kom jag på försent när vi närmade oss grishålet för andra gången... Klarade mig dock utan lera i ögonen vilket var skönt. Därefter kördes det relativt lugnt på kommande stigparti och grusvägarna över/efter E4:an.



Hade lite misstankar om att Micke skulle attackera i någon av de kommande rätt långa och sega backarna. Mina misstankar besannades då han attackerade i nästkommande backe. Lyckades sjukt nog bita mig fast hela vägen upp, men på efterföljande stig fortsatte han gasa på ordentligt och jag som var riktigt grillad bara av att komma uppför backen med hedern i behåll orkade inte hålla hans tempo på stigen, till en början. Märkte sedan att Landström släppt, och chansen på pallplats blev ju nu sjukt stor, OM jag skulle orka ansluta igen. La all min tankekraft för att filtrera bort känsla att det brann i benen, och låg retsamt 20-30 meter bakom resten av den långa stigen. Trodde jag skulle vara rökt när nästa grusväg kom, att de skulle gasa på ordentligt där, men hade tur och de båda tog en klunk ur flaskan och jag närmade mig sakta men säkert. En minut senare var jag ikapp igen. Grymt nöjd med det, men visste ju från föregående varv att det var ett par tre till galet jobbiga backar där Flockhart förmodligen skulle fortsätta grilla.

Agerade då sjukt taktiskt att lägga mig i tät inför nästa backe, för att sedan ha ett par ryggar att falla bak på, om någon nu skulle få för sig att kötta. Som sagt flög Micke förbi med Kim på hjul efter ca halva backen. Och då hade jag inte kört lugnt dittills. Slängde mig på Kims hjul i hopp om att orka hela vägen upp, och det gjorde jag. Ville då ge mig själv en klapp på axeln men orkade inte lyfta handen från styret. Micke fortsatte köra där framme och jag hade fullt sjå att hålla mig kvar. Klarade det i ett par kilometer innan nästa långa backe kom. Hängde kvar i 2/3 av den innan jag hade bränt mitt sista krut, typ. På toppen var jag några sekunder bakom men det skulle nu komma en snabb stig lätt utför, där jag visste att jag var snabb. Lyckades återigen ansluta framåt och jag var väldigt nöjd med mig själv, då de inte körde långsamt där framme.

Micke fortsatte gasa på på stigarna och tillslut gick luften ur Kim som var tvungen att släppa honom, med mig på hjul. Han försvann framåt och vi började hjälpas åt att dra resterande ca 8-10km. Klämde i mig min andra SIS dubbel espresso-gel, med extra koffein och det gjorde susen igen. De är riktigt grymma de gelsen. Kim och jag växeldrog i motvinden på grusvägen tillbaka över E4:an och in på sista stigen var jag först av oss. Där gick det inte vidare fort, men det gjorde inget. Vi var båda trötta och hade för långt fram till Micke och bakåt hade Landström tappat en hel del. Låg kvar i tätposition resten av loppet, försökte attackera på samma ställe som jag gjorde ifjol, med 300m kvar till mål. Det gick inte hem och jag saktade ner igen. Sista 50 meterna innan upploppet började jag gasa på igen, och kom in först på upploppet. Men tyvärr råkade jag dubbelväxla och jag fick i en alldeles för tung växel och Kim hann passera innan mållinjen. Riktigt surt att vara så nära, men är ändå riktigt nöjd med hur loppet utspelade sig. Inte minst att jag lyckades återansluta Micke och Kim hela två gånger på sista varvet.



Det var ett riktigt fint och bra arrangemang och jag längtar redan till nästa år. Härnäst väntar Billingeracet på lördag. Det kommer bli hårt, på riktigt...

Hörs!

lördag 5 maj 2018

14:e plats Lidingöloppet MTB!

Halloj!

Det var med skräckblandad förtjusning som säsongen (äntligen?) drog igång idag för mig, i form av Lidingöloppet MTB. Ett fint och roligt arrangemang på ett ställe i Stockholm en liten bondpojk från Ransta som jag är, inte riktigt känner mig bekväm med ;)

Åkte dit o god tid, hängde, bytte om, snacka skit, värmde upp. 12:02 var det dags att släppa lös oss.

Jag var mest rädd för den riktigt dumma 90-graders vänstersvängen efter någon kilometer. Farten är sjukt hög, och man går från 40+km/h i klunga på en dubbelfilig väg, till en smal cykelbana med diken på vardera sida. I fjol var det en krasch där bakom mig som jag som tur var klarade mig undan. Känns som att de ganska lätt skulle kunna dra om banan just där, och dra oss upp på ängen till vänster om vägen och sedan snedda över till cykelbanan. Det skulle vara mycket säkrare och skulle förmodligen även bli ganska bra spridning på startfältet, då det är rätt jobbigt att cykla på en äng.

Nåväl, tillbaka till starten.



12:02.

Jag stod i andra startled långt till vänster, lyckades ta mig fram lätt och låg med längst fram. Tyckte det var en god idé för att förhoppningsvis slippa det allra värsta och att riskeras att dra med i en krasch i den nyligen omskrivna 90-graders sväng. Klarade mig ifrån missöden och jag kunde i teorin pusta ut, på riktigt försökte jag bara försöka få ner så mycket luft i lungorna som möjligt.

Upplevde det som rätt lugn körning på efterföljande cykelbanor innan man äntligen svänger in på motionsspåren. Farten höjdes direkt och jag har tätkontakt med b.la Isak ett par gubbar framför mig. Helt plötsligt är det 50 meter mellan han framför mig och killen framför honom. Jag försöker gå om och jaga ikapp, men kommer endast ikapp Kim Eriksson som släppt täten, samt Henrik Sparr efter ett tag till. Gasar på i tät ett tag med bra känsla trots 93% i snittpuls. Efter några km försöker Daniel Brengdahl attackera vår klunga för att försöka ansluta framåt, jag tar upp jakten på Brengdahl och slutar inte förrän han är infångad igen. Hade ingen aning om vilka som låg i min klunga, eller hur många som var före. Hade ett hum och gissade på ca 10 stycken.

Efter dryga 15 kilometer passerar vi ett järnvägsspår där banans andra orosmoment var; att behöva stanna och vänta på tåget. Lyckligtvis klarade vi oss från det och fortsatte att gasa. Började att turas om att dra mer och mer, jag, Brengdahl, Micke Flockhart och Kim Eriksson främst. Hade även ett par tre gubbar bakom på hjul som inte drog någonting. Bestämde mig för att försöka ligga så långt fram som möjligt för att slippa möjlig jojo-effekt där bak, samt att ha något att falla bak i om jag började trötta i nån backe eller dylikt.

Låg aldrig sämre än 4:a i gruppen vilket kändes ok. Efter 40 min/20km tryckte jag första gelen från SIS, dubbel espresso smak med koffein. Den gjorde susen och jag kände mig åter stark. I samma, relativt långa, (i Lidingö-mått mätt) som Flockhart och Isak ryckte från oss i fjol, ökade Micke farten och jag var inte många meter från att släppa. Men lyckades kriga mig med även där men märkte att min hårdkörning i början började göra sig påmind.

Vidare följde en relativt lättåkt parti för en som har bra kurvtagning och bra power i igångdrag. Låg med utan att trötta ut mig och sparade energi i kurvor etc. Visste ju att det skulle köras hårt senare igen. 30km skylten passerades och plötsligt var vi halvvägs. Kändes ju rätt bra det där.

In mot "varvning" vid Lidingövallen igen, efter dryga 40km och vår enda langning för dagen. Klämde åter en SIS-gel strax innan det. denna gång utan koffein. Fick ny flaska sportdryck av mamma och fick info att vi var 2:30 efter täten. Det var peppande. Märkte nu att det var Henrik Öijer, Johan Landström samt Kimmo Kananen som låg längst bak i vår grupp. Starka killar även där, och jag började bli lite orolig då de förmodligen inte slösat lika mycket krafter som jag hade där framme i spets.



Ett par kilometer senare när Brengdahl är uppe och slaktar, märker jag hur det börjar krypa i vänster hamstring, en välkänd känsla innan kramp. Fan, nu är det kört tänker jag, men lyckligtvis lugnar de sig där framme ett tag och jag kan backa bak och veva lite lättare växlar ett tag, välbehövligt. Visste dock att det snart skulle börja attackeras, då t.ex Kananen och Öijer smög sig framåt. Med milen kvar ökade tempot drastiskt och i Bosö-backen någon kilometer senare small det till i baksida lår, krampen var ett faktum. Släppte gruppen 10-15sek och rullade utför efterföljande stig rätt lugnt. Då släppte krampen sjukt nog och jag började våga mig på att gasa lite lätt igen.
Hade mardrömmar att nån grupp skulle närma sig bakifrån, samtidigt som jag fortfarande såg gruppen med Öijer och co ett tiotal sekunder framför. Orkade tyvärr inte ta mig ikapp så nu körde jag bara för att behålla min placering.

Tog mig imål på 2:06:13, på en god 14:e plats vilket jag är nöjd med. Olyckligtvis får jag reda på att min grupp med Flockhart och co tagit sig ikapp Isak och Calle Friberg, och Flockhart lyckades komma 5:a... Känns surt att veta att man ändå realistiskt sett hade chansen om en klar topp 10 placering... Hade 44 sekunder upp till Isak på en 7.e plats, så det var tight om placeringarna 7-14. Så med lite mer tur och en gnutta mer taktiskt spel från min sida hade det kanske varit möjligt. Men, inga undanflykter från min sida. Jag cyklade så fort och hårt jag kunde och hade inte kunnat veta på förhand hur det skulle sluta. Så jag är nöjd med loppet och säsongsstarten, slog fjolårets tid samt närmare Lindgren, Olsson och Wahlqvist där uppe i tät!



Näst på tur är Ottarsloppet på torsdag, sedan vidare ner till Skövde och de riktiga långloppens start i Långloppscupens Billingerace. Ser fram emot det.



På återskrivande!