Min Mörksuggejakt.

Hej där.

I söndags var det dags för mörksuggejakten i Rättvik. Då jag varit sjuk tre veckor den senaste månaden och fått ihop ca 4 kvalitetspass under den tiden hade jag som mål att endast köra den som en genomkörare inför SM som börjar på torsdag.

Uppladdningen inför loppet var långt ifrån optimalt med 21 timmar jobb i kassan på Team Sportia-tältet under Vansbrosimningen under fredagen och lördagen, samt väldigt dålig sömn natten till söndagen. Mådde illa och kände mig yr hela vägen till Rättvik men det kändes lite bättre så fort jag steg ut ur bilen och började värma upp. Då Mörksuggan startar med en lång startbacke i form av Vidablick, ca 175 hm på dess 2,5 kilometer ville jag vara hyfsat uppvärmd. Masterstarten gick genom centrala Rättvik och det blev fri fart när vi nådde backen efter ett par kilometer. Jag kände direkt att jag inte skulle försöka hänga med täten, så jag lade mig i mitt tempo på tröskeln ungefär. Blev snart passerad av Ted Pettersson och sedan Martin Tjern, båda i juniorklassen. Hade dock ögonen på Martin hela vägen upp, men strax efter backen låg min klunga i ett rätt långsamt tempo vilket gjorde att vi inte tog in på de framför, dessvärre tappade. Andreas Ringvall från Sala gjorde något försök att komma ifatt, med ett par till + mig på hjul. När vi sedan kom in på det första tekniska partiet för dagen körde killen från Mora CK framför mig relativt långsamt, så vi tappade Andreas rulle. Men efter ca 10-12 km kommer Rättviksåkaren Viktor Junell ifatt och går upp och drar i nästan 1,5 mil i en monsterfart. Jag låg glatt kvar på rullen hela vägen utan att slösa alltför mycket energi. Vi kom ifatt klunga efter klunga och efter ungefär 25 kilometer kom vi till en klassisk langningssträcka där pappa stod med en ny flaska sportdryck och mamma hade en gel ett par hundra meter senare. Skönt med ny energi. Ett antal kilometer senare kom vi ifatt rätt många cyklister, inklusive Martin Tjern som låg på en andraplats i junisklassen. Tyvärr var det här Viktor Junell kom om ett antal fler cyklister än vad jag gjorde och körde ifrån. Låg kvar på Martins rulle några kilometer och gjorde även en del jobb framme. Kändes faktiskt riktigt bra i kroppen efter alla sjukdomsveckor och min plan och att bara göra en genomkörare inför SM sket sig ganska snabbt.

När "30km kvar till mål"- skylten kom kände jag mig grymt fräsch och tyckte att läget var under kontroll. Vid det tillfället låg vi ca 6 min efter täten, vilket var riktigt bra. Ett ett par kilometer senare sket det sig, kroppen sa ifrån och krampkänningarna började komma. Växlade ner ett par växlar för att öka kadensen för att trampa ur krampkänningarna någorlunda men de kom tillbaka så fort jag ställde mig upp eller hade tryck på pedalerna. Klunga efter klunga körde om och jag såg hjälplöst på när de passerade. Väntade och väntade på att nästa junior skulle komma förbi och förnedra mig, men det dröjde nästan 17-18 kilometer till innan Ludde körde om, och då hade jag tappat över sex minuter på Martin Tjern de knappa två milen. Strax innan Ludde körde om var en skarp vänstersväng och sedan rätt brant uppför på asfalt som sedan övergår till stig. Trampade sjukt lätt för att inte krampen skulle komma, men väl inne på stigen högg det till på insida höger lår och krampen var ett faktum. Stannade och hoppade av cykeln för att sträcka ut låret och fick erbjudande av en medlidande tjej ur publiken att få lite massage, som jag vänligt tackade nej till för att det började släppa och jag gick resten av vägen uppför backen. När det var en mil kvar var "King/Queen of the hill" en backe där vem som helst kunde mäta sina tider med eliten. Där fick jag kramp på utsidan av vänster lår, men det släppte rätt fort efter lite stretching på cykelni nedförsbacken efteråt. Uppgiven och i dystra tankar blev jag passerad av nästa junior, Tobias från Funäsdalen. Med 7-8 kilometer kvar låg jag ensam på en grusväg utan någon framför och utan någon bakom. Kände mig väldigt ensam och tvärsist, trots att det var över 1000 motionärer som kämpade bakom mig. När banan då övergårfrån grusväg till stig under kraftledningsgatan var jag så inne i dåliga tankar att jag fortsatte på grusvägen ett par hundra meter innan jag såg en liten skylt där det stod "Fel väg". Tänkte "skjut mig" och vände om. Kom tillbaka till banan och en stor klunga innehållandes nästa junior Edwin Kloo kom och jag lät den passera. Ville bara i mål och sedan hosta ur allt dam ur lungorna och stretcha ur benen. De sista 4 kilometerna kändes som dubbelt så långa och väl i mål var jag över 11 minuter bakom Martin Tjern som jag låg med till det var 3 mil kvar. Självklart var jag sjukt besviken när jag korsade mållinjen, men med tanke på de få träningstimmar i juni/början på juli får jag väl vara nöjd att kroppen orkade med första 40 kilometerna iallafall. Får ta med mig det iallafall. Fick tiden 2:52 vilket är 14 minuter långsammare än förra året. Pinsamt. Lägger det bakom mig och fokuserar på framtiden där allt
förhoppningsvis ska lösa sig...

Tre bilder tagna av Luddes lillebror Lukas Kitzberger

Tillbringade efteråt ett par dagar hos familjen Jansson i Falun för lite träning och skönt häng, mötte även upp Joel Burman och tog en fika och middag, riktigt trevligt! Och i morse drog vi (jag, Henke, Ida och Robin) även igång med 6x30 sekunder med stillastående start vilket resulterade i yrsel och att jag spydde upp det vatten jag druckit under passet, då jag körde utan frukost, vilket i efterhand var en bra idé.

Imorgon styr vi ner bilen och cykeln mot Värnamo för årets SM i XCE och XCO. Hade i våras som mål att komma top 5 på XCO vilket kändes realistiskt efter Borlänge Tour, men nu efter sjukdomen tar jag det som det kommer och ska försöka mitt bästa att ta en bra placering.

Försöka mig på att cykla lite idag...

Halloj. Mår bättre nu. Hostar fortfarande en del när jag ska sova, samt när jag vaknar, annars känns det bra.

Är i Falun just nu och tänkte ta mig ut i Lugnetterrängen och köra lite lugnt för att känna hur det känns. Behöver ju få någon form av träning innan Mörksuggan på söndag.

Hörs sen

Mycket negativt men en del positivt

Hallå. Länge sedan. Anledningen till varför kommer jag att ta upp nedan. Men jag tänker börja med det positiva.

Sverige och Falun tog ju 2 VM-guld nu i helgen. No biggie. Skoja, självklart var det enormt stort att ta hem, inte bara en utan två medaljer och de av högsta värde. Så stort grattis Ida Jansson och Jenny Rissveds! Vi fick även med oss en 4, 5, 6 och 9 plats från sprinten, vilket är grymt.

Ja det var de positiva nyheterna, nu till de negativa.

Jag tog ju studenten den 10 juni, vilket var roligt men det gjorde att träningen blev lidande den veckan. Men det var ju ingen fara, då jag känt mig grymt stark och behövde en vilovecka. Så det blev endast tre pass den veckan, varav ett av dem var lite hårdare. Efter studentveckan blev jag passande nog sjuk. Väldigt jobbigt och tråkigt att gå runt och vara sjuk och missa viktiga träningspass inför SM som sker nere i Värnamo i mitten på juli. Förkylningen höll i sig nästan en vecka och efter sex dagar kände jag mig såpass pigg så jag stack ut och cyklade lugnt en timme. Kände att kroppen inte var med, men förkylningen höll sig borta. Dagen efter körde jag åter ett pass, ett lugnt teknikpass med lite pulshöjande körning. Kroppen var fortfarande ovan men det kändes ändå bra i hals och lungor. På tisdagen körde jag första hårdare passet med 8st 30sekundare, varannan stående varannan sittande. Hade bra fart på dem och benen kändes bättre och bättre. Så bra så att jag fortsatte köra hårt på onsdagen med 2:30h snabbdistans. Uthålligheten fanns inte riktigt där, men första timmen kände jag mig stark, sen en liten svacka innan jag kunde köra på sista timmen. Allt som allt gick passet bra.

På midsommarafton var vi uppe vid stugan i Mockfjärd och när vi ändå var där körde jag backintervaller i den 3,2 kilometer långa backen med 183 höjdmeter som ligger precis vid fäboden vår stuga ligger i. Jag körde fem stycken, och jag överraskade mig själv med att köra snabbast femte och sista intervaller. Kände mig nästan som innan sjukdomen igen. Skönt det! fick även med över 1000hm. På midsommardagen körde jag distans från stugan till lägenheten i Falun. Hade aldrig utgått från stugan på ett distanspass förut, så det var kul med nya vägar! Dock gick det snabbare till Borlänge än vad jag räknat med, så det blev skarv runt Varpan när jag väl kom till Falun.

Dagen efter det vilade jag samtidigt som vi lastade ur allt ur lägenheten, så numera är jag inte boende i Falun längre. Tyvärr. Var ändå kvar i Falun till i tisdags. I måndags tänkte jag också köra backintervaller, när jag ändå var i Falun och där finns det backar. Men jag vaknade upp med lite halsont, men det gick bort efter ett par koppar te. När jag körde ut till Norlingsberg och körde första intervallen kände jag dock att halsen inte kändes bra. Avbröt därför efter en intervall och cyklade hem igen. O nu har jag legat med förkylning och hosta en vecka till. Är fortfarande inte helt bra, hostar fortfarande som en galning när jag ska sova och på morgnarna, men det är rätt lugnt på dagarna. Planen är att sluta hosta så jag kan träna, förhoppningsvis på onsdag för på söndag ska jag köra Mörksuggan i Rättvik, som blir lite "inför SM" tävling. Kommer förmodligen inte gå så bra, och har numera gett upp hoppet om ett bra SM också, men ska göra allt för att köra så bra som möjligt.

Det var allt för den här gången, förhoppningsvis är jag frisk och kry nästa gång vi hörs.

Leriga (långa) Lugnet

Hejsan.

Jaha. Det där var en lerig historia. Jag fick stå i första startfållan vilket var skitskönt, dock orolig att snabbinsatsstyrka där framme skulle trycka på ordentligt uppför Skjulsarvsbacken. Men när starten väl gick var det en ganska behaglig historia uppför Lugnet. Låg på Wetterhalls hjul uppför nästan hela backen och det var ett bra hjul att hålla uppför. Första halvmilen var alla ganska samlade, jag låg med långt framme hela tiden. Men när första stigpartiet kom var jag aningen för långt bak för att gå med. En andraklunga formades och vi låg tillsammans i ett par kilometer innan även den splittrades. Hittade några bra ryggar att ligga bakom utan att behöva göra något jobb med att dra. Med ca 45km kvar kom den längsta backen på första loopen, jag tyckte vi var lite för många i klungan så jag ökade farten och fick med mig Pär Larsson från Västerås och nån mer kille. Tyvärr orkade jag inte hålla deras hjul hela vägen upp utan jag och en till hjälptes åt. Fick sällskap av några till resten av loopen, inklusive Linus Persson i min klass. När Linus kommit ifatt fokuserade jag endast på honom och brydde mig inte så mycket om åkarna runtomkring. Efter första loopen låg vi tillsammans i tät med en betryggande ledning. Hela andra loopen låg vi tillsammans, och efter ungefär halva den började mina växlar att strula. Inte så mycket men ändå irriterande. In på loop 3 hade vi dragit ifrån ännu mer och låg fortfarande tillsammans, men växlarna fungerade bara sämre och sämre. Jag var tvungen att hålla in växelreglaget lite halvt nästan hela sista loopen vilket resulterade i kramp i tummen. Till råga på allt gjorde Linus ett ryck i en rätt brant backe som jag inte kunde svara på, mycket pga att växlarna hoppade upp och ner av sig själv men även för att tröttheten kommit till kroppen. Körde själv resten av loopen och svor då och då över växlarna för att det skulle kännas bättre. Pricken över i:et gick jag omkull strax innan second chance också, i en lerpöl... Lyckades behålla min 2a plats i juniorklassen, distanseras med 2 min av Linus som körde grymt starkt. 

Foto: Kajsa Salmela

Foto: Tobias Lundin

Foto: Bernard Abrahamsson 

Foto: Niclas Brus

Senaste Månaden!

Hej där.

Den senaste månaden har flugit iväg så sjukt fort så jag inte ens vet vart jag ska börja.

(långt inlägg)

Klippingracet UCI C2

Helgen efter Fiskumrittet var det dags för tävlingspremiär i Sverige med Klippingracet UCI C2 i Säter. Skönt att inte behöva åka så långt. Banan var väldigt tekniskt krävande och det fanns inga partier att vila på. Mycket byggt och mycket nya stigar, så det var en rolig bana. Bestämde mig fram start att inte hetsa mig i starten utan jobba mig upp i fart, vilket jag tycker att jag gjorde. Hamnade därför rätt långt bak i början men jag stressade inte över det. Efter ett halvt varv ökade jag lite och kom ifatt några som jag körde med ett tag. Sen splittrades gruppen och det blev varje man för den själv. In på sista varvet låg jag på en 7:e plats och jag kände att benen och ryggen inte skulle palla högre fart, så jag körde sista varvet i samma fart som tidigare och gick i mål på min 7:e plats. Hade tydligen tappat tid sista varvet så de framför mig måste ha ökat farten. Oavsett så kändes kroppen rätt seg av allt tävlande och åkande veckorna innan så jag är nöjd med det. Tog även några få UCI poäng också.

Foto: Jakub Sarota

Europamästerskapen

Helgen efter var tävlingsfri tyvärr, för hade gärna kört EM, men fick inte chansen. Men jag och mamma åkte ner till Huskvarna och kollade hela långhelgen. Bäst av allt var när Emil Linde tog EM guld i sprinten och Martin Setterberg tog hem bronspengen. Riktigt kul. Alla andra svenskar kämpade även de på bra i värmen, i alla lopp.

Vårgårda UCI C1

Helgen efter EM åkte jag ännu en gång söderut, denna gång till Vårgårda med skolan. Dags för UCI C1 race. Jag vet hur tuff den banan var sedan innan, och de hade förändrat den lite till i år så den blev ännu tuffare. Starten blev kaosartad för mig då han som sköt pistolen stod en meter ifrån mig. När han sköt började det ringa i öronen och för en sekund slutade jag uppfatta allt omkring mig. Sedan åter till verkligheten och jag körde iväg. Kom iväg bland de sista trots att jag stod i första startled. Därför försökte jag köra på i startbacken, men gick mig bara stum i stället. Öronen ringde fortfarande. Hela första varvet kändes helt värdelöst, låg långt bak och hade problem med att hänga med. Men ut på andra varvet hände nåt, kroppen vaknade till och jag kunde gå med i en utbrytning där jag inte hade några alls problem att gå med i, förutom i slalombacken. Där körde jag i mitt tempo och alla andra verkade köra fortare. Fattar inte hur. Anton Olstam och Axel Höglund fick en lucka iallafall, och jag låg kvar tillsammans med Bernard Abrahamsson och Axel Hansson. Ut på sista varvet ryckte Bernard lite, och jag velade om jag skulle gå med eller ligga kvar bakom Axel. Jag chansade och gick med. Bra där. Vi fick lucka och jag sa åt Bernard att vi skulle samarbeta så Axel inte kom ifatt. Gick upp i tät och fick några meters lucka. Kom snabbt ifatt en väggad norrman. Då jag var riktigt trött bestämde jag mig för att vila upp mig lite bakom honom innan sista, värsta halvan av varvet. Dum idé. Gick sjukt långsamt och utan omkörningsmöjligheter. Bernard kom snabbt ifatt och jag blev lite irriterad. Skulle han ligga tillsammans med mig uppför slalombacken också skulle jag tappa mark och placering, vilket jag inte ville göra. Som tur var tog norrmannen B-spåret uppför en teknisk backe, och jag kom om på A linjen. Bernard tog också B linjen, och jag hade 10, 20, 30 meter rätt fort. Behöll den luckan nerför slalombacken och gick in med lättaste växeln in i slalombacken, som vi skulle rakt uppför. Var hela tiden orolig att de bakom skulle ta ikapp, men när jag väl var uppe så hade jag fortfarande en lycka på 10-12 sekunder. Skönt. Inga misstag i sicksacken ner bara så borde tiondeplatsen vara min. Och det blev den. Riktigt skönt att kroppen tog en sån helomvänding under racet,har nog aldrig varit med om att gå från så dålig till att känna mig grymt stark under en tävling. Fick med mig 25 euro och några UCI poäng med mig hem också, skönt att få in lite pengar.

Foton: Marcus Lidevi Products

Borlänge Tour

Och nu senast var det dags för ännu en hemmatävling, nämligen Borlänge Tour, ett tredagars etapplopp i Borlänge som började med ett tempo i fredags. En timme innan start började det regna. Mycket. Har aldrig kört Borlänge Tour i dåligt väder. Med en minut kvar till start kom Martin Setterberg förbi och sa "ta det lugnt i de nya tekniska partierna, det är sinnessjukt jävla halt". Ojdå. Starten gick och jag körde på. Efter nån kilometer kom jag ifatt finnen som startade 30 sekunder före mig. Kom bakom honom i ett av de nya tekniska partierna och det gick inte fort kan jag lova. När jag väl kom om hade Anton Olstam som startat 30 sek bakom mig tagit in så an var ca 30 meter bakom. Men jag körde på i mitt tempo och såg att Anton tappade mer och mer. Väl i mål var han 23 sek efter mig, alltså 7 sek snabbare. Förutom Anton var det ytterliggare 4 killar som var snabbare, så jag slutade 6:a i prologen. Hyfsad start på helgen tyckte jag, för hade inte så mycket syra när jag gick i mål, vilket var ett gott tecken.

På lördagen var det XCO, huvudgrenen. Benen kände perfekta och jag kom iväg sjukt bra i starten. Äntligen en bra start, för första gången i år. Men då startsträckan är lång var det ändå många som körde om innan singletracken. Låg väl runt 10 plats innan jag gjorde som jag gjorde förra året, tog placeringar på insidan. Vips, så var jag långt fram igen. Skönt. Första varvet gick rätt lugnt och vi var sju stycken i tätklungan. På andra varvet fick Linus Persson problem precis framför mig, så jag åkte in i ett träd. En halv sekund senare kom Axel Hansson rakt in i min bakväxel. Aja, den funkade fortfarande hyfsat och jag låg fortsatt femma. Efter nån kilometer till var vi endast fem i täten och jag låg sist av oss. Bakom Olstam som jag märkte tappade mark. Inga omkörningsmöjligheter än på ett tag. Jag såg de framför segla iväg meter för meter, men när jag väl kom om Anton kunde jag ansluta där framme rätt snabbt. Tempot var inte skyhögt så jag hade inga problem att hänga med. Jag lät Jack, Emil och Linus göra jobbet framme i tät medan jag bara låg med så länge jag orkade. Ut på sista varvet kändes det fortsatt bra och vi hade stor lucka bakåt. I första sandbacken höjde Emil farten och jag tappade några meter. Några meter jag lyckades ta in metrarna senare, men med syra upp till öronen. När Emil sedan drog på en attack efter en hårnålskurva hade jag inget kvar att ge, såg de tre köra ifrån. Körde sista varvet i min fart, ungefär som vi kört de tidigare varven. Kom imål som fyra, 1:25 efter Emil som verkligen höjde farten. Det gjorde så jag även låg 4:a i totalen, 1:13 upp till tredjeplatsen och 37 sekunder ner till femte. Skulle inte vara omöjligt att hålla sista dagen.

Sista dagen hade jag fortsatt bra ben. Kom iväg hyfsat i starten och kunde ta ett par placeringar i första kurvan. Några hundra meter senare körde Emil som låg först fel, vilket även Jack märkte, så han ryckte redan där. han fick ett tiotal sekunder som Emil efter ett varv tog in. De två låg runt 20-25 sekunder före oss ut på tredje varvet när jag gick upp och styrde. Vi var tre stycken, jag, Linus och Anton som slogs om tredjeplatsen. Jag låg framme och drog hela tredje varvet, och jag märkte att vi tog in på Jack och Emil. Det gav mig extra motivation till att trycka på hårdare. Jag märkte att växlarna började strula mer och mer efter incidenten racet innan, och efter ett tag blev det sämre och sämre. Men de första 5-600 meterna på sista varvet hade vi tagit in 8-9 sekunder på dem framför. Med mindre än ett halvt varv kvar var vi endast 4-5 sekunder bakom, men strax efter det sa mina växlar tack och adjö. Fick lov att växla ner och trampa lätt så jag inte skulle köra av kedjan. När det var platt igen kunde jag trycka på igen och märkte att jag närmade mig lite. Men ett hundratal meter senare hörde jag pssssssssssssssssssssssss från bakdäcket. Faaaan, punka. Kunde cykla 200 meter till innan all luft var borta. Men en dryg kilometer kvar började jag springa och trodde nästan jag kunde hålla undan femteplatsen. Men nej. Klungan bakom kom ifatt med 200 meter kvar till mål och jag sprang imål på en besviken 10:e plats. Sjönk från 4:a till 5:a i totalen också. Men för att tänka positivt så vet jag att jag kan vara där framme och slåss nu, att formen är på rätt väg, vilket är otroligt skönt. Fick med mig pengar även härifrån, närmare bestämt 200 kr. Kul det iallafall.

Långa Lugnet

Nu på lördag är det dags för hemmatävlingen och årets första långlopp Långa Lugnet här i Falun. Som det ser ut nu och de senaste 2 dygnen har det regnat, och vi körde loop 2 + 3 igår. Tror jag såg mina nav över vattenytan ca 5-6 gånger totalt på andra loopen. Skämt åsido, men det var sjukt blött. Som tur var har de nu dragit om de blötaste partiet på andra loopen så vi ska slippa cykla genom midjedjupt vatten. Skönt det. Men det blir nog en rolig tävling ändå!

Fiskumrittet i Norge!

Hallå! 

Just nu sitter jag i bilen och närmar mig Falun efter en helg med tävlingar i Norge. Fiskumrittet har körts och det är en slags favorittävling, kört den de tre senaste åren. Banan är brutal och rolig med både naturligt tekniskt o byggt.

Tävlingen startade i går då det kördes tempo på XCO banan, ett varv med 30sek mellan starterna. Då jag var efteranmäld startade jag sist och fick jaga Freddan som startade framför. Kom iväg bra i starten och hade bra fart nerför åkern. Märkte att jag tog in sekund för sekund på Fredrik och i den naturligt tekniska delen längst älven var jag inte många sekunder bakom. När vi gick över vägen och in i den tekniskt byggda delen kom jag ifatt honom ungefär vid stenkistorna. Vi båda körde om två stycken i det partiet och ut ur det partiet mot mål kunde jag gå om Fredrik också. Spurtade imål på tiden 15:46 på en 12 plats, 1:26 efter vinnande Martin Siggerud. Fick 100 NOK för det så det var kul. 

Idag startade vi 11:05 och skulle köra 4 varv på banan som mätte lite mer än 5,5 km. Kom iväg hyfsat bra men längst ner efter åkern tog jag helt fel väg och följde efter de andra. Blev totalstopp i vänstra delen där jag åkte medan den högra gick mycket snabbare. Tappade några placeringar där men kunde snabbt gå upp och köra om en liten klunga. Fick med mig Linus Persson på hjul och vi låg tillsammans hela första varvet. Ut på andra sänkte jag farten lite och Linus gick om och ifrån. Låg ensam resten av loppet men hade två stycken jagande bakom hela tiden, ca 10 sekunder bak. Kände mig lite stressad men var ändå avslappnad så jag lyckades dra ifrån på sista varvet och gick i mål på en 14 plats, vilket jag är nöjd med! 

Känner mig bättre och bättre för varje tävling som går, så snart kommer väl det där snabba, lätta benen jag kan ha!! Bara att gasa vidare, nästa race är i Säter på lördag, UCI C2 kategori!

Foto: Pelle Persson 

Foto: Alexander Vincent Blomqvist

SRAMliga Hammel!

Halloj!!

Sitter just nu på tåget från Sala till Falun, ska bli sjukt skönt att få komma hem, iallafall för några dagar. Sticker nämligen till Norge och första Norgecupen i Darbu/Fiskum på torsdag. Det är en tävling jag gillar och har levererat bra resultat från, så jag är förväntansfull!!!

Resten av resan då, sen senast. Vi reste i torsdags från Mulhouse i Frankrike ungefär 60 mil till en stad som heter Göttingen i Tyskland, strax norr om Kassel. Vägen dit gick fort och smidigt tills vi hade 25 minuter kvar. Totalstopp på Autobahn och stod stilla i tre(3!!!) timmar, pga en brinnande lastbil. Detta gjorde att vi kom till Göttingen vid 19 istället för 16, så det fick bli en kort träningsrunda i Götting-skogarna. Grymt fina stigar som jag skulle kunna spendera timmar och åter timmar på, men eftersom att det blev mörkt så blev det endast en timme. Tryckte på bra både utför och uppför, så får vara nöjd med det lilla jag fick. 

Dagen efter styrde vi upp mot Danmark och Fjellerup, där vi skulle sova över helgen, ca 7 mil från tävlingen i Hammel. 

På lördagen åkte vi till Hammel och testade banan, kom dit och det var svinkallt, svinblött och svinlerigt och start/målområdet skulle lika gärna kunna föreställa en cykelcrosstävling i slutet av november. Utöver så mycket lera anser jag banan höll bra klass, inte lika rolig som Bad Säckingen. Om jag ska vara lite kritisk så tycker jag att den var lite för lång för att vara en XCO bana, den va ca 6km. Men det fanns med både hopp, grymma utförsåkningar, skrå-åkning och även jobbiga uppförsbackar. Körde två varv med Anton Olstam så jag kunde banan sen. 

Igår då, var det dags för race. Startade kl 15:15 vilket jag anser är väldigt sent och väldigt jobbigt, kör hellre på morgonen. Startade två minuter efter eliten och skulle köra lika många varv, alltså 4. Det var tufft från första tramptag och man var tvungen att slösa så mycket extra energi redan första varvet för att man bara slirade omkring. Men kom fort in i ett behagligt tempo som jag höll i tre varv. Sista varvet var det slitsamt, och när jag kom ifatt en (vad jag tror) avdankad elitcyklist eller vääldigt trött junis så skulle jag köra om, men då körde han in precis framför mig så jag körde in i hans vevparti och var tvungen att springa uppför backen. Efter det blev jag lite panikslagen eftersom att de närmade sig bakifrån, så jag gjorde ett till misstag, gled omkull på en liten fjuttig rot och förlorade flytet helt. Och efter det ville inte heller växlarna fungera som jag ville, så var tvungen att dubbelklicka varje gång jag skulle upp eller ner en växel, vilket inte fungerade så bra. Blev omkörd av några och tappade flowet helt. Ett par kilometer kvar till mål och jag körde på så gott jag kunde. Kom imål som 18:e av 35 startande så det får vara okej. Tävlingstiden blev runt 1:30 vilket är väldigt länge. När jag gick med cykeln efter målgång snurrade inte bakhjulet något eftersom att det var fullproppat med lera som täckte igen allt... 

Tvätt av cykel så gott det gick, dusch sedan hopp in i bilen för att åka till Frederikshavn där färjan till Göteborg gick ifrån kl 22:30. Sov ett par timmar på färjan i en fåtölj och landade i Götet 02:15. Sträckkörde hem och var i Ransta 06:15. Vila lite hemma innan tåget gick mot Falun igen! 

Nu blir det ett par dagar med träning, plugg, sömn, mat innan bilen till Norge går på torsdag. Ska bli kul och ser fram emot det!

Bilder: 

Fint i Göttingen!

Göttingen 

Innan träningen på banan i Hammel i lördags

En bild på målrakan och varvområdet.