lördag 11 augusti 2018

Cykelvasan 2018!

Halloj!

Nu är årets Cykelvasa körd och jag sitter i husbilen påväg neråt i Dalarna igen.

Resan mot Sälen började i onsdags när jag cyklade upp till Falun från Ransta. Fina ben, bra väder och fina vägar. Kom till Falun med ca 20 minuter kvar till 5h så jag skarvade på 20 minuter till. Passet landade på 151km och exakt 5h vilket ger mig 30,3 i snitthastighet. Bra urkörning inför Vasan alltså. Var ändå lite orolig över formen, då jag slet ordentligt på just grusvägarna och de platta partierna på Finnmarksturen i söndags.

I torsdags hämtade mamma upp mig med husbilen och vi tog oss upp till Sälen. Vaknade upp till regn och jättekalla grader på fredagsmorgon, vilket inte gjorde en pepp på att dra ut och köra ett väckningspass. Kom ändå ut strax efter k 12 tillsammans med Mateo och vi körde upp på toppen av Lindvallsfjället och sedan ner på deras Rosa led, riktigt fint. Därefter var det lite fotografering med teamet och olika sponsorer och Vasasprinten som vi kollade på.

Mot kvällen började det blåsa något fruktansvärt mycket, och vi åkte ner och parkerade husbilen nära start vid Berga By, tillsammans med Adam Gustafsson och hans far. Trodde helt seriöst att bilen skulle blåsa omkull, och kunde inte somna förrän strax efter 12 när jag bestämde mig för att lyssna på musik. Då slockna jag direkt.

Det var fruktansvärt skönt att få stå i elitledet vilket gjorde att jag inte behövde köa in i startfållan alls utan kunde värma upp och rulla in strax före kl 8. Det var riktigt mäktigt att få stå där framme på en så prestigefylld tävling som cykelvasan ändå är.

08:15 gick starten och vi rullade iväg. Det gick riktigt långsamt uppför backen, låg på bra mycket lägre puls än tröskel. det gjorde att det fylldes på ordentligt bakifrån med folk från led 1, 2, 3 som kom ifatt och bara måste köra förbi... Tycker det gick riktigt långsamt egentligen första 15-20kilometerna. Mycket farliga omkörningar och oroligt i klungan vilket resulterade i en del "nästan" krascher och liknande. Är i dessa lägen alldeles för snäll och låter ofta folk gå förbi vilket inte är bra. Kommer för långt bak i dessa lägen för mitt eget bästa.

Strax efter Mångsbodarna, på en grusväg efter 19km tog jag en gel, för jag vet sedan tidigare år att jag glömt/inte hunnit äta eller dricka mycket innan vi kommer till Tennäng, där det är en jobbig och ganska lång backe. Där har jag alltid fått en svacka och tappat tid och placeringar... Nu var jag lite trött in mot backen, men kunde gå ut lugnt och sedan öka och ta placeringar och gå ikapp en grupp på toppen av backen. Där fick jag även en ny flaska sportdryck av mamma, trots att jag bara tagit ett par munnar av den jag hade på.

Det hade spruckit upp in mot Risberg och jag låg i en andraklunga, ca 15-20sek efter tätklungan. De saktade in strax därefter och vi kom ikapp, såväl som gruppen bakom oss.. Nu var vi en riktigt stor grupp som närmade oss Evertsberg och halvvägs in i loppet. I backarna kunde jag gå med utan större problem och kände att jag var stark. På grusvägarna fick jag slita desto mer, dock inte alls på den nivå som det var förra helgen. Efter Evertsberg går det ganska mycket utför, och det hade återigen spruckit upp lite inför spurtpriset i Evertsberg. Det var en lucka fram som vi fick täppa till, jag, Ringvall och ett par norrmän hjälptes åt. Vi kom ikapp dem efter ett tag och vid vägundergången vid Vasslan var vi åter en stor förstaklunga. Jag kände mig stark och hoppades kunna göra någonting i Lundbäcksbackarna som strax skulle komma. Fick en flaska sportdryck av mamma igen vid Vasslan.

När Lundbäcksbackarna väl kom var jag alldeles för långt bak när det började köras på och spricka upp. Kom ändå in i någon form av tredjeklunga tillsammans med Emil Hedlund, Fredrik Lagercrantz, Henrik Blom, Sebastian Högdahl och några fler som bara låg på rulle b.la en del norrmän. I sista backen innan Oxberg kom vi ikapp Henrik Sparr, Jonas Ahlstrand och Edvin Wilson bland annat. Tillsammans bildade vi en  tredjeklunga som låg ca 10-15sekunder bakom andraklungan hela tiden. Hela tiden turades jag, Lagercrantz, Högdahl, Svensson och Hedlund åt att dra fram klungan medan 7st andra bara låg med. Vi slet på där framme men tog aldrig in något på andraklungan. Kilometerna rullade på ganska snabbt och vid Eldris med 9km kvar förstod jag att det skulle bli en supertid.

Med 4km kvar började Wilson och Ahlstrand visa fram fötterna lite och gick upp och höjde farten ett par gånger. De lyckades inte bli av med några och gav sig efter ett tag. Ahlstrand försökte en sista gång in på campingen med 1km kvar. Gick in på hans hjul och fick med mig mer fart uppför sista knölen efter campingen, så jag passerade honom. Inte min plan direkt men nu blev det så. Var först in på det 700meter långa upploppet och gav allt jag hade från start. Hade ledningen till ca 2/3 av upploppet då jag blev passerad av Lagercrantz, Svensson, Hedlund, Sparr, Wilson och Blom. Rullade imål som 26:a nöjd med loppet på tiden 2:42:37. Micke Olsson vann på 2:40:16 så jag var endast 2:21 bak, vilket jag är jäkligt nöjd med :)


Strava:




Bild efter målgång:

söndag 5 augusti 2018

Finnmarksturen!

Halloj!

Nu är ännu en deltävling i Långloppscupen avklarad i form av Finnmarksturen i Ludvika. En riktigt bra och utslagsgivande bana och säkert rolig om man är i bra form. Jag hade förhoppningen och iställningen av att vara i bra form, efter ett par veckor med mycket mängdträning efter Engelbrektsturen. Dock även väldigt mycket jobb vilket sliter även det. Har känt mig seg på de intervallpass jag kört, och väldigt varierad känsla på övriga pass som mestadels bestått av jobbpendling/ar.

I fredags hämtade jag även hem en ny tävlingshoj från Cykloteket i Bromma, en Trek topfuel 9.9 SL fast 2019 modell. Skulle bli spännande och prova då det är några förändringar från årets. Provkörde den igår under väckningspasset och var endast 2sek från PB på röda spåret här hemma, så bestämde mig för att tävla med den idag. Väckningspasset kändes bra och jag hade fin känsla på stigarna.

Idag åkte vi upp mot Ludvika och jag hämtade ut nummerlappen samt monterade på Långloppskameran på styret, riktigt roligt att få köra med den och om ett par veckor kommer ni att få se hela Finnmarksturen filmat från mitt styre! Kommer länka till filmen när den väl har publicerats. Tillsvidare kommer ni få en ganska detaljerad beskrivning av loppet nu, och när filmen finns får ni även veta att jag talar sanning ;)

Starten gick från Hillängens IP som vanligt, sedan masterstart genom Ludvika. Märkte redan nu när farten var relativt hög att tyngsta växeln inte ville hoppa i, hur jag än gjorde... Förstod genast att det skulle bli sjukt frustrerande samt riktigt riktigt jobbigt när det skulle gå fort på riktigt... När första backen kom och mastern släppte började det gasas lite. Gjorde en bra början av backen men sedan stumnade jag ordentligt. Många gick förbi men det samlades upp igen efteråt. Försökte avancera på efterföljande grusvägar men det var svårt. Fortsatt tokstum började fältet spräckas upp mer och mer. Efter en mil hade jag tappat räkningen av hur många som låg före. Visste att det var alltför många egentligen. Men jag hade ingen kraft överhuvudtaget att få ner i pedalerna. Kommer ifatt Alexander Ehrlin och fortsätter köra, långsamt. Efter ett tag kommer en klunga med b.la Tommy Hammarström, Stefan Carlsson, Andreas Wahlstedt, Daniel Grass, Joel Erntsson mm. Tommy och Stefan gjorde största delen av jobbet och vi kom strax ikapp klungan med Anders Eriksson, Henrik Öijer och någon mer.

Vi låg mer eller mindre tillsammans hela klungan en bra bit. Jag och Öijer turades om att köra framför varandra, då vi båda hade kameror på styret. Jag filmade honom och han filmade mig. kul! Vid 24km, när vi passerade Brunnsvik, stod mamma med ny flaska sportdryck. Jag hade i princip endast druckit 3 klunkar och en gel tog ingen ny flaska. Nu visste jag att det skulle komma ett kritiskt läge. Hade rövaktiva ben samt en bakväxel som inte fungerade som den skulle, och nu var det snabb cykelbana in mot Ludvika igen. Jag trampade ur vid runt 37km/h vilket inte var rimligt. På tyngsta växeln trampar man ur vid runt 45-46km/h med 36/10 utväxling. Fort gick det och hög kadens hade jag. Riktigt slitsamt var det. Som tur var var det bara ca 2km asfalt innan vi vek av och in på ett stigparti igen. Dock var det dags för cykelbanan igen strax efter det. Jag hade lyckats skapa en mindre lucka ut på cykelvägen så jag passade på att byta batteri på kameran just då, innan jag släppte fram de andra. Nu var vi drygt 4-5 pers som turades om att dra, och säkert 7-8 stycken som bara åker med. Jävligt irriterande. Orkar de gå med kan de väl för fan hjälpa till och jobba lite. Det är ingen landsvägstävling vi kör.

Öijer delade sin plan med mig att höja farten i backarna och på stigarna strax efter man gått under vägen och uppför trapporna i Ludvika igen. Jag tyckte det lät som en bra idé, samtidigt som jag funderade på hur fan jag skulle kunna orka det, jag var ju tokslut redan nu. Henrik höjde farten som han sa och jag hakade på. Det är rätt kuperat på Högberget så det blev lite småluckor. Vi fick syn på David Risberg strax framför samt Mackan strax framför honom. Vi tog oss ikapp dem, och när det började bli utför igen på löparspår var hela klungan samlad igen. Började köra på i mitt tempo mer och mer och märkte att det började bli småluckor här och där, inte minst på stigar. Efter ca 45 km visste jag att det skulle börja komma fler och fler stigar så bestämde mig för att gå först in. Märkte direkt att jag fick en lucka utan att behöva gå särskilt hårt, och snart hade David Eriksson anslutit. Trummade op och hade bra känsla på stigarna på den nya cykeln. Luckan blev större och större hela tiden och efter ett tag såg vi dem inte ens bakom.

I en backe efter dryga 46km fick vi syn på Robert Reiyer Österling ett 50tal sekunder framför. Tog oss ikapp honom några kilometer senare, strax innan vätskekontrollen i Hagge. Jag, som hade fått upp farten gick om ganska omgående. I Hagge började en av banans värsta backar. Den börjar på asfalt för att sedan övergå i grusväg. Den var dryga 3km lång och hade dryga 110 höjdmeter, så det var en väldigt slitig backe, ingen brant sak men den var ihållande jobbig. Började få syn på cyklister längre upp i backen och började ta mått och räkna sekunder upp. Sneglade bakåt och såg att Robert tvingats släppa några meter medan David krigade sig ifatt de meter Robban tappat. Mätte upp till ca. 50sekunder i mitten av backen upp till cyklisten framför vilken jag på stilen samt kläderna tippade var Dennis Wahlqvist. Det visade sig att jag var korrekt när vi kom ifatt honom strax efter att backen tagit slut. Framför honom skymtade jag Fredrik lagercrantz svart/rosa kläder, samt Nils Lillpers och Viktor Ludvigsson. Tippade på drygt 30 sek framför.

Utför på grusvägen ner mot Hagge igen fick David upp farten rejält när han fick använda sin dropperpost. Jag själv låg med bra på hjul och slapp trampa vidare mycket. Dennis hade lagt sig på mitt hjul. När vi kom ner till Hagge igen och hade 10km kvar till mål fick David nog och släppte upp mig. "Härifrån får du nog köra själv", sa han. Gick upp och drog och såg fortsatt gruppen framför, som hade anslutit till Stefan Dahl också, så nu var de 4st. Visste att den beryktade "Leos backe" strax skulle börja. Lite drygt 100 höjdmeter på 1200 meter, vilket är rätt jobbigt. Det var även ett segment där man kan mäta tider mot varandra. När gruppen med Lagercrantz och co gick in i backen låg vi dryga 25 sekunder efter. Kunde gneta ifrån David och Dennis ganska tidigt i backen och tog stadigt in på dem framför. Kollade bak och skymtade Dennis på jakt efter mig. Men jag slängde i en växel till och luckan växte. Kom ifatt grabbarna på toppen av backen och kunde passera både Stefan och Nils på nästkommande stigparti. Nu väntade några kilometer stig/elljusspår innan sista asfaltsbiten in mot Ludvika igen. Lyckades skaka av oss både Stefan och Nils och på asfalten fick jag och Viktor en liten lucka. Vi försökte göra något åt det, men Lagercrantz var för stark och körde ikapp. Ville gå först in på sista stigen och passerade Viktor. Men efter det var jag alldeles för trött när han gick förbi igen med 500 meter kvar till mål. Viktor var först imål av oss med mig strax bakom, och Lagercrantz efter mig. Kom imål på en 14:e plats i elit, 15e totalt då Emil Lindgren junior körde juniorklassen och var några sekunder före.

Överlag rätt missnöjd med dagen, hoppade över Långlopps-SM för att fokusera och göra bra resultat på Finnmarksturen istället. Det blev pannkaka ganska snabbt, men är nöjd med känslan sista 30km iallafall. Men det var ju redan försent då. Bryta ihop och komma igen till Cykelvasan på lördag. Tills dess: Flytta in i lägenheten i Falun och bara träna mer. Kommer bli en rolig vecka!

Hörs i mål i Mora!

Strava:

Bilder:
Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

tisdag 24 juli 2018

Engelbrektsturen!


Halloj!

Ett par dagar för sent kommer nu racerapporten från Engelbrektsturen ni alla väntat på.

Vi anlände i Norberg runt 01:30 på natten till söndag, och somnade väl runt 02. Kändes som om man precis slutit ögonen när man var tvungen att tvinga upp dem igen. Sleva i sig frukost, ett ljummet morgondopp i sjön sedan rulla bort mot torget och startområdet för uthämtning av nummerlappar och dylikt. värmde upp en sväng innan jag stack in till starten och gjorde mig redo.

Visste av erfarenhet att det brukar gå ruskigt fort på banvallen första 4km bort till Klackberg. Därför blev jag förvånad när det inte gick så fort, så avancerade mig framåt och började hjälpa till med draghjälpen. Passerade Micke Olsson och flinade att han såg trött ut, vilket han svarade " jag e det". Min psykning verkade inte funka då han senare gick och vann skiten.

Vid Klackberg efter 4km kändes det fortsatt bra och ungefär halvvägs uppför första backen som är 603 meter lång rullade det på fint, sen påminde sig benen om att de inte är 19 år unga längre, utan 20 och gamla och ömtåliga. Fler och fler passerade mig innan toppen var nådd och utförsbacken började. Dock är det en såpass tung stigning, kort nedför och sedan riktigt slitsam slakmota på kort tid så tunga ben hann inte återhämta sig utför. Kändes som jag knappt hade styrfart uppför, men lyckades ta rygg på Viktor Junell och han jagade ikapp klungan framför som bestod av väldigt många, däribland Henrik Sparr, Anders Eriksson, Jakob Björklund, Andreas Ringvall, Marcus Johansson och typ resten av hela startfältet. Vi var en helt galet stor klunga vilket inte alls kändes okej.

Jag försökte hålla mig långt fram och avancera när jag visste det skulle bli stigpartier. Det var dock riktigt svårt med sura ben och en 50 man stor klunga. Klämde första gelen efter redan 11km i hopp om att det skulle bli bättre. Det blev det inte och jag började dricka ofta. Efter 22km fick jag en ny flaska av mamma i Fragg, vilket var bra. Efter det orkade jag hålla ihop det i ca 8km till, innan det tog helt slut på en grusväg. Poff, sa det bara och de försvann framför mig och Anders som också var riktigt riktigt trött. Jag lyckades dock återansluta på nästkommande stigparti men lyckan var kortvarig på de försvann igen efter en ögonblinkning. Körde solo ett tiotal sekunder bakom dem igenom kontrollen i Klackberg efter typ halva loppet, och höll undan gruppen bakom i flera kilometer, innan de kom ifatt mig i botten på Dansarbacken. I klungan låg b.la Stefan Dahl, Stefan Carlsson, Tommy Hammarström, Jonatan Steen mm. Tyckte klungan var alltför stor och försökte grilla lite i backen. Dock gick det inte fort och jag blev trött och alla hängde med. En klassisk lose-lose-lose situation.

Låg med i klungan ända till nästa hårda backe, Håberget. Då jag känner till banan bra och körde den för någon månad sedan försökte jag skapa något även där. Gick upp tidigt i tät och försökte iallafall få någon att tröttna. Men inte fan lyckades jag nu heller, utan jag själv blev bara skittrött. Nu var det bara ett par mil kvar till mål. Lyckades även nu hålla mig kvar i klungan i dryga 8km till, ända till ett jobbigt rotparti strax efter langningen i Nordansjö. Där lyckades jag dubbelpunka båda benen och gruppen anförd av Stefan Carlsson försvann fort. Nu var det fan ren överlevnad in i mål. Passerade Gunnar Bäckgren som hade punka. Med milen kvar ungefär fick jag kram på insida lår på höger sida. Hade haft bubblingar i benen ett par mil och nu var det ett faktum. Dock försvann det efter någon minut, likt på Lidingöloppet tidigare i våras. Kunde nu "gasa på" dvs. höja intensiteten men farten var lika låg. Några kilometer senare kom jag ikapp Henrik Öijer. Frågade om han också hade dubbelpunka i båda benen och fick till svar att det hade han. Samt i magen, så jag antar att jag inte var den som hade det eländigast där ute i Norbergsskogarna. Vi tog sällskap ända in på banvallen med 5km kvar till mål, släppte upp honom i en förning som han knappt orkade ta, gick om igen och han skrek att det kom någon bakifrån. Tryckte alla 150 watt jag orkade och kollade bak. Öijer hade släppt, och någon kom fort som fan. Det visade sig vara Wetterhall som punkterat tidigare i loppet. Han passerade och jag kunde fortsätta in i Norberg och passera mållinjen skamligt långt efter vinnaren Micke.

Ingen rolig historia, men nya tag om ett par veckor igen!

Strava:




Bilder:

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se




















lördag 21 juli 2018

Mountainbike SM XCO!

Halloj!

Sitter just nu i husbilen påväg till Norberg för deltävling 6 i Långloppscupen. Åker nu genom skogarna i Jämtland påväg från Östersund och Frösön där SM i XCO och XCE hållit hus. Jag ställde bara uppe XCO-racet idag kl 15.00.

Vi kom dit redan i onsdags kväll för att på torsdagen se juniorerna och eliten göra upp om medaljerna i XCE sprint. Kul att Eric Herlitz från teamet tog en tredjeplats i junior. Efter det körde vi XCO banan ett par varv, vilken var betydligt förbättrad från förra höstens SWE-Cup på samma ställe, så man blev positivt överraskad. Fortfarande väldigt mycket gräspartier som är ganska tråkiga att köra på, men mycket byggda hinder som de flesta var roliga.

I fredags tog vi det lugnt, såg Tommy kamma hem guldet i pojkar över 50 år, Andreas tredjeplatsen i pojkar 30 innan vi körde ett par varv till på XCO banan. 

Idag då. Då var det dags kl 15. Riktigt segt och inget som passar mig att starta sent, vill hellre starta på förmiddagen. Lallade runt och kikade lite på juniorernas race, samt lite på dameliterna innan jag och Isak började värma upp. Det var riktigt varmt med 28 grader vilket jag tycker är bra. Ju varmare och torrare ju bättre. 

Strax före 15 samlades vi vid starten för upprop. Jag fick stå i startled 3 då jag knappt kört några XCO-lopp i år. För min del spelade det ingen roll då jag inte hade några större förväntningar på loppet. Två veckor med begränsad träning och förkylning med en fortfarande snorande näsa sänkte förväntningarna mycket, och jag siktade in mig på att ta det som ett hårt väckningspass inför Engelbrektsturen i Norberg dagen efter. 

Startskottet löd och vi gasade på. Det blev lite tumult precis framför mig och jag var påväg in i Jesper Svenssons bakhjul och tvingades klicka ur foten för att inte krascha. Foten blev överkörd av Herman Larsson och jag kom iväg nästan sist från startrakan. Bittert försökte jag avancera mig fram i fältet vilket inte är lätt, då det ganska snabbt smalnar av och blir singletrack. Det gick ganska fort, väldigt dammigt och bittert innan jag kunde börja köra om folk igen. Ut på andra loopen på första varvet låg jag runt 21:a plats, tillsammans med b.la. Jesper Svensson, Micke Flockhart, Henke Enberg mm. Ut på varv 2/7 tog jag mig ikapp Isak och lade mig bakom. Hade jagat mig upp ganska mycket på första varvet och kunde inte återhämta mig ordentligt så Isak fick en liten lucka. Jag, Flockhart, Jesper och Enberg jagade på, och Flockhart tog upp jakten igen. Men vid stora trähoppet tog han B-spåret medan vi andra hoppade så där tappade han mycket varje varv. 

På asfalten ut mot varv 3 gick Flockhart upp i tät igen, samtidigt som Isak anslutit till Henke Jansson och Adam Gustafsson ca 10sek framför oss. Flockhart höjer tempot men vi lyckas inte ansluta riktigt. Klämde en koffein-gel och det började kännas bättre igen. Kunde återhämta mig hyfsat på tredje varvet och det började kännas bra. Nu hade Dennis Wahlqvist anslutit till vår grupp efter ett kedjestrul på första varvet. Återigen tappade Flockhart vid stora hoppet och gick återigen om och attackerade på asfalten ut på varv 4. Vi lyckades fortsatt gå med hans attack och han fortsatte göra jobbet i tät med mig i rygg. Men ganska snart går Dennis om och upp i tät och höjer tempot när han ser Henke Jansson strax framför som var lite trött. Dennis går om och han och Henke får en lucka och lyckas ansluta till Isaks grupp igen. Flockhart tappar igen vid hoppet där vi andra hoppar, men även jag börjar bli trött. När Mickes attack nu kom på asfalten orkar jag inte följa.
Han fick en lucka och lyckades ansluta till gruppen framför, medan jag, Jesper och Enberg inte orkade. jag körde på ut på femte varvet i mitt eget tempo och kände mig numera rätt trött men ändå bra. Strax därefter går Jesper upp och håller farten uppe, samtidigt som Enberg plötsligt försvinner. Han fick tydligen framhjulspunka… 

Jesper och jag kommer ifatt Henke Jansson som fortsatt är trött, och vi får en lucka. 
Får helt plötsligt blixtont på en punkt i ryggen vilket tvingar mig att släppa Jesper några meter. Det tog några minuter innan det gick över lite, men då hade Jesper fått upp farten ordentligt. Låg nu helt ensam ut på varv 6. Ser en bit framför mig Wengelin som verkar ha tröttnat ordentligt. Det visade sig dock att jag nästan körde lika långsamt då det tog tid innan jag kom ikapp och körde om. Snackade lite om vilket varv vi var på, och han sa att han var trött. Fick en mindre lucka till honom, men nu hade Henke fått upp farten igen, och anslutit till mig. Han passerar mig, säger något åt mig, mumlar att jag är trött och han stack iväg som en avlöning. Frågar mamma vid langning om det verkligen bara var ett varv till efter detta, och det var det. Körde sista loopen ensam med Wengan inte långt bakom. På asfalten ut på sista varvet kör han förbi som skjuten ur en kanon med turboknappen intryckt i nedförsbacke och försvann framför mig. 


Sista varvet gick riktigt riktigt långsamt och det var med nöd och näppe jag ens orkade imål. Fick riktiga krampkänningar i sista backen innan målgång, men som tur var kunde jag börja slappna av och hindra krampen från att komma på riktigt. Imål som typ 15:e man efter en personligen ganska medioker åkning. Pulsmässigt väldigt bra då snittpulsen hamnade på 175bpm (91% av max, tröskel 170bpm) men hade inte riktigt farten i benen än. Inte jättekonstigt eller överraskande direkt. Nöjd med prestationen ändå, men nu är det full fokus på Engelbrektsturen imorgon och sedan träning inför det viktiga SM om två veckor, då det är Långlopps-SM i Motala. Det är där jag verkligen vill prestera. 

Imorgon är det dags igen, 11:00 på torget i Norberg!

Strava:



Bilder:
Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

söndag 8 juli 2018

5:a på Mörksuggejakten!!

Halloj!

Hemma igen från Rättvik och deltävling 5 av Långloppscupen. Jag och mamma styrde bilen mot stugan utanför Mockfjärd igår efter lunch. Ärligt talat kände jag mig riktigt nere, hade huvudvärk, var riktigt trött och lite täppt i näsan. Det var riktigt motigt att ens ta sig ut på cykeln på kvällen för att köra ett väckningspass. Hade druckit mycket vätska under dagen och tillslut tog jag mig i kragen och stack ut. Visste att jag har presterat bäst på de tävlingar då jag kört ett relativt hårt väckningspass dagen innan, ca 1h med 10-15 min runt tröskel eller strax över. Började med att köra lite stig innan jag åkte ner till min traditionsenliga 10min backe, Karls Knös, där jag brukar köra intervaller på midsommar. För ett par helger sedan hade jag kört PB upp på 10:02 på femte och sista intervallen. Nu krigade jag mig upp på 09:58, alltså 4sek snabbare än senast, med lugnare och med kontrollerad puls. Kunde kanske ändå bli något på suggan.

Vaknade kl 06 och var inte alls så taggad. Mörksuggan är ett ruskigt fint lopp, fin natur och fina stigar. Men det är ingen bana som passar en sådan som mig. Dels börjar den med en lugn masterstart sedan en 2,5km lång backe innan det blir snabbt och lättåkt igen. Var riktigt orolig för Vida Blick, som backen heter, faktiskt. Tidigare lopp har jag kunnat gå med tätklungan, men med denna brutala start skulle jag inte ha någon chans. Dessutom ett väldigt starkt startfält så jag räknade med kanske top 15.

Starten gick kl. 10:00 och jag kom iväg hyfsat. Masterbilen körde lugnt genom centrala Rättvik innan snabbingarna i täten fick sprätta på i botten av backen. Låg väl kanske runt 25-30 man in i stigningen. Syran kom innan pulsen hann ifatt och det var överlevnad där ett tag innan man kom in i andra andningen. Allebike-gossarna tillsammans med ett par till gasade på ordentligt och fick en lucka. Krigade mig upp sista biten och kom upp tillsammans med Isak som inte hade någon bra dag. Gick om och in på coach-Mackans hjul. Vi jagade ikapp de framför medan det anslöt folk bakifrån. Gick med stumma och tunga ben relativt snart fram i fältet för att jag visste att det skulle komma en kritisk stig strax.

Gick in på stigen som 2.a efter Fredrik Lagercrantz och väl ute på vägen igen var vi bara 3st, jag, Fredrik och John Karlsson. Vi samarbetade och jagade ikapp gruppen framför med b.la. Eric Herlitz från teamet. Men gruppen bakom anslöt också. Vi var typ 19 pers i gruppen ett bra tag. Jag var ordentligt stum och hade svårt att gå med i ryck samt på stigar. Benen skrek nej och jag lämnade ofta små luckor som jag lyckades täppa till. Där framme var det bland annat Lagercrantz, Limpan, Lillpers som gjorde mycket av det starka dragjobbet.

Efter dryga 25km fick jag med nöd och näppe en ny flaska sportdryck av mamma då hon höll på att missa mig bland alla i klungan och allt damm. Men en ny flaska fick jag och jag kunde även klämma i mig en koffeingel. Visste att jag skulle behöva bita i i ca 10 minuter till innan den började verka och det klarade jag. Kände mig starkare och avancerade i klungan in på en stig som jag visste skulle vara ett kritiskt läge i loppet med en lös och brant sandbacke med rötter i, efter drygt 31km. Gick ut långt till höger och lyckades ta mig upp. Limpan, Lillpers och jag lyckades ta oss upp, och tillsammans med Lagercrantz fick vi en mindre lucka bakåt. Men de återanslöt igen och vi var åter en alltför stor grupp för att vara samarbetsvilligt.

Efter drygt 40km låg jag i tät in i en av banans längsta stigningar, men Limpan gick förbi och grillade. Lillpers, Björklund och Lagercrantz anslöt till Limpan medan jag drog resten av fältet ett 20tal meter bakom. Tänkte att det kunde gå riktigt illa om de fyra fick en lucka, då alla är galet starka och var de enda som ville göra jobbet i vår klunga. Lyckades gneta mig ikapp dem och med resten på hjul. Det tog något enormt mycket på krafterna och jag tryckte åter en koffein-gel. Några km senare ser vi ett par människor en bit framför oss, det visar sig vara Mattelin och Johan Norén som släppt tätklungan. Vi kom ikapp dem i Östbjörka, där mamma stod med en ny flaska sportdryck och en kall flaska vatten av Jocke Nordin att hälla över mig. Här var Lagercrantz och Limpan väldigt irriterande på resten av gruppen som inte hjälpte till något med farthållningen. Vi började få hjälp av Mattelin och Björklund, och ibland drog de så hårt att det blev tendenser till lucka framför mig. men återanslöt jämt. Nu var det endast 3 jobbiga jävla backar kvar som skulle bli kritiska för mig. Två stycken vid Västberg/Nittsjö och sedan Markusbacken med 1 mil kvar.


Jag och Jakob Björklund vid Östbjörka. Foto: Eva Önnemar/MTBfoto,se


I den första av de backarna var jag i tät i botten innan Limpan fick för sig att slakta lite. Många, däribland Norén, Lagercrantz, Mattelin, Björklund och Albin Andersson passerade mig in på följande stig. På den fick Albin något problem och var tvungen att stanna, så jag fick jaga ikapp den lilla lucka fram till Lagercrantz. Kom in på hjul igen och hann återhämta mig lite inför nästa backe, Nittsjöbacken där det även var ett spurtpris. Trodde att det skulle köras i den backen, men ingen verkade vilja ta innerkurvan in i backen så det gjorde jag och gick helt plötsligt från 5a i gruppen till 1a. Körde på lite och det kändes bra, har tydligen dagens snabbaste tid upp där delat med Emil Lindgren, så det gick rätt bra ändå.

Därefter var det lite stig innan vi kom ut på asfalt med 12km kvar att köra. Klämde en till koffein-gel där. Det var asfalt i ett par km innan vi kom till Markusbacken. Johan Norén körde på hårt där och fick en lucka. jag försökte mig på att attackera ifatt honom men orkade inte alls efter ett tag, och hela gänget passerade mig. Blev uppgiven på att folk inte hjälper till att göra jobbet. Herlitz körde förbi och sa att jag skulle gå in på hjul. Vi passerade Ludvigsson, John karlsson och Björklund och kom ifatt Norén och Lagercrantz, Mattelin och Limpan som hade en mindre lucka. Skrek att vi hade en lucka men ingen ville köra så de kom ikapp igen.

När kilometerskyltarna minskade in mot mål blev det mer och mer stig. Oftast var det Mattelin eller Limpan som körde, med Norén, mig och Lagercrantz strax bakom. Även Herlitz, Björklund och Ludvigsson var med bakom. Med 2km kvar skrek Oliver från sidan att om jag skulle ta hem spurten skulle det bli pallplats. Omöjligt, tänkte jag... Det måste vara fler framför... Tror de andra också hörde det, för det började köras för placeringar. Limpan, Mattelin, Norén, Lagercrantz, jag, Herlitz och Ludvigsson. Lyckades passera både Lagercrantz och Norén i en kort uppförsbacke och var nu trea i gruppen.
Strax därefter lyckades jag även snirkla mig förbi Mattelin och låg nu på Limpans hjul inför den långa spurten. Fick fel spår och lång sväng up på det långa upploppet så Limpan fick 4-5 meter. Ställde mig upp och tryckte på, närmade mig och tog mig sakta men säkert om honom, samtidigt som det kommer förbi en på vänstersidan. Ser att det är Eric Herlitz vilket var riktigt skönt då han fortfarande är junior och jag kunde komma imål som 5.a i elitklassen! Herlitz var ruskigt stark och vann junior, grymt jobbat! Bakom mig var det Limpan, Norén, Lagercrantz, Mattelin och Ludvigsson. Före var Emil Lindgren, Michael Olsson, Dennis Wahlqvist och Johan Landström.

Härligt med första pallplatsen någonsin i Långloppscupen, dessutom på den bana jag trodde passade mig absolut minst.

Nu blir det XCO ett par helger med Lugnet XCO sedan SM uppe i Östersund. Kan bli kul.

Vi höres!

Resultat: http://results.neptron.se/#/morksuggejakten2018/?sortOrder=Place&raceId=99&page=0&pageSize=25

Foto: Sofia Åkesson. Pallen. Från v: Erik Åkesson, Johan Landström, Michael Olsson, Emil Lindgren, Dennis Wahlqvist

Foto: Sofia Åkesson. Efter målgång. Från v: Johan Limpan Lindbom, Erik Åkesson, Erik Mattelin, Fredrik Lagercrantz, Henrik Sparr

Foto: Sofia Åkesson. Efter målgång. Anders Eriksson och jag







































Strava:

måndag 2 juli 2018

Ränneslättsturen!

Halloj!

Tillbaka i tävlingsspåret igen efter ett par sköna helger utan tävlingar, men lika mycket resande och mer cyklande. Helgen efter Lida Loop spenderades i Järvsö samt på Hornslandet utanför Hudiksvall. På fredagen körde vi downhill, lördagen ett distanspass på strax över 100km i Järvsö och söndagen cyklade jag från Hornslandet så långt jag hann innan pappa hämtade upp. Nästan 5h och strax över 14 mil blev det då. Förra helgen var det midsommarfirande i stugan utanför Mockfjärd. Hårda 5x10min intervaller på midsommarafton, 10 mil distans i Dala-propaganda på lördagen samt test av Engelbrektstur-banan i Norberg på söndagen med efterföljande skarv hem som resulterade i 5h och lite över 13 mil.

Tillbaka till tävlingen då. Deltävling 4 i långloppscupen skulle köras nere i Eksjö. En på pappret väldigt enkel och snabb bana då det helt saknas backar och stora delar är på grusvägar men även en hel del på sjukt fina stigar, inte minst på loop 2.

Körde igenom loop 1 med Adam Gustafsson dagen innan så man skulle hitta runt den. Väldigt snabb och lättåkt, vilket inte gynnar mig alls. Denna värmebölja och torka gjorde de grusvägar och barrtäckta stigar vi körde på galet lösa och hala. Men det kändes rätt bra ändå.

Söndag och tävlingsdag. Nerverna kom krypande ju närmare starten kom. Tre veckor sedan senaste start och då gick det så jävla bra så jag behövde ju visa, inte minst för mig själv, att det inte var en engångsföreteelse. Ställde in cykeln i fållan, väntade in startsignalen. Eller rättare sagt, speakern skulle säga "kör", men ingen hörde det så alla stod kvar. Efter några sekunder var det någon som skrek "då kör vi" och alla kom iväg, något förvirrade. Något som var ännu mer förvirrande för mig var att efter 5 meter bara knakade det till och min sadel stod helt plötsligt rätt ner. Fattade ingenting då jag knappt lagt någon tyngd överhuvudtaget på den. Lyckades på måfå dra hårt i den så att den skulle sitta någorlunda rätt, men det blev aldrig helt bra. Körde och oroade mig över sadelns vinkel och kom alltför långt bak. Försökte med jämna mellanrum ta mig framåt och när jag väl lyckades var det något som hände precis framför som gjorde att jag tvingades bakåt i fältet igen. Ruskigt frustrerande att hela tiden slösa krafter för att komma fram. Men så är det när det är en "lättåkt" start med flera km grusvägar, att personer som inte bör vara där framme kommer fram. Men men.

I princip hela första loopen låg jag kring placering 20 och det var först vid depån Ränneslätt efter dryga 20km som Team Serneke Allebike lyckats få en lucka med 4 pers. Bakom dem lagade Landström och bakom honom andraklungan med Sparr, Mattelin, Limpan, Adam, Wilson, Flockhart, Stjernqvist,Gustavsson och Jesper Svensson. Ett 10-tal sekunder bakom dem jagade jag och Anders Ljungberg ett tag, innan han släppte och jag fick jaga ensam. Efter några km kom jag äntligen ifatt, helt totalförstörd av jakten. Hann aldrig återhämta mig bak i klungan för Flockhart körde på starkt i tät på stigarna samtidigt som Wilson hade problem med en pedal tror jag. Han och jag fick täppa ett par luckor som uppstod vilket sög musten ur mig. Lyckades ta mig förbi honom och in på Limpans hjul men orkade inte hålla. Tvingades släppa efter dryga 24km vilket var riktigt knäckande. Klämde i mig en dubbel espresso gel med koffein och strax därefter gav den effekt. Körde på ensam i nästan 5km innan jag såg en grupp närma sig bakifrån. Slog av lite på tempot och det var Johan Norén samt Mattias Lundkvist som hade dragit ifrån deras grupp och anslöt till mig. Johan gick upp direkt och körde på riktigt starkt. Jag hade hunnit återhämta mig bra och gick med utan större problem. Vi tre kom efter ett tag ikapp Niklas Gustavsson från Tre Berg som även han var trött. Även Wilson och Limpan kom vi ikapp, men strax före det körde de olyckligtvis fel och var tvungna att vända, men orkade inte ansluta till oss 4 igen.

Vi närmade oss ränneslätt igen och dags för langning nr 2 av pappa. Tog ingen flaska vid första längningen då jag var fullt upp med att jaga. Gick upp i tätin på de fina singletracksen vid ränneslätt. 8km enbart magiskt fina stigar utan några avbrott för väg eller grusväg. Efter inte alls många minuter märker jag att det bara är Johan som följer, tydligen hade Mattias fått något mekaniskt problem. Gustavsson hade släppt tidigare.

Vid Ränneslätt med 35km kvar. Johan Norén bakom mig. Foto: Cykelkanalen.se


Jag tuffade på i vanlig ordning på stigen och när den var slut hjälpte Johan till att dra. Passade på att dricka och ta ytterligare en gel. Jag ska inte ljuga och säga att jag kände mig stark, för det gjorde jag inte. Jag hade väldigt tur att Johan var väldigt dragvillig och stark resten av vägen mot mål. Jag låg för det mesta bara på hjul.

När vi närmade oss sista langningen vid skidstugan efter 57km fick vi höra av speakern att vi låg 10 och 11:a. Det trodde jag verkligen inte och det började tändas en liten glöd inom mig. Fick en ny flaska sportdryck av mamma samt kallt vatten att hälla över mig av pappa. Svalkande och skönt.

Johan trummar på i jämt tempo och inte långt senare ser vi någon framför oss. Det visar sig vara Michael Stjernqvist som tröttnat lite där framme. Vi passerar och han lägger sig bakom. Det lilla dragjobbet jag bidrog med hjälpte inte så mycket så jag valde att ligga kvar bakom Johan så länge jag orkade. På nästa stigparti släppte Stjernqvist och vi fortsatte trumma på. Anade att Johan skulle öka farten nu när kilometerna mot mål tickade ner. Lovade mig själv att inte ge mig utan fight men det kom ingen farthöjning. Mitt drömscenario var att vi skulle ligga tillsammans in i parken och att jag skulle attackera innan sista kurvan sedan spurta. Det funkade ju i fjol då jag vann spurten.

Med 2km kvar körde han riktigt lugnt och väntande nog på någon attack. Men jag höll mig lugn och skulle fullborda min plan. Sista kilometern gick verkligen långsamt och vi båda väntade på något. In förbi förvarningen med dryga 500 meterna kvar. In på målområdet där vi skulle runda publiken och vattentornet innan vi skulle göra en nästan 90 graderssväng in på ett lösgrusat promenadstråk sista 150 meterna. Vi rundade vattentornet och strax därefter attackerade jag på vänster sida om honom. Han svarade men jag tog mig förbi och var först in i sista svängen.hade lite för hög fart och var nära på att köra in i ett träd på yttern. Tvingades bromsa ner nästan all fart och när jag väl började trampa igen hade jag för hög växel. Växlade ner och började spurta. Var bombsäker på att han hade fått en bättre kurva än mig och hade högre fart. Men vågade inte kolla bak förrän 10 meter innan mål. Då var han några sekunder bakom och jag tog 9:e platsen. Oväntat bra resultat med tanke på hur "dåligt" jag tyckte att jag körde, och hur trött jag var efter första loopen. Jag var ju rätt ful också och lät Johan göra nästan allt jobb, sedan spurta förbi. Men det brukar ju alla andra göra på mig när jag drar stora delar...

Är nöjd med resultatet men inte med körningen. Var inte i 100slag som på Lida Loop men lyckades hålla ihop det bra på en bana som inte passar mig riktigt. Nästa helg är det åter en fin bana i form av Mörksuggejakten i Rättvik, den passar dock inte heller mig som handen i handsken men jag ska göra mitt bästa. Ligger för övrigt nu 5:a i totalen vilket känns bra.

Vid Ränneslätt med ca 35km kvar. Johan Norén bakom. Foto: Cykelkanalen.se

söndag 10 juni 2018

Fantastisk dag på Lida Loop! Personbästa

 Halloj!

Idag var det dags för årets tredje start i Långloppscupen i form av Lida Loop ute vid Lida friluftsområde utanför Tullinge. Banan är relativt kort med sina 65 kilometer men oerhört hård och kan fälla många offer, i synnerhet med dagens 29 grader varmt.

Vi hade premiärnatten i husbilen på kusinernas gräsmatta utanför Södertälje, sov riktigt bra om än lite kort. I morse åkte vi ut till Lida i god tid, parkerade, hämtade nummerlapp, rekade langningsställe, bytte om, värmde upp, stack ner till sjön Getaren och doppade huvet ett par gånger för att kyla ner sig. In i startfållan och lade ner cykeln, tog en sista piss innan det var dags att starta uppför den beryktade slalombacken. Backen är bara dryga 30 sekunder lång men grymt hård och från stillastående start till nära maxpuls på 30 sek är hårt i vanliga fall, nu skulle man fortsätta gasa i drygt 65 kilometer till.

Hade som plan att vara startsnabb och bland de första uppför, för att lätt gå med tätgruppen på efterföljande snabba och svängiga elljusspår. Sagt och gjort, starten gick och likt två gaseller sticker Isak och Viktor Junell upp i tät och kommer upp till toppen med god lucka. Bakom dessa goda herrar låg Emil Lindgren och på Emils hjul satt jag. Fjärde man över krönet utan större ansträngning kändes fint. Därefter gick det väldigt lugnt och täten klumpade ihop sig ordentligt. Strax var man långt nere på 12-15 plats med väldigt begränsat med omkörningsmöjligheter.

Första milen upplevde jag väldigt lugn och vaksam körning av de allra flesta förhandsfavoriter. Efter 10 kilometer låg jag med bra topp 10 och skulle ta en slurp sportdryck, mest för att skölja munnen från allt damm och smaken av avgaser från ledarmotorcyklarna. Motorcyklisterna låg inte mer än 30sek före oss vilket jag kan tycka var lite nära. Dels fick vi avgaslukten sedan om någon av dem skulle få något problem på stigarna eller dylikt skulle de kanske hindrat oss. Skulle väl iallafall velat ha dem ett par minuter före. Tillbaka till slurpen sportdryck. Skulle ta tag i flaskan men lyckades på något vänster tappa flaskan, har aldrig hänt mig förut. Visste att det inte alls var bra, då det var drygt en mil till varvning och langning, samt att det var galet varmt ute.

Men med damm i hela käften höll jag mig kvar runt 10 man tillsammans med Isak. När det lugnade sig ännu mer vid flygfältet efter dryga 17 kilometer avancerade jag framåt och lade mig i rygg på Dennis Wahlqvist. På nästkommande grusvägsparti gick jag ända fram i tät. Då jag är rätt bekant med hela banan visste jag att det skulle komma en ganska lång och hård backe strax innan den stig som avslutade första loopen. Låg styre mot styre med Calle Friberg in i backen och höll en hög fart. Trodde jag. Strax därefter får Lindgren lite mer luft i lungorna och ökar drastiskt. Jag som förväntade mig att detta skulle ske kände att jag skulle kunna falla ner i fältet men fortfarande ligga med i tätklungan. Med nöd och näppe klämde jag mig fast på sista hjul in på sista stigpartiet för loopen. Lindgren hade fortfarande högt tryck på stigen och små luckor skapades. Det hela förrvärrades lite när Johan Landström punkterade strax framför oss. En lucka uppstod som vi inte kunde jobba ikapp, så vi bildade en andragrupp. Det var jag, Isak, Johan Limpan Lindbom, Erik Mattelin.

Up på loop två och jag fick äntligen dricka av mamma, samt kallt skönt vatten av Jocke Nordin att hälla över mig. Loop två består av stora delar med långa singletracks. Ligger man först där så ligger man först där tills stigarna är över. Vilket jag gjorde stora delar av andra loopen. Det gick i behagligt hårt tempo på strax över tröskelpuls och vi fyra samarbetade bra. När vi passerade Lida golfbana i med några kilometer kvar på loop 2 har Landström jagat ikapp oss solo. Riktigt starkt gjort men jag tror att det tog mycket på krafterna.

Jag försökte köra smart och efter hur de andras styrkor och svagheter är. Isak är ju en bergsget, Mattelin även han sjukt stark uppför, Limpan stark överallt och Landström har fler watt på platten än de flesta i Sverige.

Loop 2 avslutas med en riktigt brant stig uppför slalombacken igen, tänkte att den ville jag vara först på då det inte finns några omkörningsmöjligheter, så gick upp i tät före Isak och matade på uppför stigen. Belönades snabbt med att köra nerför slalombacken igen, innan varvning för loop 3. Fick åter en ny flaska sportdryck samt kallt vatten av Jocke att hälla över mig. Det kallar jag langningsservice i världsklass.

Tredje loopen är väldigt utslagsgivande med en hel del hyfsat långa backar, en del stökig stig och en hel del snabba grusvägar. Trodde det skulle komma en del attacker under varvet. Visst kom det ett par fartökningar, men inget värre än så. Började dock bli rätt sliten och började bitvis svaja lite upp och ner, ibland gick jag lätt med, ibland slet jag som ett djur. Med 15 kilometer kvar började jag även få smygkramp i höger vad. Sa det till Isak och frågade hur han kände sig. Hyfsat, blev svaret.

Tänkte nu att jag skulle ligga med längst bak så länge det gick innan jag föll för krampens offer och dalade bakåt. Det fick bära eller brista tänkte jag, tänkte inte slå av och låta det hindra mig för en möjlig första topp 10 placering i långloppscupen. Om det skulle vara något som hindrade mig skulle det vara riktigt brutal kramp i hela jävla kroppen.

Landström gjorde ett par kortare fartökningar där jag nästan trodde att jag skulle få släppa, men bet mig fast ända till det lugnade ned sig igen. Med under milen kvar började det även krypa i vänster knäveck. Helvete, tänkte jag. Baksida lår är bra mycket värre än en liten vad-rackare, men lyckades låta det förbli endast lite krypningar tills vidare.

I den sista hårda backen med 6 km kvar gick jag upp i tät för att ha något att falla bak på, men det var endast Mattelin som passerade. Var tydligen starkare än jag kände mig. Lade mig på Mattelins hjul följande stigparti och ut på de sista grusvägarna som skulle ta oss tillbaka till Lida friluftsgård. Mattelin släppte upp mig i tät och sa att vi hade lucka bak till Landström. La mig i tempoställning och bombade på, kollade datorn och låg i dryga 39km/h. Trotts detta anslöt Landström igen, sjukt stark. Blev nu lite lugnare och mer passiv körning igen.

Närmade oss slutet av grusvägen och mindes då vad jag och Isak talat om när vi var här på Cykloteketläger och rekade banan i slutet på april. Vi hade snackat om att om man var först in på sista stigen längs sjön Getaren och fortfarande hade aningen lite pangpang kvar i påkarna kunde man skapa lucka.

Isak hade samma sak i huvudet och ökade. Jag gick in på hans hjul efter en liten fight med Mattelin. Det är nu det gäller, tänkte jag. Isak gasade på på stigen och jag bakom. Man kom ut i botten av slalombacken, för att sedan sick-sacka uppför ungefär halva innan spurten in i mål. Gick om Isak i botten av backen för att även här ha något att falla bak på, om nödvändigt. Jag tryckte på så hårt jag kunde och när Isak attackerade i mitten av backen hade jag inget att svara med. Ställde mig upp och PANG PANG sade det i båda baksida lår. Krampen kom och den kom inte lätt. Stod nästan stilla uppför sista branta delen av backen innan man svänger runt och får en liten utförslöpa in i mål. Vågade inte kolla bak förrän på toppen där jag såg att Limpan och Mattelin stod ungefär lika stilla som jag, vilket var lättande. Ett par till hårda tramptag in i mål där jag var sjunde man över linjen. Sjunde man. Nytt personbästa i cupen med råge, då tidigare bästa varit 10:a på Långa Lugnet i fjol. Isak 6:a 7sek före mig.

Låg och krampade i målgång och kunde inte öppna ögonen då svettet runnit ner i dem och sved som salt i skrapsår. Lyckades tillslut resa mig och for direkt ner till sjön och hoppade i plurret. Magiskt.

Nu blir det äntligen en helgs vila från tävlingar vilket kommer vara skönt. Sedan blir det förmodligen Orsabik´n på midsommarafton.

På återskrivande!


Strava:


Bilder:

Den röda faran. Från v: Stefan Dahl, Jonathan Wallin, Isak Nordin, Erik Åkesson. Foto: Håkan Åkesson 
Snack innan start. Från v: Eric Herlitz, Isak Nordin, Erik Åkesson. Foto: Håkan Åkesson 
Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Jag på Emil Lindgrens hjul. Foto: Håkan Åkesson

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 1. Jag, Isak, Erik Mattelin. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 1. Foto: Håkan Åkesson 

Början på loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

Början på Loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

I botten på sista backen innan mål. Isak sedan jag. Foto: Håkan Åkesson 

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson 

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Noterar årets högsta puls på 193 samt dubbelkramp i baksida lår. Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Slitsamt... Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a! Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a med Stefan Dahl. Foto: Håkan Åkesson