Mountainbike SM XCO

Hallå där!

Igår körde jag mitt andra och sista svenska mästerskap som junior, och jag hade betydligt högre mål för dagen för ett par månader sedan än den senaste veckan. Målet om top 5 började jag bygga upp redan i början på maj, när jag var nere och testade banan. Banan var tekniskt, lång och många korta stigningar, vilket passar mig bättre än minut-långa stigningar. När jag sedan kom 4:a på XCO:t på Borlänge Tour kände jag att mitt mål var realistiskt och att formen kunde toppas ännu mer. Men som ni vet har mina senaste veckor försvunnit i sjukdom och bortkastade timmar som skulle varit i sadeln. Jag började acceptera ju närmare SM kom och ju senare inpå SM jag började träna att min top 5 dröm snabbt behövdes ändras till att köra så fort som möjligt efter förutsättningarna och inget resultatmål. Min mentala del har inte heller varit som den ska den senaste veckan.

Dock fick jag en liten motivationsboost av sprinten där jag kom 6:a, jag fick reda på att farten fanns där. Men skulle jag orka 4 varv a la ca 20 min?

På tävlingsmorgonen cyklade jag upp de 10 minutrarna och 60 höjdmeterna upp till tävlingsområdet, och jag kände att benen var lite sega, men jag visste att det skulle släppa under uppvärmningen. Jag värmde upp hårdare och längre än vad jag normalt sett gör, för att känna efter i kroppen och andningen. Sedan in i startfållan, i startled 1, som nummer 6. Pang. Starten gick och jag kom i väg okej, men inte perfekt. När den 900 meter långa startloopen var körd låg jag på en stabil 9 plats bakom Axel Hansson som jag brukar köra jämnt med. Låg tryggt bakom hans rygg några minuter tills vi kom ut på arenan och såg att de sju cyklister framför honom hade fått en liten lucka. Jag gick om Axel i backen efter arenan för att försöka jaga ikapp de framför. Retligt nog kom jag aldrig ifatt, jag var ca 10-20 sekunder bakom ett bra tag utan att komma närmare. Dessutom hade jag fått en lucka bakåt på ca 10 sekunder till Freddan. Försökte att inte bry mig om vad som hände bakom mig, utan försökte fokusera framåt. Efter första varvet låg jag i ingemansland mellan tre framför mig och två som jagar bakom. Andra varvet fick jag en svacka, och det var då jag tappade rejält på de tre framför samtidigt som Axel Höglund och Anton Johannesson närmade sig bakifrån. Jag försökte attackera ut på en grusväg längst bort på banan och trodde innan jag svängde in på singletracken att de försvunnit några meter till, så jag kollade bak och såg Anton bara ca 5 meter bakom mig, och Axel fem meter bakom honom. På något sätt motiverade det mig,och istället för att ta hjälp av dem att närma mig framåt fick jag ett ordentligt tryck i pedalerna i de lättåkta partierna, vilket gjorde att Anton inte orkade hänga på och Axel tappade ännu mer. Benen började helt plötsligt gå av sig själva och det var en helt sjukt skön känsla. Ut på varvning till varv tre skrek de att jag tog in sekund för sekund på den numera duon framför mig, bestående av Linus Persson och Ted Pettersson. Jag hade sett dem tidigare varv på ett ställe och uppskattat att jag låg cirka 40 sekunder bakom. Men tack vare det motiverade det mig och jag ökade ännu mer. På samma ställe detta varv märkte jag att jag tagit in säkert 15 sekunder på ett varv. Efter tre och ett halvt varv tryckte jag i mig en gel för att få mer energi. Numera såg jag att Anton bakom mig hade ungefär lika stor lucka fram till mig som jag hade till Ted och Linus. Det lugnade mig lite. Ut på sista varvet och jag hade bra tryck och bra känsla och första halvan av varvet fortsatte jag knapra in tid på de framför. Men sista 800 meterna innan mål visste jag att jag inte kunde komma ifatt om det inte var ett varv till, vilket det tyvärr inte var. Körde resterande hundra meter fram till mål och gick imål skitnöjd över att korsa mållinjen som åttonde man efter att ha legat själv hela vägen.

Här är några bilder tagna av pappa:

Här är ett antal bilder tagna av Ludvigs lillebror Lukas:

MTB SM 2016 Sprint

Hej!

Idag har det varit en lååång dag, som oftast när det står sprint på schemat. Vaknade upp i morse helt tom i huvudet, illamående och känslolös. Tvingade i mig fyra skedar havregrynsgröt med nutella, mer fick jag inte i mig. Strax efter åtta började jag rulla mot tävlingsområdet, lyckades köra fel men kom ändå fram. Min start skulle gå 10:07:30. Väl där fick jag reda på att starten var flyttad en timme. Anledningen var att det danska tidtagar-bolaget som gått in och sponsrat årets SM ringt på förmiddagen i går att de inte skulle komma. Det var många som åkte runt i Sverige för att leta reda på nytt material, och det löste sig som tur var, men med förskjutningar i schemat.

Kvalet tycker jag gick okej, fick ingen monsterbra start men kunde hålla högt tempo hela vägen in i mål, körde mig skitstum. Sedan kom den långa väntan. Väntan på resultatet och start på finalerna, men de kom aldrig. Runt 5 timmar efter kvalet var kört kom H-junior listan upp. Kvalade vidare som 8:a, 3 sekunder upp till förstaplatsen. Kändes bra. Men sedan var vi tvungna att vänta ytterligare 2,5h till våra heat skulle börja. Då jag kvalade åtta körde jag mot kvalvinnaren (Carl Jarnhagen), nian /Ted Pettersson) och han som kvalade 16.Ett tufft heat då jag visste att både Carl och Ted kan vara riktigt vassa. Var fortfarande inte nervös eller något, otålig om något, då jag gått runt hela dagen och småätit saker istället för att äta något vettigt då vi inte visste några tider för finalerna.

Starten gick i kvartsfinalen och mycket riktigt kom både Carl och Ted iväg snabbare än mig. Lade mig på en bekväm tredjeplats bakom Ted och försökte först gå om i första backen, men hann inte om. Vi tog olika spår i stenkistan och jag fick lite mer fart ut ur den, men han var beredd och täckte. "Vilade" ett par sekunder på rullen innan jag försökte igen, på höger sida denna gång, och jag tror inte han var riktigt med på det. Hann precis om innan de sista chikan-kurvorna innan gräspartiet och låg numera i position för semifinal. Håll andraplatsen ända in i mål och avancerade vidare till semin. Skönt, då kunde jag inte bli sämre än top 8.

I semin dock gick det inte lika bra, stressad in i startfållan, valde fel startposition där det var mest lösgrus, och kom ut sist av oss fyra. Anton Olstam, Carl och Axel Hansson var mina motståndare, och det är inga dåliga killar det där inte. Lyckades precis överta Axel på samma ställe som jag passerade Ted heatet innan och jag var uppe på en tredjeplats. Lyckades inte avancera mer utan hamnade i B-finalen. Inför finalen bestämde jag mig för att ha en lägre startväxel då jag varit trea och fyra ut ur starten båda gångerna tidigare. Mitt val var perfekt då jag kom iväg först, men blev sen passerad av Edwin Kloo och Jack Kok. Låg på Jacks rulle och det gick inte jättefort, så man märkte att Edwin där framme var trött. Både jag och Jack kom om direkt efter stenpartiet, och vi två körde för femteplatsen, men tyvärr lyckades jag inte ta mig förbi honom och slutade tvåa i B-finalen och sexa totalt. Så det är jag nöjd med. Det var bättre än vad jag trodde, med tanke på min tre veckors långa förkylnings-uppladdning.

A-finalen tog Anton Olstam hem framför Carl Jarnhagen, Emil Hedlund och Fredrik Höglund.

Efter alltihop körde jag och Jacob Ekström två varv runt XCO-banan. Den var fin och väldigt intensiv och jobbig.

Imorgon är det vila för hela slanten, kanske tar mig upp till tävlingsområdet för att heja på någon klass, men det är inte säkert. Lördag är det dags för XCO, kl 10:30.

Bilder av Håkan Åkesson:

Min Mörksuggejakt.

Hej där.

I söndags var det dags för mörksuggejakten i Rättvik. Då jag varit sjuk tre veckor den senaste månaden och fått ihop ca 4 kvalitetspass under den tiden hade jag som mål att endast köra den som en genomkörare inför SM som börjar på torsdag.

Uppladdningen inför loppet var långt ifrån optimalt med 21 timmar jobb i kassan på Team Sportia-tältet under Vansbrosimningen under fredagen och lördagen, samt väldigt dålig sömn natten till söndagen. Mådde illa och kände mig yr hela vägen till Rättvik men det kändes lite bättre så fort jag steg ut ur bilen och började värma upp. Då Mörksuggan startar med en lång startbacke i form av Vidablick, ca 175 hm på dess 2,5 kilometer ville jag vara hyfsat uppvärmd. Masterstarten gick genom centrala Rättvik och det blev fri fart när vi nådde backen efter ett par kilometer. Jag kände direkt att jag inte skulle försöka hänga med täten, så jag lade mig i mitt tempo på tröskeln ungefär. Blev snart passerad av Ted Pettersson och sedan Martin Tjern, båda i juniorklassen. Hade dock ögonen på Martin hela vägen upp, men strax efter backen låg min klunga i ett rätt långsamt tempo vilket gjorde att vi inte tog in på de framför, dessvärre tappade. Andreas Ringvall från Sala gjorde något försök att komma ifatt, med ett par till + mig på hjul. När vi sedan kom in på det första tekniska partiet för dagen körde killen från Mora CK framför mig relativt långsamt, så vi tappade Andreas rulle. Men efter ca 10-12 km kommer Rättviksåkaren Viktor Junell ifatt och går upp och drar i nästan 1,5 mil i en monsterfart. Jag låg glatt kvar på rullen hela vägen utan att slösa alltför mycket energi. Vi kom ifatt klunga efter klunga och efter ungefär 25 kilometer kom vi till en klassisk langningssträcka där pappa stod med en ny flaska sportdryck och mamma hade en gel ett par hundra meter senare. Skönt med ny energi. Ett antal kilometer senare kom vi ifatt rätt många cyklister, inklusive Martin Tjern som låg på en andraplats i junisklassen. Tyvärr var det här Viktor Junell kom om ett antal fler cyklister än vad jag gjorde och körde ifrån. Låg kvar på Martins rulle några kilometer och gjorde även en del jobb framme. Kändes faktiskt riktigt bra i kroppen efter alla sjukdomsveckor och min plan och att bara göra en genomkörare inför SM sket sig ganska snabbt.

När "30km kvar till mål"- skylten kom kände jag mig grymt fräsch och tyckte att läget var under kontroll. Vid det tillfället låg vi ca 6 min efter täten, vilket var riktigt bra. Ett ett par kilometer senare sket det sig, kroppen sa ifrån och krampkänningarna började komma. Växlade ner ett par växlar för att öka kadensen för att trampa ur krampkänningarna någorlunda men de kom tillbaka så fort jag ställde mig upp eller hade tryck på pedalerna. Klunga efter klunga körde om och jag såg hjälplöst på när de passerade. Väntade och väntade på att nästa junior skulle komma förbi och förnedra mig, men det dröjde nästan 17-18 kilometer till innan Ludde körde om, och då hade jag tappat över sex minuter på Martin Tjern de knappa två milen. Strax innan Ludde körde om var en skarp vänstersväng och sedan rätt brant uppför på asfalt som sedan övergår till stig. Trampade sjukt lätt för att inte krampen skulle komma, men väl inne på stigen högg det till på insida höger lår och krampen var ett faktum. Stannade och hoppade av cykeln för att sträcka ut låret och fick erbjudande av en medlidande tjej ur publiken att få lite massage, som jag vänligt tackade nej till för att det började släppa och jag gick resten av vägen uppför backen. När det var en mil kvar var "King/Queen of the hill" en backe där vem som helst kunde mäta sina tider med eliten. Där fick jag kramp på utsidan av vänster lår, men det släppte rätt fort efter lite stretching på cykelni nedförsbacken efteråt. Uppgiven och i dystra tankar blev jag passerad av nästa junior, Tobias från Funäsdalen. Med 7-8 kilometer kvar låg jag ensam på en grusväg utan någon framför och utan någon bakom. Kände mig väldigt ensam och tvärsist, trots att det var över 1000 motionärer som kämpade bakom mig. När banan då övergårfrån grusväg till stig under kraftledningsgatan var jag så inne i dåliga tankar att jag fortsatte på grusvägen ett par hundra meter innan jag såg en liten skylt där det stod "Fel väg". Tänkte "skjut mig" och vände om. Kom tillbaka till banan och en stor klunga innehållandes nästa junior Edwin Kloo kom och jag lät den passera. Ville bara i mål och sedan hosta ur allt dam ur lungorna och stretcha ur benen. De sista 4 kilometerna kändes som dubbelt så långa och väl i mål var jag över 11 minuter bakom Martin Tjern som jag låg med till det var 3 mil kvar. Självklart var jag sjukt besviken när jag korsade mållinjen, men med tanke på de få träningstimmar i juni/början på juli får jag väl vara nöjd att kroppen orkade med första 40 kilometerna iallafall. Får ta med mig det iallafall. Fick tiden 2:52 vilket är 14 minuter långsammare än förra året. Pinsamt. Lägger det bakom mig och fokuserar på framtiden där allt
förhoppningsvis ska lösa sig...

Tre bilder tagna av Luddes lillebror Lukas Kitzberger

Tillbringade efteråt ett par dagar hos familjen Jansson i Falun för lite träning och skönt häng, mötte även upp Joel Burman och tog en fika och middag, riktigt trevligt! Och i morse drog vi (jag, Henke, Ida och Robin) även igång med 6x30 sekunder med stillastående start vilket resulterade i yrsel och att jag spydde upp det vatten jag druckit under passet, då jag körde utan frukost, vilket i efterhand var en bra idé.

Imorgon styr vi ner bilen och cykeln mot Värnamo för årets SM i XCE och XCO. Hade i våras som mål att komma top 5 på XCO vilket kändes realistiskt efter Borlänge Tour, men nu efter sjukdomen tar jag det som det kommer och ska försöka mitt bästa att ta en bra placering.

Försöka mig på att cykla lite idag...

Halloj. Mår bättre nu. Hostar fortfarande en del när jag ska sova, samt när jag vaknar, annars känns det bra.

Är i Falun just nu och tänkte ta mig ut i Lugnetterrängen och köra lite lugnt för att känna hur det känns. Behöver ju få någon form av träning innan Mörksuggan på söndag.

Hörs sen

Mycket negativt men en del positivt

Hallå. Länge sedan. Anledningen till varför kommer jag att ta upp nedan. Men jag tänker börja med det positiva.

Sverige och Falun tog ju 2 VM-guld nu i helgen. No biggie. Skoja, självklart var det enormt stort att ta hem, inte bara en utan två medaljer och de av högsta värde. Så stort grattis Ida Jansson och Jenny Rissveds! Vi fick även med oss en 4, 5, 6 och 9 plats från sprinten, vilket är grymt.

Ja det var de positiva nyheterna, nu till de negativa.

Jag tog ju studenten den 10 juni, vilket var roligt men det gjorde att träningen blev lidande den veckan. Men det var ju ingen fara, då jag känt mig grymt stark och behövde en vilovecka. Så det blev endast tre pass den veckan, varav ett av dem var lite hårdare. Efter studentveckan blev jag passande nog sjuk. Väldigt jobbigt och tråkigt att gå runt och vara sjuk och missa viktiga träningspass inför SM som sker nere i Värnamo i mitten på juli. Förkylningen höll i sig nästan en vecka och efter sex dagar kände jag mig såpass pigg så jag stack ut och cyklade lugnt en timme. Kände att kroppen inte var med, men förkylningen höll sig borta. Dagen efter körde jag åter ett pass, ett lugnt teknikpass med lite pulshöjande körning. Kroppen var fortfarande ovan men det kändes ändå bra i hals och lungor. På tisdagen körde jag första hårdare passet med 8st 30sekundare, varannan stående varannan sittande. Hade bra fart på dem och benen kändes bättre och bättre. Så bra så att jag fortsatte köra hårt på onsdagen med 2:30h snabbdistans. Uthålligheten fanns inte riktigt där, men första timmen kände jag mig stark, sen en liten svacka innan jag kunde köra på sista timmen. Allt som allt gick passet bra.

På midsommarafton var vi uppe vid stugan i Mockfjärd och när vi ändå var där körde jag backintervaller i den 3,2 kilometer långa backen med 183 höjdmeter som ligger precis vid fäboden vår stuga ligger i. Jag körde fem stycken, och jag överraskade mig själv med att köra snabbast femte och sista intervaller. Kände mig nästan som innan sjukdomen igen. Skönt det! fick även med över 1000hm. På midsommardagen körde jag distans från stugan till lägenheten i Falun. Hade aldrig utgått från stugan på ett distanspass förut, så det var kul med nya vägar! Dock gick det snabbare till Borlänge än vad jag räknat med, så det blev skarv runt Varpan när jag väl kom till Falun.

Dagen efter det vilade jag samtidigt som vi lastade ur allt ur lägenheten, så numera är jag inte boende i Falun längre. Tyvärr. Var ändå kvar i Falun till i tisdags. I måndags tänkte jag också köra backintervaller, när jag ändå var i Falun och där finns det backar. Men jag vaknade upp med lite halsont, men det gick bort efter ett par koppar te. När jag körde ut till Norlingsberg och körde första intervallen kände jag dock att halsen inte kändes bra. Avbröt därför efter en intervall och cyklade hem igen. O nu har jag legat med förkylning och hosta en vecka till. Är fortfarande inte helt bra, hostar fortfarande som en galning när jag ska sova och på morgnarna, men det är rätt lugnt på dagarna. Planen är att sluta hosta så jag kan träna, förhoppningsvis på onsdag för på söndag ska jag köra Mörksuggan i Rättvik, som blir lite "inför SM" tävling. Kommer förmodligen inte gå så bra, och har numera gett upp hoppet om ett bra SM också, men ska göra allt för att köra så bra som möjligt.

Det var allt för den här gången, förhoppningsvis är jag frisk och kry nästa gång vi hörs.

Leriga (långa) Lugnet

Hejsan.

Jaha. Det där var en lerig historia. Jag fick stå i första startfållan vilket var skitskönt, dock orolig att snabbinsatsstyrka där framme skulle trycka på ordentligt uppför Skjulsarvsbacken. Men när starten väl gick var det en ganska behaglig historia uppför Lugnet. Låg på Wetterhalls hjul uppför nästan hela backen och det var ett bra hjul att hålla uppför. Första halvmilen var alla ganska samlade, jag låg med långt framme hela tiden. Men när första stigpartiet kom var jag aningen för långt bak för att gå med. En andraklunga formades och vi låg tillsammans i ett par kilometer innan även den splittrades. Hittade några bra ryggar att ligga bakom utan att behöva göra något jobb med att dra. Med ca 45km kvar kom den längsta backen på första loopen, jag tyckte vi var lite för många i klungan så jag ökade farten och fick med mig Pär Larsson från Västerås och nån mer kille. Tyvärr orkade jag inte hålla deras hjul hela vägen upp utan jag och en till hjälptes åt. Fick sällskap av några till resten av loopen, inklusive Linus Persson i min klass. När Linus kommit ifatt fokuserade jag endast på honom och brydde mig inte så mycket om åkarna runtomkring. Efter första loopen låg vi tillsammans i tät med en betryggande ledning. Hela andra loopen låg vi tillsammans, och efter ungefär halva den började mina växlar att strula. Inte så mycket men ändå irriterande. In på loop 3 hade vi dragit ifrån ännu mer och låg fortfarande tillsammans, men växlarna fungerade bara sämre och sämre. Jag var tvungen att hålla in växelreglaget lite halvt nästan hela sista loopen vilket resulterade i kramp i tummen. Till råga på allt gjorde Linus ett ryck i en rätt brant backe som jag inte kunde svara på, mycket pga att växlarna hoppade upp och ner av sig själv men även för att tröttheten kommit till kroppen. Körde själv resten av loopen och svor då och då över växlarna för att det skulle kännas bättre. Pricken över i:et gick jag omkull strax innan second chance också, i en lerpöl... Lyckades behålla min 2a plats i juniorklassen, distanseras med 2 min av Linus som körde grymt starkt. 

Foto: Kajsa Salmela

Foto: Tobias Lundin

Foto: Bernard Abrahamsson 

Foto: Niclas Brus

Senaste Månaden!

Hej där.

Den senaste månaden har flugit iväg så sjukt fort så jag inte ens vet vart jag ska börja.

(långt inlägg)

Klippingracet UCI C2

Helgen efter Fiskumrittet var det dags för tävlingspremiär i Sverige med Klippingracet UCI C2 i Säter. Skönt att inte behöva åka så långt. Banan var väldigt tekniskt krävande och det fanns inga partier att vila på. Mycket byggt och mycket nya stigar, så det var en rolig bana. Bestämde mig fram start att inte hetsa mig i starten utan jobba mig upp i fart, vilket jag tycker att jag gjorde. Hamnade därför rätt långt bak i början men jag stressade inte över det. Efter ett halvt varv ökade jag lite och kom ifatt några som jag körde med ett tag. Sen splittrades gruppen och det blev varje man för den själv. In på sista varvet låg jag på en 7:e plats och jag kände att benen och ryggen inte skulle palla högre fart, så jag körde sista varvet i samma fart som tidigare och gick i mål på min 7:e plats. Hade tydligen tappat tid sista varvet så de framför mig måste ha ökat farten. Oavsett så kändes kroppen rätt seg av allt tävlande och åkande veckorna innan så jag är nöjd med det. Tog även några få UCI poäng också.

Foto: Jakub Sarota

Europamästerskapen

Helgen efter var tävlingsfri tyvärr, för hade gärna kört EM, men fick inte chansen. Men jag och mamma åkte ner till Huskvarna och kollade hela långhelgen. Bäst av allt var när Emil Linde tog EM guld i sprinten och Martin Setterberg tog hem bronspengen. Riktigt kul. Alla andra svenskar kämpade även de på bra i värmen, i alla lopp.

Vårgårda UCI C1

Helgen efter EM åkte jag ännu en gång söderut, denna gång till Vårgårda med skolan. Dags för UCI C1 race. Jag vet hur tuff den banan var sedan innan, och de hade förändrat den lite till i år så den blev ännu tuffare. Starten blev kaosartad för mig då han som sköt pistolen stod en meter ifrån mig. När han sköt började det ringa i öronen och för en sekund slutade jag uppfatta allt omkring mig. Sedan åter till verkligheten och jag körde iväg. Kom iväg bland de sista trots att jag stod i första startled. Därför försökte jag köra på i startbacken, men gick mig bara stum i stället. Öronen ringde fortfarande. Hela första varvet kändes helt värdelöst, låg långt bak och hade problem med att hänga med. Men ut på andra varvet hände nåt, kroppen vaknade till och jag kunde gå med i en utbrytning där jag inte hade några alls problem att gå med i, förutom i slalombacken. Där körde jag i mitt tempo och alla andra verkade köra fortare. Fattar inte hur. Anton Olstam och Axel Höglund fick en lucka iallafall, och jag låg kvar tillsammans med Bernard Abrahamsson och Axel Hansson. Ut på sista varvet ryckte Bernard lite, och jag velade om jag skulle gå med eller ligga kvar bakom Axel. Jag chansade och gick med. Bra där. Vi fick lucka och jag sa åt Bernard att vi skulle samarbeta så Axel inte kom ifatt. Gick upp i tät och fick några meters lucka. Kom snabbt ifatt en väggad norrman. Då jag var riktigt trött bestämde jag mig för att vila upp mig lite bakom honom innan sista, värsta halvan av varvet. Dum idé. Gick sjukt långsamt och utan omkörningsmöjligheter. Bernard kom snabbt ifatt och jag blev lite irriterad. Skulle han ligga tillsammans med mig uppför slalombacken också skulle jag tappa mark och placering, vilket jag inte ville göra. Som tur var tog norrmannen B-spåret uppför en teknisk backe, och jag kom om på A linjen. Bernard tog också B linjen, och jag hade 10, 20, 30 meter rätt fort. Behöll den luckan nerför slalombacken och gick in med lättaste växeln in i slalombacken, som vi skulle rakt uppför. Var hela tiden orolig att de bakom skulle ta ikapp, men när jag väl var uppe så hade jag fortfarande en lycka på 10-12 sekunder. Skönt. Inga misstag i sicksacken ner bara så borde tiondeplatsen vara min. Och det blev den. Riktigt skönt att kroppen tog en sån helomvänding under racet,har nog aldrig varit med om att gå från så dålig till att känna mig grymt stark under en tävling. Fick med mig 25 euro och några UCI poäng med mig hem också, skönt att få in lite pengar.

Foton: Marcus Lidevi Products

Borlänge Tour

Och nu senast var det dags för ännu en hemmatävling, nämligen Borlänge Tour, ett tredagars etapplopp i Borlänge som började med ett tempo i fredags. En timme innan start började det regna. Mycket. Har aldrig kört Borlänge Tour i dåligt väder. Med en minut kvar till start kom Martin Setterberg förbi och sa "ta det lugnt i de nya tekniska partierna, det är sinnessjukt jävla halt". Ojdå. Starten gick och jag körde på. Efter nån kilometer kom jag ifatt finnen som startade 30 sekunder före mig. Kom bakom honom i ett av de nya tekniska partierna och det gick inte fort kan jag lova. När jag väl kom om hade Anton Olstam som startat 30 sek bakom mig tagit in så an var ca 30 meter bakom. Men jag körde på i mitt tempo och såg att Anton tappade mer och mer. Väl i mål var han 23 sek efter mig, alltså 7 sek snabbare. Förutom Anton var det ytterliggare 4 killar som var snabbare, så jag slutade 6:a i prologen. Hyfsad start på helgen tyckte jag, för hade inte så mycket syra när jag gick i mål, vilket var ett gott tecken.

På lördagen var det XCO, huvudgrenen. Benen kände perfekta och jag kom iväg sjukt bra i starten. Äntligen en bra start, för första gången i år. Men då startsträckan är lång var det ändå många som körde om innan singletracken. Låg väl runt 10 plats innan jag gjorde som jag gjorde förra året, tog placeringar på insidan. Vips, så var jag långt fram igen. Skönt. Första varvet gick rätt lugnt och vi var sju stycken i tätklungan. På andra varvet fick Linus Persson problem precis framför mig, så jag åkte in i ett träd. En halv sekund senare kom Axel Hansson rakt in i min bakväxel. Aja, den funkade fortfarande hyfsat och jag låg fortsatt femma. Efter nån kilometer till var vi endast fem i täten och jag låg sist av oss. Bakom Olstam som jag märkte tappade mark. Inga omkörningsmöjligheter än på ett tag. Jag såg de framför segla iväg meter för meter, men när jag väl kom om Anton kunde jag ansluta där framme rätt snabbt. Tempot var inte skyhögt så jag hade inga problem att hänga med. Jag lät Jack, Emil och Linus göra jobbet framme i tät medan jag bara låg med så länge jag orkade. Ut på sista varvet kändes det fortsatt bra och vi hade stor lucka bakåt. I första sandbacken höjde Emil farten och jag tappade några meter. Några meter jag lyckades ta in metrarna senare, men med syra upp till öronen. När Emil sedan drog på en attack efter en hårnålskurva hade jag inget kvar att ge, såg de tre köra ifrån. Körde sista varvet i min fart, ungefär som vi kört de tidigare varven. Kom imål som fyra, 1:25 efter Emil som verkligen höjde farten. Det gjorde så jag även låg 4:a i totalen, 1:13 upp till tredjeplatsen och 37 sekunder ner till femte. Skulle inte vara omöjligt att hålla sista dagen.

Sista dagen hade jag fortsatt bra ben. Kom iväg hyfsat i starten och kunde ta ett par placeringar i första kurvan. Några hundra meter senare körde Emil som låg först fel, vilket även Jack märkte, så han ryckte redan där. han fick ett tiotal sekunder som Emil efter ett varv tog in. De två låg runt 20-25 sekunder före oss ut på tredje varvet när jag gick upp och styrde. Vi var tre stycken, jag, Linus och Anton som slogs om tredjeplatsen. Jag låg framme och drog hela tredje varvet, och jag märkte att vi tog in på Jack och Emil. Det gav mig extra motivation till att trycka på hårdare. Jag märkte att växlarna började strula mer och mer efter incidenten racet innan, och efter ett tag blev det sämre och sämre. Men de första 5-600 meterna på sista varvet hade vi tagit in 8-9 sekunder på dem framför. Med mindre än ett halvt varv kvar var vi endast 4-5 sekunder bakom, men strax efter det sa mina växlar tack och adjö. Fick lov att växla ner och trampa lätt så jag inte skulle köra av kedjan. När det var platt igen kunde jag trycka på igen och märkte att jag närmade mig lite. Men ett hundratal meter senare hörde jag pssssssssssssssssssssssss från bakdäcket. Faaaan, punka. Kunde cykla 200 meter till innan all luft var borta. Men en dryg kilometer kvar började jag springa och trodde nästan jag kunde hålla undan femteplatsen. Men nej. Klungan bakom kom ifatt med 200 meter kvar till mål och jag sprang imål på en besviken 10:e plats. Sjönk från 4:a till 5:a i totalen också. Men för att tänka positivt så vet jag att jag kan vara där framme och slåss nu, att formen är på rätt väg, vilket är otroligt skönt. Fick med mig pengar även härifrån, närmare bestämt 200 kr. Kul det iallafall.

Långa Lugnet

Nu på lördag är det dags för hemmatävlingen och årets första långlopp Långa Lugnet här i Falun. Som det ser ut nu och de senaste 2 dygnen har det regnat, och vi körde loop 2 + 3 igår. Tror jag såg mina nav över vattenytan ca 5-6 gånger totalt på andra loopen. Skämt åsido, men det var sjukt blött. Som tur var har de nu dragit om de blötaste partiet på andra loopen så vi ska slippa cykla genom midjedjupt vatten. Skönt det. Men det blir nog en rolig tävling ändå!