Gästade Hagströmska

Hallå där.

I måndags efter Långlopps-SM var kroppen riktigt sliten och jag hade egentligen inga som helst planer på att träna. Men ju längre dagen gick och ju tråkigare jag hade det bestämde jag mig för att sticka ut och köra ändå. Cyklade in till Västerås och klubbträningen och hämtade upp Jacob på vägen. Det blev ett relativt lugnt pass med bara teknik och rolig cykling i Rocklunda. Kroppen kändes ändå rätt okej.

I tisdags blev det en tidig morgon (05:15) och packade för att åka upp och hälsa på i Falun. Skolträningen började 08:00 och jag tänkte vara med på den. Det var riktigt kul att träffa på alla där uppe igen och även de nya ettorna. Det stod teknik på schemat så vi cyklade bort mot Källviken för bunnyhop träning bland annat. Det var kul att bara leka av sig lite. Efteråt skarvade jag och Jack vidare upp till Lugnet/Jungfruberget för att ha lite kul där också. Cyklade runt och drömde mig tillbaka, älskar Falun.

Därefter åkte jag tillbaka till Velodromen, duschade och bytte om, sedan ner mot stan och skolan för att hälsa på några gamla lärare. Kul! Saknar verkligen skolan. Sedan mötte jag upp Ludde och vi käkade lunch på stan innan jag gick tillbaka mot Kvarnis och träffade Ted, hängde lite med honom sedan med Ludde och Alexander. Fick sova på Luddes matta över natten så jag stannade kvar till igår. Då alla hade skola så stack jag ut och cyklade ensam. Planen var att köra motsols runt Rogsjön, sedan när jag jag kom till Bjursås åka vidare mot Sågmyra och sedan Åhl Tällberg för att komma till Grycksbo via Solarvet. Sedan tillbaka till Falun via Gamla Fruns väg. Hade väldigt kul ute på cykeln, och cyklade runt med ett leende på läpparna hela tiden. Fick många minnen kastade på mig när jag cyklade runt Rog, mest från detta monsterpass... Måste rätta mig lite från det inlägget. Det var inte 8km vi släpade cyklarna på, det var ganska precis 6km märkte jag nu. Men det kändes som minst 8...

Hade bra med energi när jag kom till Bjursås och bestämde mig för att ta en vända uppför Baggbobacken. Ca 120höjdmeter på 1,7km. Fint det! Åkte ner igen och vidare mot Sågmyra för att t mig ann en annan brutal backe, på Tällbergsvägen. Väl uppe tog jag en kort paus för att äta en bar och hade 64km och nästan 3h på klockan. Cyklade vidare och kom till Falun med nästan 90km på klockan. Kände mig fortfarande ganska bra i kroppen så jag tänkte skarva ett varv runt Varpan. Körde bort till Bergsgården där jag fortsatte uppför Norlingsbergsbacken. Höjdmeter, höjdmeter... Sedan vidare ner till Grycksbo och cykelvägen tillbaka mot Falun. Var även tvungen att skarva runt Tisken för att få ihop 115km och nästan 5h (4:47) på klockan. Fint pass!

Idag är jag dock hemma i Ransta igen och ska vila hela dagen. Imorgon åker pappa och jag mot Nora för att gå en "stigbyggarkurs"i två dagar, innan vi åker vidare ner mot Göteborg och sista SWE-cupen för året. Blir nog kul!

Långlopps-SM!

Hejsan.

Igår var det dags för Långlopps-SM i Ånnaboda. Jag hade riktigt höga förväntningar på mig själv och hade vinst som högsta mål, men jag skulle vara nöjd med pallplats också. Startfältet i junior var det hårdaste startfält någonsin i år i ett långlopp, så jag visste att det skulle bli tufft. men jag var ju i bra form, så det skulle inte vara omöjligt. Vi startade 1 minut efter eliten och tillsammans med H30-killarna.

Starten gick och den jobbiga startbacken på ca 2km klarade jag av utan större mängd mjölksyra, kände mig faktiskt piggare ju längre upp jag kom. Det hade gått fort upp, men trots det var vi ganska många på toppen.

Foto: Eva Önnemar

Foto: Eva Önnemar

Foto: Eva Önnemar

Första 20 kilometerna gick relativt lugnt på grusvägar, så de luckor som skapats i startbacken var nu täppta och vi var riktigt många nu. De flesta av mina konkurrenter låg fortfarande med och jag såg till att ligga långt fram hela tiden för att slippa det ryckiga som sker längst ner i klungan, och för att inte hamna bakom någon som inte är så snabb på stigar. I slutet på första loopen körde vi förbi Henrik Öijer som hade punkterat. Surt!

I stigningen upp mot Ånnaboda igen sprack fältet upp och vi var fem juniorer samt 4-5 H30 killar. Fick en ny flaska av pappa. Hela varvet som vi skulle ut på hade jag redan kört för ca 3 veckor sedan, och det var grymt skönt att veta vad som skulle komma och när det kommer.

Andra loopen började med en riktigt lång utförslöpa, mestadels på stig. Hade både Emil Hedlund, Jack Kok och Samuel Lord framför mig så det här partiet blev värdigt XCO-aktigt med spurter ut varje kurva och maxkörning överallt. Men efter ett tag lugnade de som tur var ned sig och gick bak lite i klungan. Jag lade mig på andra rulle bakom Johan Lindbom från Almby, riktigt bra rulle då han hade hemmabana och visste alla bra spårval mm.

Foto: Anders Almhed

Foto: Anders Almhed

Vi kom fram till Klockhammar efter ca 36 km där mamma stod med en ny flaska sportdryck. Jag märkte att Johan och jag fick småluckor hela tiden på stigar och jag började kolla bakåt mer och mer för att se vilka som hänger med. Fyra till juniorer. Märkte också vilka H30 som sackar efter på singletracksen så jag vet vilka jag inte ska ligga bakom. Efter ungefär halva "Klockhammar-loopen", alltså kilometerna mellan 36-51, kom det en hyfsat lång grusbacke med en del höjdmeter. Jag visste att efter backen skulle det komma en lång singletrack där jag vill ligga långt fram. I backen gick Johan Hellman från Dalsland Aktiviteter upp och drog, och det gick fort. Kunde kämpa mig med på hjul hela vägen och på toppen fick jag om för att vara först in på stigen. Hade Johan från Almby på hjul och vi fick en bra stor lucka när vi kom ut på en grusväg igen. Men de andra krigade sig ifatt igen då varken jag eller Johan hade orken att attackera. Båda visste ju vad som skulle komma.

När vi kom tillbaka till Klockhammar efter 51 kilometer får jag ytterligare en ny flaska sportdryck, precis i botten av banans absolut längsta och jobbigaste stigning på nästan 200 höjdmeter. Första halvan gick på grusväg och här var det verkligen tur att jag kört tidigare, annars hade jag nog låtit de andra segla iväg. Men jag gnetade med i svansen på klungan, och när grusvägen planade ut visste jag att det skulle komma en högersväng upp på en ås, sedan skulle stigningen fortsätta på en stig på åsen ett tag. För att vara på säkra sidan gick jag upp i tät och bestämde tempot. Skönt det, men Fredrik Lagerkrantz var inte riktigt nöjd med mitt tempo så han gick förbi alldeles innan toppen och fick några meter som vi kunde ta in när vi kom ut på grusvägen igen för att ta oss ann de sista höjdmeterna där.

Nu var jag riktigt trött, men jag visste att Emil, Jack, Samuel och Linus också var det. Låg fortfarande på andra eller tredje hjul hela tiden, tyckte det kändes bäst. Var också uppe och drog då och då även fast jag var trött. Ganska snart övergick grusväg till skidspår och det var många korta branta kullar som skulle övertas. Tempot var fortsatt högt. Strax kom vi ifatt Mackan som startat minuten före oss. Fick en liten energiboost av det så jag orkade med att dra ett tag.

När vi kom in mot naturreservatet Vargkitteln insåg jag att jag låg alldeles för långt bak för att vara optimalt när banans förmodligen svåraste och längre utförslöpa skulle komma. En stig såklart. Försökte ta mig fram till tät, men hann inte riktigt utan kom in på tredje hjul bakom Samuel som låg först och Lagerkrantz bakom honom. Bakom mig hade jag en av H30 killarna som är galet starka, men inte jättetekniska. Perfekt. Efter ett par hundra meter ser sig Lagerkrantz om och skriker till Samuel att vi har lucka och att han skulle gasa mer. Nu gick det riktigt fort och det var lite hala stenar där mitt framhjul gled på så jag var galet nära att krascha i 40km/h på stigen. Men lyckades hålla mig på hjulen och fick en sjuk adrenalinboost. Tyvärr höll den inte i så länge. Strax därefter kom en skarp högerkurva och dagens näst längsta backe kom. Den var ganska flack till en början, och där kom de andra ikapp igen. Sedan gick backen i typ två vågor med "backe-platt-backe-platt". Jag var riktigt trött och jag visste vad som skulle komma i slutet av backen. Både Samuel, Jack och Emil letade sig förbi i en av de "backe-platt" partierna. Kunde med nöd och näppe klamra mig med ett par cykellängder bakom siste man. Som tur var är det ett lite plattare parti innan "Väggen" kommer. Lyckades ansluta igen innan Väggen. Den är ca 200 meter lång och riktigt brant. Till min lycka var det ingen som attackerade i backen utan jag kunde gå med utan större problem. Hade jag slitit mig med såhär långt kan jag väl slita mig imål först av alla också, tänkte jag.

Strax därefter letade jag mig åter fram i klungan innan en till stig. Nu hade jag Emil, Linus och Samuel framför mig och det kände jag mig nöjd med. Efter ett par minuter kör Samuel på en sten och flyger av cykeln samtidigt som framhjulet börjar spruta stansvätska. Lagerkrantz hörde om det var okej med han och det var det. Bra det. Men nu hade ju Emil och Linus en mindre lucka. Gick upp på rött för att komma ikapp och jag var ikapp med Lagerkrantz på hjul. Efter han var det en lucka. Sa åt Emil och Linus att vi hade lucka men Johan Hellman kom ifatt med Jack på hjul på skidspåren. Nu var det mindre än en mil kvar till mål och vi var snart i Ånnaboda igen, för att gå ut på en liten avslutningsloop. Vi var fyra juniorer, två H30 och så Johan Widén i elit som vi kommit ikapp tidigare. Hela avslutningsloopen var i princip samma som första loopen, bara att man "genade" på ett ställe nu, så man inte körde hela första loopen. Så det blev första och sista delen av första loopen man körde.

Sista delen var i princip bara uppför i 3 kilometer. Kände mig stark in i backen och låg först, men då kände jag krampen komma på höger insida lår. Fan också. Lagerkrantz accelererade och Emil på hjul och och kunde inte gå med. Sen gick Jack om och ikapp de två andra också, tillsammans med Hellman. Väntade bara på att Linus skulle gå med dem, men det gjorde han inte. han låg kvar på mitt hjul. Efter några minuter släppte krampen lite och jag försökte skaka av Linus och Widén på hjul. Men de var fastklistrade. När vi kom ut halvvägs i startbacken igen hade jag ett högt och jämt tempo, så högt mitt insidalår tillät. I sista branten innan vi korsade asfaltsvägen ökade jag och gasade på så hårt jag kunde få då var det ju bara spurten kvar, och den ville jag ta hem! MEN, kartan som jag kollat på innan som visade målgången var annorlunda än verkligheten, så vi skulle tydligen uppför en kortare backe till och sedan runda en liten skogsdunge innan spurten. Kartan visade bara uppför startbacken sedan spurt. Blev knäckt när det inte var dags för spurt, så när Linus och Johan körde förbi hade luften gått ur mig och ner i benen, jag trampade luft. Jag hade inte en chans att gå med. Rullade imål 16 sekunder efter Linus och 48 sekunder från seger. På en fjärdeplats.

Det var  knäckande. Jag var så nära att nå mitt mål, men det sket sig de sista få hundra meterna. Men jag borde vara nöjd ändå, eftersom att vi 4 första var inom en minut, och det kunde ha varit vem som helst som tog hem det. Men jag är inte nöjd, alls. Inte med resultatet iallafall. Nöjd över min cykling, för hade jag gjort om det hade jag förmodligen inte gjort något annorlunda. Det var inte min tur bara. Och det var ju inte dålig cyklister före mig heller. Men ändå. Fan. Detta var säsongens största mål sedan SM i Värnamo sket sig p.ga. långvarig sjukdom innan.

Foto: Eva Önnemar. I början på andra loopen

Foto:Eva Önnemar.  I början på andra loopen.

Foto: eva Önnemar. Sista 100 meterna innan mål...

Foto: Eva Önnemar

Foto: Eva Önnemar. Ut på målrakan..

Tömningpass - Done

Halloj!

Igår var det torsdag och när det är tävling på söndagar så innebär torsdagar ibland tömningspass. Alltså att man kör hårt och ganska länge så man tömmer kroppen på energi, för att sedan vara full av energi på tävlingsdagen igen.

Eftersom att jag tagit tre dagar av cykeln efter Bockstensturen i lördags (cyklade lugnt och gymmade i onsdags) var jag osäker på hur känslan skulle vara. Har formvis gått från klarhet till klarhet genom augusti, så jag var fortfarande ganska stark trots en kort förkylning.

Jag började med att cykla in till Sala och vidare till Järndammen för att köra lite stigar där. Det var bra många år sedan senast. Letade på några fina Strava-segment att hetsa på för att få in lite naturliga intervaller och pulshöjande i passet. Första segmentet jag körde tog 2:59min och jag var 2 sekunder efter KOM:et. Det kändes av i bröstet och lungorna efter första, så jag tog det lite lugnare innan jag stack ut på ett nytt segment.det tog dryga 2 minuter, men var osäker på om jag skulle ta KOM:et då jag stannade lite innan segmentet tog slut, så bestämde mig för att testa det igen, och då tog jag det. Det fanns även ett segment åt andra hållet som jag också tog. Till sist körde jag ett segment som gick på grusväg upp till Järndammstoppen, ca 1 kilometer lång och runt 20 höjdmeter. Klarade även att ta det segmentet, så jag åkte från Järndammen med 3/4 KOM.

Tillbaka genom Sala insåg jag att jag hade tid kvar på klockan så jag svängde via silvergruvan och riktade in mig på ännu ett segment som jag tog KOM på. Så 4/5 fick duga för dagen. Kul och givande med naturliga intervaller med olika intervalltider, sen är det altid ett plus att ta KOM.

Cyklade hem via Kila och Sätrabrunn och kom hem med 74 km och 3:00:56h på klockan. Perfekt.


På eftermiddagen/kvällen tog jag bilen till Skultuna för att köra VCK träning. Det blev inget hårt utan bara lite körning på deras fina bana och lite teknikträning med de yngre i klubben.

Idag är det vilodags och genomgång av cykel till helgens SM. Förhoppningsvis ska inte förkylningen ha sinkat mig alltför mycket, så jag hoppas på lika bra (eller bättre!) känsla som på Bockstensturen.

Aktiv vilodag

Hejsan.

Idag var det åter en dag av cykeln. Förkylningen känns ännu bättre, men har fortfarande rethosta och är lite tjock i näsan. Men det är inget farligt.

Dagen har mestadels bestått av röjning av stig. Jag drog ut på XC slingan igen för att gå ett varv och röja bort sly mm. Banan var faktiskt i riktigt fint skick och det märks att det är många som är ute och både går och cyklar där. Kul! Jag sågade av och flyttade två träd som hade rasat tvärs över stigen, så nu är det fritt fram att cykla igen.

Hem och vila lite och åt lunch innan jag stack till Jacob och vi röjde lite på en ny del av hans bana hemma hos honom. Det kommer nog bli grymt roligt med massor av stenhällar och mycket tekniskt.

Imorgon ska jag nog åka och gymma på förmiddagen, följt av ett lugnare cykelpass på eftermiddagen.

Stigbyggare

Hejsan.

Känner mig fortsatt förkyld med mestadels täppt näsa, men så mycket halsont har jag inte längre som tur var. Detta har ju då resulterat till vilodag idag också, och även imorgon. Denna vecka var planerad till lugn vecka efter urladdningen på Bockstensturen i lördags och med det stora målet Långlopps SM på söndag. Hade dock inte planerat att vila pga förkylning, men jag är inte så speciellt orolig till att det inte kommer gå över. Det är ju trots allt 6 dagar kvar.

Förmiddagen idag bestod mestadels av att ligga i sängen och slappa och kolla igen världscupen från helgen, både herrarnas Downhill och herrarnas XCO. Därefter tog jag en sväng in till Sala för tt handla lite lunch innan jag begav mig ut på XCO slingan här i Ransta för att röja lite. När jag inte kan cykla så är stigbygge/röjning det näst bästa. Började med att röja bort lite ormbunkar som täckte en stor del av banan, så nu är det fritt fram att köra. Sedan gick jag bort till ett ställe där jag trodde det kunde bli grymt bra att bygga ett nytt parti på, på en liten rullstensås.

Såhär såg det ut från början, med originalstigen som går uppe på åsen.

Såhär såg det ut en timme senare...

Ytterligare 30 min senare var en fin nedfart på plats också.

Avslutet

Nedgången

 Riktigt nöjd!

Stället kunde inte vara mer perfekt och efter lite sågande och släpande av en stor stock var det bara att använda en spade och en hacka för att hacka loss grus och sten. det gick väldigt fort och blir nog riktigt bra. Första delen tog nog 1,5 timme att göra. Sedan var jag tvungen att såga och släpa en till stock för att göra avslutningen. Båda stockarna var runt 6-7 meter långa. Andra delen tog inte fullt lika lång tid utan var nog klar efter en timme. Är grymt nöjd med resultatet och kan inte bärga mig till jag kan testa det. (kanske imorgon?).

Rapport från Bockstensturen! Vinst!

Halloj!

Har äntligen hemma från Varberg/Åkulla nu. Stället vi bodde på låg ca 25 km från centrala Varberg, inåt landet. De hade inget internet så jag ville inte slösa för mycket av min mobila surf så bloggningen fick utgå.

Men i Varberg vad det dags för den längsta och förmodligen tuffaste deltävlingen av långloppscupen. Jag har aldrig kört loppet tidigare och eftersom att tävlingstiden skulle bli runt 4 timmar på de 100 kilometerna som skulle avverkas hade jag en plan från start att inte gå ut lika hårt som vanligt och inte slita alltför mycket första halvan av loppet, då jag gjort det förut och fått betala för det i slutet.

På tävlingsdagen vaknade jag upp och kände mig inte jättepigg, kände några förkylningssymdrom som slem i gommen och i halsen. Men jag tänkte ändå starta eftersom att jag inte hade ont i halsen, utan bara var slemmig.

Pappa och jag åkte från boendet i Åkulla till starten vid fästningen i Varberg. Vid havet blåste det något otroligt mycket, vilket var ganska väntat. Det var nog runt 15 grader och molnigt, så inte så farligt. Träffade på Ludde och vi värmde upp lite tillsammans. Kände dock att det inte var så nödvändigt då det började med masterstart ut ur stan sedan ca 20km platt i medvind ända bort till Åkulla där första lagningen var och backarna och de kuperade landskapen började.

Starten gick och jag tog det relativt lugnt, hur man nu kan göra det när mastern släpper och och det går en bra bit över 50 kilometer i timmen. Kollade ner på garmin och kunde konstatera att första milen gick på mellan 14 och 15 minuter. Galet. Skönt att jag bestämde mig för att köra 38t klinga och inte 32t.

Jag låg med i svansen av förstaklungan hela banvallen bort till backarna där det splittrades upp till mindre grupper. Trixade mig fram lite och kom ifatt en fin klunga med b.la Henrik Öijer, Adam Gustafsson, Viktor Ludvigsson, Oliver Lindblom och Jakob Björklund. Hade ingen aning om hur många som var framför oss, men visste att jag låg ganska bra till eftersom att dessa killar ofta kan vara med och slåss om top 10 placeringar.  Det blev en liten utbrytning med b.la Öijer och Fredrik Lagerkranz, men de hämtade vi in runt Åkulla, första lagningen. Fick en ny flaska sportdryck av mamma som stod där. Hade druckit mycket mer än normalt i början för att loppet är så grymt långt. Pappa var också där och sa att b.la. Adam tappat 15 sekunder.

Strax efter det kom vi till en stigning på en singletrack där jag och Jakob fick en lucka till övriga. Motiverad av det sket jag i min ursprungliga plan att ta det lugnt första halvan och tänkte istället att det fick bära eller brista. Vi kom ifatt och om både en och två gubbar innan vi vid andra lagningen ca 15 kilometer senare blev inhämtade av vår ursprungsklunga igen. Märkte dock att det var folk som var med tidigare som saknades, samt att det var något nytt ansikte, som Sebastian Olsson som tidigare i loppet fått punka och kom tillbaka starkt.

Inte jättelångt efter de kommit ifatt fick jag en svacka och fick slita både en och två gånger för att ens orka hänga med några meter bakom sista hjul.Ville med hela mitt hjärta släppa iväg dem, men tänkte sedan att jag skulle få köra själv då och det ville jag ju inte göra. I nästa stigning var jag ikapp igen och märkte att uppför hade jag absolut inga problem att hänga på dem, men på platten fick jag kämpa desto mer. Det skedde några fler utbrytningar som hämtades in rätt fort. Jag låg hela tiden på sista rulle i vår runt 6-8man stora klunga. Någon gång här började regnet även ösa ner och jag kände att jag hade mer grus i ögonen än vad som låg på backen. Med hälften av distansen kört (50km) brukar det ju på andra långlopp endast vara 15-25km kvar till mål, men så var det inte i det här fallet.

(Foto: Tomas Hammarström)

Löven, stenarna och rötterna i de Hallandska bokskogarna blev ordentligt blöta och hala när regnet kom. Var femte kilometer kom det en ny skylt med nedräkning till mål. Bestämde mig för att göra skyltarna motiverande istället för knäckande. "45km kvar nu, har jag orkat hänga med dem såhär långt orkar jag resten också" var bland annat en tanke som upprepade sig i mitt huvud bra många gånger.

Fick ytterliggare en lagning sportdryck i regnet med dryga 35 kilometer kvar och nu hade klungan tappat en man samt hämtat upp och dragit ifrån en annan. Jag och Emil Krona (Serneke Allebike Team) turades om att ligga sist då vi båda kände oss svagast av gruppen. Där framme jobbade Jakob, Sebastian Olsson, Mattias Brolin, Lagerkranz och Öijer mestadels med att hålla farten uppe. Ett tag senare fick Lagerkranz kramp och var tvungen att stanna så vi förlorade åter en kille.

Efter åttio kilometer körda hade regnet slutat och det hade även backarna gjort. Nu var det två mil platt tillbaka in till Varberg igen. Dessa två mil gick mestadels på åkerskanter som var hala som såpa av lera, men även lite grusvägar/asfalt. Fick en sista lagning med en bar av pappa med ca 20 kilometer kvar och det var galet jobbigt att tugga i sig den. Jag och Emil Krona låg nu ensamma ett tjugotal sekunder bakom Öijer och Jakob. Brolin och Olsson hade dragit på ordentligt. När åkerkörningen var klart och asfalten kom såg vi att Öijer tappat Jakob och vi kom ikapp honom och vi tre turades om att dra. Alla var lika slutkörda så det blev inga monsterkörningar. Men vi närmade oss Jakob kilometer för kilometer, och med en mil kvar körde vi in på Varbergs MTB-stigar och vi var ikapp. Inne på stigarna tryckte Öijer på ordentligt och Jakob några meter bakom och jag på Jakobs rulle. Emil hade tappat inne på stigarna. Med tre kilometer kvar märkte jag att Jakob inte kom ifatt Henrik, så jag gick om och ikapp. Låg på Öijers hjul i kanske en kilometer ut på Strandvägen längs vattnet bort till fästningen. gav allt och försökte mig på ett ryck innan Jakob skulle komma ikapp oss igen. Lämnade alla kort på bordet och fick ett tjugotal meter. Med en kilometer kvar hade jag fortfarande en lucka på ett fåtal sekunder. På den allra sista bron, 100 meter innan mål kom de ikapp, och jag drog igång spurten. Krafterna hade jag inte, och krampkänningarna kom smygande. Kände att Öijer närmade sig bakifrån och när jag kollade åt sidan var han ett halvt hjul före.

Måltiden blev 3:50:51, ca 13 minuter efter vinnande Michael Olsson. Tiden räckte till en 14 plats i elit (spurtade om trettondeplatsen) och en överlägsen seger i junoirklassen med 29 minuter och 50 sekunder. Är helt galet nöjd med hela racet och att jg inte gav upp när jag fick en svacka. Att det skulle gå såhär bra trodde jag aldrig när jag stod på startlinjen, inte heller efter ett par mils körning.

Jag måste säga att banan var riktigt tuff men galet rolig, kommer definitivt köra här igen! 100 kilometer är galet långt också märkte jag. Det är en sak att träna 10 mil och en annan att tävla 10 mil i lera på en kuperad bana på en mountainbike. Jag har nog aldrig varit så slut i hela kroppen efter en tävling, jag var låg på all energi.

Nästa helg är det Långlopps SM i Ånnaboda, hoppas att förkylningen som jag fick efter tävlingen hinner försvinna. har dock inte jätteont i halsen men är snorig och tung i kropp/knopp. Så nu får det bli ett par dagars vila!

Strava:

Jag klarade det!!

Hejsan!

Jag klarade det! Jag fick godkänt på den teoretiska delen av körkortet i morse, så numera har jag körkort. Det var en fantastisk känsla när jag var klar och hade klarat provet med marginal. Så dagen har mest bestått av att köra bil, haha.

Efter provet körde jag hem, för att sedan höra av mig till Tim och vi skulle ses, så jag körde tillbaka till Västerås, så åkte vi runt lite + till Erikslund för att handla lite och äta lunch. Efteråt åkte vi mot Hälla för att spela lite golf. Haha. Jag sköt dock endast på ranchen  och kollade på när Tim och hans kompis körde en 9 hålare. Hann dock bara se 4 banor innan jag åkte mot Finnslätten och hämtade upp Jacob för att skjutsa hem honom från skolan. Var hemma hos honom i nästan en timme innan vi körde tillbaka till Västerås och VCK-träningen vid Vedbobacken. Jag tränade dock inte eftersom att jag har vilodag, utan jag kollade på och var med de sista minutrarna på plankan. Alltid bra med lite extra bålträning.

Såhär glad är jag över körkortet: 

(Foto: Jonas Wiking) 

Imorgon drar vi oss ner mot Varberg och Bockstensturen, som jag kör på lördag. Det är långloppscupens längsta tävling som mäter 100km, så det kommer att bli en annan taktik och ett annat upplägg för att orka med hela. Distansen är ungefär som Vasan, men denna kommer ha mer än en timme mer tävlingstid skulle jag tro. Är ju relativt van med 4 timmars träningspass, men ska bli kul att se hur det är att tävla i runt 4 timmar. Ska bli skoj!