5:a på Mörksuggejakten!!

Halloj!

Hemma igen från Rättvik och deltävling 5 av Långloppscupen. Jag och mamma styrde bilen mot stugan utanför Mockfjärd igår efter lunch. Ärligt talat kände jag mig riktigt nere, hade huvudvärk, var riktigt trött och lite täppt i näsan. Det var riktigt motigt att ens ta sig ut på cykeln på kvällen för att köra ett väckningspass. Hade druckit mycket vätska under dagen och tillslut tog jag mig i kragen och stack ut. Visste att jag har presterat bäst på de tävlingar då jag kört ett relativt hårt väckningspass dagen innan, ca 1h med 10-15 min runt tröskel eller strax över. Började med att köra lite stig innan jag åkte ner till min traditionsenliga 10min backe, Karls Knös, där jag brukar köra intervaller på midsommar. För ett par helger sedan hade jag kört PB upp på 10:02 på femte och sista intervallen. Nu krigade jag mig upp på 09:58, alltså 4sek snabbare än senast, med lugnare och med kontrollerad puls. Kunde kanske ändå bli något på suggan.

Vaknade kl 06 och var inte alls så taggad. Mörksuggan är ett ruskigt fint lopp, fin natur och fina stigar. Men det är ingen bana som passar en sådan som mig. Dels börjar den med en lugn masterstart sedan en 2,5km lång backe innan det blir snabbt och lättåkt igen. Var riktigt orolig för Vida Blick, som backen heter, faktiskt. Tidigare lopp har jag kunnat gå med tätklungan, men med denna brutala start skulle jag inte ha någon chans. Dessutom ett väldigt starkt startfält så jag räknade med kanske top 15.

Starten gick kl. 10:00 och jag kom iväg hyfsat. Masterbilen körde lugnt genom centrala Rättvik innan snabbingarna i täten fick sprätta på i botten av backen. Låg väl kanske runt 25-30 man in i stigningen. Syran kom innan pulsen hann ifatt och det var överlevnad där ett tag innan man kom in i andra andningen. Allebike-gossarna tillsammans med ett par till gasade på ordentligt och fick en lucka. Krigade mig upp sista biten och kom upp tillsammans med Isak som inte hade någon bra dag. Gick om och in på coach-Mackans hjul. Vi jagade ikapp de framför medan det anslöt folk bakifrån. Gick med stumma och tunga ben relativt snart fram i fältet för att jag visste att det skulle komma en kritisk stig strax.

Gick in på stigen som 2.a efter Fredrik Lagercrantz och väl ute på vägen igen var vi bara 3st, jag, Fredrik och John Karlsson. Vi samarbetade och jagade ikapp gruppen framför med b.la. Eric Herlitz från teamet. Men gruppen bakom anslöt också. Vi var typ 19 pers i gruppen ett bra tag. Jag var ordentligt stum och hade svårt att gå med i ryck samt på stigar. Benen skrek nej och jag lämnade ofta små luckor som jag lyckades täppa till. Där framme var det bland annat Lagercrantz, Limpan, Lillpers som gjorde mycket av det starka dragjobbet.

Efter dryga 25km fick jag med nöd och näppe en ny flaska sportdryck av mamma då hon höll på att missa mig bland alla i klungan och allt damm. Men en ny flaska fick jag och jag kunde även klämma i mig en koffeingel. Visste att jag skulle behöva bita i i ca 10 minuter till innan den började verka och det klarade jag. Kände mig starkare och avancerade i klungan in på en stig som jag visste skulle vara ett kritiskt läge i loppet med en lös och brant sandbacke med rötter i, efter drygt 31km. Gick ut långt till höger och lyckades ta mig upp. Limpan, Lillpers och jag lyckades ta oss upp, och tillsammans med Lagercrantz fick vi en mindre lucka bakåt. Men de återanslöt igen och vi var åter en alltför stor grupp för att vara samarbetsvilligt.

Efter drygt 40km låg jag i tät in i en av banans längsta stigningar, men Limpan gick förbi och grillade. Lillpers, Björklund och Lagercrantz anslöt till Limpan medan jag drog resten av fältet ett 20tal meter bakom. Tänkte att det kunde gå riktigt illa om de fyra fick en lucka, då alla är galet starka och var de enda som ville göra jobbet i vår klunga. Lyckades gneta mig ikapp dem och med resten på hjul. Det tog något enormt mycket på krafterna och jag tryckte åter en koffein-gel. Några km senare ser vi ett par människor en bit framför oss, det visar sig vara Mattelin och Johan Norén som släppt tätklungan. Vi kom ikapp dem i Östbjörka, där mamma stod med en ny flaska sportdryck och en kall flaska vatten av Jocke Nordin att hälla över mig. Här var Lagercrantz och Limpan väldigt irriterande på resten av gruppen som inte hjälpte till något med farthållningen. Vi började få hjälp av Mattelin och Björklund, och ibland drog de så hårt att det blev tendenser till lucka framför mig. men återanslöt jämt. Nu var det endast 3 jobbiga jävla backar kvar som skulle bli kritiska för mig. Två stycken vid Västberg/Nittsjö och sedan Markusbacken med 1 mil kvar.

Jag och Jakob Björklund vid Östbjörka. Foto: Eva Önnemar/MTBfoto,se

I den första av de backarna var jag i tät i botten innan Limpan fick för sig att slakta lite. Många, däribland Norén, Lagercrantz, Mattelin, Björklund och Albin Andersson passerade mig in på följande stig. På den fick Albin något problem och var tvungen att stanna, så jag fick jaga ikapp den lilla lucka fram till Lagercrantz. Kom in på hjul igen och hann återhämta mig lite inför nästa backe, Nittsjöbacken där det även var ett spurtpris. Trodde att det skulle köras i den backen, men ingen verkade vilja ta innerkurvan in i backen så det gjorde jag och gick helt plötsligt från 5a i gruppen till 1a. Körde på lite och det kändes bra, har tydligen dagens snabbaste tid upp där delat med Emil Lindgren, så det gick rätt bra ändå.

Därefter var det lite stig innan vi kom ut på asfalt med 12km kvar att köra. Klämde en till koffein-gel där. Det var asfalt i ett par km innan vi kom till Markusbacken. Johan Norén körde på hårt där och fick en lucka. jag försökte mig på att attackera ifatt honom men orkade inte alls efter ett tag, och hela gänget passerade mig. Blev uppgiven på att folk inte hjälper till att göra jobbet. Herlitz körde förbi och sa att jag skulle gå in på hjul. Vi passerade Ludvigsson, John karlsson och Björklund och kom ifatt Norén och Lagercrantz, Mattelin och Limpan som hade en mindre lucka. Skrek att vi hade en lucka men ingen ville köra så de kom ikapp igen.

När kilometerskyltarna minskade in mot mål blev det mer och mer stig. Oftast var det Mattelin eller Limpan som körde, med Norén, mig och Lagercrantz strax bakom. Även Herlitz, Björklund och Ludvigsson var med bakom. Med 2km kvar skrek Oliver från sidan att om jag skulle ta hem spurten skulle det bli pallplats. Omöjligt, tänkte jag... Det måste vara fler framför... Tror de andra också hörde det, för det började köras för placeringar. Limpan, Mattelin, Norén, Lagercrantz, jag, Herlitz och Ludvigsson. Lyckades passera både Lagercrantz och Norén i en kort uppförsbacke och var nu trea i gruppen.
Strax därefter lyckades jag även snirkla mig förbi Mattelin och låg nu på Limpans hjul inför den långa spurten. Fick fel spår och lång sväng up på det långa upploppet så Limpan fick 4-5 meter. Ställde mig upp och tryckte på, närmade mig och tog mig sakta men säkert om honom, samtidigt som det kommer förbi en på vänstersidan. Ser att det är Eric Herlitz vilket var riktigt skönt då han fortfarande är junior och jag kunde komma imål som 5.a i elitklassen! Herlitz var ruskigt stark och vann junior, grymt jobbat! Bakom mig var det Limpan, Norén, Lagercrantz, Mattelin och Ludvigsson. Före var Emil Lindgren, Michael Olsson, Dennis Wahlqvist och Johan Landström.

Härligt med första pallplatsen någonsin i Långloppscupen, dessutom på den bana jag trodde passade mig absolut minst.

Nu blir det XCO ett par helger med Lugnet XCO sedan SM uppe i Östersund. Kan bli kul.

Vi höres!

Resultat: http://results.neptron.se/#/morksuggejakten2018/?sortOrder=Place&raceId=99&page=0&pageSize=25

Foto: Sofia Åkesson. Pallen. Från v: Erik Åkesson, Johan Landström, Michael Olsson, Emil Lindgren, Dennis Wahlqvist

Foto: Sofia Åkesson. Efter målgång. Från v: Johan Limpan Lindbom, Erik Åkesson, Erik Mattelin, Fredrik Lagercrantz, Henrik Sparr

Foto: Sofia Åkesson. Efter målgång. Anders Eriksson och jag

Strava:

Ränneslättsturen!

Halloj!

Tillbaka i tävlingsspåret igen efter ett par sköna helger utan tävlingar, men lika mycket resande och mer cyklande. Helgen efter Lida Loop spenderades i Järvsö samt på Hornslandet utanför Hudiksvall. På fredagen körde vi downhill, lördagen ett distanspass på strax över 100km i Järvsö och söndagen cyklade jag från Hornslandet så långt jag hann innan pappa hämtade upp. Nästan 5h och strax över 14 mil blev det då. Förra helgen var det midsommarfirande i stugan utanför Mockfjärd. Hårda 5x10min intervaller på midsommarafton, 10 mil distans i Dala-propaganda på lördagen samt test av Engelbrektstur-banan i Norberg på söndagen med efterföljande skarv hem som resulterade i 5h och lite över 13 mil.

Tillbaka till tävlingen då. Deltävling 4 i långloppscupen skulle köras nere i Eksjö. En på pappret väldigt enkel och snabb bana då det helt saknas backar och stora delar är på grusvägar men även en hel del på sjukt fina stigar, inte minst på loop 2.

Körde igenom loop 1 med Adam Gustafsson dagen innan så man skulle hitta runt den. Väldigt snabb och lättåkt, vilket inte gynnar mig alls. Denna värmebölja och torka gjorde de grusvägar och barrtäckta stigar vi körde på galet lösa och hala. Men det kändes rätt bra ändå.

Söndag och tävlingsdag. Nerverna kom krypande ju närmare starten kom. Tre veckor sedan senaste start och då gick det så jävla bra så jag behövde ju visa, inte minst för mig själv, att det inte var en engångsföreteelse. Ställde in cykeln i fållan, väntade in startsignalen. Eller rättare sagt, speakern skulle säga "kör", men ingen hörde det så alla stod kvar. Efter några sekunder var det någon som skrek "då kör vi" och alla kom iväg, något förvirrade. Något som var ännu mer förvirrande för mig var att efter 5 meter bara knakade det till och min sadel stod helt plötsligt rätt ner. Fattade ingenting då jag knappt lagt någon tyngd överhuvudtaget på den. Lyckades på måfå dra hårt i den så att den skulle sitta någorlunda rätt, men det blev aldrig helt bra. Körde och oroade mig över sadelns vinkel och kom alltför långt bak. Försökte med jämna mellanrum ta mig framåt och när jag väl lyckades var det något som hände precis framför som gjorde att jag tvingades bakåt i fältet igen. Ruskigt frustrerande att hela tiden slösa krafter för att komma fram. Men så är det när det är en "lättåkt" start med flera km grusvägar, att personer som inte bör vara där framme kommer fram. Men men.

I princip hela första loopen låg jag kring placering 20 och det var först vid depån Ränneslätt efter dryga 20km som Team Serneke Allebike lyckats få en lucka med 4 pers. Bakom dem lagade Landström och bakom honom andraklungan med Sparr, Mattelin, Limpan, Adam, Wilson, Flockhart, Stjernqvist,Gustavsson och Jesper Svensson. Ett 10-tal sekunder bakom dem jagade jag och Anders Ljungberg ett tag, innan han släppte och jag fick jaga ensam. Efter några km kom jag äntligen ifatt, helt totalförstörd av jakten. Hann aldrig återhämta mig bak i klungan för Flockhart körde på starkt i tät på stigarna samtidigt som Wilson hade problem med en pedal tror jag. Han och jag fick täppa ett par luckor som uppstod vilket sög musten ur mig. Lyckades ta mig förbi honom och in på Limpans hjul men orkade inte hålla. Tvingades släppa efter dryga 24km vilket var riktigt knäckande. Klämde i mig en dubbel espresso gel med koffein och strax därefter gav den effekt. Körde på ensam i nästan 5km innan jag såg en grupp närma sig bakifrån. Slog av lite på tempot och det var Johan Norén samt Mattias Lundkvist som hade dragit ifrån deras grupp och anslöt till mig. Johan gick upp direkt och körde på riktigt starkt. Jag hade hunnit återhämta mig bra och gick med utan större problem. Vi tre kom efter ett tag ikapp Niklas Gustavsson från Tre Berg som även han var trött. Även Wilson och Limpan kom vi ikapp, men strax före det körde de olyckligtvis fel och var tvungna att vända, men orkade inte ansluta till oss 4 igen.

Vi närmade oss ränneslätt igen och dags för langning nr 2 av pappa. Tog ingen flaska vid första längningen då jag var fullt upp med att jaga. Gick upp i tätin på de fina singletracksen vid ränneslätt. 8km enbart magiskt fina stigar utan några avbrott för väg eller grusväg. Efter inte alls många minuter märker jag att det bara är Johan som följer, tydligen hade Mattias fått något mekaniskt problem. Gustavsson hade släppt tidigare.

Vid Ränneslätt med 35km kvar. Johan Norén bakom mig. Foto: Cykelkanalen.se

Jag tuffade på i vanlig ordning på stigen och när den var slut hjälpte Johan till att dra. Passade på att dricka och ta ytterligare en gel. Jag ska inte ljuga och säga att jag kände mig stark, för det gjorde jag inte. Jag hade väldigt tur att Johan var väldigt dragvillig och stark resten av vägen mot mål. Jag låg för det mesta bara på hjul.

När vi närmade oss sista langningen vid skidstugan efter 57km fick vi höra av speakern att vi låg 10 och 11:a. Det trodde jag verkligen inte och det började tändas en liten glöd inom mig. Fick en ny flaska sportdryck av mamma samt kallt vatten att hälla över mig av pappa. Svalkande och skönt.

Johan trummar på i jämt tempo och inte långt senare ser vi någon framför oss. Det visar sig vara Michael Stjernqvist som tröttnat lite där framme. Vi passerar och han lägger sig bakom. Det lilla dragjobbet jag bidrog med hjälpte inte så mycket så jag valde att ligga kvar bakom Johan så länge jag orkade. På nästa stigparti släppte Stjernqvist och vi fortsatte trumma på. Anade att Johan skulle öka farten nu när kilometerna mot mål tickade ner. Lovade mig själv att inte ge mig utan fight men det kom ingen farthöjning. Mitt drömscenario var att vi skulle ligga tillsammans in i parken och att jag skulle attackera innan sista kurvan sedan spurta. Det funkade ju i fjol då jag vann spurten.

Med 2km kvar körde han riktigt lugnt och väntande nog på någon attack. Men jag höll mig lugn och skulle fullborda min plan. Sista kilometern gick verkligen långsamt och vi båda väntade på något. In förbi förvarningen med dryga 500 meterna kvar. In på målområdet där vi skulle runda publiken och vattentornet innan vi skulle göra en nästan 90 graderssväng in på ett lösgrusat promenadstråk sista 150 meterna. Vi rundade vattentornet och strax därefter attackerade jag på vänster sida om honom. Han svarade men jag tog mig förbi och var först in i sista svängen.hade lite för hög fart och var nära på att köra in i ett träd på yttern. Tvingades bromsa ner nästan all fart och när jag väl började trampa igen hade jag för hög växel. Växlade ner och började spurta. Var bombsäker på att han hade fått en bättre kurva än mig och hade högre fart. Men vågade inte kolla bak förrän 10 meter innan mål. Då var han några sekunder bakom och jag tog 9:e platsen. Oväntat bra resultat med tanke på hur "dåligt" jag tyckte att jag körde, och hur trött jag var efter första loopen. Jag var ju rätt ful också och lät Johan göra nästan allt jobb, sedan spurta förbi. Men det brukar ju alla andra göra på mig när jag drar stora delar...

Är nöjd med resultatet men inte med körningen. Var inte i 100slag som på Lida Loop men lyckades hålla ihop det bra på en bana som inte passar mig riktigt. Nästa helg är det åter en fin bana i form av Mörksuggejakten i Rättvik, den passar dock inte heller mig som handen i handsken men jag ska göra mitt bästa. Ligger för övrigt nu 5:a i totalen vilket känns bra.

Vid Ränneslätt med ca 35km kvar. Johan Norén bakom. Foto: Cykelkanalen.se

Fantastisk dag på Lida Loop! Personbästa

 Halloj!

Idag var det dags för årets tredje start i Långloppscupen i form av Lida Loop ute vid Lida friluftsområde utanför Tullinge. Banan är relativt kort med sina 65 kilometer men oerhört hård och kan fälla många offer, i synnerhet med dagens 29 grader varmt.

Vi hade premiärnatten i husbilen på kusinernas gräsmatta utanför Södertälje, sov riktigt bra om än lite kort. I morse åkte vi ut till Lida i god tid, parkerade, hämtade nummerlapp, rekade langningsställe, bytte om, värmde upp, stack ner till sjön Getaren och doppade huvet ett par gånger för att kyla ner sig. In i startfållan och lade ner cykeln, tog en sista piss innan det var dags att starta uppför den beryktade slalombacken. Backen är bara dryga 30 sekunder lång men grymt hård och från stillastående start till nära maxpuls på 30 sek är hårt i vanliga fall, nu skulle man fortsätta gasa i drygt 65 kilometer till.

Hade som plan att vara startsnabb och bland de första uppför, för att lätt gå med tätgruppen på efterföljande snabba och svängiga elljusspår. Sagt och gjort, starten gick och likt två gaseller sticker Isak och Viktor Junell upp i tät och kommer upp till toppen med god lucka. Bakom dessa goda herrar låg Emil Lindgren och på Emils hjul satt jag. Fjärde man över krönet utan större ansträngning kändes fint. Därefter gick det väldigt lugnt och täten klumpade ihop sig ordentligt. Strax var man långt nere på 12-15 plats med väldigt begränsat med omkörningsmöjligheter.

Första milen upplevde jag väldigt lugn och vaksam körning av de allra flesta förhandsfavoriter. Efter 10 kilometer låg jag med bra topp 10 och skulle ta en slurp sportdryck, mest för att skölja munnen från allt damm och smaken av avgaser från ledarmotorcyklarna. Motorcyklisterna låg inte mer än 30sek före oss vilket jag kan tycka var lite nära. Dels fick vi avgaslukten sedan om någon av dem skulle få något problem på stigarna eller dylikt skulle de kanske hindrat oss. Skulle väl iallafall velat ha dem ett par minuter före. Tillbaka till slurpen sportdryck. Skulle ta tag i flaskan men lyckades på något vänster tappa flaskan, har aldrig hänt mig förut. Visste att det inte alls var bra, då det var drygt en mil till varvning och langning, samt att det var galet varmt ute.

Men med damm i hela käften höll jag mig kvar runt 10 man tillsammans med Isak. När det lugnade sig ännu mer vid flygfältet efter dryga 17 kilometer avancerade jag framåt och lade mig i rygg på Dennis Wahlqvist. På nästkommande grusvägsparti gick jag ända fram i tät. Då jag är rätt bekant med hela banan visste jag att det skulle komma en ganska lång och hård backe strax innan den stig som avslutade första loopen. Låg styre mot styre med Calle Friberg in i backen och höll en hög fart. Trodde jag. Strax därefter får Lindgren lite mer luft i lungorna och ökar drastiskt. Jag som förväntade mig att detta skulle ske kände att jag skulle kunna falla ner i fältet men fortfarande ligga med i tätklungan. Med nöd och näppe klämde jag mig fast på sista hjul in på sista stigpartiet för loopen. Lindgren hade fortfarande högt tryck på stigen och små luckor skapades. Det hela förrvärrades lite när Johan Landström punkterade strax framför oss. En lucka uppstod som vi inte kunde jobba ikapp, så vi bildade en andragrupp. Det var jag, Isak, Johan Limpan Lindbom, Erik Mattelin.

Up på loop två och jag fick äntligen dricka av mamma, samt kallt skönt vatten av Jocke Nordin att hälla över mig. Loop två består av stora delar med långa singletracks. Ligger man först där så ligger man först där tills stigarna är över. Vilket jag gjorde stora delar av andra loopen. Det gick i behagligt hårt tempo på strax över tröskelpuls och vi fyra samarbetade bra. När vi passerade Lida golfbana i med några kilometer kvar på loop 2 har Landström jagat ikapp oss solo. Riktigt starkt gjort men jag tror att det tog mycket på krafterna.

Jag försökte köra smart och efter hur de andras styrkor och svagheter är. Isak är ju en bergsget, Mattelin även han sjukt stark uppför, Limpan stark överallt och Landström har fler watt på platten än de flesta i Sverige.

Loop 2 avslutas med en riktigt brant stig uppför slalombacken igen, tänkte att den ville jag vara först på då det inte finns några omkörningsmöjligheter, så gick upp i tät före Isak och matade på uppför stigen. Belönades snabbt med att köra nerför slalombacken igen, innan varvning för loop 3. Fick åter en ny flaska sportdryck samt kallt vatten av Jocke att hälla över mig. Det kallar jag langningsservice i världsklass.

Tredje loopen är väldigt utslagsgivande med en hel del hyfsat långa backar, en del stökig stig och en hel del snabba grusvägar. Trodde det skulle komma en del attacker under varvet. Visst kom det ett par fartökningar, men inget värre än så. Började dock bli rätt sliten och började bitvis svaja lite upp och ner, ibland gick jag lätt med, ibland slet jag som ett djur. Med 15 kilometer kvar började jag även få smygkramp i höger vad. Sa det till Isak och frågade hur han kände sig. Hyfsat, blev svaret.

Tänkte nu att jag skulle ligga med längst bak så länge det gick innan jag föll för krampens offer och dalade bakåt. Det fick bära eller brista tänkte jag, tänkte inte slå av och låta det hindra mig för en möjlig första topp 10 placering i långloppscupen. Om det skulle vara något som hindrade mig skulle det vara riktigt brutal kramp i hela jävla kroppen.

Landström gjorde ett par kortare fartökningar där jag nästan trodde att jag skulle få släppa, men bet mig fast ända till det lugnade ned sig igen. Med under milen kvar började det även krypa i vänster knäveck. Helvete, tänkte jag. Baksida lår är bra mycket värre än en liten vad-rackare, men lyckades låta det förbli endast lite krypningar tills vidare.

I den sista hårda backen med 6 km kvar gick jag upp i tät för att ha något att falla bak på, men det var endast Mattelin som passerade. Var tydligen starkare än jag kände mig. Lade mig på Mattelins hjul följande stigparti och ut på de sista grusvägarna som skulle ta oss tillbaka till Lida friluftsgård. Mattelin släppte upp mig i tät och sa att vi hade lucka bak till Landström. La mig i tempoställning och bombade på, kollade datorn och låg i dryga 39km/h. Trotts detta anslöt Landström igen, sjukt stark. Blev nu lite lugnare och mer passiv körning igen.

Närmade oss slutet av grusvägen och mindes då vad jag och Isak talat om när vi var här på Cykloteketläger och rekade banan i slutet på april. Vi hade snackat om att om man var först in på sista stigen längs sjön Getaren och fortfarande hade aningen lite pangpang kvar i påkarna kunde man skapa lucka.

Isak hade samma sak i huvudet och ökade. Jag gick in på hans hjul efter en liten fight med Mattelin. Det är nu det gäller, tänkte jag. Isak gasade på på stigen och jag bakom. Man kom ut i botten av slalombacken, för att sedan sick-sacka uppför ungefär halva innan spurten in i mål. Gick om Isak i botten av backen för att även här ha något att falla bak på, om nödvändigt. Jag tryckte på så hårt jag kunde och när Isak attackerade i mitten av backen hade jag inget att svara med. Ställde mig upp och PANG PANG sade det i båda baksida lår. Krampen kom och den kom inte lätt. Stod nästan stilla uppför sista branta delen av backen innan man svänger runt och får en liten utförslöpa in i mål. Vågade inte kolla bak förrän på toppen där jag såg att Limpan och Mattelin stod ungefär lika stilla som jag, vilket var lättande. Ett par till hårda tramptag in i mål där jag var sjunde man över linjen. Sjunde man. Nytt personbästa i cupen med råge, då tidigare bästa varit 10:a på Långa Lugnet i fjol. Isak 6:a 7sek före mig.

Låg och krampade i målgång och kunde inte öppna ögonen då svettet runnit ner i dem och sved som salt i skrapsår. Lyckades tillslut resa mig och for direkt ner till sjön och hoppade i plurret. Magiskt.

Nu blir det äntligen en helgs vila från tävlingar vilket kommer vara skönt. Sedan blir det förmodligen Orsabik´n på midsommarafton.

På återskrivande!


Strava:


Bilder:

Den röda faran. Från v: Stefan Dahl, Jonathan Wallin, Isak Nordin, Erik Åkesson. Foto: Håkan Åkesson 

Snack innan start. Från v: Eric Herlitz, Isak Nordin, Erik Åkesson. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Jag på Emil Lindgrens hjul. Foto: Håkan Åkesson

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 1. Jag, Isak, Erik Mattelin. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 1. Foto: Håkan Åkesson 

Början på loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

Början på Loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

I botten på sista backen innan mål. Isak sedan jag. Foto: Håkan Åkesson 

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson 

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Noterar årets högsta puls på 193 samt dubbelkramp i baksida lår. Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Slitsamt... Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a! Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a med Stefan Dahl. Foto: Håkan Åkesson

Toppar och dalar i Borlänge Tour!

Halloj!

I skrivande stund är det måndag och dagen efter Borlänge Tour har avklarats. Det hela startade i fredags med en prolog på 7 kilometer med individuell start.

Bilder och strava från helgen finns längst ner i inlägget.

Vi var där i god tid och rullade banan ett par varv och kunde konstatera att det var ruskigt torrt och dammigt, och den senaste tidens värmebölja har gjort många sandiga partier väldigt lösa och bitvis kluriga, inte minst för vilket däcktryck man kunde köra.

Prolog:

Nåja, jag startade som tredje man och skulle jaga Henke Jansson som startade 30sek före och bli jagad av Isak. På en sådan kort prolog var det ingen idé att hålla igen någonting så det var full patte redan från start. Efter ca 30 meter dammade käften igen och det var som att man hade ätit en sked kanel. Ingen som helst saliv kvar i munnen och på prologer kör man inte heller med någon vätska. Det ångrade jag bittert nu.

Väl i första backen som var lös i sand ville ben och hjärta inte riktigt samarbeta, pulsen låg på knappa 165 (under tröskel) och benen ville inte veva igång som de ska. Krigade vidare trots detta och pulsen kom så småning om, om än inte alls så högt som den borde. Känslan var dock okej, dock saknades det pangpang i accelerationer, likt förra helgen på Långa Lugnet. Fortsatte gasa bäst möjligt och inom kort var jag ikapp och förbi Martin Munch, som startat minuten före mig. Tillbaka mot "eventområdet" och över den tillfälliga bro som byggts, för att sedan korsa bilvägen och en rolig utförslöpa ner mot daläven. Därefter väntade en hårnålskurva och banans längsta backe, som även den var svinjobbig. Upp kom jag åtminstone och kunde klicka i ytterligare ett par växlar. Över bron igen och bort för sista svängen i skogen innan målgång. Spurtade in på 16:10, vilket var 8sek efter Henke och gav mig en 16:e plats i det hårda startfältet med både norrmän och finnar med.

XCO:

Dagen efter var det dags för huvudeventet, XCO. Detta var min första XCO tävling för i år om man bortser från etapp 4 på Cypern. Vi skulle köra 6 varv på samma 7km bana vi hade prologat på dagen innan. Det skulle bli ett väldigt långt lopp, både i tid och distans men jag tror att det skulle passa en långloppscyklist som mig.

Starten XCO. 31: Sigurd Pedersen, 49: Emil Lindgren, 33: Calle Friberg

Stod i andra startled när vi dammade iväg längs Mellsta camping. Likt gårdagen dammade käften igen direkt och att ha 40 andra cyklister runt omkring en hjälpte inte riktigt. Ens synfält var ganska begränsat också, när man var runt 20-25 man. Efter startsträckan vek vi ner och sedan uppför den tidigare nämnda sandbacken.
Fick syn på Isak och smet in på hans hjul. Vi båda passerade en del i den lösa sanden innan det blev mer eller mindre stopp på nästföljande korta stigsnutt. Alla ville in samtidigt. Fick någon mellan mig och Isak och därefter var det bara att hålla koll på vart allt och alla var.

Fick en ganska bra resa en bit in på varvet och i banans enda skakiga utförsbacke på stig var det så jäkla dammigt att man inte ens såg sina egna händer. Man hade ingen aning om vad som hände framför en. Hörde Adam Gustafssons röst bakom som skrek "Vart fan ska vi". Tänk er dammet av en hjort vildhästar som springer i öknen i valfri Westernfilm. Ungefär så var det. I nästa backe var jag på Isaks hjul igen och vi kunde passera ett par gubbar till. Tyvärr hann han om David Kangas också innan nästa stigparti och David tappade några meter. När jag väl tog mig förbi och tog upp jakten hade vi 10-15 sekunder. Jag jagade hårt ut på varv två med Johan Landström på hjul och efter en sjukt jobbig jakt kom jag ifatt Isak, Eirik Pettersen, Henke, Emil Linde och Emil Eid Hasund. Slog mig längre upp i klungan och snart var vi även ikapp gruppen framför med Axel Lindh, Martin Setterberg, Jack Kok och Dennis Wahlqvist.

Jag kände mig fortsatt stark och gick upp och gjorde en stor del av dragjobbet på varv 3 och 4. En efter en droppades det av, Martin, Eirik, Jack, Dennis, Linde. På 4 varvet gjorde norrmannen Emil Eid Hasund ett ryck och kom iväg. I slutet på samma varv, uppför längsta backen från dalälven, ryckte även Isak ifrån. Försökte gå med men orkade inte riktigt. Det var ett par tappra kämpar som öppnat lite hårt och nu fick betala priset, b.la. Joel Burman som hade magbesvär, samt Matthias Wengelin som vi kom ikapp och passerade i slutet på näst sista varvet. Han släppte förbi oss direkt och jag trodde han var rökt. Tyvärr verkade han ha lite krafter kvar för han gick upp i spets igen i samma backe som Isak  ryckt i ett varv tidigare. Ut på sista varvet var vi en klunga på fyra, Wengan, jag, Axel och Landström. Trodde det skulle bli ett hårt spel mellan Wengan och Axel sista varvet, men när rycket väl kom så kom det från David Kangas, som ensam hade åkt ifatt vår grupp och attackerade nästan direkt. Den såg jag inte komma så det var bara Wengan som orkade gå med.

Jag, Axel och Landström var nu ensamma några sekunder bakom Kangas och Wengan. Jag var fortsatt i spets och i nästa sandbacke kom ett attack av Landström. Gick med bäst jag kunde, men tappade ett fåtal jobbiga meter. Axel hade det också jobbigt och tappade ännu lite mer. Meterna växte litegrann, han är ju så galet stark på de flacka partierna. Visste att min chans att gå ikapp var i den sista backen från älven. Jag närmade mig honom sakta men säkert uppför men därefter hade han lite mer krafter kvar. Meterna växte igen och jag hade nästan börjat köra för att hålla Axel bakom mig istället. Kort därpå står Landström och är påväg att hoppa upp på cykeln igen. Jag vet inte vad som hade hänt, om han tappat kedjan, kraschat eller krampat. När jag såg det lös jag upp och ställde mig och attackerade så mycket jag bara orkade. Nu var det bara en stig kvar innan upploppet och jag märkte att det skulle gå vägen. Körde in som 10:a i det hårda startfältet vilket jag är galet nöjd med. Jag tror att detta tillsammans med Lidingöloppet var de bästa benen jag någonsin haft. Kände mig konstant stark och kunde efteråt konstatera att snittpulsen var bara 4 slag lägre på 6 varv än de var dagen innan på 1 varv max.

XCC:

Sen start på söndagen (13:50) så ville försöka väcka benen lite på morgonen. Vid kl. 8 rullade vi ett par varv på denna 3,7km långa bana. Sedan frukost och sen stack jag ut och rullade lite till. Körde 293:an mot Falun, svängde av mot Aspeboda och Ornäs innan jag tog mig tillbaka till Borlänge via Domnarvet. Benen kändes som skit och inte ens 4 mil rull gjorde susen.

I med lite käk innan fortsatt uppvärmning.

Starten gick och från andra led hade jag väldigt lite pangpang. Hamnade långt bak och kom in på Lindes hjul på första varvet. Slet otroligt mycket för att försöka hänga mig kvar, låg puls och ben som absolut inte ville samarbeta. Var tvungen att släppa, blev ikappåkt och ifrånåkt. Så såg det ut alla 6 varv vi körde och jag tappade mer i totalen denna korta timme vi körde än jag gjort de två tidigare dagarna tillsammans. Var över 5:30 min efter Emil som vann, det brukar jag knappt ens vara på långlopp. Kass känsla och den 27:e platsen jag fick sjönk mig som en sten ner från en 10:e plats i totalen till en 18:e. Genomklappning likt Simon Yates på Giro dÍtalia där han förlorade rosa ledartröjan och blev ifrånåkt med 39 minuter på en etapp av Chris Froome.


Nya tag nästa helg på Lida Loop och dit tar jag med den grymma känsla jag hade under lördagen, då kan det bli succé! Hörs då!

Strava:

Fredag:


Lördag:


Söndag:

Bilder:

Innan start lördag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Adam Gustafsson på hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Johan Landström på hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Kommit ikapp och anför gruppen på varv 3. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Isak på mitt hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Varv 2. Jagar Emil Linde. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Tagit mig ikapp gruppen i slutet på varv 2. Eirik Pettersen, jag, Isak, Linde, Henke, Emil Eid Hasund. Gul hjälm bakom mig Johan Landström. Foto: Jakub Sarota 

XCO Lördag. Axel Lindh på litt hjul. Foto: Jakub Sarota

XCO Lördag. Foto: Jakub Sarota

Efter målgång XCO. Martin Setterberg dör, David Kangas vet inte vad som precis hände, Isak kippar efter luft och jag är allmänt utslagen. Foto: Jakub Sarota

XCO Lördag. Varv 5. Jag på Matthias Wengelins hjul, Axel Lindh på mitt hjul.

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

Hårt och dammigt på Långa Lugnet!

Halloj!

Åter ett blogginlägg efter avslutad cykeltävling. Har fått mycket positiv feedback kring racerapporter och det är kul så det kommer jag fortsätta med.

Idag var det dags för årets finaste tävling i landets finaste stad, Långa Lugnet i Falun. En bana som är hård och utmanande men även riktigt riktigt rolig. Åkte dit redan igår lördag och körde ett varv på Loop 3 tillsammans med Henrik Sparr och Alexander Ehrlin. Benen kändes sprättiga och loopen var väldigt snabbcyklad. Bådade gott inför deltävling 2 i långloppscupen.

Starten skulle gå 10:30 på Lugnets riksskidstadion, sedan gick startbacken uppför mördarbacken, känd från bl.a Skid-VM i Falun 2015 och Svenska Skidspelen.

Mötte upp resten av Cykloteket Racing Team strax innan kl 9 för att plocka upp tält och dylikt, innan vi började värma upp. Körde en sväng uppför Högbobacken och sedan nerför Faluns mest välkända och lättåkta stig Gamla Mormor. Sedan skarvade jag och Isak på uppför mördarbacken för att reka lite inför starten och det var lika jobbigt som jag misstänkt.

Nåväl, 10:30 gick starten som Jessica Blomkvist fick en fin bild på:

Foto: Jessica Blomkvist/Allebike

Kom iväg bra i starten och låg med i tät i botten av backen. Gick sedan kontrollerat hela vägen upp, fick slita lite på toppen när det platta ut lite, men i övrigt gick den bättre än jag hoppats på. Förra året hade jag rövben uppför och fick slita som ett djur hela vägen upp, men nu gick det bättre.
Det var lite spridning på klungan efter backen men på efterföljande grusvägar gick det på tok för lugnt så den hel drös kom ikapp och krigade sig fram i klungan så många av top 10 aspiranterna fick problem in på första stigen.

Foto: Cykelkanalen.se Startbacken. Fr V: Jag, Johan Limpan Lindbom, Erik Mattelin, Mikael Flockhart.

Startbacken. Foto: Cykelkanalen.se. Henrik Öijer på mitt hjul, Samuel Brännlund nr. 45

Där sprack det upp ordentligt och täten, inkluderat Emil Lindgren, Henke Jansson, Johan Landström, Dennis Wahlqvist kom iväg, medan jag hamnade i en andragrupp med b.la Martin Setterberg, Fredrik Lagercrantz, Johan Limpan Lindbom Eric Herlitz mm. Vi var en ganska stor grupp och jag slet rätt mycket för att hänga på. På stigarna var det inga problem men det var främst i igångdragen efter kurvur/ut från stigar som tog knäcken på mig. Hade inte tillräckligt med power i benen för det.
Låg hela tiden och åkte jojo 20 meter bakom klungan, sedan var jag ikapp, sedan 20 meter bakom, sedan ikapp... riktigt jobbigt mentalt att inte orka tillräckligt.

Efter drygt 16 kilometer när jag precis lyckats ansluta till gruppen igen råkar Lagercrantz krascha och punktera precis framför mig, så tappar klungan igen... Ett 20-tal meter bakom mig hade jag Isak och Staffan Arvidsson från Upsala CK. I "sprängbacken" kommer de ifatt mig och jag går in på hjul. Isak drar hårt och vi är strax ikapp Eric Herlitz som släppt klungan framför. Jag tvingas även släppa Isaks tempo upp där, passerar Eric och lyckas åter ansluta på nästkommande stigparti. Det blev dock inte långvarigt då jag inte orkade med farthöjningen på nästa grusväg. Jagade solo i några kilometer men förjäves. Passerade Erik Mattelin som dragit i backen, men som tur var gick det bra för honom och han kunde fullfölja.

In på Lugnetområdet igen väntade jag in Herlitz så vi hjälptes åt. På toppen vid hoppbackarna väntade Gamla Mormor. Oturligt nog började vi komma ifatt massa damer som startat en halvtimme innan oss. Med bristfälliga omkörningsmöjligheter på singletracken försökte jag passera dem vid bästa möjliga tillfälle. Det skapade en viss irritation hos mig men så var läget.

Foto: Cykelkanalen.se nedför Gamla Mormor

Foto: Cykelkanalen.se medför Gamla Mormor

Ut på andra loopen fick jag förstklassig langning av Malin och Jocke Nordin, stort tack för det! Min langare nr.1 (mamma) fick för sig att fylla 50 i helgen så jag fick åka upp i min ensamhet. Men det gick ju bra det å!

I början av andra loopen kom Mattelin ikapp igen, och hade dragit upp Henrik Enberg. Vi var nu fyra stycken som hjälptes åt. Eller ja, Mattelin drog lite i början av loop 2 sedan var jag den som fick vind på näsan resten av resan. Passeringarna av damer kom allt tätare och var bitvis krångligt att ta sig förbi. Efter ett tag släppte Mattelin oss men när vi närmade oss skidstadion igen anslöt han, tillsammans med en svinstark Johan Norén och Jesper Svensson som inte lät någon eller något komma mellan hans framhjul och Noréns bakhjul.

Ut på tredje och sista loopen fick jag ytterligare en langning sportdryck av Malin, och efter det satte Norén fart på motionsspåren upp på Lugnet. Bet i hårt medan vi förlorade Mattelin. Då jag inte har något problem med att dra och har problem med att ligga på hjul så fick jag upp och tryckte på lite på en stig, trots att jag var riktigt trött. Inget hände mer än att jag blev aningen tröttare.

Foto: Långa Lugnet. Ut på Loop 3. Johan Norén, Jesper Svensson, Erik Åkesson, Henrik Enberg, Eric Herlitz

Loop tre består av stora delar skidspår, och de som åkt skidor på Lugnet alternativt  sett på vinterstudion vet att de skidspåren inte är platta. Norén körde riktigt starkt uppför och både jag och teammate Eric tvingades släppa dem samtidigt. Svensson och Enberg krigade sig kvar på hjul, starkt gjort. Jag och Eric åkte tillsammans ett tag innan jag märkte att han nog var lite tröttare än vad jag var, och jag fick en liten lucka med typ 6-7km kvar. Efter det är det i princip bara utför kvar, med några få lite kortare backar. Fick upp farten lite och närmade mig Norén och co som tagit sig ifatt Martin Setterberg. Gjorde ett halvhjärtat försök att gå ikapp men jag var alldeles för trött. Passerade en krampfylld Linn Gustafzzon strax innan Skjulsarvsstugan där det sedan är bara nedför i 3 kilometer tillmål. På stigen "Second Chance" kom jag ifatt Emmy Thelberg också, förstod att jag var nära damtäten och ville inte förstöra något i deras tävling. Emmy brukar vara stark och kunna vinna, så hon skulle kunna varit först. Frågade henne om jag skulle kunna få passera henne när Second Chance var slut, men hon var snäll nog/misstolkade det jag sa och lät mig passera på plats. Riktigt snällt trots att jag lika gärna skulle kunnat vänta till slutet på stigen.

Gasade på ner genom "Halloween Knights", även den en fin handbyggd stig. Ut genom fårhagarna på Lugnet sedan hoppade man på Gamla Mormor igen, för att köra nedre halvan ner till skidstadion och målgång.

Kom imål som 16:e man, hade hoppats på bättre än så men det var många bra med. Känns ändå som en nedgradering från fjolårets 10:e plats... Men jag hade dock inte mer i tanken för dagen och jag körde mitt bästa. Bättre nästa gång kanske...?

Foto: Malin Nordin. Uppför hästskon innan målgång

Resultat HÄR

Strava Här: