RACE RAPPORT: Stenbocksturen - final i Långloppscupen

 Hej och välkomna!

Totalen i Långloppscupen 2025. Från vänster: André Eriksson, Casper Johansson, Johan Norén, Matthias Wengelin, Viktor Lindqvist, Erik Åkesson, Hugo Porath. Foto: Cykelkanalen.se

I helgen kördes den sjunde och sista deltävlingen i Långloppscupen, när Stenbocksturen i Boxholm gick av stapeln. Jag missade dessvärre förra helgens Bockstenstur i Varberg, så jag var sugen att ställa mig på startlinjen igen. Stenbocksturen är en superfin tävling och vill man läsa mer om den, finns både min tävlingsrapport från ifjol och en väldigt bra och detaljerad banbeskrivning på långloppsbloggen från ifjol, som Anna Pettersson skrivit.

Jag och Casper Johansson åkte ner från Falun på lördag förmiddag, och kom ner till Boxholm på eftermiddagen, där vi mötte upp André Czarnecki och Hugo Porath för att köra ett väckningspass runt första loopen på banan. Det var fina förhållanden trots regn tidigare dagar, snabbkört och fint. Körde på 5 minuter på ett grusvägsparti och benen kändes bra.

Söndagen började lugnt, starten var inte förrän kl. 11:00 så det blev en avslappnad morgon. Runt kl 09:45 cyklade jag bort mot tävlingsområdet och passade på att köra igenom sista målloopen på 3 kilometer. Den var tuffare än i fjol, men mycket bättre tycker jag, med stigar både upp och ner. Fortsatte värma upp lite till innan det var dags för start.

Dagen till ära var Östen Mitsundstad Bruvoll och Emil Hasund Eid från Norge med, ettan och trean från Cykelvasan. Detta bjöd upp till möjligheter att det skulle kunna gå stenhårt från start som jag ställde mig in på, och jag ville positionera mig bra längs alla stigar.

Starten gick och jag kom iväg bra uppför första gräsbacken och vidare runt startloopen. Benen svarade fint och jag gick med utan problem runt 7-8 plats.

Efter startloopen på en dryg kilometer. Hugo Porath på mitt hjul här. Foto: Cykelkanalen.se

Det var ett högt tempo från start men det lugnade ned sig lite när vi körde ut på en lite större grusväg efter drygt 4 kilometer. Fick chans att andas lite extra och inta en klunk sportdryck. Klungan packades ihop lite längs grusvägen, men jag såg till att vara långt fram hela tiden. Det blev lite tight och positionskrig när vi skulle köra igenom en skarp, 145° sväng av grusvägen in på en stig, men det löste sig bra. Det var norrmännen som satte upp ett högt tempo på stigarna men jag kände att jag hade kontroll över situationen för egen del, där jag relativt lätt kunde gå med när det gick hårt på stigarna och slippa dragspelseffekten när det fortsatt trycktes på ut på grusvägarna för att skapa luckor. 

Efter 9 kilometer kom ett ganska långt grusvägsparti som lutade svagt uppför, och där tänkte jag att Östen och Emil skulle vilja försöka skapa något. Jag låg direkt på Emils hjul på höger sida av vägen, med Östen och André Eriksson på vänster sida. Övriga som låg med långt fram var hemmasonen Viktor Lindqvist, Matthias Wengelin, Hugo Porath, William Högberg, Casper Johansson, Oliver Vesterlund och några fler. Men norrmännen körde inte på, utan körde gruspartiet väldigt lugnt vilket var överraskande. 

En bit upp i första backen. Foto: Cykelkanalen.se

Dock tog de fart och gasade ordentligt in på nästa stig. Östen först, sedan Emil, André och jag. André insåg någon slags fara att ha båda norrmännen framför sig, och fightades en del med Emil för att ta sig förbi och lägga sig mellan. Det var lite underhållande att kolla på, och han lyckades tillslut smita in mellan. Östen körde på snabbt på den stigen som lutade svagt utför, och det blev naturligt några meters lucka mellan oss åkare. 

Direkt efter stigen körde vi en skarp vänstersväng ut på en grusväg och där ställde Östen sig upp och attackerade hårt. Vi hade inget annat val än att göra detsamma för att gå med. Olyckligtvis (eller taktiskt) så var det precis där efter 11 kilometer som jag och många till skulle ta langning, men det blev inget av i en maximal spurt för att gå med i attacken. In på nästa stig i hög fart och det började bli luckor nu. Jag kände fortsatt att jag hade bra kraft och flyt på stigarna, så trots att det gick fort så kunde jag köra kontrollerat och återhämta mig på snabba partier. Viktor höll taktpinnen nu när vi i princip körde på hans bakgård, och det märktes. Farten var hög och bakom blev det färre och färre. Framför mig var Viktor, Östen, André, Wengelin, och Emil. Jag kände mig nöjd och lugn med att ha dessa herrar framför mig då jag litar på deras körning och att de skulle hålla ihop det. vid ett tillfälle släpper Emil Wengans hjul utför (segmentet "Görgo utför) och vi har 30-40 meter fram, men han gasar på ut på nästa grusväg och vi är ikapp igen. Kollar bak och ser Casper ensam 40-50 meter bakom oss också, men både han och fler kommer ikapp igen. 

Efter drygt 4 km. Foto: Happyride.se

Efter 17 kilometer skulle vi ta langning igen, men även där attackerades det hårt uppför ett grusparti direkt efter vi kommit ut från en lång stig och det var lite luckor oss emellan, men ingen behövde ge sig. Detta innebar ju dock att jag även här tvingades strunta i langning, både sportdryck och is att ta. Det var irriterande. Här hade jag verkligen behövt is för att kyla ned mig mer, då intensiteten dittills varit hög och snitthastigheten senaste 10-15 minuterna lågt på stigarna innebar det minimalt med fartvind som kylde ned hugen samtidigt som kroppen kokade som syns nedan.

Kärntemperaturen (gröna) var vid tillfällen uppe på 38,7°C och skinntemperaturen (blå) uppe på 30.7°C. Detta leder, tillsammans med hög puls, att Heat Strain Index (grå) stiger och var upp mot 1,5. Detta tyder på att kroppen kräver energikrävande åtgärder för att kyla ned kroppen invändigt, och därför mindre energi åt att trycka watt i pedalerna. 

Därefter kom vi ut på banans längsta grusvägsparti, som var drygt 11-12 minuter långt och 6,6 kilometer. Här gick farten upp och intensiteten ned, och det syns också i värme-diagrammet ovan, när samtliga tre parametrar sjönk snabbt. Anledningarna var högre fart = mer luft som kyler ned, samt lägre intensitet.

Det samlades ihop igen på grusvägen, en förstagrupp med Viktor, Wengan, Emil, Östen, André, jag, Casper, Hugo, William Högberg och Johan Norén. William satte in en fartökning med Casper på hjul och kom iväg ett par sekunder, men det hämtade norrmännen in relativt enkelt och lade sig sedan bredvid varandra i tät. Jag hade bestämt mig för att punktmarkera Emils hjul så mycket som möjligt. Han satte in en successivt ökande attack på grusvägen och jag gick med. Det var ingen zon 8 all out spurt för att skapa separation direkt, utan mer en smygande, långsam uppvridning av gasen. Det blev jobbigt tillslut men alla gick med. Han ville få fram mig men jag låg kvar på hjul. Emil fortsatte hålla uppe farten på hela grusvägen vilket inte gjorde mig något. Övriga låg också med på hjul. 

Därefter blev det lite positionskrig in på nästa stig, men jag kom in på en bra position när vi vek av vänster från grusvägen vid sjön Sjögarpesjön efter 24,7 kilometer. Efter stigen var jag lite mer aktiv med farthållningen och var fram och körde lite på en kortare stig. Sedan bestämde sig Emil för att attackera över ett krön på en stig och jag gick med, tillsammans med Viktor och Östen. Kollade bak en snabbis och såg att det var en liten lucka bakåt, men vi blev samlade igen. Vi körde en liten loop på en dryg minut och kom tillbaka till samma ställe, mötte då en grupp med b.la Oliver Vesterlund som såg stark ut i gruppen bakom vår. 

Vi kommer ut på en grusväg igen efter 29 kilometer och det lugnas ned lite i gruppen. Tror Högberg blev lite stressad av det och gjorde en attack på grusvägen som alla följde med lätthet. Vi vek av vänster in i en backe med lite sprängsten inledningsvis, som var brant första 20-30 sekunderna innan den flackade av något. Det kördes inte på stenhårt i backen som jag trodde det skulle göra. Vi vek av höger in på stig igen, jag smet förbi Högberg och lade mig som fjärde kille bakom Emil. Nu var det endast ett par kilometer på skidspår/grus tillbaka till skidstadion och varvning efter 34 kilometer. 

Strax innan varvning. Foto: Cykelkanalen.se

I tätklungan var vi 10 stycken. Östen och Emil från Hunton Hardrox, Viktor och Wengan från Länna, André och Casper från Varberg, jag från Vostroblock, Högberg från OK Hammaren, Hugo från Camp Dalsland och Norén från Skövde CK som släpade drygt 10 sekunder bakom oss vid varvningen. 

Det blev hårdkörning IGEN genom langningen uppför första backen. Jag fick tag i min sportdrycksflaska och strumpan med is, får knappt ned flaskan i stället innan jag måste ställa mig och attackera ikapp den lilla luckan som blev framför mig. Jag har fortfarande strumpan med is dinglandes i vänsterhanden och har inga som helst möjligheter att lägga den innanför vid nacken. Släpper ner den på marken istället och fortsätter irriterat. Kollar bak och ser att jag är sist. Casper, Hugo, Norén och Högberg har tvingats släppa uppför backen och det fortsätter köras hårt framför mig up på efterföljande stigar. Sliter ont för att gå med nu och tvingas vid ett tillfälle släppa kontakten drygt 10 meter, men kan komma ikapp igen på stigen. 

Ut på grusväg igen och ner mot Boxholms säteri, en väldigt vacker byggnad och väg dit. Hann inte inta jättemycket av stämningen runtomkring då det kördes hårt förbi. Därefter gick det avvaktande igen på en längre grusväg, ingen ville hålla farten uppe. Gruppen som släppt vid langning närmade sig bakifrån när vi svängde vänster in på nästa stig som var nästan 5 minuter lång. 

Jag bakom Emil Hasund Eid, Östen Mitsundstad Bruvoll och André Eriksson strax innan varvning. Foto: Happyride.se

Ut på en lång raksträcka med sprängsten tillbaka ned mot Boxholm Säteri och vi lugnade ned oss igen. Bakifrån kom Casper, Norén och Högberg ikapp igen. Lite avvaktande körning någon kilometer innan vi svängde in höger på ett kritiskt ställe, där det hade körts skogsmaskiner och det var lerigt och blött och möjlighet att köra i två spår. Vi delade upp oss där några körde i vänstra och andra, b.la. jag i högra. Båda var nog lika dåliga och det fortsatte att köras in på stig uppför. Jag slet ordentligt för att hålla Andrés rulle bakom Viktor, Wengan, Östen och Emil. Bakom märker jag att trion får det jobbigt igen och tvingas släppa kontakten med oss igen. Vi kommer upp från stigen och ut vänster på ett kort grusvägsparti. Farten hålls uppe denna gång och de orkar inte ansluta bakifrån.

Ganska snart viker vi höger in på stig igen, positionskrig framför mig som Viktor vann och var först in på stigen. Jag var sjätte rulle och kände att jag redan varit på gnällen ett par gånger, men klarar av att hålla hjulen framför mig. Stigen är ordentligt brötig, "brötet vid Stenboagölen" och teknisk svår i högre hastigheter och kräver både bra tekniska färdigheter och pigga ben för att kunna köra bra på. Det senare hade jag inte just här, utan tvingas släppa kontakt någon meter över små krön och i accelerationer. Ut från stigen är jag runt 8-10 sekunder bakom dem och tänker att nu har jag sett dem för sista gången. 

Jag fortsätter i hård fart ut på skogsvägen och inser att de kör avvaktande framför. Jag lyckas ansluta igen vilket var skönt, men kände att jag inte hade mycket överskott kvar. Jag lade mig bakom och försökte återhämta mig, inta sista sportdrycken och tog en gel till och funderade på hur jag skulle göra resten av loppet. Vi kom förbi Ekeby Gård där nästa langning var. Här kördes det inte hårt igenom, så jag fick tag på både sportdryck att sätta i flaskstället, en strumpa med is att ha i nacken och en flaska vatten att hälla över mig och ta en slurk ur. 

2 kilometer kvar. Foto: Cykelkanalen.se

Jag inser att det kommer bli hårdkörning i banans kanske hårdaste backe. Jag gör avvägningen att inte gå med när det körs hårt, den formen har jag inte för tillfället. Det började köras på och jag kör mitt tempo upp och övriga försvinner. Tappar nog runt 20-25 sekunder uppför när de sprätter på över backpriset men jag har iallafall tillräckligt med energi kvar för att köra på i en jämn hög fart. Det är ett par ställen kommande kilometer som jag ser dem visuellt köra långsammare än mig och jag tar in, och tänker att jag kanske kan ansluta igen. Men jag ligger hela tiden och harvar 15-20 sekunder bakom. Ibland kör de på, ibland avvaktande, men aldrig tillräckligt avvaktande för att släppa in mig i värmen igen.

jag känner att jag har bra koll bakåt iallafall och kör tillräckligt snabbt och bra på stigarna att det ska mycket till att de ska köra ikapp när jag kör i den farten. Vid ett tillfälle gör vi en mindre loop och där får jag syn på Högberg som kanske är runt 2 minuter bakom mig då. Jag trodde att det var han som jagade mig solo bakom, men tydligen var Casper och Norén mellan oss, som jag hade missat. Men jag kände mig ändå lugn. Det skulle mycket till att de skulle kunna köra ikapp när jag ändå hade relativt bra fart själv. 

När stigen var slut vek man av ut på en längre grusväg som tog mig tillbaka mot Boxholm. Hade bra tryck och fart där och vek in på en sista stig in mot Boxholm. Körde förbi 5 kilometersskylten och kom ut på asfalten som tog oss över kraftverket över Svartån. Plötsligt ser jag tätgruppen igen drygt 20 sekunder framför mig, när de kör igenom chikan-svängarna innan de korsade sista asfaltsvägen. Blir inspirerad men inser snart att det knappt skulle spela någon roll, jag var väldigt trött och de väntade bara på vem som skulle sätta igång kalaset runt sista 3 kilometers målslingan. Svängde runt upp mot målområdet och passerade nedanför mål, för att köra sista lilla loopen. Den var omgjord till i år, mycket hårdare med lite mer höjdmeter och mycket mer stig, vilket var ett lyft tycker jag. Även om jag var trött. 

3 km kvar. Foto: Cykelkanalen.se

Tar mig långsamt uppför backen och kör förbi Cykelkanalens fotograf som fotar med 2 kilometer kvar (två bilder upp). Kommer ut och svänger höger ut på motionsspår fyllt med träflis. Gjorde misstaget på uppvärmningen att underskatta hur halt det var och lade mig ned på sidan då (ingen såg som tur var), så nu tog jag det lite mer piano, men det höll ändå på att gå tokigt till. Höll mig dock på hjulen och körde sista biten uppe på berget, innan jag vek ner sista stigen ner mot målområdet igen. 

Svängde in på upploppet och blev 6:a i mål, vilket var tillräckligt för att knipa tredjeplatsen i totala Långloppscupen i år. Det är jag nöjd med! 

Lite siffror från racet:

Tid: 2:26:12

Distans: 67,78km
Effekt: 296 w snitt/342 NP

Puls: 162 snitt / 180 max

Målgång. Foto: Cykelkanalen.se

 Strava: