onsdag 24 april 2024

Tävlingspremiär i Kolmårdsbiken!

 Hej!

Jag och Carl Pettersson innan start.
Foto: Håkan Åkesson

Nu kickar vi igång tävlingsrapportskrivandet för 2024, då första racet, Kolmårdsbiken, gick av stapeln i lördags i skogarna mellan Norrköping och Finspång. Jag körde tävlingen för första gången förra året då jag och Viktor Lindqvist spurtade om segern och jag blev tvåa. 

I år var startfältet väldigt starkt, nästan i klass med en långloppscup. Förhållandena i Östergötland visade dagarna inför på osäkerhet om det ens skulle gå att genomföra loppet, då det snöade och låg kvar mycket snö på backen. Men som tur var smälte det undan och tävlingen blev av. Dock var det väldigt kallt, blåsigt och blött med 3-4 C° och en lerig bana. 

Banan var lite omgjord från förra året, förlängd med drygt 7-8 kilometer på sista loopen där det var varierat med grusväg och stigar. Det var ett bra tillägg för lite längre tävlingstid. 
Innan start. Foto: Håkan Åkesson

Edvin och jag i slutet på loop 1.
Foto: Håkan Åkesson
Starten gick kl. 11:00 och vi tog oss ifrån Sörsjöns friluftsområde där start och målområdet var. Hamnade rätt långt bak den första kilometern på asfalt innan vi svängde in på grusväg. Tog mig framåt ute på högerkanten och lade mig bland de första. Första drygt 14 kilometerna var grusvägar och rätt avvaktande åkning. Efter drygt 5 kilometer redan var det spurtpris som Axel Lindh tog, efter det var det mest transportcykling bort till första stigpartiet. Alla visste om att det var en kritisk punkt i tävlingen och ville vara bland de första in. Det brukar kunna spricka av på längre stigpartier. Jag låg lite obekvämt långt bak, med Wengan, Axel, Edvin Elofsson, Viktor Lindqvist och Anton Olars framför mig. Gjorde dessutom ett misstag i ett lerhål och tvingades sätta ned en fot ett par gånger, och fick se de framför få lucka. Jagade dock ikapp dem rätt lätt på stigen innan vi kom ut på nästa grusvägsparti. Tittade bakåt och såg endast Jonathan Kindahl som låg ensam några sekunder bakom. Jonathan kom ifatt oss på grusvägen, såg sedan Richard Larsén jagandes bakom. In skarp vänster in på nästa längre stigparti med Viktor Lindqvist som höll taktpinnen. Det var ett behagligt tempo på stigarna och jag kände mig fräsch och hade bra flyt på stigpartierna. 

Larsén kom ikapp oss tillsammans med Joel Thulin Elofsson några kilometer innan varvning av första loopen, som var den längsta på drygt 25 kilometer. Fick en ny flaska sportdryck av mamma vid varvning ut på loop 2.

Inledningen på andra loopen började med en kort grusvägsbacke genom campingen där det gasades rätt rejält, och jag trodde nästan jag var rökt. Som tur var så var det relativt kort och jag gick med. Det kändes märkligt, även om jag vet varför, och kommer komma in på det senare. Jag kände mig riktigt bra och hade bra flyt på stigarna men på de mer lättåkta partierna fick jag slita desto mer. Snart kom vi ut på grusvägarna igen och jag passade på att inta ytterligare energi. Ett par kilometer grusväg till innan vi svängde in i skogen igen. Låg rätt långt bak in på stigen där Wengan och Axel gasade på. Vid ett tillfälle lade sig Olars ned i ett vattenhål och både Viktor och Edvin som låg direkt bakom fick stopp och tvingades av cykeln. Jag själv, som låg bakom Edvin hann köra igenom vatten/lerhålet på höger sida och fick gasa på en hel del för att ta mig ikapp duon framför. Jag kom ifatt dem och vi körde på rätt bra sista biten på andra loopen och fick väl drygt 10-15 sekunder bak till Edvin, Viktor och Olars.

Ca 18 minuter in på loop 2. Foto: Håkan Åkesson

Sista par hundra meterna på andra loopen var riktigt dryga, då vi körde ut på en äng/gräsmatta som var riktigt blöt och tungcyklad. Jag lade mig strategiskt först in på ängen och lät Wengan och Axel passera för att sedan lättast gå med upp runt varvning. Trion bakom kom ikapp oss och vi tog det relativt lugnt inledningsvis på loop 3. Jag tog tag i taktpinnen ut på stigen "Skomakarens valknutsboogie" och vred upp gasen lite. Olars, på mitt hjul, manade på och sa att vi fått en liten lucka, så jag fortsatte köra. Hade fint flyt och bra känsla tycker jag, på den drygt 2 kilometer långa stigen. Kikade bakåt nån gång för att se vad som hände och såg att det var små luckor mellan varje åkare. 
När stigen tog slut och det var dags för lite grusväg igen samlades det ihop igen. Ganska snart går Axel fram och kör någon form av 40/20-intervaller på 600+W i den böljande terräng som var. Jag kände mig inte riktigt tillräckligt bra för att orka gå med dem och både jag och Viktor hängde på repet och tvingades släppa drygt 10 sekunder till Axel, Wengan, Edvin och Olars. 

Jag visste ju också att banans jobbigaste backe skulle dyka upp bara någon minut senare, den så kallade "trestegsraketen". Jag minns att jag slet som ett djur upp där förra året för att gå med på Viktors hjul. I år låg jag återigen på Viktors hjul upp i backen, var lite deja vú. Vi två hade ju som sagt några sekunder fram till övriga, och jag var inställd på att de skulle gasa på ordentligt upp och att vi skulle flyga av ännu mer. Men Viktor höll typ samma fart som dom framför, samtidigt som Olars började släppa dem. Jag kände att jag hade bra flyt återigen och körde förbi Viktor, ikapp och om Olars för att snabbt ansluta till trion. Kände att jag gick lite över gränsen, då "trestegsraketen" kallas det, just för att backen går i tre steg. Min bryggning upp till tät skedde efter andra steget, och jag gick därför in i tredje och sista delen av backen helt rökt. Men jag lyckades klamra mig fast sista biten över krönet också och kunde återhämta mig nedför. 

Innan mål. Foto: Håkan Åkesson

Jag gjorde ett litet misstag och kom av stigen vid ett tillfälle, och lyckades få in en gren ljung i kassetten. Trodde det mesta försvann men det låg kvar i mitten av kassetten och gjorde att kedjan hackade sig fram på tre växlar i mitten av kassetten. Tyngre och lättare växlar fungerade bra, men detta var väldigt opraktiskt, speciellt på stigpartier då jag antingen fick ligga något för tung växel eller något för lätt. Fick släppa täten igen på en stig uppför, när de tryckte på och jag vevade runt, men jag lyckades återansluta utför. På efterföljande grusvägar bidrog jag inte många knop utan det var de tre andra som fick hålla tempot. 

Slet mycket för att gå med bitvis, och jag började räkna ned kilometrarna mot mål och tickade av dem så fort de fortskred. Jag släppte för sista gången när det blev en liten fartökning upp från stigen efter Stocksjön. Trodde nästan jag skulle ansluta igen men med 3 kilometer kvar fick jag se dem försvinna för sista gången. Jag visste att jag hade Larsén ganska nära bakom mig, men jag visste även att det bara var stig kvar in till mål nu. Så länge jag höll flytet och inte gjorde några misstag så skulle jag hålla undan, vilket jag gjorde. 

Gick i mål som 4:a drygt 30 sekunder bakom Edvin, Wengan och Axel som gick i mål i den ordningen, och ungefär lika långt före Larsén. 

Jag är nöjd med min insats och det gick ändå bättre än förväntat. Hade förväntat mig att behöva släppa tidigare, och att jag inte gjorde det var positivt. Anledningen är att jag i år fokuserar på XCM-världscupen och har därför tränat med en högre belastning än jag någonsin gjort tidigare, och ligger fortsatt under en hög belastning. Har inte släppt upp träningen så mycket och har heller inte kört jättemycket högintensivt förutom de senaste två veckorna. 

Min plan är att jag ska hinna skriva ett blogginlägg ganska snart om just överbelastning, hur, varför, vad man måste tänka på och vad skillnaden är mellan överbelastning och överträning. Så ni får hålla till godo. Hoppas hinna skriva det inom ett par veckor.

RESULTAT: https://www.marathon.se/racetimer?v=/sv/race/show/5936%3Flayout%3Dmarathon 

Följ mig på sociala medier:

Strava

Instagram


Strava: