Mountainbike SM 2017

Halloj!

Äntligen är årets SM kört och det har gått bra. Det startade redan i torsdags med sprint.

Jag skulle köra mitt kval kl 10:30:30 så kom dit i god tid för att värma upp och hinna med allt. Kändes helt okej i kroppen under uppvärmingen och det skulle bli kul att sprätta lite sprint igen, som man egentligen bara gör på SM nu för tiden.

Banan var en klar förbättring från ifjol och den var roligare och mer utslagsgivande i år.

Kom iväg helt okej i starten och kunde börja gasa på ordentligt. Blev ju trött rätt direkt efter startadrenalinet lagt sig men då var det bara att kämpa på. Bara ett mindre misstag i kvalet men jag var nöjd ändå. Kvalade 11:a och vidare till kvartsfinal. Över 5 timmars väntan till finalerna skulle börja var lite segt, men hanterbart. Finalerna skulle dra igång vid 16:00 men blev ganska snabbt förskjutet rätt länge. O sen lite längre. O lite längre till. Blev jävligt irriterad och frustrerad att allt åter igen drog ut på tiden, exakt som i fjol. Det sket sig ganska fort med när man ätit maten för maximal prestation när energin redan gått ur kroppen när finalerna startade VID 19:30. 9 timmar senare drog de igång, riktigt jävla arg på att det ska vara så svårt att hålla schema.

Kvartsfinalen körde jag mot Wengelin, Jack Kok och David Kangas. En kvart jag själv ansåg var alldeles för tuff att ta mig vidare från. Starten gick och jag var sist direkt. Gav ej upp och hoppades att nån skulle göra nåt misstag. Jack attackerade på vänstersidan om Kangas medan Wengan körde om på högersidan, vilket resulterade i att Kangas fick problem in i skogen och jag kunde smita förbi. Tack grabbar! På Jacks hjul resten av banan tills han går ut för långt i sista svängen och jag kom på innern. Armbåge mot armbåge och jag tog det och tog mig till semifinal, sjukt nog. Semin var om möjligt ännu värre, då jag mötte Wengan igen, samt Johan Widén och Anton Olstam. Tre snabba grabbar från Säter mot mig. Sist i starten igen och höll den positionen resten av vägen, hade inget att ge mot dem. Till B-final med Olstam, Erik Gunnarsson och Adam Gustafsson, alla tre fruktansvärt snabba. Och sen jag då. Sist iväg igen i B-finalen och lyckades hålla den placeringen in i mål. Hehe. Men en åttondeplats på mitt första SM i elitklassen i sprint vilket jag inte satsar alls på är jag mer än nöjd med.

Bild: Jakob Sarota

Bild: Jakub Sarota

Bild: Jakub Sarota

Bild: Jakub Sarota

XCO loppet idag skulle bli riktigt tufft. 6 varv på den tuffa men ack så roliga bana. Klart Sveriges bästa XCO bana, grymt jobb Keith med crew lagt ner. Skoj!

Startade i fjärde startled med startnummer 27 av 40 elitgrabbar. Riktigt oförutsagt hur det skulle gå, en bra dag möjligtvis topp 15 om jag hade tur, en sämre dag runt den placering jag startade ifrån.

Starten gick och det var dammigt. Jättedammigt. Följde horden av snabba grabbar på startloopen och in i första skogspartiet. Gick inte jättefort i skogen och jag låg på runt 25e plats. Inga omkörningsmöjligheter innan liftgatan innan andra loopen av varvet började. Tog mig i min iver om 3 pers i backen och knapade in på Nils Lillpers som var sista man i klungan framför. Kom ifatt efter ett par minuter och låg bekvämt med hela första varvet i klungan med Nils, Adam Gustafsson,Micke Stjernkvist, Micke Flockhart och ett par till.

Ut på andra varvet gick Flockhart upp, men blev passerad av Stjernkvist och Adam in i skogen. Jag fyra i den klungan. I liftgatan kom vi tre om Stjernkvist som såg trött ut. Flockhart gnetade på i hårt tempo och det var bara jag och Adam som orkade följa. Tog i rätt mycket för att orka följa med de två men lyckades. I slätdraget efter ”vertikalen” på andra varvet seglade tyvärr Flockhart iväg från Adam och mig också. Stark kille det där. Efter det sällskapade jag och Adam i ungefär 1,5 varv med honom i spets, jag låg rätt bekvämt bakom och studerade hans ryggtavla noga. Ut på fjärde varvet började jag hjälpa till lite med farten och gick upp. Märkte på första halvan av fjärde varvet att Adam slet lite, vilket jag dock också gjorde, men inte till samma grad då jag höll mitt tempo.

I den långa utförslöpan inför andra langningen på banan fick jag några meters lucka, började öka mer och mer för att dra ifrån lite mer, men det gick långsamt framåt. Adam tappade minimalt och minsta lilla miss från min sida skulle han vara ifatt igen. Jag matade på över min kapacitet ett tag och tog även in på Jack i slutet av fjärde varvet. Förstod att nåt inte stod rätt till med honom, antingen sprängt sig, kramp eller liknande. På toppen av liftgatan på femte varvet gick han av precis framför mig, tråkigt för honom. Men jag fokuserade framåt hela tiden med Adam 10-15 sek bakom mig hela tiden. Fick även rapporter att jag tog in på både excoach Henke Jansson och Dennis Wahlqvist så jag trampade på. Försprånget Henke hade klöv jag rätt fort och var ifatt och om redan ut på sjätte och sista varvet. Teknikslingan på första loopen gick bra och jag drygade ut lite till Henke och Adam som var strax bakom. Ut ur skogen såg jag Dennis inte alltför många sekunder framför, dryga 40 sek skrek mamma.

Uppför liftgatan sista gången och jag fick, inte förvånande, symptom om att krampen snart skulle komma smygandes. Som tur var var det på toppen och det var en snäll utförslöpa som förmodligen räddade mig från det ödet. Det gjorde mig dock försiktig och jag vågade inte riktigt trycka till hårt uppför längre utan satt mest med högre kadens. Slutade jaga Dennis utan försökte endast hålla min position in i mål. Det lyckades jag med och tog mig imål som 13:e man i elitklassen och 3:a av u23 grabbarna! Mycket bättre än förväntat och riktigt roligt, idag var det kul att köra XCO! Tog i och hade kul hela tiden vilket tydligt var ett vinnande koncept!

Bild: Jonathan Dahnberg

Bild: Jonathan Dahnberg

Bild: Jonathan Dahnberg

Imorgon är det dags för Engelbrektsturen i Norberg. Får se hur kropp, ben och knopp svarar då efter dagens slakt.

Strava: 

Racerapport Mörksuggejakten

Halloj!

Denna långhelg startade i torsdags i Orsa för att hälsa på och cykla en hel del med Isak. Stack ut och körde till Hemus skidstadion i Mora för lite åkning i torsdags kväll. Riktigt fint och bra stigar.

I fredags stack vi ut på Siljansleden i Orsa, med start upp mot grönklitt. Ca 40 minuter stigning på stig med rätt möra ben från start innan vi svängde ner på Siljansleden som egentligen är en vandringsled med många kluriga passager på cykeln. Kul dock. Avslutade med en våffla med hjortronsylt uppe i Fryksås, fantastiskt. Ca 3 timmar och 1000 höjdmeter.
Igår blev det endast nån timmes lugnt rull inför mörksuggan som kördes idag. Båda kände sig starka men lite sega.

Imorse var det uppstigning i ottan för färd till Rättvik. Tydligen var det nån sorts cykeltävling där, som fler än vi lyckats hitta till. Skulle tippa på runt tusen cyklister allt som allt även idag. Parkerade, bytte om, och stack ut och värmde upp. Kändes som väntat som rövben, men efter ett par förlorade spurter mot Isak hade jag lyckats skaka lite liv i dem.

In i startfållan tillsammans med andra starkingar och starten gick klockan 10. Masterbil uppför lilla gräsplätten och ut på asfalten. Hann ganska precis 35 sekunder innan det kraschas friskt bredvid mig. Vågade inte kolla åt sidan utan fortsatte. Ringvall kom upp jämsides och sa att det var Isak som kraschat. Helvete också. Som tur var klarade han sig med endast ett par skrapsår, men cykeln, hjälmen och hans 3 träningspass gamla (nya) garmin var skrot.

Mastern fortsatte genom centrum och jag var lätt irriterad på alla runtomkring som måste hetsa trots att de vet att bilen går i 30km/h och att en 180 höjdmeter lång backe alldeles strax skulle köras uppför. När mastern släppte i botten av Vida Blick började eight minutes of hell. Kände mig svag första halva backen, kunde repa mig hyfsat i mittenpartiet för att sedan försöka minimera skadan som skett i första delen av backen den andra delen av backen. Kom upp lite längre bak än vad jag hoppats på men försökte göra det bästa av situationen.

Vi var en stor klunga in på första stigparti där Rättviks local Junell tryckte på och fick lucka och kunde jaga ikapp gruppen framför. Själv fastnade jag bakom en del andra cyklister där det inte gick så fort. På följande grusväg attackerar jag och försöker komma ikapp gruppen framför, men kommer inte ifatt och blir snart infångad av gruppen igen. Ca 20 pers där vi var 5-6 killar som gjorde jobbet där framme var inte optimalt. Bitvis väldigt låg fart också vilket inte skulle hjälpa oss närmare de framför. Ringvall tyckte lika som jag och gav sig upp i spets ett tag för att trigga upp tempot. Efter ca 25km stod pappa med ny flaska som jag fick, och ungefär samtidigt började jag få känningar i höger höft/ljumske igen. Blev lite orolig då smärtan också uppstod på insida knä. Kunde inte trampa ordentligt och började massera lite när jag fick tillfälle. Funderade ett tag på att gå av men bestämde mig för att fortsätta ett tag till. Blev dock lite less på den fortsatt gigantiska klunga som följer på tråd. Plötsligt skymtar ett gäng framför oss som vi kommer ikapp ganska snart, innehållandes Oliver, Junell, Tommy Hammarström och ett antal till. Vår redan stora grupp blev större, men det positiva var att ljumsken började kännas under kontroll igen och jag kunde trycka på lite mer, även när jag satt ner. Lite boostad av det och en ny flaska av mamma och pappa med 25km kvar till mål trodde jag faktiskt att det kunde hålla in i mål.

5-6 kilometer senare kommer en av banans lite längre stigningar, om man bortser från Vida Blick. Gick upp i tät och ville grilla lite ben bakom mig och tog i hela vägen upp. Dock var jag inte så stark som jag hoppats på och en hel del orkade följa. Strax efter det kom vi in på ett stigparti med Junell i spets följt av Henrik Blom och mig. På stigen lyckades vi faktiskt få en mindre lucka bakåt och jag sa åt dom att köra på. Efter ett antal kilometer till hade de inte kommit närmare och vi hade tro det eller ej fått syn på en ny grupp framför oss. Med sikte på dem gasade vi på och hämtade in gruppen som bestod av Öijer, Samuel Oskarsson, teammate Jonathan (som förövrigt körde grymt starkt idag!) ett ett par ansikten till.

Med 12 kilometer kvar gick vi även om samtidigt som vi fick kommentaren "här åker man och tar i, men ändå blir man ikappåkt!" av Öijer. Med milen kvar till mål går vi in i Markusbacken där de satt upp ett King/Queen of the mountain" segment då backen är brant och jobbig. Junell attackerade i foten av backen, jag och Henrik Blom svarade och kunde passera på toppen. Märkte att en lucka skapats och jag sa till Henrik att vi kör nu. Det var många bakom men vi gasade på på stigarna tillbaka mot Jarlstugan. Med ca 6 km kvar kommer vi förbluffande nog ikapp ännu en tremannagrupp bestående av Alexander Vincent Blomkvist, Joakim Jonasson och Martin Nilsson om jag vill minnas rätt. Sa åt dem att öka då en hjord cyklister var på ingång bakifrån. Blev lite skitnödig att de skulle komma ikapp då gruppen körde rätt långsamt. Men som tur var kunde Alexander ganska snart gå upp i spets och öka lite. Samtidigt har Jonathan lyckats slita sig loss där bakom och anslutit. Blir dock en ganska kortvarig visit i vår grupp då han ganska snart råkade köra in med framhjulet i mitt bakhjul och dra i backen, dock i låg fart i en sväng, så det var lugnt med honom.

Alexander, jag och Henrik Blom körde på bra de sista kilometerna inför mål och Henrik lyckades få en mindre lucka sista kilometern innan mål. Han vann av oss medan jag spurtade ner Alexander strax bakom, in på en blygsam 20:e placering i elitfältet. Inte alls där jag vill ligga resultatmässigt eller prestationsmässigt heller för den delen. Speciellt inte när man var uppe och nosade på top 10 på Långa Lugnet... Menmen, tävlingar kommer och går och snart är det min tur att köra så fort jag kan och grilla de andra cyklisterna :) Låg inför suggan 8:a i totala cupen, får se vart jag hamnar nu!

Over and out!

Ränneslättsturen

Halloj.

Nu är även Ränneslättsturen done and dusted.

Det hela började med midsommarveckan där jag var ledig och kunde träna på hårt och mycket, vilket var riktigt kul och motiverande. Bra kändes det också och jag hade höga förväntningar på mig själv inför nästa del av säsongen. Men livet har alltid sina svackor och på måndag morgon vaknade jag med halsont. Inte alls mycket, bara så irriterande lite så jag ändå inte vågade träna. Antog att det skulle släppa efter nån dag, men det bet sig kvar hela veckan. Ingen träning alls var inte var jag behövde och jag började tveka på start i ränneslätt. På fredagen två dagar innan racet började det halsonda sakta övergå till snorighet och massa nysningar, vilket var lättande. Bestämde mig ändå för att åka ner på lördagen och som tur var hade jag inte alls ont i halsen då.

Väl nere i Eksjö tog vi en liten cykeltur för att reka lite stig inför tävlingen och komma igång lite i kroppen. Efter 6 st sjukdagar kändes det exakt som jag trodde, tungt i benen och framtungt i snoken utan nån som helst möjlighet att andas med näsan, som var helt täppt.

Började tänka att jag iallafall skulle starta och sedan bryta, för en DNF är alltid bättre än en DNS. Men om den korta cykelturen skulle göra så jag vaknade med halsont igen skulle jag skita i det. Som tur var vaknade jag med endast en igentäppt näsa och jag bestämde mig för att testa.

Starten gick och jag tog det lugnt och kom oroväckande långt bak rätt fort. Kände mig ändå inte stressad av det eftersom att det var ganska väntat. Efter ungefär 5 kilometer gjorde jag det klantigaste jag kunnat göra. Skulle passera några på yttern i en vänstersväng, var för ouppmärksam och slog i backen. Frustrerad ställde jag mig upp men stressade inte iväg. Tappade ett 20-tal placeringar på det men det sket jag i. Jobbade mig uppåt sakta men säkert, fortfarande trevandes och osäker på vilken nivå kroppen var på. Gjorde ett tappert försök att gå ifrån min grupp och ifatt de framför, men kände att det var lönlöst och föll tillbaka igen. Märkte att jag låg tillsammans med Pär Dalhielm från CRT och började tänka på hur jag skulle kunna hjälpa honom till en bra placering istället för att köra för mig själv. Backade bakåt ännu lite till i klungan och låg väldigt lätt med.

Efter första langning efter ca 21km började jag ta mig framåt lite mer i klunga och började ta förningar igen. Märkte att klungan började spricka upp mer och mer och tänkte att jag kör nu. Började efter ca 30km att gasa lite mer och märkte att det funkade rätt bra ändå. Dock började jag få lite smärtor i höger höftböjarmuskel, vilket kändes lite oroväckande. Det försvann inte men blev inte heller värre, så det fick vara.

Kom snart ikapp klungan med Öijer, Junell och ett antal till, vilket var förvånansvärt, då jag trodde jag var ljusår bakom.

Vid andra langning tog jag en flaska av pappa, och strax efter det med runt 35kilometer till mål, började banans roligaste parti med massa fina stigar, bland annat genom gamla skyttegravar. Såg Oliver ett 20-tal sekunder före och jag som låg på tredje hjul på stigen började bli otålig. Lyckades gå om först den ena sen den andra, för att sedan rycka ifrån och gå ikapp och om Oliver. Fick en rätt stor lucka till både Oliver och klungan jag låg med, så jag bara körde. Körde solo ca 10 kilometer till skidstugan i Eksjö, där mamma stod och langade den sista flaskan med dryga 20 kilometer kvar. Då plötsligt såg jag gänget jag ryckt ifrån endast ett tiotal sekunder bakom. "Vad fan är nu detta" tänkte jag och blev less. Dock hann den splittras upp mer innan de kom ifatt, med Niklas Gustavsson från Team Tre Berg i spets. Då förstod jag hur de kommit ifatt mig så fort, med honom som lok.

Resten av loppet låg jag tillsammans med Emil Backlund, Pär Bäcker och John Andersson. Vi fick till ett bra samarbete trots att jag var ruskigt trött och höftböjaren började krångla mer och mer. Dessutom ett par krampsyndrom på det. Men jag vägrade släppa och med 5 km kvar ökade Emil Backlund farten drastiskt och var en hårsmån från att komma ifrån mig. Men lyckades bita mig kvar och vi kom ifatt ett par trötta killar. Med ett par kilometer kvar började jag tänka på avslutet. På Långa Lugnet ryckte jag med 5km kvar, det kunde jag inte göra nu. Resten av avsluten som resulterat i spurter har jag förlorat förutom Billingen där jag vann spurten. Chansade att spurta ändå och gick om Emil innan sista svängen. Spurten är klurig då den går uppför och känns betydligt längre än vad den är.

Oavsett gick jag förbi och var först genom kurvan med 100 meter kvar, ställde mig upp och fick kramp överallt i hela benen. Har aldrig haft så mycket kramp. Men lyckades ändå på nåt magiskt vis ta mig i mål, först av oss tre som spurtade och på den 17:e plats i elitklassen. Låg på gräset i ett 10-tal minuter innan benen var tillräckligt fungerande att ställa mig upp på.

Allt som allt är jag nöjd med racet, efter en väldigt defensiv start och en katastrof-vecka i bagaget är en 17:e placering inte fy skam, och endast ca 5-6 minuter efter de jag brukar ligga tillsammans med, vilket jag garanterat tappade första timmen.

Höftböjaren fortsätter att krångla och jag har fått en diagnos överansträngning. Stretcha mycket och ta det lugnt ett par dagar så skulle även det lösa sig.

Hörs efter Mörksuggan!

Ps. Finns det bilder nånstans?

strava: