måndag 30 augusti 2021

Rapport från Bockstensturen!

 Halloj!

I  helgen bjöd Varberg och Bockstensturen in till "motionslopp", på det viset att det inte var placeringar först i mål som gällde, utan bäst tid. Skulle man köra BST100 fick man starta när man ville mellan kl. 10-11 och tiden började när man stack igenom tidsregistreringen vid starten. Alla snabba stod dock redo för start kl. 10, för att slippa ha folk framför sig. Det var en ny start i år, mycket bättre tycker jag. Nu slapp vi masterstart och massa rullande genom stan, utan vi startade direkt ut mot fälten. Den kortare sväng i början kompenserade de upp med mer stigåkning ute i Åkulla och sista milen innan mål, mycket bra tycker jag!

Kallt i starten. Foto: Mamma

















I början var det bitvis rätt avvaktande åkning med några små attacker/tempohöjningar. Vi hade för en gångs skull motvind/sida mot ut mot Åkulla, det brukar annars alltid vara rak motvind in mot havet igen. Efter drygt 8km satte Richard Larsén in en attack, jag såg att han var på g och gick in på hjul. Han körde riktigt hårt, kollade bakåt och såg att vi fått en lucka. Lika bra att fortsätta, tänkte jag. Så vi hjälptes åt och körde på in mot de första backarna. Richard körde hårt med med ett överkomligt tempo uppför den första backen. Andra backen gick jag in först och körde mitt tempo, men efter ca halva gick han om och skruvade upp det. Kollade bak och såg att en grupp med Micke, André, Norén, Emil och Samuel närmade sig. Klängde mig ändå fast på Larséns hjul upp och vidare ner. Efter drygt 7km och 15min i utbrytning var vi ikappåkta. Jag var riktigt trött och hade gått hårt. Hade drygt 430w snitt de 15min och med 2:02min på 499w i första backen och 465w i 3:33 i andra backen. 

När de kom ikapp körde Micke på hårt igen i den tredje backen, och jag hade inte riktigt återhämtat mig. Fick släppa de 6 i tät redan efter 16,5 kilometer, hade då 33 minuter med 387w i snitt. 

Trodde nästan jag skulle kunna återansluta innan Åkulla, men det blev hårdkörning där framme och jag var helt rökt där. I den fjärde och sista 2-3min stigningen innan Åkulla drog de ifrån ordentligt. Jag bestämde mig för att köra på i eget tempo, försöka återhämta mig och hoppas på att någon av de 6 framför mig tröttnar och fladdrar av. Efter 44 minuter kommer jag till Åkulla och har då tappat 53 sekunder på de drygt 10min sedan jag släppte. Men det visste jag ju inte då. Fick en ny flaska sportdryck av mamma och körde vidare. Kände att jag började återhämta mig hyfsat. Tänker att jag sätter farthållaren på runt 370w +-20w på de lättåkta partierna så länge jag orkar. Åkullaloopen är drygt 16 kilometer och brukar passa mig bra med mycket stig i den fina bokskogen. Efter 5-6km med mestadels stig kommer man till backen upp till banans högsta topp. Suger i mig en gel och börjar köra på i mitt tempo. Får syn på Larsén 20 sek framför och tar sikte på honom. Håller jämna steg med honom upp till toppen, och tar därefter in ordentligt när det går utför. 

Kommer ikapp och går om utför direkt, gasar på lite väl mycket utför på lösgruset och är påväg ut i diket. Lyckas dock rädda upp det med ena foten i vädret. Richard tappar mer och mer och jag fortsätter min ensamjakt. 

Foto: Happyride.se
























I Åkulla igen för andra gången har jag tagit en placering upp till 6:e men tappat tid på täten, nu 3:11 efter. Känner mig dock fortsatt rätt stark i mitt tempo. Får igen en ny flaska av mamma och kör vidare in på lite nya stigar. Riktigt fina faktiskt, även om det kunde vara svårt att se vart man skulle åka då naturen i bokskogarna ser likadant ut oavsett om det är stig eller ej... Kom snart ut på "vanliga" bansträckningen igen, och visste att en av banans längsta backar var på g. Runt 4 min på grusväg. Körde hårt men behagligt upp, kändes inte värt att gasa onödigt mycket med över halva loppet kvar och utan att se någon varken framför eller bakom mig. Därefter är det relativt lättåkt på grusvägar genom Toppbjärs naturreservat. Det är riktigt fint där ute, och nu när jag var helt ensam hade jag tid att kolla mig omkring lite. 

Rundade Kalvsjön och passerade halvvägs i loppet. Nästa mil gick fort genom skog och grusvägar. Körde förbi ett par som tagit sig ut i skogen och hejade, de rapporterade att jag hade drygt 2:30 upp till de framför. Tack, svarade jag och fortsatte. Det va ju inte så mycket tänkte jag. 

Efter 57 kilometer kom jag ut på en asfaltsväg och fick ny langning av mamma. Var nu riktigt kissnödig, så det tog emot att ta en flaska. Jag tvingade mig att dricka ändå. Emilia och Ebba ropade att jag nu hade 2:09 fram, så om paret några kilometer tidigare sa korrekt tidsavstånd, hade jag tagit 20sek på kort tid. Passerade tidtagningen vid Nackestugan, låg nu 4:41 bakom täten och hade 1:53 upp till André och Samuel som låg i duo framför. Men det visste jag ju inte då. Ut mot Näsnabbens naturreservat och ännu en stigning, nu på stig så hastigheten var lägre. Det tog nästan 6 min upp så den var rätt rejäl. Ingen jag minns på rak arm sedan tidigare lopp, men den har varit med förr. Det var tre lite längre stigningar på kort tid ute i reservatet, en på ca 70hm och två på drygt 40. Efter nästan 2,5h var de rätt jobbiga. 

Up på grusvägarna mot Korndals gård och den näst sista tidtagningen innan målgång. Drygt 73km körda då och jag var påväg tillbaka mot Varberg och havet över åkrarna. Passerade tidtagningen +5:31 efter Emil, Micke och Norén i tät och drygt +1:43 efter Samuel och André. Hade glömt bort att de gjort en väldigt teknisk stig strax därefter, med tighta svängar och smalt mellan träd. Tyckte att jag hade bra flow och bra tryck därigenom, och hoppades på att jag kunde hålla undan bakåt och kanske plocka framåt. Hade inte sett någon bakom mig sedan km 30 när jag passerade Richard. Ingen framåt heller för den delen. 

Efter drygt 74km fick jag min sista flaska sportdryck. Var fortsatt riktigt kissnödig men hade vant mig med det nu. Det tog dock emot att vara i "aero"position. Emilia avslöjade att jag nu bara var 1:30 efter André och Samuel med 21km kvar till mål. Kände mig fortsatt stark och var förvånad att farthållaren fortsatt gick på drygt 350-390w på de lättåkta partierna utan större problem. Passerade grustaget och ett par åkrar innan det blev grus och asfalt igen. Nu kunde jag se två personer framför mig, dock låg de inte längre tillsammans. Kollade klockan vid en lada när personen framför mig passerade den, sedan igen när jag passerade. Drygt 1 minut nu. Tog in rejält på de lättåkta partierna. På raksträckan över E6 såg jag att det var André framför. Närmade mig sekund för sekund, och med drygt 11km kvar till mål gick jag ikapp. Såg att han var riktigt trött så gick om direkt och fortsatte i mitt tempo. Han gick inte med. 

In på nya stigar bakom lasarettet och vid Varbergs MTBs klubbstuga. Riktigt fina och flowiga stigar som var riktigt kul. Passerade klubbstugan och sista mellantiden innan mål +412 efter täten och +1:05 efter Samuel. På ett gärde/gräsparti några minuter efter klubbstugan såg jag honom framför mig. Kollade ner på klockan lite snabbt och sedan igen när jag passerade samma ställe, drygt en minut. Skulle bli svårt med drygt 5km till mål och bara lättåkt kvar. 

Lite grus och lite cykelbanor genom stan senare och vi kom ut vid Apelviken och sista biten in till fästningen och målgång. Det var motvind hela rakan bort längs havet, vilket var jobbigt. Med kilometern kvar visste jag att jag inte skulle komma ikapp, men gasade ändå på. På gräset nedanför fästningen var det riktigt tungt, gräs och motvind. Var en lättnad att vika in på upploppet och gå imål som 5:a, +3:51 efter Emil som var först. Det är jag oerhört nöjd med med tanke på att jag körde helt solo från km 16,5 utan att se någon framför eller bakom bortsett från de två jag passerade. Att jag dessutom tog in nästan 2 minuter på de tre i tät de sista 22 kilometerna skvallrar om att jag avslutade riktigt starkt. Är riktigt nöjd faktiskt. 

Efter målgång. Foto: Mamma

















Det känns bra att det inte var något större problem att köra ensam hela loppet, jag kunde motivera mig hela vägen och hade hela tiden kul. Annars hade man nog lätt kunnat ta det som ett nederlag att bli avhängd så tidigt. 

Nedan ser ni siffror från racet och vad som krävdes av mig i backarna:

Första två backarna var i utbrytning med Richard. Backe 3 blev jag avhängd av tätklungan, hann inte återhämta mig riktigt. Backe 4 stack de iväg ordentligt. 




torsdag 26 augusti 2021

Långlopps-SM/Alliansloppet - 10:a!

 Halloj!

I söndags var det dags för Alliansloppet, ett lopp jag aldrig kört förut nere i Trollhättan och som sent omsider tagit på sig att arrangera XCM-SM, vilket var uppskattat. Dessvärre krockade det med SWE-CUP i Järfälla, där nästa års XCO-SM går, även det en bana jag sett fram emot att köra men aldrig har gjort. Så det var lite kluvna tankar på vad jag skulle köra, men det blev till slut Alliansloppet.

Jag tog Kia Sorento ner från Falun till Trollhättan dagen innan, där jag skulle möta upp resten av teamet som åkte teambussen från Stockholm. Kom dit tidigare än dem och stack ut och körde lite på banan. Dessvärre var första delen, som skulle vara den tekniska och svåra, avstängd dagen innan tävlingen pga. en Västgötacup som gick på de stigarna. Så jag fick hitta reda på den andra halvan av varvet, som var rätt lättåkt på motionsspår, grusvägar och asfalt. Många korta "Power climbs", dvs. korta 10-20sek backar som kräver hög effekt och som bränner kroppens batteri snabbt. Det var även en del igångdrag. Blev inte jätteimponerad av andra halvan av varvet när jag rullade igenom dagen innan. Mycket lättåkt och asfalt för att koppla ihop delar av stig och motionsspår. Vi skulle köra 2 varv på en 40km slinga vilket även det är lite ovanligt.

Tävlingen:

Tävlingen startade kl 12:00. Det började i botten på en backe som tog uppskattningsvis 90sek. Därefter var det rätt lättåkt igenom ett villakvarter, innan det mest kritiska på hela loppet kom. Vi stack tidigt in i skogen på motionsspår och ingången till första stigen skulle vara väldigt kritisk. Jag kände direkt i startbacken att kroppen inte riktigt svarade som jag ville. Planen var att gå med långt fram och vara med som sämst topp 10 in i skogen. Tyvärr hade jag inledningsvis inte benen för att avancera fram innan stigen och kom in alldeles för långt bak. Kunde dock vila upp mig en aning och försöka låta en bättre känsla och positiva tankar i början av skogspartiet. Det funkade fram till "Team Sportia-backen" där det blev stopp framför mig, och jag tvingades stiga av och springa. Lyckades även när jag klev på hojen igen glida omkull och satte ner fot och hand i en bäck. Frustrerad och irriterad såg jag hur luckorna växt framför. 

Fick med mig Hugo Porath och Johan Norén en stund. Norén tog sedan en bättre linje genom ett lerhål där vi andra fick stopp, så han försvann framför upp mot spurtpriset. Lyckades skaka av mig Hugo och gnetade ikapp Johan igen på lite motionsspår. Vi kom sedan ikapp Calle Kagevi som släppt täten. Det gick inte lång tid innan jag hörde en smäll och bakhjulet låste sig. Bakväxeln hade satt sig i hjulet och dragit av en eker. Gav upp en sekund och trodde att det var kört. Erik Mattelin passerade strax därefter. Kollade närmre på växeln och såg att den var intakt, men sne. Lyckades trassla ut den ur hjulet och böja den hyfsat rakt. En grupp med b.la. teammate Anders Solin, Viktor Henrysson, Daniel Wennergren, Mikael Flockhart etc. passerade precis när jag satte mig på hojen igen och kunde gå med dem. Fick lite draghjälp på en asfaltssträcka. Passade på att prova växlarna som inte fungerade kanon. Ibland behövdes dubbelklick, ibland bytte kedjan spår utan att jag gjorde nånting. De tre översta på kassetten gick inte alls att använda. 

Nu kom vi in i den del av banan jag kört dagen innan. Gick upp och höjde tempot en aning när jag fick syn på Mattelin en bit fram. Passerade honom och fortsatte att gasa. Märkte att jag fått en lucka, vilket jag inte brydde mig om. Gasade på och började skymta en vit KIA-tröja en bit fram. Calle. Fokuserade på att ta mig ikapp honom för att kunna samarbeta istället för att ligga en och en. 

Efter ca 19km fick jag en ny flaska sportdryck av mamma. Här var en lång asfaltssträcka i medvind och trodde att gruppen jag kört ifrån skulle komma ikapp. Men jag höll undan in på motionsspåren och var snabbt ifatt Calle. Märkte att jag höll lite högre fart och jag kände mig stark, så gick förbi och fortsatte köra. Efter några minuter får jag syn på Norén igen, och strax därefter går jag och Calle ikapp. Han släpper förbi direkt och lägger sig bakom. Jag ligger först hela delen på motionsspåren, det var enklast så. tänkte att jag kanske var lite mer bekväm med att hålla hög fart genom svängar osv än de två Zwiftkungar jag hade på hjul ;)

Ut på asfalt igen och vi började samköra mer. Det gick hårt men kontrollerat, vi fokuserade framåt. Visste inte riktigt hur långt före de var, men inte heller hur långt efter gruppen med Solin etc var bakom oss. Sista kilometerna inför varvning var rätt spektakulära, vi körde brevid slussen, över ån osv. Stenhårt när man var trött men korta hårda stigningar och igångdrag. 

Passerade ut på varv två tillsammans med en muntlig varning. Låg med överarmarna på styret vilket tydligen även är förbjudet inom MTB och inte bara landsväg. Nu vet man det. Fick en ny flaska sportdryck av Anders Fernkvist. Jag ville vara först in på stigen i vår grupp denna gång, och det var jag. Calle sa dock att han trodde att han inte skulle orka i skogen denna gång, men han svarade bra genom att hänga på stora delar. Norén gick förbi in i sista skogspartiet innan spurtpriset/bergspriset, där han fått luckan varvet innan genom leran. Hängde på bättre nu, men när han gasade upp mot priset orkade jag inte gå med utan tvingades släppa några meter. Snöret hade gått för Calle då, men fick senare veta att han även punkterat ungefär då...

Irriterande nog såg jag Norén framför mig 10-15 sekunder en bra bit. Dock tror jag att han hade bättre tryck på asfaltsdelarna än vad jag hade, för där kände jag mig väldigt trött. Bättre i skogen. När mamma langade igen efter drygt 58km var jag riktigt trött och kollade ner på Garmin. 364w NP i det läget. I slutet av asfalten kikade jag bakåt och såg cyklister där. Visste inte vilka men blev orolig. Men nu var det min del av banan igen, den som jag tyckt var tråkig dagen innan. På tävlingen var det otroligt roligt, konstigt det där. Motionsspåren passade mig bra och jag intalade mig om att jag kunde dra ifrån några sekunder där mot de jagande bakom. Mamma ropade att det var ca 55 sek upp till Jesper Svensson som varit i tätklungan men nu var riktigt trött. 

Mycket riktigt, när jag kom ut på en lång asfaltsbit igen såg jag Skövdekläderna en bra bit framför. Visste dock inte om det var Norén eller Jesper. Sneglade bakåt då och då och såg att jag var närmre Jesper än vad de jagande var mig. Det är alltid positivt. Efter 68km kunde jag passera Jesper och höjde farten direkt, så att han inte skulle orka gå med. Lyckades med det, men det kostade mig också, jag var riktigt trött. Ner över den smala bron ut på "ön" och zicksack mellan tighta metallräcken. Fick en skräckupplevelse när jag såg Mattelin och Flockhart över bron när jag zicksackat klart, drygt 20 sek bakom. Tänkte att jag inte skulle ha en chans de sista 7 kilometerna in till mål, där man skulle tjäna på att jobba tillsammans och var rätt lättåkt men stenhårt över slussen och övriga backar. 

Jag körde så hårt jag kunde och tog en del i taget. Först slussen. Check. Sedan ner och över ån och upp igen. Efter svängen ut på asfalt igen såg jag dem igen, närmre nu. Faaaaan tänkte jag, nu kommer de. Inte mer än 10-12 sekunder uppskattade jag. Nu var det bara lättåkt med asfalt och lite grus kvar, samt en riktigt jobbig backe på drygt 30-35 hm och ett par minuter lång. Både Mattelin och Flockhart är mycket lättare och bättre uppför än mig. Fokuserade på att inte spränga mig i början av backen för att ha lite krafter kvar. Kollade oroligt bakåt men såg dom inte. Måste ha utökat. På toppen av backen såg jag dom fortfarande inte och jag kände att nu kunde de inte komma ikapp. 2 km grus kvar till mål och jag höll undan och in på 10:e-platsen. Drog faktiskt ifrån dom rätt mycket sista 5 km, de var nästan minuten bakom i mål, vilket jag tar som något positivt. 


Är rätt nöjd med loppet ändå, trots den bedrövliga känsla i början och oflytet med materialet. Kunde köra hårt men avslappnat och kunde streta emot bra trots att jag körde helt ensam sista drygt 30km.

Nästa blir Bockstensturen i Varberg nu på söndag.

Innan start. Foto: Alliansloppet/Trollhättan Action Week














Lite siffror och kärntemperatur från racet: Snittpuls stämmer inte då pulsbandet krånglar och inte mätte någonting första varvet.















Kärntemperatur tillsammans med höjdkurvan. Den steg ordentligt till en början, men inte superhögt. Man ser tendenser till ökning av kärntemperaturen när intensiteten går upp vid de mer kuperade delarna. 



tisdag 24 augusti 2021

Rapport från Cykelvasan!

 Halloj!

Äntligen har jag fått mig tid att skriva en sen tävlingsrapport från Cykelvasan, som gick av stapeln i torsdags. Har haft riktigt fullt upp senaste dagarna.

Vi var ca 100 stycken som fick komma till start till årets Cykelvasa, som i år anordnades en torsdagskväll kl 17:00. De hade flyttat upp starten till Tjänahedens idrottsplats och vi drog iväg 45 minuter efter damerna. Det var kul att vasan blev av, även om det inte var samma känsla som det brukar, mycket mer avslappnat och lattjo. Tycker det gick lätt och kontrollerat uppför backen, och egentligen stora delar av loppet. Fram till Smågan var det ingen vidare tempo utan väldigt samlat. Försökte mig hålla mig långt framme vilket jag är dålig på, tenderar ofta att falla bakåt i klungan så att jag får lägga onödig energi på att ta mig fram igen, så även denna gång. Jag lyckades tappa en flaska sportdryck strax innan Tennäng, men det gjorde inte så mycket då jag körde med två flaskor, samt hade möjlighet för langning på toppen av Tennängen-backen. Valde dock att bara köra vidare med en flaska. 

Egentligen var det rätt händelselöst och tråkigt första milen, bortsett från några mindre krascher på grusvägarna samt en väldigt stor krasch på asfalten i 50+ km/h med b.la. Henrik Blom och Erik Mattelin. Det såg väldigt läskigt ut och trodde att det skulle bli något mer allvarligt, men som tur var klarade de sig båda efter omständigheterna väldigt bra.

I backarna efter Risberg trodde jag att det skulle börja köras en del, farten höjdes lite då och då men inget mer än så. På asfaltssträckan efter de backarna tog jag mig hela vägen fram. Passade på att ligga först i ca 10 minuter, blev längre än jag tänkt pg.a. ingen ville gå fram. Det krävdes nästan en track stand för att få fram några man. I Evertsberg var vi fortsatt väldigt många. Micke Olsson testade att gasa på utför efter kontrollen och fick med sig David Eriksson och norrmannen Kristian Klevgård, men de blev inkörda ganska snart. Kristian och David gav sig dock inte och stack iväg igen, och denna gång fick de den lucka de körde för. Fick en ny langning av Patrik Kagevi i Vasslan, vilket var perfekt. Tänkte att det skulle gå hårt uppför Lundbäcksbacken och efterföljande Oxbergsbacken, och det gjorde det. Ingen av dem är så värst långa, men underlaget i Lundbäcksbacken suger musten ur en, sedan är det endast ett par minuters återhämtning innan Oxbergsbacken. Gick med rätt bra, ca 20e man uppför Lundbäck, försökte sen att återhämta mig någorlunda. Brukar alltid gå hårt därefter, och det gjorde det. David och Kristian hade fortsatt en lucka, hur stor visste jag inte. Låg aningen för långt bak för att kunna ramla bakåt i klungan men fortfarande vara med i svansen på toppen. Tvingades släppa tillsammans med André Eriksson och John Nilsson. Vi var kanske 10 sek efter klungan när vi vek av på gruset ner mot kontrollen i Oxberg, och visste att det skulle kunna va möjligt att återansluta när farten tvingades ner vid kontrollen. 

Jag hade rätt, vi återanslöt till klungan och jag försökte ta mig framåt i fältet så fort som möjligt utan att slösa av den lilla energin jag hade kvar. I Hökberg med 19km kvar fick vi höra att vi hade 55 sek upp till ledaren, som nu var ensam. Strax därefter kom vi ikapp David, så det var norrmannen kvar i tät. Vi i KIA hade tänkt att vid scenariot med klungspurt, vilket skulle vara det mest troliga, skulle vi köra för Calle som har bäst spurt av oss. Så trots att jag blev avhängd innan Oxberg försökte jag göra mitt jobb och hålla mig långt framme, ta nån mindre förning här och där och försökta ta små attacker. Kände när vi närmade oss Eldris att jag inte hade mycket kvar, men försökte ändå vara aktiv. Innan Hemus hade jag fallit tillbaka en aning i gruppen, men det spelade mindre roll. Calle höll sig längre fram vilket var bra. Jag tänkte att om jag orkade och fick möjligheten skulle jag försöka ta mig fram lite igen, men det går så otroligt fort och alla ska försöka ta sig framåt genom Moraparken så det var nästan lönlöst. Igenom den nya passagen över ån med en farlig stolpe i mitten innan vi vet av in på upploppet. Vi hade inte kört ikapp norrmannen Kristian Klevgård som tog en välförtjänt soloseger! min grupp spurtade in om andraplatsen 30 sek bakom norrmannen och den platsen knep Wengelin. Vi fick in Calle som 6:a vilket är riktigt bra, trots att han var missnöjd med spurten och blev lite stängd. Jag själv bidrog som svans i huvudklungan på en 18:e plats, och teamet hade även in Anders Solin strax bakom på 21:a plats vilket var bra.

Överlag är jag nöjd, jag gjorde det jag kunde med det jag hade för dagen och även om en 17:e-plats i en klungspurt kanske inte är något att hänga i julgranen är det ändå den bästa placering jag hittills har från Vasan, även om jag har varit närmare segern än 36 sekunder som jag var nu. 

Med målgång strax före kl. 20:00 blev det sent i säng.




tisdag 10 augusti 2021

MTB SM 2021 - XCC & XCO

 Halloj!

Åter ett svenskt mästerskap över. Dock inte det sista för året, då Alliansloppet tagit på sig att anordna XCM-SM den 22/8. Kul, men synd att den krockar med SWE-CUP i Järfälla...

Nåja, detta SM var lift i fjol i Skatås i Göteborg, med CK Master som anordnare. XCO-banan var densamma som förra året, med några mindre modifikationer. Dessutom anordnades för första gången XCC, eller Short Track på ett mästerskap vilket var väldigt spännande. Jag skulle tävla Short Track på fredagen och XCO på söndagen, men vi åkte ner redan tisdag för att få ett par dagar där nere för att köra igenom banor, göra oss hemmastadda och ta det lugnt. Körde igenom banan ett par gånger per dag. Tyvärr fick man inte kliva på XCC-banan förrän samma morgon som tävlingsdagen, men det var lugnt för man hann 7-8 varv som uppvärmning innan det var dags att ta i.

XCC - Short Track

Kl. 13:00 på fredagen gick startskottet för Short Track. För den som inte kan konceptet, så är det som ett kortare och mer intensivt XCO-lopp. Vi körde 8 varv på en 1,3 km lång bana som var relativt utslagsgivande, och varje varv tog ca 3:20-3:30min. Först i mål vinner och topp 5 säkrar en förstaledsplacering till söndagens XCO. 

Jag hade startnummer 8, och fick den sista startpositionen på första raden. Starten är väldigt viktig i denna diciplin, då man kör allt vad man har i ca 20 min. Ville verkligen komma iväg bra i starten. Fick i vänsterfoten snabbt och kunde börja trycka, bara för att nästa sekund dra ur högerfoten ur pedalen istället... Fan. Tappade fart och momentum och blev passerad av säkert 15 stycken till. Bitvis var det svårt att passera folk utan att explodera själv, men tycker att jag fick en fin rytm varv efter varv och jobbade mig uppåt i fältet medan fler framför mig tröttnade mer än vad jag gjorde. På sjätte av åtta varv började jag känna av håll i sidan, tyckte att det var lite märkligt då jag sällan får håll vid cykling. På varv 7 började det kännas värre och värre och det kändes som om hela magen värkte. Jag försökte att fokusera på cyklingen men det gick inte riktigt. På toppen av den enda backen på varvet låg jag 10:a och kollade bak, och såg att gruppen som legat med mig hade släppt några sekunder. Jag kunde bara inte låta dem komma tillbaka, så genom varvning och ut på sista varvet gav jag allt, trots att jag bara kunde koncentrera mig på att jag hade sån jävla håll. All kraft försvann kändes det som, och det var en ren pina. Vågade knappt kolla bakåt och se var de andra var. Hade fortsatt några meter när jag gick in i sista stigningen, men både Hugo Eliasson och Oscar Lind var lite piggare då, och orkade trycka sig förbi mig. Jag gled in i mål som 12:a med en sjuk smärta. Låg kvar på marken i flera minuter innan det började släppa en aning. Det var ett stenhårt race, men upplevde det inte lika hårt som Short Tracken i Borlänge Tour. Dock kan jag tycka att det var för långt med 8 varv, och en tävlingstid på 27 minuter. Det hade gott och väl räckt med 7 varv, då det ska vara så nära 20 minuter som möjligt. Dock kanske jag gynnas av att det var längre, men ändå...

Foto: Mountainbike SM















Vill ni se mitt lopp i efterhand kan ni kika på denna länk till Mountainbike SMs YouTube-kanal 3:15 timmar in i klippet.

Nedan är lite siffror från loppet




_______________________________________________

XCO - Olympisk distans

På söndagen var det dags för XCO loppet. Samma bana som förra året, men ett varv till så nu körde vi 8 varv. Det talade för att det skulle bli galet hårt och en tävlingstid på strax över 1:30h baserat på förra årets varv- och vinnartider. Jag hade återigen startnummer 8 och fick stå i första led. Hade till detta lopp spänt åt pedalen så att jag inte skulle dra ur den igen ;)
Vi startade inte förrän 15:30, vilket är väldigt sent för en sån som mig som gillar morgnar och morgonträningar. Det hade hotats med rejält regn hela veckan, men det blev bara ett par rejäla skurar tidigare på dagen, och ingenting när vi körde, vilket uppskattades. Angelägen att komma iväg bättre i starten idag var jag lite mer lugn och metodisk när starttutan gick. Det var knappt bättre, för kom fortsatt iväg rätt långt bak ut på den icke-existerade startloopen. 

Det gick stenhårt från start, och jag var nog lite för ivrig att komma fram i fältet för jag gick på rött väldigt snabbt och aningen för länge. Hela första varvet kändes som en ren jävla plåga. Varvade ut som 10:a men fick sota ordentligt för startvarvet. Varv 2 kände jag mig helt jävla tom, och hade ingenting att ge. Varv tre var kändes om möjligt ännu värre, och jag tänkte att sprängningarna i Hallandsåsen inte var någonting jämfört men hur mycket jag sprängt mina ben. Släppte förbi Isak, André, Jesper och Martin. Isak försvann direkt framåt och jag trodde jag jag skulle behöva släppa de andra också. Jesper stack också efter ett tag. Men helt plötsligt kändes det inte omöjligt att gå med i rygg på André och Martin längre. Åt, drack och försökte köra avslappnat. Var nere på 17 plats ett tag. På tredje varvet trodde jag aldrig att det skulle gå att gå i mål efter ytterligare fem varv och klockan inte skulle ha passerat midnatt. Men något hände på fjärde varvet. Kraften hade kommit tillbaka och jag kunde vila upp mig ordentligt i rygg på Martin och André. Kunde gå fram och öka tempot, André släppte ganska snart och jag kände att Martins livlina var som en fisketråd. Försökte muntra upp honom ett tag och sa åt honom att hålla hjul. Men jag gled iväg meter för meter uppför Brudarebacken istället. 

Fokuserade nu framåt istället, för att klättra i resultatlistan. Ut på femte varvet hade jag Viggo Karlsson, Samuel Öhrnborg och Jesper Svensson 33 sekunder framför mig. Tog in 20 sekunder på dem på femte varvet. Kände mig typ odödlig ett tag. Tog vatten och hällde över mig varje varv för att kyla ner mig, vilket verkade funka. Hade koll på CORE och kärntemperaturen kämpade med att ens stiga över 39 grader, vilket annars inte brukar vara några problem. Mamma langade varannan vatten och varannan sportdryck varje varv exemplariskt. Innan Brudaremossen (slalombacken) varv 6 var jag ikapp Viggo, som släppt Samuel och Jesper ett par meter. Låg på hjul hela vägen upp och in i den värsta motvinden/kantvinden på toppen, sedan attackerade jag om och han orkade inte följa. 

Jesper märkte nog att jag närmade mig snabbt, för han drog ifrån Samuel väldigt lägligt till jag anslöt ;) Passerade varvning tillsammans med Samuel 18 sekunder efter Jesper. Direkt innan SM-droppen släppte Samuel och jag fick snabbt vittring på Jesper som jag gick ikapp redan i botten av Brudarebacken. Gick om på toppen av backen andra gången upp, och hade förhoppningen att det skulle räcka att köra ett högt hårt tempo för att bli av med även Jesper. Men jag började bli riktigt trött och ibland högg det lite krampkänslor i baksida lår. Ut på sista varvet var jag uppe på 7:e plats. Försökte ännu en gång köra på hårt tempo första delen fram till Brudarebacken, där jag tagit in 18 sekunder varvet innan, men det gick inte att bli av med honom. 

Jag tyckte att jag tog det rätt lugnt uppför backen sista varvet, i hopp om att han skulle attackera och att jag skulle ha krafter kvar att svara och gå in på hjul. Han gick om på toppen istället och körde först nerför hoppen utför. Istället ökade han farten i andra backen upp till toppen. Jag kände mig stark och kunde svara. I dryga 12 meter. Sen sa benen stopp och fingrarna växlade automatiskt ner. Hoppades på att ha kraft kvar att kunna ansluta igen senare på varvet, men det klarade jag inte av. Målet var att ta mig imål innan någon anslöt bakifrån, vilket inte kändes som en hel omöjlighet. Jag klarade av det och behöll min 8:e plats in i mål. I efterhand är jag faktiskt väldigt nöjd med det, och att jag lyckades vända min sprängning i början av loppet till att klättra. Tror det skulle blivit en mental motgång om jag inte hade krigat mig igenom första halvan. Resultatlistan skvallrar om ett stenhårt race, där endast 17 stycken av 48 gick i mål alla 8 varv. Många blev varvade och många valde självmant att DNF:a medan andra tvingades till det av olika anledningar. 

I min svacka de första varven tänkte jag på en bild jag såg på twitter ett par dagar tidigare, delar med mig av den här. Tycker att det är en enkel bild som säger väldigt mycket.  















Här är lite siffror från XCO-loppet:















Vill ni se mitt lopp i efterhand kan ni kika på denna länk till Mountainbike SMs YouTube kanal, 7:09 timmar in i loppet.


Här kommer bilder från helgen, tagna av Mountainbike SM (fler bilder!), Jakub Sarota, Staffan Gustafsson (sista bilden)