RACE RAPPORT: HERO World Cup Sea Otter, Girona. 25:a!

 Halloj!

Kan det vara dags för årets sista tävlingsrapport? Jajjemän!

Sitter på tåget hem till Falun från Arlanda, dagen efter sista världscuploppet i HERO World Cup i Girona, Spanien. Jag är nöjd, riktigt nöjd med genomförandet av loppet. Jag visste sedan innan att banan borde passa mig bra, med drygt 70 kilometer stig på banans drygt 82 kilometer och 3000 höjdmeter. Jag var riktigt sugen på att köra bra här, men då min form varit bristfällig om inte helt frånvarande under augusti månad så har september varit marginellt bättre. Stenbocksturen kändes bättre än väntat, men blev för trött för snabbt. Tror mycket hade att göra med bristfälligt energiintag under loppet där.

Vi flög ner till Spanien i onsdags, och jag testkörde banan i torsdags och fredags, där större delen av banan kördes i torsdags. Det var riktigt varmt, runt 30 grader och en hög luftfuktighet så jag svettades järnet. Banan började med en asfaltsbacke på drygt 4 kilometer, innan backen fortsatte på grus/skogsväg. Sedan övergick det till brant stig utför, innan ännu brantare stig uppför. Därifrån var det i princip stig resten av banan.

Banprofilen

På torsdagen körde jag första 50 kilometerna, vilket tog mig runt 4,5 timme, så ni kan förstå att det var mycket stig och låg snitthastighet. Som tur var var förhållandena torra och fina så det gick ändå bra att köra de riktigt branta och tekniska stigarna utför, något som, det ska visa sig, inte ske på tävlingen. Ni som har koll på stigen Ättestupan i Källviken i Falun, ungefär så var utförsåkningarna, men mellan 6-15 minuter långa.

Som ni ser görs de flesta höjdmeterna de första 50 kilometerna av loppet, därefter lite kortare, flackare och mer böljande terräng. Sista 30 kilometerna testkörde jag igenom under fredagen, och det var även det riktigt fint och otroligt rolig cykling. Blev sjukt peppad på hur banan var och att det äntligen skulle köras en världscuptävling i mountainbike på riktigt och inte bara grusvägar blandat med korta snuttar lättare stigpartier. 

Tävlingen:

Vi bodde drygt en timme från start, och starten gick 09:30 i Les Planes d`Hostoles, en by några mil utanför Girona. Kom till startområdet runt kl 08 och började förbereda. Vädret hotade med regn under eftermiddagen, men vi hoppades att det skulle hålla sig borta till efter målgång. Underlaget både uppför och utför skulle bli otroligt svårt om det blev regn, med lera som fastnar i däcken och man bara glider runt. Men det fick eventuellt bli ett senare problem. 

Vi startade 09:30 och tog oss ann första delen av startbacken på asfalt bakom masterbil. Den körde ändå relativt fort men klungan på 83 man var samlad. Jag låg med bra på hjul på Östen Midtsundstad Bruvoll runt placering 30 kanske, långt till höger. Farten trissades upp sista kilometern när vi närmade oss grusvägen. jag förlorade Östens hjul och blev omsvärvad av cyklister. Drygt 2-300 meter innan vi vek av asfalten blev det trångt ute till höger, och jag skickades ner i diket. Förlorade fart och momentum och tog mig upp på vägen igen, men var nu bland de absolut sista. Ingen optimal start. Jag tog mig samman och stressade mig inte framåt, utan körde på i ett bra tempo och tog hjälp av andra cyklister för att inte köra slut på mig fort. Körde förbi 10-15 cyklister till toppen av första backen som tog runt 32 minuter från start. Nu började tävlingen på riktigt, när första utförsbacken började. Tog mig förbi han jag legat bakom för att vara först ner i backen, men tog inte lång tid innan jag kom ikapp ytterligare åkare framför mig. Det gick långsammare än jag kunde och ville köra, men fanns inga som helst möjligheter att köra förbi utan det var bara ta tillfället i akt och återhämta sig. 

Efter 10 minuter var vi nere från stigen och tog oss ann nästa backe. Intog energi i form av en gel och sportdryck, det gällde att fylla på när man hade möjlighet. Inledningsvis var det betong/asfaltsväg innan stigarna började. Efter ett par minuter kommer jag ikapp ett par åkare, bland annat Noah Warren. Innan stigen brantar till ordentligt ser vi även tre åkare, bland annat Richard Larsén som kört fel och kommer in på banan igen, tror de förlorade kanske 30 sekunder på den felkörningen. Richard, Noah och jag låg på rad i ledet av cyklister. Det var så brant och ganska tekniskt, så många fick problem att cykla framför. Richard och Noah hoppade av och gick med hojen framför mig, men jag ville försöka cykla så mycket som möjligt. Cykelfarten var inte mycket snabbare än hike-a-bike farten, så det var egentligen ingen fara att de gick framför mig. Men jag känner att jag sparade både energi och momentum på att hålla mig på cykeln. När det flackade av lite så lyckades jag cykla förbi dem båda medan de hoppade upp på cykeln igen. 

Kommer till nästa utförslöpa och får en lucka tillsammans med Noah och två killar till när vi kom ner till botten 12 minuter senare, Richard hade tvingats släppa en halvminut ungefär. Det hade börjat duggregna lite när vi var uppe på toppen, men inget som lade sig på marken eller som märktes när vi cyklade. Vi körde igenom byn Sant Feliu de Palleros där första langningszon var. Där tog jag en ny flaska sportdryck och en strumpa med is av mamma, och en flaska vatten av Ebba som jag drack lite ur och hällde över mig. 

Nu skulle den tredje uppförsbacken köras, och den som skulle upp till banans högsta punkt på strax över 900 meter över havet. Regnet hade inte börjat till den punkt att man blev blöt eller att det blev halt när vi gick in i backen. Ganska direkt började en liten kille (nr 75) gasa på ordentligt och jag går med på hans hjul ett tag. Vi droppar nummer 53 och en till kille. Efter några minuter märker jag att han kör lite för fort och jag släpper hans hjul och fortsätter på egen hand. 20 minuter senare börjar jag komma upp mot toppen av backen och har kommit ikapp och förbi två killar. Kollar bak och ser att Richard är påväg ikapp, kanske 20 sekunder bakom mig. Det börjar regna på riktigt nu, och lägger sig på stenar och rötter så det blir snorhala. Kör förbi en UCI kommissarie som säger att jag ligger på placering 40, vilket var betydligt bättre än jag väntat mig, måste ha tagit mig förbi drygt 30-35 åkare sedan startincidenten.

Naturen öppnar upp sig mer och banan går in genom en kohage. Stigen genom kohagen är bara ett halt lager av lera, och trots att det endast lutade ett par procent uppför så slirade bakdäcket och det var sjukt svårt att få något fäste. Vissa partier kom jag inte fram på utan var tvungen att sätta ner en fot och pusha mig fram ett par steg innan jag kunde fortsätta igen. Håller lite koll bakåt och ser inte Richard eller någon annan bakom mig längre, härligt! När kohagen äntligen var slut så vek man ner ordentligt brant på stig, snittet i början var -23,2% första 5 minuterna. Här körde jag nog fortare nerför när jag testade banan i torrt och dammigt underlag än nu på tävlingen när det var lerigt och såphalt. Jag tog mig ner med (knappt) hedern i behåll. Kunde cykla nerför allt åtminstone och behövde endast sätta ner foten på ett par ställen där svängarna/switchbacksen var såpass tighta att det inte gick att svänga runt utan att göra en vändning på framhjulet, vilket var omöjligt utan fäste. Jag kom ikapp och förbi ett par killar utför den drygt 21 minuter långa stigen utför. När jag nästan var nere i startbyn Les Planes d´Hostoles igen så kom monsunregnet. Det regnade så otroligt intensivt att jag nästan var rädd för vattenplaning när jag kom ut på asfalten genom byn. Sikten var nästintill obefintlig och det fick en av HEROs fotografer på bild.

Foto: HERO organisationen

  På andra sidan byn, efter 33 kilometer var andra langningen. Tog två sportdrycksflaskor och en strumpa med is till nacken. Monsunregnet fortsatte ett tag till och som tur var började nästa klättring med en otroligt stenig skogsväg-ish, vet inte ens vad man kan kalla det. Men det var inte så brant iallafall, och ingen lera så att man slirade runt i det, så det gick att hitta ett ganska bra flyt. Första halvan av backen var på det underlaget i drygt 2,5km/ 10% lutning innan andra halvan blev stig. Man ser ganska lätt på effektutvecklingskurvan hur skillnaderna i underlaget var (se nedan).

Man ser tydligt när det är mer "väg" med jämn lutning och när stigen börjar med mer "punch".

När jag närmade mig toppen hade regnet slutat sedan 10-15 minuter sedan vilket var skönt. Såg dock att en kille närmade sig mig bakifrån, nummer 53 var påväg ikapp. Han kom ikapp mig på toppen och ett tag ner i nästa utförsåkning ville han köra förbi, så jag släpper förbi honom och följer hans linjer vilka var bra. Tror det var en ganska lokal kille som hade koll på stigarna här, för han körde fort utför de drygt 4 kilometerna. 

Jag ligger kvar bakom honom i nästa uppförsbacke också, som inte riktigt är lika lång, bara drygt 300 höjdmeter på 3 km så snittlutningen var även här 10%. Vi har hela tiden ögonkontakt med en kille drugt 15-20 sekunder framför oss, och när vi närmar oss toppen kör jag om nummer 53 och ikapp killen framför. Ligger bakom ett tag innan jag kör förbi honom innan nästa stig utför också. Efter ett par minuter utför så kommer nummer 53 ikapp mig igen, som släppt uppför tidigare. Jag släpper förbi honom då jag vill se hur och var han kör, då vi båda skulle tjäna på det för att komma fortare ner. Vi kommer ner till botten utan större incidenter och nu är det platt ett par kilometer bort till nästa langning i byn Amer.

Ropade till Ebba och mamma att jag ville ha en flaska sportdryck med en strumpa med is till nacken, en flaska med vatten att dricka och ett par nya glasögon så att jag kunde se något. Langningen gick super och jag och nummer 53 fortsatte. Nu skulle vi in i en tunnel under en asfaltsväg där det inte var någon stig utan en flod med drygt halvmeter djupt vatten. Trots stora stenar på botten gick det att cykla igenom, och vi vände upp igen längs vägkanten innan den sista "långa" backen skulle inledas, efter drygt 50 kilometer och 30 kilometer kvar. Vi hade nu kört första 50 kilometerna i 3:21h. Första halvan av backen var inledningsvis lättåkt, sedan övergick det till brant stig, där underlaget var hårt med med ett par centimeter hål lera ovanpå. Fick sätta ned foten på ett par ställen och vid ett tillfälle fick jag hoppa av och springa för första gången under racet. 53:an seglade iväg lite, när jag hade besvär att klicka fötterna i pedalerna igen då leran satt sig under sulan. Fick i dem tillslut och behövde köra ikapp de 15-20 sekunderna fram till 53:an igen. 

jag märkte att han började bli trött då det inte gick fort, men jag kunde inte köra förbi då det var smal stig. Jag kände mig fortsatt riktigt stark och började tänka på att jag varit väldigt duktig på att inta energi hittills. Hade egentligen aldrig haft någon svacka vilket var ovanligt under ett såhär tufft lopp och över 3:45h in. Blev inspirerad av det och tog tillfället i akt att köra om nummer 53 när jag fick tillfälle, och öka farten. Han orkade inte gå med och jag fortsatte köra, glad och motiverad. Nu började solen titta fram också vilket gjorde mig ännu gladare.

Nu var terrängen lite böljande, och jag kom ifatt ett par åkare till. Någon som hade något tekniskt strul och en annan som såg helt cooked ut. Efter ett tag kom jag ut på en stig som jag mindes från genomkörningen ett par dagar tidigare. Det var en bred stig, otroligt stenig och med mycket stenhällar. Det gick svagt uppför och var rakt fram så man såg hela tiden långt framför sig. I början av stigen kör jag förbi Emil Hasund Eid som står vid sidan av med ett par personer runt omkring sig, han verkar ha kraschat... Synd.

Jag kör vad som verkar vara en hel jävla evighet på stigen innan jag äntligen är uppe på toppen och for vika ned utför, vad som jag själv anser är banans mest tekniska utförslöpa. Den var svår och teknisk redan när det var torrt, men nu när det var blött var det ännu mer riskabelt. Speciellt ett parti som ni kan se nedan, som jag filmade under bantestet ett par dagar tidigare. 

Jag kom dit och var osäker på om det skulle gå att cykla eller ej, men när jag i princip stod stilla med framhjulet över kanten tänkte jag att det skulle ju fan vara mycket krångligare, om inte omöjligt, att gå nerför, så jag körde ner. Det var inte vackert på något sätt, och en skarp vänstersväng precis efter (som ni ser). Men jag kom ner med hedern i behåll och nöjd över det. 

Fortsätter ner och väl nere körde man ut på en grusväg ett par hundra meter innan fjärde och sista langningen efter 63,5 kilometer. Hade varit ute i 4:20h med en häpnadsväckande snitthastighet på 14,8 km/h. Älskar tävlingar med låg snitthastighet. Jag var otroligt törstig på vatten, när man druckit nästan 3 liter sportdryck blir törsten efter vatten nästan outhärdlig. Tog is och sportdryck av mamma och vatten av Ebba och klunkade nästan i mig hela flaskan med vatten på en gång. 

Ett par kilometer senare kom 15km-kvar till mål skylten. Det var väldigt mycket stig och korta backar både upp och ner kvar, som inte riktigt gör sig rättvisa om man bara kollar på banprofilen. Som tur var kände jag mig fortfarande riktigt bra och bade bra punch uppför de korta backarna. Nu började jag dock hallucinera lite att det var en cyklist kort bakom mig, inbillar mig bromsljud och vattenpölar som körs igenom. Vänder mig om ofta men ser aldrig någon, men lite panik har jag ändå. Jag letar frenetiskt efter skylten med 10km kvar till mål, men den kommer aldrig. Hur jävla långa är spanska kilometer egentligen?? Har de övergått till miles eller vad händer? Nåväl jag känner att jag måste ha missat 10km-skylten någonstans. Ser snart ytterligare en trött kille framför mig och jag kommer ikapp och kör förbi honom snabbt. Han orkar inte ta mitt hjul vilket var bra. Nu är det i princip bara utför kvar på stig/grusväg innan man är nere på platten strax utanför Sant Gregori några kilometer utanför Girona. 

Kommer äntligen ut på platt mark och kan pusha på ordentligt på vägen in mot Girona. Kommer ikapp åkare som kört ett annat, kortare marathon-lopp där vi delar de sista 20 kilometerna. De flyttar på sig bra och är inte alls i vägen. Kör in under en asfaltsväg och in på en stig brevid floden Riu Ter. Riktigt fin och flowig stig längs vattnet, tight mellan träd på sina ställen. Lyckades tackla ett träd med höger axel rätt hårt, men trädet stod kvar dessvärre, jag är tydligen inte hårdare än så... Kör vidare och passerar Nescafé-fabriken där det luktar kaffe. Mums. 2 km kvar. Viker av in på en stig igen sista kilometern innan mål och kommer in i mål på en 25:e-plats på tiden 5:04:09 vilket jag är riktigt nöjd med! Är mindre än 10 minuter efter topp 20 men har 4 minuter upp till 24:e-plats. 

HERO XCM World Cup, La Tremun Sea Otter Classic fick sätta punkt för tävlingssäsongen 2025. Hungrig för mer nästa år!

Strava:

 

RACE RAPPORT: Stenbocksturen - final i Långloppscupen

 Hej och välkomna!

Totalen i Långloppscupen 2025. Från vänster: André Eriksson, Casper Johansson, Johan Norén, Matthias Wengelin, Viktor Lindqvist, Erik Åkesson, Hugo Porath. Foto: Cykelkanalen.se

I helgen kördes den sjunde och sista deltävlingen i Långloppscupen, när Stenbocksturen i Boxholm gick av stapeln. Jag missade dessvärre förra helgens Bockstenstur i Varberg, så jag var sugen att ställa mig på startlinjen igen. Stenbocksturen är en superfin tävling och vill man läsa mer om den, finns både min tävlingsrapport från ifjol och en väldigt bra och detaljerad banbeskrivning på långloppsbloggen från ifjol, som Anna Pettersson skrivit.

Jag och Casper Johansson åkte ner från Falun på lördag förmiddag, och kom ner till Boxholm på eftermiddagen, där vi mötte upp André Czarnecki och Hugo Porath för att köra ett väckningspass runt första loopen på banan. Det var fina förhållanden trots regn tidigare dagar, snabbkört och fint. Körde på 5 minuter på ett grusvägsparti och benen kändes bra.

Söndagen började lugnt, starten var inte förrän kl. 11:00 så det blev en avslappnad morgon. Runt kl 09:45 cyklade jag bort mot tävlingsområdet och passade på att köra igenom sista målloopen på 3 kilometer. Den var tuffare än i fjol, men mycket bättre tycker jag, med stigar både upp och ner. Fortsatte värma upp lite till innan det var dags för start.

Dagen till ära var Östen Mitsundstad Bruvoll och Emil Hasund Eid från Norge med, ettan och trean från Cykelvasan. Detta bjöd upp till möjligheter att det skulle kunna gå stenhårt från start som jag ställde mig in på, och jag ville positionera mig bra längs alla stigar.

Starten gick och jag kom iväg bra uppför första gräsbacken och vidare runt startloopen. Benen svarade fint och jag gick med utan problem runt 7-8 plats.

Efter startloopen på en dryg kilometer. Hugo Porath på mitt hjul här. Foto: Cykelkanalen.se

Det var ett högt tempo från start men det lugnade ned sig lite när vi körde ut på en lite större grusväg efter drygt 4 kilometer. Fick chans att andas lite extra och inta en klunk sportdryck. Klungan packades ihop lite längs grusvägen, men jag såg till att vara långt fram hela tiden. Det blev lite tight och positionskrig när vi skulle köra igenom en skarp, 145° sväng av grusvägen in på en stig, men det löste sig bra. Det var norrmännen som satte upp ett högt tempo på stigarna men jag kände att jag hade kontroll över situationen för egen del, där jag relativt lätt kunde gå med när det gick hårt på stigarna och slippa dragspelseffekten när det fortsatt trycktes på ut på grusvägarna för att skapa luckor. 

Efter 9 kilometer kom ett ganska långt grusvägsparti som lutade svagt uppför, och där tänkte jag att Östen och Emil skulle vilja försöka skapa något. Jag låg direkt på Emils hjul på höger sida av vägen, med Östen och André Eriksson på vänster sida. Övriga som låg med långt fram var hemmasonen Viktor Lindqvist, Matthias Wengelin, Hugo Porath, William Högberg, Casper Johansson, Oliver Vesterlund och några fler. Men norrmännen körde inte på, utan körde gruspartiet väldigt lugnt vilket var överraskande. 

En bit upp i första backen. Foto: Cykelkanalen.se

Dock tog de fart och gasade ordentligt in på nästa stig. Östen först, sedan Emil, André och jag. André insåg någon slags fara att ha båda norrmännen framför sig, och fightades en del med Emil för att ta sig förbi och lägga sig mellan. Det var lite underhållande att kolla på, och han lyckades tillslut smita in mellan. Östen körde på snabbt på den stigen som lutade svagt utför, och det blev naturligt några meters lucka mellan oss åkare. 

Direkt efter stigen körde vi en skarp vänstersväng ut på en grusväg och där ställde Östen sig upp och attackerade hårt. Vi hade inget annat val än att göra detsamma för att gå med. Olyckligtvis (eller taktiskt) så var det precis där efter 11 kilometer som jag och många till skulle ta langning, men det blev inget av i en maximal spurt för att gå med i attacken. In på nästa stig i hög fart och det började bli luckor nu. Jag kände fortsatt att jag hade bra kraft och flyt på stigarna, så trots att det gick fort så kunde jag köra kontrollerat och återhämta mig på snabba partier. Viktor höll taktpinnen nu när vi i princip körde på hans bakgård, och det märktes. Farten var hög och bakom blev det färre och färre. Framför mig var Viktor, Östen, André, Wengelin, och Emil. Jag kände mig nöjd och lugn med att ha dessa herrar framför mig då jag litar på deras körning och att de skulle hålla ihop det. vid ett tillfälle släpper Emil Wengans hjul utför (segmentet "Görgo utför) och vi har 30-40 meter fram, men han gasar på ut på nästa grusväg och vi är ikapp igen. Kollar bak och ser Casper ensam 40-50 meter bakom oss också, men både han och fler kommer ikapp igen. 

Efter drygt 4 km. Foto: Happyride.se

Efter 17 kilometer skulle vi ta langning igen, men även där attackerades det hårt uppför ett grusparti direkt efter vi kommit ut från en lång stig och det var lite luckor oss emellan, men ingen behövde ge sig. Detta innebar ju dock att jag även här tvingades strunta i langning, både sportdryck och is att ta. Det var irriterande. Här hade jag verkligen behövt is för att kyla ned mig mer, då intensiteten dittills varit hög och snitthastigheten senaste 10-15 minuterna lågt på stigarna innebar det minimalt med fartvind som kylde ned hugen samtidigt som kroppen kokade som syns nedan.

Kärntemperaturen (gröna) var vid tillfällen uppe på 38,7°C och skinntemperaturen (blå) uppe på 30.7°C. Detta leder, tillsammans med hög puls, att Heat Strain Index (grå) stiger och var upp mot 1,5. Detta tyder på att kroppen kräver energikrävande åtgärder för att kyla ned kroppen invändigt, och därför mindre energi åt att trycka watt i pedalerna. 

Därefter kom vi ut på banans längsta grusvägsparti, som var drygt 11-12 minuter långt och 6,6 kilometer. Här gick farten upp och intensiteten ned, och det syns också i värme-diagrammet ovan, när samtliga tre parametrar sjönk snabbt. Anledningarna var högre fart = mer luft som kyler ned, samt lägre intensitet.

Det samlades ihop igen på grusvägen, en förstagrupp med Viktor, Wengan, Emil, Östen, André, jag, Casper, Hugo, William Högberg och Johan Norén. William satte in en fartökning med Casper på hjul och kom iväg ett par sekunder, men det hämtade norrmännen in relativt enkelt och lade sig sedan bredvid varandra i tät. Jag hade bestämt mig för att punktmarkera Emils hjul så mycket som möjligt. Han satte in en successivt ökande attack på grusvägen och jag gick med. Det var ingen zon 8 all out spurt för att skapa separation direkt, utan mer en smygande, långsam uppvridning av gasen. Det blev jobbigt tillslut men alla gick med. Han ville få fram mig men jag låg kvar på hjul. Emil fortsatte hålla uppe farten på hela grusvägen vilket inte gjorde mig något. Övriga låg också med på hjul. 

Därefter blev det lite positionskrig in på nästa stig, men jag kom in på en bra position när vi vek av vänster från grusvägen vid sjön Sjögarpesjön efter 24,7 kilometer. Efter stigen var jag lite mer aktiv med farthållningen och var fram och körde lite på en kortare stig. Sedan bestämde sig Emil för att attackera över ett krön på en stig och jag gick med, tillsammans med Viktor och Östen. Kollade bak en snabbis och såg att det var en liten lucka bakåt, men vi blev samlade igen. Vi körde en liten loop på en dryg minut och kom tillbaka till samma ställe, mötte då en grupp med b.la Oliver Vesterlund som såg stark ut i gruppen bakom vår. 

Vi kommer ut på en grusväg igen efter 29 kilometer och det lugnas ned lite i gruppen. Tror Högberg blev lite stressad av det och gjorde en attack på grusvägen som alla följde med lätthet. Vi vek av vänster in i en backe med lite sprängsten inledningsvis, som var brant första 20-30 sekunderna innan den flackade av något. Det kördes inte på stenhårt i backen som jag trodde det skulle göra. Vi vek av höger in på stig igen, jag smet förbi Högberg och lade mig som fjärde kille bakom Emil. Nu var det endast ett par kilometer på skidspår/grus tillbaka till skidstadion och varvning efter 34 kilometer. 

Strax innan varvning. Foto: Cykelkanalen.se

I tätklungan var vi 10 stycken. Östen och Emil från Hunton Hardrox, Viktor och Wengan från Länna, André och Casper från Varberg, jag från Vostroblock, Högberg från OK Hammaren, Hugo från Camp Dalsland och Norén från Skövde CK som släpade drygt 10 sekunder bakom oss vid varvningen. 

Det blev hårdkörning IGEN genom langningen uppför första backen. Jag fick tag i min sportdrycksflaska och strumpan med is, får knappt ned flaskan i stället innan jag måste ställa mig och attackera ikapp den lilla luckan som blev framför mig. Jag har fortfarande strumpan med is dinglandes i vänsterhanden och har inga som helst möjligheter att lägga den innanför vid nacken. Släpper ner den på marken istället och fortsätter irriterat. Kollar bak och ser att jag är sist. Casper, Hugo, Norén och Högberg har tvingats släppa uppför backen och det fortsätter köras hårt framför mig up på efterföljande stigar. Sliter ont för att gå med nu och tvingas vid ett tillfälle släppa kontakten drygt 10 meter, men kan komma ikapp igen på stigen. 

Ut på grusväg igen och ner mot Boxholms säteri, en väldigt vacker byggnad och väg dit. Hann inte inta jättemycket av stämningen runtomkring då det kördes hårt förbi. Därefter gick det avvaktande igen på en längre grusväg, ingen ville hålla farten uppe. Gruppen som släppt vid langning närmade sig bakifrån när vi svängde vänster in på nästa stig som var nästan 5 minuter lång. 

Jag bakom Emil Hasund Eid, Östen Mitsundstad Bruvoll och André Eriksson strax innan varvning. Foto: Happyride.se

Ut på en lång raksträcka med sprängsten tillbaka ned mot Boxholm Säteri och vi lugnade ned oss igen. Bakifrån kom Casper, Norén och Högberg ikapp igen. Lite avvaktande körning någon kilometer innan vi svängde in höger på ett kritiskt ställe, där det hade körts skogsmaskiner och det var lerigt och blött och möjlighet att köra i två spår. Vi delade upp oss där några körde i vänstra och andra, b.la. jag i högra. Båda var nog lika dåliga och det fortsatte att köras in på stig uppför. Jag slet ordentligt för att hålla Andrés rulle bakom Viktor, Wengan, Östen och Emil. Bakom märker jag att trion får det jobbigt igen och tvingas släppa kontakten med oss igen. Vi kommer upp från stigen och ut vänster på ett kort grusvägsparti. Farten hålls uppe denna gång och de orkar inte ansluta bakifrån.

Ganska snart viker vi höger in på stig igen, positionskrig framför mig som Viktor vann och var först in på stigen. Jag var sjätte rulle och kände att jag redan varit på gnällen ett par gånger, men klarar av att hålla hjulen framför mig. Stigen är ordentligt brötig, "brötet vid Stenboagölen" och teknisk svår i högre hastigheter och kräver både bra tekniska färdigheter och pigga ben för att kunna köra bra på. Det senare hade jag inte just här, utan tvingas släppa kontakt någon meter över små krön och i accelerationer. Ut från stigen är jag runt 8-10 sekunder bakom dem och tänker att nu har jag sett dem för sista gången. 

Jag fortsätter i hård fart ut på skogsvägen och inser att de kör avvaktande framför. Jag lyckas ansluta igen vilket var skönt, men kände att jag inte hade mycket överskott kvar. Jag lade mig bakom och försökte återhämta mig, inta sista sportdrycken och tog en gel till och funderade på hur jag skulle göra resten av loppet. Vi kom förbi Ekeby Gård där nästa langning var. Här kördes det inte hårt igenom, så jag fick tag på både sportdryck att sätta i flaskstället, en strumpa med is att ha i nacken och en flaska vatten att hälla över mig och ta en slurk ur. 

2 kilometer kvar. Foto: Cykelkanalen.se

Jag inser att det kommer bli hårdkörning i banans kanske hårdaste backe. Jag gör avvägningen att inte gå med när det körs hårt, den formen har jag inte för tillfället. Det började köras på och jag kör mitt tempo upp och övriga försvinner. Tappar nog runt 20-25 sekunder uppför när de sprätter på över backpriset men jag har iallafall tillräckligt med energi kvar för att köra på i en jämn hög fart. Det är ett par ställen kommande kilometer som jag ser dem visuellt köra långsammare än mig och jag tar in, och tänker att jag kanske kan ansluta igen. Men jag ligger hela tiden och harvar 15-20 sekunder bakom. Ibland kör de på, ibland avvaktande, men aldrig tillräckligt avvaktande för att släppa in mig i värmen igen.

jag känner att jag har bra koll bakåt iallafall och kör tillräckligt snabbt och bra på stigarna att det ska mycket till att de ska köra ikapp när jag kör i den farten. Vid ett tillfälle gör vi en mindre loop och där får jag syn på Högberg som kanske är runt 2 minuter bakom mig då. Jag trodde att det var han som jagade mig solo bakom, men tydligen var Casper och Norén mellan oss, som jag hade missat. Men jag kände mig ändå lugn. Det skulle mycket till att de skulle kunna köra ikapp när jag ändå hade relativt bra fart själv. 

När stigen var slut vek man av ut på en längre grusväg som tog mig tillbaka mot Boxholm. Hade bra tryck och fart där och vek in på en sista stig in mot Boxholm. Körde förbi 5 kilometersskylten och kom ut på asfalten som tog oss över kraftverket över Svartån. Plötsligt ser jag tätgruppen igen drygt 20 sekunder framför mig, när de kör igenom chikan-svängarna innan de korsade sista asfaltsvägen. Blir inspirerad men inser snart att det knappt skulle spela någon roll, jag var väldigt trött och de väntade bara på vem som skulle sätta igång kalaset runt sista 3 kilometers målslingan. Svängde runt upp mot målområdet och passerade nedanför mål, för att köra sista lilla loopen. Den var omgjord till i år, mycket hårdare med lite mer höjdmeter och mycket mer stig, vilket var ett lyft tycker jag. Även om jag var trött. 

3 km kvar. Foto: Cykelkanalen.se

Tar mig långsamt uppför backen och kör förbi Cykelkanalens fotograf som fotar med 2 kilometer kvar (två bilder upp). Kommer ut och svänger höger ut på motionsspår fyllt med träflis. Gjorde misstaget på uppvärmningen att underskatta hur halt det var och lade mig ned på sidan då (ingen såg som tur var), så nu tog jag det lite mer piano, men det höll ändå på att gå tokigt till. Höll mig dock på hjulen och körde sista biten uppe på berget, innan jag vek ner sista stigen ner mot målområdet igen. 

Svängde in på upploppet och blev 6:a i mål, vilket var tillräckligt för att knipa tredjeplatsen i totala Långloppscupen i år. Det är jag nöjd med! 

Lite siffror från racet:

Tid: 2:26:12

Distans: 67,78km
Effekt: 296 w snitt/342 NP

Puls: 162 snitt / 180 max

Målgång. Foto: Cykelkanalen.se

 Strava: