lördag 11 augusti 2018

Cykelvasan 2018!

Halloj!

Nu är årets Cykelvasa körd och jag sitter i husbilen påväg neråt i Dalarna igen.

Resan mot Sälen började i onsdags när jag cyklade upp till Falun från Ransta. Fina ben, bra väder och fina vägar. Kom till Falun med ca 20 minuter kvar till 5h så jag skarvade på 20 minuter till. Passet landade på 151km och exakt 5h vilket ger mig 30,3 i snitthastighet. Bra urkörning inför Vasan alltså. Var ändå lite orolig över formen, då jag slet ordentligt på just grusvägarna och de platta partierna på Finnmarksturen i söndags.

I torsdags hämtade mamma upp mig med husbilen och vi tog oss upp till Sälen. Vaknade upp till regn och jättekalla grader på fredagsmorgon, vilket inte gjorde en pepp på att dra ut och köra ett väckningspass. Kom ändå ut strax efter k 12 tillsammans med Mateo och vi körde upp på toppen av Lindvallsfjället och sedan ner på deras Rosa led, riktigt fint. Därefter var det lite fotografering med teamet och olika sponsorer och Vasasprinten som vi kollade på.

Mot kvällen började det blåsa något fruktansvärt mycket, och vi åkte ner och parkerade husbilen nära start vid Berga By, tillsammans med Adam Gustafsson och hans far. Trodde helt seriöst att bilen skulle blåsa omkull, och kunde inte somna förrän strax efter 12 när jag bestämde mig för att lyssna på musik. Då slockna jag direkt.

Det var fruktansvärt skönt att få stå i elitledet vilket gjorde att jag inte behövde köa in i startfållan alls utan kunde värma upp och rulla in strax före kl 8. Det var riktigt mäktigt att få stå där framme på en så prestigefylld tävling som cykelvasan ändå är.

08:15 gick starten och vi rullade iväg. Det gick riktigt långsamt uppför backen, låg på bra mycket lägre puls än tröskel. det gjorde att det fylldes på ordentligt bakifrån med folk från led 1, 2, 3 som kom ifatt och bara måste köra förbi... Tycker det gick riktigt långsamt egentligen första 15-20kilometerna. Mycket farliga omkörningar och oroligt i klungan vilket resulterade i en del "nästan" krascher och liknande. Är i dessa lägen alldeles för snäll och låter ofta folk gå förbi vilket inte är bra. Kommer för långt bak i dessa lägen för mitt eget bästa.

Strax efter Mångsbodarna, på en grusväg efter 19km tog jag en gel, för jag vet sedan tidigare år att jag glömt/inte hunnit äta eller dricka mycket innan vi kommer till Tennäng, där det är en jobbig och ganska lång backe. Där har jag alltid fått en svacka och tappat tid och placeringar... Nu var jag lite trött in mot backen, men kunde gå ut lugnt och sedan öka och ta placeringar och gå ikapp en grupp på toppen av backen. Där fick jag även en ny flaska sportdryck av mamma, trots att jag bara tagit ett par munnar av den jag hade på.

Det hade spruckit upp in mot Risberg och jag låg i en andraklunga, ca 15-20sek efter tätklungan. De saktade in strax därefter och vi kom ikapp, såväl som gruppen bakom oss.. Nu var vi en riktigt stor grupp som närmade oss Evertsberg och halvvägs in i loppet. I backarna kunde jag gå med utan större problem och kände att jag var stark. På grusvägarna fick jag slita desto mer, dock inte alls på den nivå som det var förra helgen. Efter Evertsberg går det ganska mycket utför, och det hade återigen spruckit upp lite inför spurtpriset i Evertsberg. Det var en lucka fram som vi fick täppa till, jag, Ringvall och ett par norrmän hjälptes åt. Vi kom ikapp dem efter ett tag och vid vägundergången vid Vasslan var vi åter en stor förstaklunga. Jag kände mig stark och hoppades kunna göra någonting i Lundbäcksbackarna som strax skulle komma. Fick en flaska sportdryck av mamma igen vid Vasslan.

När Lundbäcksbackarna väl kom var jag alldeles för långt bak när det började köras på och spricka upp. Kom ändå in i någon form av tredjeklunga tillsammans med Emil Hedlund, Fredrik Lagercrantz, Henrik Blom, Sebastian Högdahl och några fler som bara låg på rulle b.la en del norrmän. I sista backen innan Oxberg kom vi ikapp Henrik Sparr, Jonas Ahlstrand och Edvin Wilson bland annat. Tillsammans bildade vi en  tredjeklunga som låg ca 10-15sekunder bakom andraklungan hela tiden. Hela tiden turades jag, Lagercrantz, Högdahl, Svensson och Hedlund åt att dra fram klungan medan 7st andra bara låg med. Vi slet på där framme men tog aldrig in något på andraklungan. Kilometerna rullade på ganska snabbt och vid Eldris med 9km kvar förstod jag att det skulle bli en supertid.

Med 4km kvar började Wilson och Ahlstrand visa fram fötterna lite och gick upp och höjde farten ett par gånger. De lyckades inte bli av med några och gav sig efter ett tag. Ahlstrand försökte en sista gång in på campingen med 1km kvar. Gick in på hans hjul och fick med mig mer fart uppför sista knölen efter campingen, så jag passerade honom. Inte min plan direkt men nu blev det så. Var först in på det 700meter långa upploppet och gav allt jag hade från start. Hade ledningen till ca 2/3 av upploppet då jag blev passerad av Lagercrantz, Svensson, Hedlund, Sparr, Wilson och Blom. Rullade imål som 26:a nöjd med loppet på tiden 2:42:37. Micke Olsson vann på 2:40:16 så jag var endast 2:21 bak, vilket jag är jäkligt nöjd med :)


Strava:




Bild efter målgång:

söndag 5 augusti 2018

Finnmarksturen!

Halloj!

Nu är ännu en deltävling i Långloppscupen avklarad i form av Finnmarksturen i Ludvika. En riktigt bra och utslagsgivande bana och säkert rolig om man är i bra form. Jag hade förhoppningen och iställningen av att vara i bra form, efter ett par veckor med mycket mängdträning efter Engelbrektsturen. Dock även väldigt mycket jobb vilket sliter även det. Har känt mig seg på de intervallpass jag kört, och väldigt varierad känsla på övriga pass som mestadels bestått av jobbpendling/ar.

I fredags hämtade jag även hem en ny tävlingshoj från Cykloteket i Bromma, en Trek topfuel 9.9 SL fast 2019 modell. Skulle bli spännande och prova då det är några förändringar från årets. Provkörde den igår under väckningspasset och var endast 2sek från PB på röda spåret här hemma, så bestämde mig för att tävla med den idag. Väckningspasset kändes bra och jag hade fin känsla på stigarna.

Idag åkte vi upp mot Ludvika och jag hämtade ut nummerlappen samt monterade på Långloppskameran på styret, riktigt roligt att få köra med den och om ett par veckor kommer ni att få se hela Finnmarksturen filmat från mitt styre! Kommer länka till filmen när den väl har publicerats. Tillsvidare kommer ni få en ganska detaljerad beskrivning av loppet nu, och när filmen finns får ni även veta att jag talar sanning ;)

Starten gick från Hillängens IP som vanligt, sedan masterstart genom Ludvika. Märkte redan nu när farten var relativt hög att tyngsta växeln inte ville hoppa i, hur jag än gjorde... Förstod genast att det skulle bli sjukt frustrerande samt riktigt riktigt jobbigt när det skulle gå fort på riktigt... När första backen kom och mastern släppte började det gasas lite. Gjorde en bra början av backen men sedan stumnade jag ordentligt. Många gick förbi men det samlades upp igen efteråt. Försökte avancera på efterföljande grusvägar men det var svårt. Fortsatt tokstum började fältet spräckas upp mer och mer. Efter en mil hade jag tappat räkningen av hur många som låg före. Visste att det var alltför många egentligen. Men jag hade ingen kraft överhuvudtaget att få ner i pedalerna. Kommer ifatt Alexander Ehrlin och fortsätter köra, långsamt. Efter ett tag kommer en klunga med b.la Tommy Hammarström, Stefan Carlsson, Andreas Wahlstedt, Daniel Grass, Joel Erntsson mm. Tommy och Stefan gjorde största delen av jobbet och vi kom strax ikapp klungan med Anders Eriksson, Henrik Öijer och någon mer.

Vi låg mer eller mindre tillsammans hela klungan en bra bit. Jag och Öijer turades om att köra framför varandra, då vi båda hade kameror på styret. Jag filmade honom och han filmade mig. kul! Vid 24km, när vi passerade Brunnsvik, stod mamma med ny flaska sportdryck. Jag hade i princip endast druckit 3 klunkar och en gel tog ingen ny flaska. Nu visste jag att det skulle komma ett kritiskt läge. Hade rövaktiva ben samt en bakväxel som inte fungerade som den skulle, och nu var det snabb cykelbana in mot Ludvika igen. Jag trampade ur vid runt 37km/h vilket inte var rimligt. På tyngsta växeln trampar man ur vid runt 45-46km/h med 36/10 utväxling. Fort gick det och hög kadens hade jag. Riktigt slitsamt var det. Som tur var var det bara ca 2km asfalt innan vi vek av och in på ett stigparti igen. Dock var det dags för cykelbanan igen strax efter det. Jag hade lyckats skapa en mindre lucka ut på cykelvägen så jag passade på att byta batteri på kameran just då, innan jag släppte fram de andra. Nu var vi drygt 4-5 pers som turades om att dra, och säkert 7-8 stycken som bara åker med. Jävligt irriterande. Orkar de gå med kan de väl för fan hjälpa till och jobba lite. Det är ingen landsvägstävling vi kör.

Öijer delade sin plan med mig att höja farten i backarna och på stigarna strax efter man gått under vägen och uppför trapporna i Ludvika igen. Jag tyckte det lät som en bra idé, samtidigt som jag funderade på hur fan jag skulle kunna orka det, jag var ju tokslut redan nu. Henrik höjde farten som han sa och jag hakade på. Det är rätt kuperat på Högberget så det blev lite småluckor. Vi fick syn på David Risberg strax framför samt Mackan strax framför honom. Vi tog oss ikapp dem, och när det började bli utför igen på löparspår var hela klungan samlad igen. Började köra på i mitt tempo mer och mer och märkte att det började bli småluckor här och där, inte minst på stigar. Efter ca 45 km visste jag att det skulle börja komma fler och fler stigar så bestämde mig för att gå först in. Märkte direkt att jag fick en lucka utan att behöva gå särskilt hårt, och snart hade David Eriksson anslutit. Trummade op och hade bra känsla på stigarna på den nya cykeln. Luckan blev större och större hela tiden och efter ett tag såg vi dem inte ens bakom.

I en backe efter dryga 46km fick vi syn på Robert Reiyer Österling ett 50tal sekunder framför. Tog oss ikapp honom några kilometer senare, strax innan vätskekontrollen i Hagge. Jag, som hade fått upp farten gick om ganska omgående. I Hagge började en av banans värsta backar. Den börjar på asfalt för att sedan övergå i grusväg. Den var dryga 3km lång och hade dryga 110 höjdmeter, så det var en väldigt slitig backe, ingen brant sak men den var ihållande jobbig. Började få syn på cyklister längre upp i backen och började ta mått och räkna sekunder upp. Sneglade bakåt och såg att Robert tvingats släppa några meter medan David krigade sig ifatt de meter Robban tappat. Mätte upp till ca. 50sekunder i mitten av backen upp till cyklisten framför vilken jag på stilen samt kläderna tippade var Dennis Wahlqvist. Det visade sig att jag var korrekt när vi kom ifatt honom strax efter att backen tagit slut. Framför honom skymtade jag Fredrik lagercrantz svart/rosa kläder, samt Nils Lillpers och Viktor Ludvigsson. Tippade på drygt 30 sek framför.

Utför på grusvägen ner mot Hagge igen fick David upp farten rejält när han fick använda sin dropperpost. Jag själv låg med bra på hjul och slapp trampa vidare mycket. Dennis hade lagt sig på mitt hjul. När vi kom ner till Hagge igen och hade 10km kvar till mål fick David nog och släppte upp mig. "Härifrån får du nog köra själv", sa han. Gick upp och drog och såg fortsatt gruppen framför, som hade anslutit till Stefan Dahl också, så nu var de 4st. Visste att den beryktade "Leos backe" strax skulle börja. Lite drygt 100 höjdmeter på 1200 meter, vilket är rätt jobbigt. Det var även ett segment där man kan mäta tider mot varandra. När gruppen med Lagercrantz och co gick in i backen låg vi dryga 25 sekunder efter. Kunde gneta ifrån David och Dennis ganska tidigt i backen och tog stadigt in på dem framför. Kollade bak och skymtade Dennis på jakt efter mig. Men jag slängde i en växel till och luckan växte. Kom ifatt grabbarna på toppen av backen och kunde passera både Stefan och Nils på nästkommande stigparti. Nu väntade några kilometer stig/elljusspår innan sista asfaltsbiten in mot Ludvika igen. Lyckades skaka av oss både Stefan och Nils och på asfalten fick jag och Viktor en liten lucka. Vi försökte göra något åt det, men Lagercrantz var för stark och körde ikapp. Ville gå först in på sista stigen och passerade Viktor. Men efter det var jag alldeles för trött när han gick förbi igen med 500 meter kvar till mål. Viktor var först imål av oss med mig strax bakom, och Lagercrantz efter mig. Kom imål på en 14:e plats i elit, 15e totalt då Emil Lindgren junior körde juniorklassen och var några sekunder före.

Överlag rätt missnöjd med dagen, hoppade över Långlopps-SM för att fokusera och göra bra resultat på Finnmarksturen istället. Det blev pannkaka ganska snabbt, men är nöjd med känslan sista 30km iallafall. Men det var ju redan försent då. Bryta ihop och komma igen till Cykelvasan på lördag. Tills dess: Flytta in i lägenheten i Falun och bara träna mer. Kommer bli en rolig vecka!

Hörs i mål i Mora!

Strava:

Bilder:
Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

tisdag 24 juli 2018

Engelbrektsturen!


Halloj!

Ett par dagar för sent kommer nu racerapporten från Engelbrektsturen ni alla väntat på.

Vi anlände i Norberg runt 01:30 på natten till söndag, och somnade väl runt 02. Kändes som om man precis slutit ögonen när man var tvungen att tvinga upp dem igen. Sleva i sig frukost, ett ljummet morgondopp i sjön sedan rulla bort mot torget och startområdet för uthämtning av nummerlappar och dylikt. värmde upp en sväng innan jag stack in till starten och gjorde mig redo.

Visste av erfarenhet att det brukar gå ruskigt fort på banvallen första 4km bort till Klackberg. Därför blev jag förvånad när det inte gick så fort, så avancerade mig framåt och började hjälpa till med draghjälpen. Passerade Micke Olsson och flinade att han såg trött ut, vilket han svarade " jag e det". Min psykning verkade inte funka då han senare gick och vann skiten.

Vid Klackberg efter 4km kändes det fortsatt bra och ungefär halvvägs uppför första backen som är 603 meter lång rullade det på fint, sen påminde sig benen om att de inte är 19 år unga längre, utan 20 och gamla och ömtåliga. Fler och fler passerade mig innan toppen var nådd och utförsbacken började. Dock är det en såpass tung stigning, kort nedför och sedan riktigt slitsam slakmota på kort tid så tunga ben hann inte återhämta sig utför. Kändes som jag knappt hade styrfart uppför, men lyckades ta rygg på Viktor Junell och han jagade ikapp klungan framför som bestod av väldigt många, däribland Henrik Sparr, Anders Eriksson, Jakob Björklund, Andreas Ringvall, Marcus Johansson och typ resten av hela startfältet. Vi var en helt galet stor klunga vilket inte alls kändes okej.

Jag försökte hålla mig långt fram och avancera när jag visste det skulle bli stigpartier. Det var dock riktigt svårt med sura ben och en 50 man stor klunga. Klämde första gelen efter redan 11km i hopp om att det skulle bli bättre. Det blev det inte och jag började dricka ofta. Efter 22km fick jag en ny flaska av mamma i Fragg, vilket var bra. Efter det orkade jag hålla ihop det i ca 8km till, innan det tog helt slut på en grusväg. Poff, sa det bara och de försvann framför mig och Anders som också var riktigt riktigt trött. Jag lyckades dock återansluta på nästkommande stigparti men lyckan var kortvarig på de försvann igen efter en ögonblinkning. Körde solo ett tiotal sekunder bakom dem igenom kontrollen i Klackberg efter typ halva loppet, och höll undan gruppen bakom i flera kilometer, innan de kom ifatt mig i botten på Dansarbacken. I klungan låg b.la Stefan Dahl, Stefan Carlsson, Tommy Hammarström, Jonatan Steen mm. Tyckte klungan var alltför stor och försökte grilla lite i backen. Dock gick det inte fort och jag blev trött och alla hängde med. En klassisk lose-lose-lose situation.

Låg med i klungan ända till nästa hårda backe, Håberget. Då jag känner till banan bra och körde den för någon månad sedan försökte jag skapa något även där. Gick upp tidigt i tät och försökte iallafall få någon att tröttna. Men inte fan lyckades jag nu heller, utan jag själv blev bara skittrött. Nu var det bara ett par mil kvar till mål. Lyckades även nu hålla mig kvar i klungan i dryga 8km till, ända till ett jobbigt rotparti strax efter langningen i Nordansjö. Där lyckades jag dubbelpunka båda benen och gruppen anförd av Stefan Carlsson försvann fort. Nu var det fan ren överlevnad in i mål. Passerade Gunnar Bäckgren som hade punka. Med milen kvar ungefär fick jag kram på insida lår på höger sida. Hade haft bubblingar i benen ett par mil och nu var det ett faktum. Dock försvann det efter någon minut, likt på Lidingöloppet tidigare i våras. Kunde nu "gasa på" dvs. höja intensiteten men farten var lika låg. Några kilometer senare kom jag ikapp Henrik Öijer. Frågade om han också hade dubbelpunka i båda benen och fick till svar att det hade han. Samt i magen, så jag antar att jag inte var den som hade det eländigast där ute i Norbergsskogarna. Vi tog sällskap ända in på banvallen med 5km kvar till mål, släppte upp honom i en förning som han knappt orkade ta, gick om igen och han skrek att det kom någon bakifrån. Tryckte alla 150 watt jag orkade och kollade bak. Öijer hade släppt, och någon kom fort som fan. Det visade sig vara Wetterhall som punkterat tidigare i loppet. Han passerade och jag kunde fortsätta in i Norberg och passera mållinjen skamligt långt efter vinnaren Micke.

Ingen rolig historia, men nya tag om ett par veckor igen!

Strava:




Bilder:

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se




















lördag 21 juli 2018

Mountainbike SM XCO!

Halloj!

Sitter just nu i husbilen påväg till Norberg för deltävling 6 i Långloppscupen. Åker nu genom skogarna i Jämtland påväg från Östersund och Frösön där SM i XCO och XCE hållit hus. Jag ställde bara uppe XCO-racet idag kl 15.00.

Vi kom dit redan i onsdags kväll för att på torsdagen se juniorerna och eliten göra upp om medaljerna i XCE sprint. Kul att Eric Herlitz från teamet tog en tredjeplats i junior. Efter det körde vi XCO banan ett par varv, vilken var betydligt förbättrad från förra höstens SWE-Cup på samma ställe, så man blev positivt överraskad. Fortfarande väldigt mycket gräspartier som är ganska tråkiga att köra på, men mycket byggda hinder som de flesta var roliga.

I fredags tog vi det lugnt, såg Tommy kamma hem guldet i pojkar över 50 år, Andreas tredjeplatsen i pojkar 30 innan vi körde ett par varv till på XCO banan. 

Idag då. Då var det dags kl 15. Riktigt segt och inget som passar mig att starta sent, vill hellre starta på förmiddagen. Lallade runt och kikade lite på juniorernas race, samt lite på dameliterna innan jag och Isak började värma upp. Det var riktigt varmt med 28 grader vilket jag tycker är bra. Ju varmare och torrare ju bättre. 

Strax före 15 samlades vi vid starten för upprop. Jag fick stå i startled 3 då jag knappt kört några XCO-lopp i år. För min del spelade det ingen roll då jag inte hade några större förväntningar på loppet. Två veckor med begränsad träning och förkylning med en fortfarande snorande näsa sänkte förväntningarna mycket, och jag siktade in mig på att ta det som ett hårt väckningspass inför Engelbrektsturen i Norberg dagen efter. 

Startskottet löd och vi gasade på. Det blev lite tumult precis framför mig och jag var påväg in i Jesper Svenssons bakhjul och tvingades klicka ur foten för att inte krascha. Foten blev överkörd av Herman Larsson och jag kom iväg nästan sist från startrakan. Bittert försökte jag avancera mig fram i fältet vilket inte är lätt, då det ganska snabbt smalnar av och blir singletrack. Det gick ganska fort, väldigt dammigt och bittert innan jag kunde börja köra om folk igen. Ut på andra loopen på första varvet låg jag runt 21:a plats, tillsammans med b.la. Jesper Svensson, Micke Flockhart, Henke Enberg mm. Ut på varv 2/7 tog jag mig ikapp Isak och lade mig bakom. Hade jagat mig upp ganska mycket på första varvet och kunde inte återhämta mig ordentligt så Isak fick en liten lucka. Jag, Flockhart, Jesper och Enberg jagade på, och Flockhart tog upp jakten igen. Men vid stora trähoppet tog han B-spåret medan vi andra hoppade så där tappade han mycket varje varv. 

På asfalten ut mot varv 3 gick Flockhart upp i tät igen, samtidigt som Isak anslutit till Henke Jansson och Adam Gustafsson ca 10sek framför oss. Flockhart höjer tempot men vi lyckas inte ansluta riktigt. Klämde en koffein-gel och det började kännas bättre igen. Kunde återhämta mig hyfsat på tredje varvet och det började kännas bra. Nu hade Dennis Wahlqvist anslutit till vår grupp efter ett kedjestrul på första varvet. Återigen tappade Flockhart vid stora hoppet och gick återigen om och attackerade på asfalten ut på varv 4. Vi lyckades fortsatt gå med hans attack och han fortsatte göra jobbet i tät med mig i rygg. Men ganska snart går Dennis om och upp i tät och höjer tempot när han ser Henke Jansson strax framför som var lite trött. Dennis går om och han och Henke får en lucka och lyckas ansluta till Isaks grupp igen. Flockhart tappar igen vid hoppet där vi andra hoppar, men även jag börjar bli trött. När Mickes attack nu kom på asfalten orkar jag inte följa.
Han fick en lucka och lyckades ansluta till gruppen framför, medan jag, Jesper och Enberg inte orkade. jag körde på ut på femte varvet i mitt eget tempo och kände mig numera rätt trött men ändå bra. Strax därefter går Jesper upp och håller farten uppe, samtidigt som Enberg plötsligt försvinner. Han fick tydligen framhjulspunka… 

Jesper och jag kommer ifatt Henke Jansson som fortsatt är trött, och vi får en lucka. 
Får helt plötsligt blixtont på en punkt i ryggen vilket tvingar mig att släppa Jesper några meter. Det tog några minuter innan det gick över lite, men då hade Jesper fått upp farten ordentligt. Låg nu helt ensam ut på varv 6. Ser en bit framför mig Wengelin som verkar ha tröttnat ordentligt. Det visade sig dock att jag nästan körde lika långsamt då det tog tid innan jag kom ikapp och körde om. Snackade lite om vilket varv vi var på, och han sa att han var trött. Fick en mindre lucka till honom, men nu hade Henke fått upp farten igen, och anslutit till mig. Han passerar mig, säger något åt mig, mumlar att jag är trött och han stack iväg som en avlöning. Frågar mamma vid langning om det verkligen bara var ett varv till efter detta, och det var det. Körde sista loopen ensam med Wengan inte långt bakom. På asfalten ut på sista varvet kör han förbi som skjuten ur en kanon med turboknappen intryckt i nedförsbacke och försvann framför mig. 


Sista varvet gick riktigt riktigt långsamt och det var med nöd och näppe jag ens orkade imål. Fick riktiga krampkänningar i sista backen innan målgång, men som tur var kunde jag börja slappna av och hindra krampen från att komma på riktigt. Imål som typ 15:e man efter en personligen ganska medioker åkning. Pulsmässigt väldigt bra då snittpulsen hamnade på 175bpm (91% av max, tröskel 170bpm) men hade inte riktigt farten i benen än. Inte jättekonstigt eller överraskande direkt. Nöjd med prestationen ändå, men nu är det full fokus på Engelbrektsturen imorgon och sedan träning inför det viktiga SM om två veckor, då det är Långlopps-SM i Motala. Det är där jag verkligen vill prestera. 

Imorgon är det dags igen, 11:00 på torget i Norberg!

Strava:



Bilder:
Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström

Foto: Jacob Ekström