fredag 29 juli 2022

Finnmarksturen nästa!!

Halloj! 


Hur kan det redan vara slutet på juli och traditionsenliga Finnmarksturen i Ludvika?? Helt galet vad fort tiden går. Finnmarksturen ligger mig varmt om hjärtat då det var min första cykeltävling och introduktion till cykelsporten vid 4 års ålder 2002, hela 20 år sedan min första start nu (på tal om hur snabbt tiden går!). Jag cyklade 2002 runt vid Hillängens IP på en liten 16" cykel på Lilla Finnmarksturen, dagen innan Finnmarksturen. Sedan dess har jag återvänt årligen, bortsett från 2012 när jag hade ett brutet nyckelben, och 2020/2021 vid Covid-19. Ska bli otroligt spännande att komma tillbaka och tävla där igen på det bästa långloppet i kalendern. 

Banan är den perfekta avvägningen av tuff banprofil höjdmetersmässigt, grusvägar, relativt svåra och många stigar och lättåkt terräng. Det är bra längd på loppet med 81km vilket gör det till strax under 3 timmars tävlingstid. 

På tal om banan, jag var där tillsammans med mina vänner i Dala Sports Academy Elit igår torsdag och körde igenom banan. Det är densamma som 2019. Lättåkt inledningsvis med lite höjdmeter. Mellan de lättåkta partierna kommer kritiska stigpartier som kommer sålla fältet lite. Efter ett par mil börjar det kunna spricka av ordentligt och loppet sätter sig mer. Platt cykelbana in mot Ludvika igen halvvägs in i loppet, innan andra halvan börjar med mer höjdmeter och mer stigar. Där avgörs loppet på riktigt.

I år, likt 2019, är Finnmarksturen även SM i XCM (Långlopp). Det är ett stort och tufft startfält med över 60 anmälda i herrar elit. Riktigt kul! Jag ser fram emot loppet.

Vi hörs igen efter söndagens lopp!


tisdag 12 juli 2022

Mörksuggejakten 2022

Halloj!

Ett par dagar har gått sedan Mörksuggejakten i Rättvik kördes, och med det den fjärde deltävlingen i Långloppscupen.

För egen del var formen riktigt bra förra helgen på Ränneslättsturen och jag visste att jag fortsatt skulle vara i bra form. Men Suggan är annorlunda, en riktigt svår tävling. Inte svår som tekniskt svår, utan svår för att den är så lätt. Historiskt har loppet ofta avgjorts redan i backen uppför Vida Blick efter 4-5 kilometer där fältet spruckit upp och en tätklunga bildats som sedan hållit undan resterande 65-70 kilometer. Jag vet att jag inte har tillräckligt högt tryck i 5-7 minuter för att kunna vara med och köra i tätgruppen om de väljer att köra på ordentligt. Men är man inom 30 sekunder på toppen finns fortfarande chansen att återansluta, beroende på hur det körs där framme och om man är i en grupp bakom. Så var fallet senast, 2019.

I år då.

Med största respekt för backen uppför Vida Blick satte jag upp en plan. Det var medvind uppför vilket åtminstone mentalt kändes skönt. Min plan var att köra relativt återhållsamt första dryga 4 minuterna som det tar till skarpa vänstersvängen och sedan därefter trycka på mer till toppen, som tar knappa 3 minuter till. Nöjd med min ingång i backen satt jag med lugnt kanske 20-25 hjul ner, planen var att ligga där och sedan passera folk senare i backen. Efter någon minut började jag ta mig framåt och sicksackade mellan folk som började tröttna. När det plattade av i mitten fick jag ställa mig och trycka ikapp en mindre lucka som skapats. Från bron i botten av backen fram till vänstersvängen kändes mycket lättare än tidigare år och det hade tagit 4:15min och jag låg på stabila 468w i snitt upp dit. Efter svängen kördes det ordentligt hårt och jag kunde inte riktigt ha samma tryck. Tappade gruppen framför som i sin tur tappade det som skulle bli tätgruppen. En minut senare kände jag mig åter stark och kunde täppa luckan framåt och passerade även dem, och gick ikapp Erik Zälle som var den sista att släppa tätgruppen som bildats. 
Från vänstersvängen och upp till grusvägen tog det 2:55min med 505w i snitt. Perfekt så kallad negativ split av backen med en hårdare andra halva. För mig tog backen 7:07min och 478w i snitt, vilket innebar 23 sekunder efter täten på toppen. 

Fick en flaska sportdryck på toppen av Lars Bleckur och vi blev en andragrupp på grusvägarna efter backen med mig, Erik Zälle, Jesper Svensson, en grymt stark Anton Unger, Hugo Porath sen en till jag inte vet vem det var. Vi hjälptes åt på grusvägarna bort till Bysjön och jag gick först in på efterföljande stig, i hopp om att kunna närma oss de framför. Men det verkar som att de hade ett bra samarbete där framme, för när vi kom ned mot Furudalsvägen efter 11-12km var vi plötsligt 50sek efter täten. Vi såg dem dock i efterföljande backe upp mot återvinningscentralen, där såg vi att två släpade efter täten lite. Visade sig senare var Richard Larsén och Isak Nordin. 

Vi gasade på tillsammans på grusvägarna och stigarna ner mot Nedre Gärdsjö, där mamma skulle stå med en ny flaska sportdryck efter ca 25km. Tyvärr anslöt ett helt tåg med åkare bakifrån, anfört av Dennis Wahlqvist, Viktor Henrysson, Joel Karlsson, Calle Friberg med kanske ett 20-tal på deras rulle. Kollade bak, såg dem och blev skapligt less. 

Efter bron över vattnet vid Gärdsjö ökade jag takten i hopp om att göra livet surt för de längst bak i livremmen. Vet inte om det gjorde något för vi var fortsatt ett stort tåg. Jag, Zälle och Hugo höll oss långt fram och fick sällskap av Calle Friberg och Joel Karlsson som började hjälpa till. Precis bakom oss lurade Henrik Öijer, Viktor Henrysson och Henrik Sparr. Sedan tåget. 

Jag var less att vi var så många men jag kände mig stark, så jag tog rätt mycket förningar och när jag inte drog såg jag till att inte ligga längre bak än 3-4 i gruppen. Försökte köra på ordentligt på de stigar som fanns i hopp om att snöret skulle brista för några och sakta men säkert kändes det som att fler och fler droppade av. Men det kom med ett pris, jag började också bli trött och vi hade inte ens kört 40km. 

In i backen vid Västanå efter ca 40km låg jag på tredje rulle bakom Joel Karlsson som anförde och Friberg efter honom. Joel drog hårt, och Calle fick släppa lite. Passerade honom och la mig bakom Joel. Det gick hårt och jag hade nog en liten svacka där också, för när Joel ville ha hjälp orkade jag inte gå fram. Kunde dock återhämta mig snabbt därefter och vi fick sällskap längst fram av Joel Burman också. 

Strax innan langning vid Östbjörka kraschade Jesper Svensson bakom oss vilket jag inte märkte. Det kan vara så att det sprack upp mer i gruppen då, tror vi var 9 stycken som passerade mellantiden i Östbjörka tillsammans. Vi hade också ögonkontakt med Isak Nordin som släppt Larsén och väntade in vår grupp. Joel och Joel och jag körde på på grusvägarna nor Dalhalla och sedan Västberg. Jag kände mig återhämtad och hade energi, så jag tänkte att jag skulle sätta in en attack i asfaltsbacken i Västberg, när vi svängt höger och sedan hålla en hög fart på efterföljande stigar. Farten ökade dock av sig själv efter svängen och attacken uteblev, det var Zälle och Burman som höll farten. Dock satte jag in en liten fartökning in på stigen för att vara först och hålla ett högt tempo i hopp om att bli av med någon. Kändes dock inte som att något hände bakom och jag släppte förbi Zälle igen på "Nittsjö-loopen" som är ett kort elljusspår med massa sågspån man kör i. Inte direkt så att man ropar hurra när man kommer dit. 

Tänkte sedan öka farten igen i backen upp från Nittsjö bort mot Västberg igen, men Joel Karlsson hann före, och fick med sig Sparr. Jag trea in på stigen och slet hårt inledningsvis. När det flackade av lite gick jag om först Sparr och sedan Joel för att fortsatt hålla högt tempo. Inget hände. Möjligtvis att Friberg släppte här någonstans, ser så ut på Strava. 

Vid nästa backe "Markusbacken" i Backa var det rätt avvaktande åkning. Vi kom ikapp täten hos damerna där Tilda Hylén, Jennie Stenerhag och Nellie Larsson låg i en grupp tillsammans. Började nu tänka på hur jag skulle göra för att inte få med mig alla in mot mål. Planen var att med 6-7km kvar, när stigarna började, vara först och sedan gasa så hårt jag bara kunde. Dock hade Joel Karlsson samma plan, och han tog täten in på stigarna med Zälle på hjul och jag därefter. Joel körde hårt och jag tror att Öijer tappade här nånstans. Kunde köra förbi Zälle, ville vara som sämst 2:a på stigarna. Joel körde på bra men jag kände mig också riktigt bra. 

Med 2km kvar åker man upp vid start- och målområdet och gör en till loop därefter. Låg med fint på Joels hjul och tänkte inte släppa upp någon. Skulle vara perfekt att vara 2:a in på upploppet och sedan spurta. I de sista små branterna släppte ytterligare någon eller några. Med 800 meter kvar är det en skarp vänstersväng och en liten, kort knick man skulle uppför. Ingen var beredd på det och Joel råkade glida omkull. Jag fick stopp bakom honom och fick trycka mig upp med en fot i backen. Lyckades sjukt nog komma därifrån med en mindre lucka bak till Isak. Satsade allt på ett kort och gick hårt därifrån in mot mål. Upploppet var långt och segt på gräs och ett tag trodde jag att jag skulle hinna fram till mållinjen men Isak kom förbi med 3-4 meter kvar och var ett hjul framför. Kom in som 9.a och är trots det mediokra resultaten nöjd med loppet. Kände mig stark, var aktiv och kunde utmana i spurten på ett sätt jag inte gjort tidigare. det bådar gott till XCC- och XCO-SM om drygt 10 dagar, och sedan Finnmarksturen och XCM-SM helgen efter det!

Gick nu också upp på en 5:e plats i totalen i cupen. Kommer dock inte behålla den länge då jag inte kör Engelbrektsturen eftersom att XCO-SM går samma dag. 

På återhörande!






Samtliga bilder står Cykelkanalen.se för.

tisdag 5 juli 2022

6:a på Ränneslättsturen!

 Halloj!

Ett par dagar har gått sedan målgång i Ränneslättsturen och Eksjös upplaga av Långloppscupen. Ett riktigt roligt lopp med mycket stigar, inte lika mycket höjdmeter men ett bra arrangemang. Det är snarare regel än undantag att det är soligt och varmt på Ränneslättsturen och i år var det inget undantag, även om det varit regnskurar till och från och kom en liten skvätt regn ett par timmar innan start. 

En något justerad bana jämfört med tidigare år, samma snabba och lättåkta förstaloop, men med en ca 40 höjdmeter lång stigning efter 13km som kunde sålla fältet en aning. Sedan hade de p.ga. logistiska skäl ändrat ordning på ränneslättsspåret (7km kontinuerlig stig) och det som tidigare varit loop 2. De hade även lagt till mer stig sista 20km där man bland annat köra en sväng på Högefälle XCO-bana och lite nygjorda stigar. Riktigt bra!

Starten gick kl. 11:00 och genom Eksjö bort mot Ränneslätt. Masterbil genom stan sedan fri fart. Höll mig skapligt långt fram de första grusvägarna och fick en bra resa. Plötsligt dök första stigsnutten upp och jag var inte helt beredd på att den skulle komma ännu, men fick en bra innerkurva och kunde plocka ett par placeringar. Sedan var det hårdkörning hela stigen, och jag var tvungen att passera Daniel Brengdahl som släppte lucka framåt. Lyckades inte gå ikapp de första 7-8 cyklisterna på stigen utan fick jobba hårt på efterföljande grusvägar för att ansluta igen. Anslöt ensam men en kort tid senare kom ytterligare cyklister ikapp. Visste att efter ca 13km skulle den nya stigningen börja men även den kom som en liten chock efter en ganska skarp högersväng. Det gasades på ordentligt uppför och jag låg med bra på en 7-8e plats. Backen var som i två etapper med lite flackt i mitten, och jag blev ordentligt trött med 15-20sek kvar upp till toppen. Isak Nordin körde förbi som ett spjut och tog luckan som jag tvingades släppa. Som tur var fick jag sällskap med Jesper Svensson och Jesper Dahlström och Jesper kunde köra ikapp täten igen på vägarna nerför med oss andra i släptåg. 

Luckor hade skapats och vi var 9 stycken i en förstaklunga när vi närmade oss Ränneslätt igen och första spurtpris. Jag kände att jag hade bra ben och kunde återhämta mig bra trots att jag sotade ur benen ordentligt uppför backen tidigare. Men jag ville inte slösa krafter på att förlora spurtpriset så jag gled med långt bak. Missade vår första langning innan vi vek in på Ränneslättsspåret där jag var in på en åttondeplats på stigen. Ingen större panik att inte få min flaska sportdryck, då vår backup-langning var direkt efter den 7km långa stigen. Något större panik blev det dock när jag märkte att Axel Lindh, Emil Lindgren och Matthias Wengelin började glida ifrån oss andra i tätgruppen. Richard Larsén lyckades inte hålla hjul och Jesper Svensson lyckades passera Richard och ansluta till de tre i tät. Jesper Dahlström, jag, Johan Norén och Isak låg kvar bakom Richard och kunde passera först när Richard gled omkull. Strax efter kunde jag även passera Jesper och höjde farten och vi blev av med Jesper och Richard.

Fick en ny flaska sportdryck strax därefter vilket var välbehövligt, och jag, Isak och Johan försökte samarbeta för att köra ikapp tätkvartetten. Vi körde på bra och jag fick ännu en flaska sportdryck som var planerat, men då min förra fortfarande var relativt full så tog jag denna och stoppade i ryggfickan. 

Vid mellantiden i Vantarp efter 38km hade vi börjat komma ifatt damer som startat en halvtimme före oss, och vi skymtade även ryggarna av två som körde fort där framme. Jesper Dahlström och Richard Larsén. Vi tre tittade frågande på varandra och undrade hur de kunde vara före oss igen, de var ju avhängda för över en mil sedan. Mycket märkligt, då vi var rätt säkra på att vi kört rätt. Men vi körde ikapp dem i "Saxiska Schweiz", kom ut på efterföljande grusväg. De fattade inte heller något och blev överraskade av att vi kom bakifrån. I efterhand visade det sig att de kört vänster ut på en grusväg där banan gått rakt över och in på en stig och därmed hade de råkat kapa en minut på oss.

Jag gick om och fortsatte att köra på genom efterföljande stigparti, och de två släppte igen. Vi tre samarbetade bra och jag kände mig fortsatt stark på stigarna och märkte att Johan fick släppa några meter här och där. Därefter följde ett ganska långt parti in mot stan och sedan ut mot skidstugan igen med asfalt och grusvägar. Där måste Larsén och Dahlström kört järnet för att närma sig oss trots att vi samarbetade bra. Väl vid skidstugan var det ett till spurtpris, sedan en kortare loop på stig, för att sedan komma tillbaka till skidstugan och langning. Fick påhejningar och hörde sedan "det är bra, bara ca 10sek upp!" Jag blev förvånad och kollade bakåt, och där var Larsén och Dahlström några sekunder bakom oss. Helvete, tänkte jag och försökte höja farten en aning. Sista langningen ca 22km kvar till mål. Tyvärr missade jag även den och jag blev lite frustrerad ett tag, men lugnade mig sedan då det inte fanns något att göra åt saken just då. Vi körde på Högefälle XCO-bana och hoppade lite hopp vilket var en bra sak för de lagt till för att mätta oss lekfulla cyklister lite. Provade att gasa och märkte att duon bakom oss inte närmade sig utan snarare tappade, vilket var bra. Med 13km kvar till mål stod hjältarna Adam och Magnus Gustafsson med vatten, som jag hällde både i och på mig. Några sekunder senare vek vi in på en ny stig och såg en ensam Wengelin på åsen någon minut framför oss. Kul att se att vi inte var långt efter och jag fick mersmak. Fortsatte gasa med Johan och Isak i rygg. Kollade sedan bak, och såg att Isak var 40-50 meter bakom. Gött, han är trött tänkte jag och fortsatte köra. Visade sig att han hade pyspunka fram och framdäcket började kränga. Men, det visste vi inte då och jag fortsatte köra i rätt hög fart på stigarna, i hopp om att Johan skulle tröttna och att Wengan skulle vara ännu tröttare framför. 

Det visade sig dock att Johan inte tröttnade, utan stötte ut på en grusväg uppför en backe. Jag tyckte att jag svarade bra och kunde gå in på hjul. Men, väl över krönet fortsätter Johan sin attack och dunkar i ett par växlar ytterligare, vilket jag inte orkade. Han seglar iväg långsamt meter för meter och jag kunde inte göra något åt saken. Efter ett par minuter gav jag upp jakten och fokuserade på att inte bli jagad av Isak, Larsén och Dahlström bakifrån. Kilometerna tickade långsamt på och jag hade inte långt fram till Johan som jag såg ryggen på titt som tätt men kunde inte närma mig. Ut på de tunga, sugande löparspåren där korta, branta backar avlöste varandra. Äntligen kom jag igenom den smala lilla tunnel som tog oss under en grusväg och in på de sista 2,5 kilometerna av loppet. Riktigt tunga kilometer som var upp och ned, upp och ned. Över vägen vid campingen och ut på gräset som tog mig mot parken och runda vattentornet och målgång. 

Kom imål som 6:a, riktigt nöjd med känsla och kropp, endast 2:40min fram till Axel som lyckades dra det längsta strået före Emil och 35 sekunder bakom Johan. Efter mig kom Larsén in ca 3 minuter efter. Isak punkade ju tyvärr. Sista 10 kilometerna körde jag i princip solo endast 14 sekunder långsammare än Axel och drygt 22sek snabbare än Wengan, vilket jag är riktigt nöjd med!

Foto: Mats Svensson

Nästa helg blir det Mörksuggejakten i Rättvik! Vi ses och hörs då!

tisdag 28 juni 2022

Snart dags för Ränneslättsturen!

 Halloj!

Juni månad har snart passerat, utan något lopp i Långloppscupen! Det har känts konstigt, men det är riktigt roligt att Ränneslättsturen äntligen är på gång igen, ska bli kul att få komma ned till Eksjö och köra detta fina lopp. Jag har läst att de strukturerat om banan en aning jämfört med föregående år, och jag har en känsla av att det kommer vara till det bättre! Den långa, grymt fina singletracken som tidigare år kommit efter dryga 40km kör vi nu redan efter 22km. Jag tror att det blir till det bättre. Det återstår att se! :)

Trots att juni inte inneburit lopp i cupen har det definitivt innehållit tävlingar för min del. Första helgen i juni åkte jag och min mor ned till Jelenía Góra i Polen för att köra världscup i långlopp, eller Marathon World Series som det heter. Det var en tuff och varm historia, men otroligt rolig upplevelse. Jag tog mig i mål på en 35:e plats av 122 startande vilket jag är riktigt nöjd med. 

Helgen efter var det tävling mer på hemmaplan, i grannkommunen Borlänge med klassiska Borlänge Tour, en deltävling i SWE-CUP. Där kördes tre tävlingar på lika många dagar, som började med ett XCC (Short Track) och sedan kördes två XCO'n. Det är alltid hårda tävlingar i Borlänge.

Helgen efter det var det dags för ännu en världscup, denna gång i långloppens motsats, nämligen sprint eller XCE som det heter. Världscupen arrangerades på Lugnet här i Falun för första gången och det var ett grymt arrangemang! Jag tog mig vidare från kvalet men åkte ut i åttondelsfinalen, vilket var väntat för min del då längre lopp passar mig bättre. 

Ett par dagar senare var det dags för Lugnet XCO, en av mina höjdpunkter på året. Hemmabana på Sveriges kanske tuffaste och mest krävande bana. Jag punkterade tidigt i loppet och tvingades byta hjul, men lyckades köra upp mig bra och gick i mål med en bra känsla och ett kvitto på att formen börjar bli bättre.

På midsommarafton arrangeras Orsabajk'n, ett kort, intensivt och riktigt roligt litet lopp mellan Skattungbyn och Orsa. Endast 25 kilometer långt och ofta stenhård från start till mål. Det brukar vara många av Sveriges bästa cyklister som kör, då många är bosatta i Dalarna eller spenderar midsommar här. Så även i år. Det blev bitvis stenhård körning och bitvis riktigt lugnt, men med 6-7km kvar till mål lyckades jag tillsammans med David Risberg och Isak Nordin gå iväg. Ett par kilometer senare anslöt Anton Unger till oss, men tyvärr knäckte han kedjan kort därefter. Det blev lite avvaktande körning sista 2-3 kilometerna och gruppen bakom närmade sig, till slut var det jag som inte vågade avvakta mer och satte fart med 7-800 meter kvar. Därför orkade jag heller inte svara när David satte fart sista 3-400 meterna. Isak utmanade David men lyckades inte passera. Jag rullade i mål som trea några sekunder bakom. 

Vi ses i Eksjö i helgen!

OBS! Kom ihåg att anmäla er till Mörksuggejakten i Rättvik den 9/7! Anmälan till ordinarie pris går ut idag 28/6 vid midnatt! Sedan höjs anmälningsavgiften ett par hundralappar!