lördag 20 augusti 2016

Test av Marathon-SM banan + OS-Guld i MTB till Sverige!

Hallå där!

Denna helg är den enda helgen mellan den 10 juli och 2 oktober som det inte är någon tävling på, så jag och pappa tog ändå en roadtrip över dagen till Ånnaboda, för att få ett hum om hur Långlopps SM banan kommer se ut om tre veckor.

Vi anlände till Ånnaboda strax efter 9 och pappa konstaterade snabbt att han glömt cykelbyxor, så han fick ta en extrasväng till XXL på Marieberg i Örebro och köpa ett par. Under den knappa timmen han var borta passade jag på att åka ner och prova startbacken samt startloopen. Starten går uppför från meter 1 till meter 2100, alltså 2,1 kilometer lång med knappt 100 höjdmeter. Men de 50 första höjdmeterna sker inom de första 400 meterna, så det är ruggigt brant innan det planar ut och mest bara blir en jobbig mjölksyrafylld backe där man lätt kan köra sig stum (provade idag).

Väl uppe så är det en startloop som inte var med förra året, så jag försökte hitta runt den med hjälp av en papperskarta (vem använder ens en sån år 2016!?) samt Matthias Wengelins Strava-aktivitet från när han körde igenom banan för ett par veckor sedan.

Första halvan av startloopen är samma sträckning som första delen av andra loopen, innan startloopen viker av på ett ställe. Som tur var missade jag det och fortsatte på andraloopen några hundra meter men stannade och såg att det var ett militärområde med pågående militärövningar där andraloopen gick. Jag upptäckte då också att jag kört för långt på startloopen och vände tillbaka. Andra delen av startloopen går på samma sträcka som slutet på andraloopen, så jag fick iallafall se startloopen samt lite av andraloopen.

Startloopen hade vackra vyer!


Kom tillbaka till Ånnaboda efter lite fler felkörningar och många stopp för att kolla karta, och bestämde mig för att köra startbacken igen. När man väl är någonstans där backar existerar är det väl dumt att inte utnyttja det?

Pappa kom tillbaka och vi stack ut på första loopen. Körde fel nästan direkt, men hittade tillbaka till det riktiga spåret. Det var väldigt lite backar i början på första loopen, iallafall uppförsbackar. Nerför fanns det gott om. Det var i princip inte alls mycket uppför till man kommer till Klockhammar för första gången, där det kommer vara en vätskedepå. Från Klockhammar gick det en loop för att sedan komma tillbaka till Klockhammar och ta sig ann en av banans längsta och jobbigaste stigningar på ca 180 höjdmeter på ca 4,5 kilometer. Därifrån var det mycket grusväg och en del skidspår och en till av banans brantaste och jobbigaste stigningar, som jag vet att pappa instämmer på ;).

Därifrån och tillbaka till Ånnaboda gick det i princip endast på skidspår lite upp och ner, men inga farligt jobbiga stigningar.

Hoppas de hinner ta bort denna till 10 september!


Då vi sket i andraloopen pga. militärövningar körde vi ur det sista ur kropparna genom att maxa uppför startbacken. Eller, jag maxade iallafall, pappa körde så hårt han kunde. Gick ut stenhårt i första branten och enligt garmin låg jag ca 3-4 sekunder efter KOM:et efter första 400 meterna, och jag vred ur trasan ordentligt för att försöka köra in det på de plattare partierna och låg ett tag på +1 sekunder före KOM:et, men tröttnade framåt slutet och var 9 sekunder efter KOM:et upp... Men vad jag kunde konstatera efteråt efter lite research var allas tider som låg före mig från SM:et förra hösten, alltså en stor klunga upp + pigga ben. Jag var ensam och provade efter 70 km och 1000 höjdmeter i benen... Men jag är inte bitter!


Efter körningen duschade åt vi lunchbuffé på restaurangen där uppe, riktigt fint och gott. Sedan körde vi in till Örebro för att jag skulle träna lite stadskörning innan vi rattade hemåt. Åkte direkt till Ekströms för att kolla damernas Triathlon och Mountainbike OS. Lisa Nordén kunde inte riktigt följa upp sin silvermedalj från London men gjorde en bra insats och slutade 16:e.

I mountainbike var det bara Jenny som ställde upp från Sverige, och gjorde det med stil! Var länge i en ledartrio men efter 4 varv tappade Jolanda och på sista varvet ryckte Jenny och fick en lucka som höll in i mål! OS GULD TILL SVERIGE!!! Jenny som skulle vara där för att se och lära då det var hennes första OS som 22-åring men det var alla andra som fick se och lära av Jenny!!

Stort Grattis Jenny!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar