Hej!
Dags för en tävlingsrapport från deltävling 4 i Långloppscupen, Mörksuggejakten i Rättvik. Skönt med en tävling på "hemmaplan" i grannbyn. Prognosen lovade regn dagarna inför, och under tävlingen. Jag, Martin Setterberg och André Czarnecki cyklade till Rättvik från Falun, cyklade banan och sedan cyklade vi hem till Falun igen på onsdagen innan. Vi fick regn hela dagen men ett fint pass. Redan då var banan väl upp-pilad och det var lätt att hitta runt.
Det slutade inte regna kommande dagar så det skulle vara blött att tävla. Och det var det.
Tävlingsdagen:
Jag åkte upp till Rättvik tillsammans med André Eriksson och Casper Johansson och var på plats runt 08:30 för att hämta nummerlappar. Värmde upp och gjorde mig sedan redo för start.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
 |
| Vida Blick, 2,43 kilometer och 175 höjdmeter |
När backen flackade av första gången kände jag mig riktigt bra. Tog mig fram och lade mig längst fram bredvid André Eriksson och Matthias Wengelin. Vi höll ett stabilt tempo, men inte rekordfart. Ju lugnare det går, desto bättre chans för mig att överleva. I andra branten "Gärdebybranten" tryckte vi på ytterligare och jag kände mig fortfarande bra. Andra gången det flackade av och jag kände ingenting i benen, men det är egentligen sista delen, från skarpa vänstersvängen och upp till toppen som tävlingen vanligtvis börjar. Förberedde mig för det.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Runt svängen var jag på tredje hjul bakom André och Wengan. Var taggad att försöka gå med. Plötligt kommer Wincent Broström, junior från OK Hammaren och attackerar för att vara först över backpriset. Han gick ganska direkt efter svängen och Wengan och André var direkt in på hans hjul när farten höjdes. Jag hakade på och hade Viktor Lindqvist bredvid mig och Richard Larsén och Hugo Porath runt omkring mig. Nu började jag slita en del, en minut efter vi svängt vänster och fick släppa någon meter, men lyckades krypa tillbaka in på hjul. Wincent var nu trött och vi passerade honom. Nu var vi bara några hundra meter från spurtpriset på toppen och vi hade lucka bakåt. André, Wengan, Viktor, jag, Hugo och Larsén. Med 200 meter kvar till spurtpriset stack Viktor och André gick med. I denna fartökning ville jag inte försöka gå med för att spara på den spike av effekt det skulle krävas. På toppen hade André och Viktor någon meter ner till Wengan som hade någon meter till Hugo som hade någon meter till Larsén som hade någon meter till mig. Fick en flaska sportdryck av pappa på toppen, då jag inte startade med någon för att spara den vikten.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
På skidspåren direkt efter backen klumpas vi ihop och är vi sex åkare tillsammans. Mission accomplished att gå med i tätgruppen uppför Vida Blick, vilket jag aldrig gjort förut. Det gick dock överlag långsammare hela backen än tidigare, men satte min snabbaste tid från vänstersvängen och upp med 500w på 2:44. Hela backen tog 7:12 (PB 6:58) och det krävdes 460w snitt från bott till topp.
Grusvägarna var ordentligt blöta och vi blev skitiga direkt. Vatten och skit satte sig på glasögonen så sikten blev sämre. Vi samarbetade ganska dåligt egentligen, och efter någon kilometer får Hugo en lucka som ingen vill hämta in. Han får ganska stor lucka fort och till slut ökar jag lite och sedan även Wengan. Vi hämtar in Hugo vid Hedsåsen, precis innan det börjar gå lite uppför igen innan första stigen. I backen känner jag mig helt stum i benen, intensiteten är inte superhög men det är bara tokstumt. Kanske var ett bakslag från urvridningen uppför Vida Blick och min bikarbonat-laddning. Upp mot toppen och ingången till stigen släpper jag några meter, och jag förstår typ inte ens hur eller varför det sker. Viktor passerar mig in på stigen och jag kör som femma. Stigen är bara lera och djupa blöthål och jag tror att Viktor och jag hade 100 % hit rate på alla djupa hål inledningsvis på stigen. Vi körde riktigt dåligt där faktiskt. Farten var låg och glasögonen immade igen, men hade ingen chans att ta av dem så sikten var borta. Såg bara Viktors bakhjul och körde precis som honom. Efter någon minut på stigen kommer vi ut på en byggd bro, där kan jag få av mig glasögonen och ser att det är lucka fram till Wengan, André och Hugo. Oj, jävlar. Nu ser jag iallafall. Viktor kör vidare och stigen är fortsatt blöt och hal. Det dröjer inte länge innan jag får in skit i ögonen, och när jag försöker blinka bort skiten så råkar jag blinka ur min lins på höger öga. Fan. Nu ser jag inte bara dåligt utan jag ser suddigt också. Lyckas få ut vänstra linsen också, då det känns berusat att bara ha en lins i.
Stigen är avklarad och Viktor och jag har typ 15 sekunder fram till trio framför, men vi hade blivit av med Larsén. Vi hjälps åt på grusvägen ner mot Furudalsvägen, leran sprutar. Kommer ner och kör på stigen längs med Furudalsvägen, ser dem drygt 20 sekunder framför. Men det är inte långt bak heller. Casper Johansson och William Högberg har kört fort på gruset och ansluter till Viktor och mig lagom till vi kommer ut på Österängsvägen upp mot återvinningscentralen. På asfalten får vi bra samarbete men ingen av oss kör järnet och trion framför försvinner ytterligare. Nu kändes det som om jakten var över på riktigt och vi körde för fjärdeplatsen. Kollar bak och ser Isak Fjordell-Nordin inte långt bakom med lite lucka till ytterligare två cyklister som jag inte riktigt såg vilka det var med min suddiga syn.
In på nästa stig efter runt 16,5 kilometer ligger jag som fyra i vår grupp och ska låsa upp dämparna. Men mitt twistlock-reglage rör sig inte. Försöker vrida mer och ta i men det är tokstumt. Inget händer och jag får köra vidare med helt låsta dämpare. På nästa grusväg försöker jag ytterligare men den sitter helt fast. Får köra resten av tävlingen helstelt.
På grusvägarna innan Nedre Gärdsjö får vi in ett samarbete, inte jättebra men alla hjälps åt. Jag får langning efter drygt 23,5 kilometer längs med lilla åsen längs med Furudalsvägen ovanför Nedre Gärdsjö. Sportdryck av mamma och vatten av pappa. Använder vattnet att göra rent glasögonen lite, vilket var välbehövligt. Hade hälften av norra Europas utbud av lera i ögonen redan nu, så att få på sig glasögonen igen vad guld värt, även om det bara var för en liten stund. Vi kör igenom Gärdsjö, över träbron över sjön och tar oss bort mot kommande del av banan med omväxlande stigar och grusvägspartier.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Det är väldigt irriterande att behöva köra helstelt men om jag ska vara helt ärlig så är det den bästa banan i cupen att få detta problem på. Inga stökiga stigar eller annat någonstans som verkligen kräver dämpning, utan det är nog mer en bekvämlighetsfråga. Dock får man cykla annorlunda på stigarna och undvika de största ojämnheterna som dämparna annars sväljer och man kan köra rakt över normalt sett. Får därför arbeta lite mer fysiskt för att gå med på stigarna.
Efter runt 40 kilometer kommer vi bort mot Västanå, där banans näst längsta backe är. Det var där jag och Axel Lindh tvingades ge oss från tätgruppen i fjol. Men nu hade ingen av oss något intresse att köra ifrån varandra, då vi hade mer nytta av att hjälpas åt än inte. Viktor tog taktpinnen i backen och körde ett lagom hårt tempo. Kollade bak och såg att Casper tvingade ge sig och nu var vi bara tre kvar, med William Högberg som körde riktigt starkt.
Vi kom upp och bort mot Östbjörka, där jag fick ny langning. Fick sportdryck av mamma men flaskan med vatten av pappa gled ur handen, då handsken var blöt och lerig. Inga rena glasögon nu då. Synd. Vi fick upp tempot utför efter Östbjörka hela vägen bort till Dalhalla med bra fart. Kroppen kändes stark och bra och jag började tänka ut lite scenarion hur jag skulle kunna spela ut detta för att bli fyra i mål. Det kändes som att det var William som slet mest av oss tre. I backen upp mot Västberg händer inget, men Viktor går först in på nästa stig med mig på hjul, och William bakom. Denna stig var väldigt lerig och hal, med en hel del sten och rötter bitvis där jag mest studsade omkring jämfört med Viktor. Fick kämpa onödigt hårt för att inte tappa Viktors hjul men lyckas ta mig igenom stigen, men vackert cyklade jag inte. Bort till Nittsjö och Nittsjöloopen. Viktor håller fortfarande en bra fart runt Nittsjöloopen och min plan var att ta över taktpinnen och köra på hårt uppför backen mellan Nittsjö och Västberg.
Kom in i backen, skarp vänster och sedan första dryga 20 sekunderna på grus innan stig tog över ett par minuter. Håller ett högt tryck och märker att William har problem att gå med. Men han är stark och tappar inte mer än några sekunder och kommer sedan ikapp igen på asfalten efter Västberg. Då hade han fått info om att Hugo hade släppt Wengan och André framför oss, men vi hade ingen aning om hur långt det var fram. Vi körde på och hjälptes åt upp mot Backa och backpriset där. I Backa stod mamma och pappa med langning igen, sportdryck behövde jag inte men vatten ville jag ha, till glasögonen. Men även här gled flaskan ur handen. Jävligt irriterande.
Nu var det bara drygt en mil kvar till mål, varav en hel del stig. Jag ville ha täten på stigarna mot Enån. Vanligtvis skulle jag ha inställningen att gasa som fan där för att bli av med Viktor och William, men med min helstela cykel var planen snarare att ligga först för att inte bli ifrånkörd och sedan försöka spurta. Men med drygt 5 kilometer kvar märker jag att först Viktor och sedan även William släpper hjul, meter för meter. Får blodad tand och ökar så mycket jag kan. Kommer ikapp lite damåkare och det är krångligt att ta sig förbi. Stressad och trött, med en 30-40 meters lucka bak till William och Viktor är omkörningar på stigar inget man vill ha.
Kommer bort till branta backen upp från Enån där det alltid står folk med högtalare, musik och hejar på. Det är motiverande. Viktor hade kommit förbi William och hade nu kört ikapp mig. Jag gasar på bäst jag kan på stigarna och märker att Viktor också är trött. Med 3 kilometer kvar kommer vi till en kortare, brant nedförsbacke. Där försvinner plötsligt mitt framhjul och jag glider på mage ner några meter i leran. Viktor passerar när jag ligger och kravlar. Kommer upp ganska fort och är orolig för att William ska komma tillbaka. Har Viktor kanske 10-15 sekunder framför och jag gör ett försök att närma mig.
Kommer upp vid IK Jarl-stugan nu och ska vända omkring och köra sista lilla loopen på stig. Möter Hugo som är en dryg minut framför, så det var inte möjligt att komma ikapp honom. Kör ändå helt okej på sista 2km-loopen på stigarna men lyckas inte komma ikapp Viktor. Kör förbi Amanda Bohlin som kört bra och vinner damklassen, vi hejar båda på varandra och peppar sista kilometern.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Kommer imål som 5:a vilket är den delade bästa placeringen för mig på Mörksuggan. Är missnöjd med två saker, dels första minuten på första stigen där trion framför fick lucka "gratis" och sedan misstaget i leran när jag gjorde sälen sista 3 kilometerna. Kände mig starkare än vad resultatet visar, men då Suggan är min sämsta bana rent banprofil-mässigt och knappt innehåller någon del där jag har mina styrkor, får jag ta 5:e-platsen.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Strava:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar