söndag 5 augusti 2018

Finnmarksturen!

Halloj!

Nu är ännu en deltävling i Långloppscupen avklarad i form av Finnmarksturen i Ludvika. En riktigt bra och utslagsgivande bana och säkert rolig om man är i bra form. Jag hade förhoppningen och iställningen av att vara i bra form, efter ett par veckor med mycket mängdträning efter Engelbrektsturen. Dock även väldigt mycket jobb vilket sliter även det. Har känt mig seg på de intervallpass jag kört, och väldigt varierad känsla på övriga pass som mestadels bestått av jobbpendling/ar.

I fredags hämtade jag även hem en ny tävlingshoj från Cykloteket i Bromma, en Trek topfuel 9.9 SL fast 2019 modell. Skulle bli spännande och prova då det är några förändringar från årets. Provkörde den igår under väckningspasset och var endast 2sek från PB på röda spåret här hemma, så bestämde mig för att tävla med den idag. Väckningspasset kändes bra och jag hade fin känsla på stigarna.

Idag åkte vi upp mot Ludvika och jag hämtade ut nummerlappen samt monterade på Långloppskameran på styret, riktigt roligt att få köra med den och om ett par veckor kommer ni att få se hela Finnmarksturen filmat från mitt styre! Kommer länka till filmen när den väl har publicerats. Tillsvidare kommer ni få en ganska detaljerad beskrivning av loppet nu, och när filmen finns får ni även veta att jag talar sanning ;)

Starten gick från Hillängens IP som vanligt, sedan masterstart genom Ludvika. Märkte redan nu när farten var relativt hög att tyngsta växeln inte ville hoppa i, hur jag än gjorde... Förstod genast att det skulle bli sjukt frustrerande samt riktigt riktigt jobbigt när det skulle gå fort på riktigt... När första backen kom och mastern släppte började det gasas lite. Gjorde en bra början av backen men sedan stumnade jag ordentligt. Många gick förbi men det samlades upp igen efteråt. Försökte avancera på efterföljande grusvägar men det var svårt. Fortsatt tokstum började fältet spräckas upp mer och mer. Efter en mil hade jag tappat räkningen av hur många som låg före. Visste att det var alltför många egentligen. Men jag hade ingen kraft överhuvudtaget att få ner i pedalerna. Kommer ifatt Alexander Ehrlin och fortsätter köra, långsamt. Efter ett tag kommer en klunga med b.la Tommy Hammarström, Stefan Carlsson, Andreas Wahlstedt, Daniel Grass, Joel Erntsson mm. Tommy och Stefan gjorde största delen av jobbet och vi kom strax ikapp klungan med Anders Eriksson, Henrik Öijer och någon mer.

Vi låg mer eller mindre tillsammans hela klungan en bra bit. Jag och Öijer turades om att köra framför varandra, då vi båda hade kameror på styret. Jag filmade honom och han filmade mig. kul! Vid 24km, när vi passerade Brunnsvik, stod mamma med ny flaska sportdryck. Jag hade i princip endast druckit 3 klunkar och en gel tog ingen ny flaska. Nu visste jag att det skulle komma ett kritiskt läge. Hade rövaktiva ben samt en bakväxel som inte fungerade som den skulle, och nu var det snabb cykelbana in mot Ludvika igen. Jag trampade ur vid runt 37km/h vilket inte var rimligt. På tyngsta växeln trampar man ur vid runt 45-46km/h med 36/10 utväxling. Fort gick det och hög kadens hade jag. Riktigt slitsamt var det. Som tur var var det bara ca 2km asfalt innan vi vek av och in på ett stigparti igen. Dock var det dags för cykelbanan igen strax efter det. Jag hade lyckats skapa en mindre lucka ut på cykelvägen så jag passade på att byta batteri på kameran just då, innan jag släppte fram de andra. Nu var vi drygt 4-5 pers som turades om att dra, och säkert 7-8 stycken som bara åker med. Jävligt irriterande. Orkar de gå med kan de väl för fan hjälpa till och jobba lite. Det är ingen landsvägstävling vi kör.

Öijer delade sin plan med mig att höja farten i backarna och på stigarna strax efter man gått under vägen och uppför trapporna i Ludvika igen. Jag tyckte det lät som en bra idé, samtidigt som jag funderade på hur fan jag skulle kunna orka det, jag var ju tokslut redan nu. Henrik höjde farten som han sa och jag hakade på. Det är rätt kuperat på Högberget så det blev lite småluckor. Vi fick syn på David Risberg strax framför samt Mackan strax framför honom. Vi tog oss ikapp dem, och när det började bli utför igen på löparspår var hela klungan samlad igen. Började köra på i mitt tempo mer och mer och märkte att det började bli småluckor här och där, inte minst på stigar. Efter ca 45 km visste jag att det skulle börja komma fler och fler stigar så bestämde mig för att gå först in. Märkte direkt att jag fick en lucka utan att behöva gå särskilt hårt, och snart hade David Eriksson anslutit. Trummade op och hade bra känsla på stigarna på den nya cykeln. Luckan blev större och större hela tiden och efter ett tag såg vi dem inte ens bakom.

I en backe efter dryga 46km fick vi syn på Robert Reiyer Österling ett 50tal sekunder framför. Tog oss ikapp honom några kilometer senare, strax innan vätskekontrollen i Hagge. Jag, som hade fått upp farten gick om ganska omgående. I Hagge började en av banans värsta backar. Den börjar på asfalt för att sedan övergå i grusväg. Den var dryga 3km lång och hade dryga 110 höjdmeter, så det var en väldigt slitig backe, ingen brant sak men den var ihållande jobbig. Började få syn på cyklister längre upp i backen och började ta mått och räkna sekunder upp. Sneglade bakåt och såg att Robert tvingats släppa några meter medan David krigade sig ifatt de meter Robban tappat. Mätte upp till ca. 50sekunder i mitten av backen upp till cyklisten framför vilken jag på stilen samt kläderna tippade var Dennis Wahlqvist. Det visade sig att jag var korrekt när vi kom ifatt honom strax efter att backen tagit slut. Framför honom skymtade jag Fredrik lagercrantz svart/rosa kläder, samt Nils Lillpers och Viktor Ludvigsson. Tippade på drygt 30 sek framför.

Utför på grusvägen ner mot Hagge igen fick David upp farten rejält när han fick använda sin dropperpost. Jag själv låg med bra på hjul och slapp trampa vidare mycket. Dennis hade lagt sig på mitt hjul. När vi kom ner till Hagge igen och hade 10km kvar till mål fick David nog och släppte upp mig. "Härifrån får du nog köra själv", sa han. Gick upp och drog och såg fortsatt gruppen framför, som hade anslutit till Stefan Dahl också, så nu var de 4st. Visste att den beryktade "Leos backe" strax skulle börja. Lite drygt 100 höjdmeter på 1200 meter, vilket är rätt jobbigt. Det var även ett segment där man kan mäta tider mot varandra. När gruppen med Lagercrantz och co gick in i backen låg vi dryga 25 sekunder efter. Kunde gneta ifrån David och Dennis ganska tidigt i backen och tog stadigt in på dem framför. Kollade bak och skymtade Dennis på jakt efter mig. Men jag slängde i en växel till och luckan växte. Kom ifatt grabbarna på toppen av backen och kunde passera både Stefan och Nils på nästkommande stigparti. Nu väntade några kilometer stig/elljusspår innan sista asfaltsbiten in mot Ludvika igen. Lyckades skaka av oss både Stefan och Nils och på asfalten fick jag och Viktor en liten lucka. Vi försökte göra något åt det, men Lagercrantz var för stark och körde ikapp. Ville gå först in på sista stigen och passerade Viktor. Men efter det var jag alldeles för trött när han gick förbi igen med 500 meter kvar till mål. Viktor var först imål av oss med mig strax bakom, och Lagercrantz efter mig. Kom imål på en 14:e plats i elit, 15e totalt då Emil Lindgren junior körde juniorklassen och var några sekunder före.

Överlag rätt missnöjd med dagen, hoppade över Långlopps-SM för att fokusera och göra bra resultat på Finnmarksturen istället. Det blev pannkaka ganska snabbt, men är nöjd med känslan sista 30km iallafall. Men det var ju redan försent då. Bryta ihop och komma igen till Cykelvasan på lördag. Tills dess: Flytta in i lägenheten i Falun och bara träna mer. Kommer bli en rolig vecka!

Hörs i mål i Mora!

Strava:

Bilder:
Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se