Regn, regn, regn... och nämnde jag regn?

Hejsan.

Nu har tårna tinat och gruset i ögonen har fortfarande inte gått bort. Men nu sitter jag iallafall äntligen hemma i fåtöljen!

Dagen bjöd på ett nationellt prov i svenska skriftligt. Det gick bra tror jag. Sedan var det lunch. Det var gott. Sedan var det historia. Det var inte jättekul, men det funkar.

Klockan 2 var det dags för distans. Var ungefär lika taggad på att sticka ut och cykla i regnet som jag var igår på nationella. Inte alls, om man säger så. Men stack ner till velodromen ändå.

Vi styrde framhjulen och resten av cyklarna mot Grycksbo. Mina lår var stelfrusna redan innan vi kom ut ur Falun. Great. Strax innan vi kom till Rättviksvägen svängde vi av och körde uppför en backe. Det var skönt att få upp pulsen och låta benen få lite värme. Det regnade fortfarande.
Vi styrde ner mot Törnbergs väg, där Mackan stod med ferrarin (skåpbilen) och väntade som den solskenscyklist han är. Ner på Törnbergs, kunde inte ens njuta av Sveriges finaste stig, så frusen var jag.

Värmen kom tillbaka till mig när vi körde en bit på en teknisk stig. Värmen försvann lika fort som stigen tog slut. Vid det här laget hade vi cyklat i lite mer än en timme, skulle jag tro, och regnet började nu gå igenom skoskydden. Vi satte av en dunderfart på grusvägen för att få upp värmen (och komma hem snabbare). Nu kunde jag varken växla eller bromsa :´)

När vi äntligen hade kommit ut på asfaltsvägen runt Varpan, svängde vi olyckligtvis upp på en grusväg, som tog oss upp på Jungfruberget. Däruppe ringde Mackan och sa att de som kände sig frusna kunde svänga hemåt. (ÄNTLIGEN)

Stack förbi velodromen och tvättade av cykeln, jackan och handskarna. sen var det riktigt skönt med en dusch, kan jag lova!