Hallå!
Idag kördes Västgötaloppet i Ulricehamn. Nionde och sista deltävlingen i Långloppscupen för i år många var sugna på att ta hem poäng inför totalställningen. Detta var även min säsongs sista tävling och min sista tävling någonsin som junior. Det har varit två bra år i juniorklassen med mycket upp och ner.
Jag och mamma kom till målområdet runt 9, två timmar innan start. Verkligen en jättefin arena med många olika sportarenor och stort område för cykel och skidor. Allt såg nytt och fräscht ut, förmodligen inför vinterns världscup i skidor. Starten gick dock nere vid vattnet i stan, så efter ombyte, toabesök och nummerlappshämtning rullade jag ner mot starten. Hann med att se damernas start som gick 45 minuter innan vår, sedan rullade jag och Ludde runt och värmde upp. Träffade även på Anton Karlsson som hade hemmabana! Kul att snacka lite, var ett tag sedan vi sågs.
La in cykeln i fålla 1 ungefär 10 minuter innan start och ställde mig bakom Axel Lindh och Thomas Engelsgjerd. Starten gick och det var masterstart upp en bit i startbacken. Visste att det gällde att ligga med bra i starten för startbacken var runt 150 höjdmeter. Märkte att farten var relativt hög, men inte så hög så jag skulle behöva slita för att gå med. Men ändå slet jag. Kroppen svarade inte lika bra som den senaste månaden och det kändes ofta som om någon höll i min sadel för att det skulle gå tyngre.
Väl uppe vid stadion igen var jag med i slutet på den runt 25 man stora förstaklungan, med Jacob Eriksson som junior med samt Vilgot Lindh som fått dispens att köra juniorklassen. Det var ganska mycket gångdrag för min del då jag egentligen låg för långt bak i klungan för mitt eget bästa. Förstaklungan splittrades upp i mindre grupper och jag hamnade tillsammans med Stefan Carlsson från Kolmården, Jacob Eriksson, Vilgot, samt Johan Hellman från Dalsland Aktiviteter och ett antal till.
Väl uppe vid stadion igen var jag med i slutet på den runt 25 man stora förstaklungan, med Jacob Eriksson som junior med samt Vilgot Lindh som fått dispens att köra juniorklassen. Det var ganska mycket gångdrag för min del då jag egentligen låg för långt bak i klungan för mitt eget bästa. Förstaklungan splittrades upp i mindre grupper och jag hamnade tillsammans med Stefan Carlsson från Kolmården, Jacob Eriksson, Vilgot, samt Johan Hellman från Dalsland Aktiviteter och ett antal till.
Jag tycker det var ganska aggressiv cykling första milen, med fartökningar ut ur kurvor, placeringskrig in på singeltracks mm. Därför blev det ofta några meter efter kurvor där jag behövde täppa till små luckor framför mig.
När vi kom tillbaka mot Ulricehamn och skulle uppför en ny lång stigning upp till Lassalyckan (arenan) slet jag väldigt mycket för att orka gå med. förstod att det inte skulle hålla så jättelänge till för mig, men det fick bära eller brista. Orkade med nästan hela vägen upp till Bergtäkten där jag låg 13 sekunder efter. På grusvägen efter sa mina ben stopp, det gick inte att få ner någon kraft i pedalerna. Såg klungan 200 meter framför mig hela tiden, och det var galet frustrerande att inte ta in på dem. Tvingade hastighetsmätaren att stiga från runt 30km/h till 34-35 km/h och lyckades ansluta igen innan vi gick in på stigen. Hade mjölksyra upp till öronen och menen kändes som bly, men jag var iallafall tillsammans med klungan nu.
Vid varvning efter ungefär 37 kilometer fick jag en ny flaska sportdryck av mamma och kom in på singletracken sist av oss. Var fortfarande helt slut från inhämtningen så det växte några meter mellan mig och Daniel Wennergren från Vårgårda CK som låg framför. Det växte till några fler meter och några fler meter. Samtidigt märkte jag att växlarna började strula mer och mer, och det tillsammans med en trött och småarg Erik är inte den bästa kombinationen. Bestämde mig för att släppa iväg de framför och tog tag i min egen fart. Efter ett tag ensam märkte jag att bakhjulet började slå, så jag kollade ner och såg att snabbkopplingen öppnat sig. Stannade till och drog åt det, inget mer med det. Hann några kilometer till innan samma sak hände igen. ”Men va fan är det för fel nu då”. Stannade återigen och drog åt. Upp på cykeln igen och Började tänka att någon bakifrån borde komma ikapp snart. Men icke. Jag som körde så långsamt, tyckte jag.
Sedan, i en nedförsbacke i grus, slängde jag i högsta växeln, men ingenting händer när jag trampar. Vad nu, tänkte jag och kollade ner. Tro fan inte axeln gängat ur igen och gjort så kedjan hoppat ner mellan minsta klungan på kassetten och ramen. Stannade, blev arg, la upp kedjan, försökte dra åt hjulet. Gick inte. Den ville inte gänga i. Drog ut axeln helt för att sedan stoppa i den igen, och då fungerade det, typ. Hoppade upp på hojen igen och såg att ett gäng var påväg ikapp. Nu hade jag kört ca 12 kilometer ensam med ett par stopp så det var verkligen en stor lucka från min föregående klunga till min numera nya klunga. I klungan var bland annat Mattias Israelsson och Stefan Hellman från Dalsland Aktiviteter. Två åkare jag visste var starka på långlopp och inte gjorde några idiotiska ryck och fartökningar ur varje kurva. Skönt, lite lugnare, tänkte jag.
På grusvägarna gick det väldigt fort, i skogen behagligt tempo och i backarna tröskelfart. Perfekt. Hade dock lovat mig själv för att inte använda högsta växeln av det skälet som gjort att jag stannade och la på kedjan tidigare. Så jag fick trampa som en duracellkanin medan de trampade på som en fikatur. Jag bad till högre makter vid varje kilometerskylt som satt var femte kilometer att cykeln iallafall skulle hålla ihop in i mål.
Fem blev plötsligt till tre när Hellman drog ifrån och vi tappade en annan. Vi hade bra samarbete och jag försökte att inte växla alltför mycket. Med milen kvar kändes det som om det skulle hålla hela vägen in, och att ingen annan junior skulle komma ikapp. Vid sexkilometersskylten stannade jag till och försökte dra åt hjulet igen. Ville inte gänga i helt. Körde ändå. Är ju trots allt sista tävlingen på den hojen. Matade ikapp mina två kompanjoner samt Daniel Wennergren som tappat klungan före. Körde förbi allihop och fick en liten lucka. Oväntat, men jag gasade på. Var ju ändå bara några kilometer kvar. I en utförsbacke brevidgolfbanan glömde jag bort att jag inte skulle använda högsta växeln. Kedjan hoppade ner mellan ramen och kassetten igen, så var tvungen att stanna till för att lägga på den. Var övertygad att de skulle komma ifatt, men det gjorde de inte. Kunde hålla dem bakom mig hela vägen in i mål och kom tvåa i juniorklassen bakom Jacob och tjuga totalt. Bättre än vad känslan och materialet visade, så det var klart godkänt.
Med min andraplats idag lyckades jag även kamma hem totalvinsten i Långloppscupen! DET är något jag är riktigt nöjd med, då det varit ett mål hela säsongen. Innan dagen var det riktigt tight uppe i toppen så jag är glad att jag gick segrande ur denna fight. Bådar gott inför nästa säsong. Vann med ynka 12 poäng före Martin Tjern och Ludde, som båda fick 510 poäng.
Nu är tävlingssäsongen slut, det har varit ett år som började i Tyskland och avslutades i Ulricehamn och däremellan har jag hunnit med Danmark, Norge och många tävlingar i Sverige också. Ser fram emot nästa säsong i elitklassen, kommer bli hårt!
Kommer förmodligen fler bilder i veckan, när jag hittat några på nätet ;) dessa har mamma tagit!
Pallen från totala Långloppscupen!
Dagen pall i Västgötaloppet!
Hörs!
