I helgen som var var det återigen dags att ställa sig på startlinjen. Denna gång bara en timmes bilfärd hemifrån, då Pearl Izumi MTB Race skulle köras i Uppsala Bike Weekend. Det var ett lopp jag aldrig kört tidigare, så det skulle bli spännande med en helt ny bana för mig, vilket man inte är bortskämd med nu för tiden. Starten var redan kl. 09:00 så det var bara att gå upp kl 5 och sedan dra sig bort till Uppsala. Start och mål precis vid slottet, väldigt fint och publikvänligt.
Hade hört att banan skulle vara riktigt snabb och i finfint skick, lite stigpartier och 6st lite rejälare stigningar per varv, och vi skulle köra 2 varv på en drygt 25km lång slinga. Pumpade i rätt mycket luft i däcken, 1,5 bar fram och 1,6 bar bak. Trodde det skulle bli perfekt då det skulle vara lättkört.
09:00
Starten gick och master motorcykeln körde iväg väldigt snabbt för att vara masterstart. Hamnade lite längre bak än jag velat då min taktik för loppet var att gå med de snabbaste så länge jag orkade, sedan krokna och dö då det på det sättet inte var ett viktigt lopp och relativt kort med sina drygt 50km.
 |
| Foto: Eva Önnemar/MTBfoto.se |
I botten av första backen gick Wengelin i backen strax framför oss, vilket gjorde att man fick bromsa in och accelerera onödigt mycket uppför. Låg på Isaks hjul hela vägen, men han lyckades smita förbi Landström in på första stigen. Märkte redan där att det var riktigt halt och löst i kurvorna och jag hade på tok för mycket luft i däcken... Men men, strax därefter lugnade det sig lite och man kunde återhämta sig, vi var fortfarande många där framme. Jag försökte komma fram lite mer i fältet när det cyklades lugnare och kom fram till Henke Janssons hjul. Därefter var Henrik Sparr nära att gå i backen då det var tight med folk i en skarp högersväng. Han och alla andra klarade sig som tur var.
Nu började det hårdköras igen, varvets andra stigning avklarades och jag kom upp med hedern i hyfsat behåll, tappade ett par placeringar men inget som gjorde så mycket. In på nästa stigparti och det var en framför som fick släpp så hela fyra personer fick stanna upp medan jag lyckades göra ett bättre spårval och kunde passera allihop på vänsterkanten. Det var dock några jobbiga meter kvar upp till Flockhart som låg i svansen på "tätklungan". Orkade inte riktigt täppa igen där och Henke Jansson gick om igen och försökte attackera ifatt Flockhart och co. Nu var jag tokstum och tappade ytterligare 20-30 meter på Henke, men som tur var kom en relativt lång och snabb utförslöpa på stig. jag tog chansen att komma ikapp och tog ett deathgrip runt styret.
Närmade mig Henke alltför snabbt och den skarpa högersvängen därefter som fortsatte i en lång uppförsbacke med en hel del rötter i kom oväntat. Henke svängde medan jag fortsatte rätt fram in i vildmarken. Redde ut det där rätt bra ändå utan krasch, kunde ha slutat riktigt illa om det var någon stock eller stubbe som jag kunnat köra på.
Hoppade av hojen och började springa terränglöpning tills jag kom ut på stigen igen där Isak, Staffan Arvidsson mm hade passerat. Där stod även Wengelin med snopen min och hade kört av kedjan. Kutade uppför backen och hade alltför långt upp till den grupp med Isak, Kimmo och Staffan mm jag nyss legat före.
Väntade in dem bakom som visade sig vara Viktor Junell, Jeppman och Henke Enberg. Vi gjorde en bra grupp och turades om med draghjälpen. När Jeppman var framme och körde på stigarna märkte man verkligen att man bara studsade omkring och gled mer i sidled än framåt bitvis. När det var så torrt som det var blir det sjukt halt på barr och dammig jord. Svor åt mig själv att jag pumpat i så mycket luft.
Kom fram till Sunnersta och deras lilla slalombacke som vi skulle uppför. Den var sjukt brant och sjukt lös med sand och småsten, så det var riktigt jävla slitsamt att ta sig upp, och väl uppe trodde man aldrig att man skulle klara den ett varv till... Men vi tog oss upp och fortsatte samarbetet tillbaka mot sjukhusområdet och varvning. Gick med utan större bekymmer förutom på stigarna där jag studsade omkring som en studsboll och sladdade som om jag var ute på isen med oslipade skridskor.
Vid varvning fick jag en ny flaska sportdryck av Erika (Stort tack) medan pappa stod en bit bort och meddelade att vi var en minut efter Isak. Fick skymt på både Henke och Kimmo som låg ensamma inte långt före oss. Vi hämtade upp först Henke på vägen i motvinden längs fyrisån och inte långt senare även Kimmo. Jag tog en lång förning på det nylagda gruset, peppades av högt dunkande musik från publiken.
Började bli lite sliten nu men lyckades gå med både på stigarna när Jeppman gasa och på platten när Viktor gasa. Började tänka lite på hur jag skulle vinna över dessa, då vi närmade oss mål. Spurten var uppför slottsbacken med en 60 graders sväng precis i botten, sedan full gas de typ 2-300 meterna upp till toppen. Skulle spruta syra ur öronen och jag vet att Junell skulle bli giftig i en spurt, samt Kimmo. Jeppman och Henke Enberg var jag lite mer osäker på trots att jag förlorat en spurt mot Jeppman i fjol på Ottarsloppet.
Henke Jansson hade tröttnat och släppt och med 3-4 kilometer kvar gick Viktor upp och körde på ordentligt. Låg på hans hjul hela sista stigpartiet och sedan när vi skulle över sista gräspartiet med två kilometer kvar exploderade han och attackerade. Han är galet stark och explosiv och jag hade 10-15 retliga meter upp. Bakom mig hade Jeppman och co det också jobbigt och var 10-15 meter bakom mig. När vi gick ut på asfalten och körde förbi Akademiska hade jag mosat mig ikapp och in på rulle medan de bakom inte närmade sig. Oroade mig att Viktor skulle krokna och de skulle komma ikapp, men vågade heller inte gå om och hjälpa till med dragjobbet för jag var sjukt trött och det var alltför bekvämt att ligga på hans rulle i motvinden och motlutet.
Upp framför slottet gick man upp på skrå på gräset och ett promenadstråk, 200 meter innan sista svängen innan upploppet. Viktor var trött och jag tänkte: nu eller aldrig.
Drog ut till höger, attackerade, blicken ner i styrstammen. Kollade bak, hade några meter. Kollade fram, ser en varningsskylt på höger sida men hinner inte reflektera mycket mer över det innan jag helt plötsligt har en trappa två meter framför. Hinner inte ens reagera för att få fingrarna på bromsarna så jag rycker och hoppas på det bästa. Det var en lång trapp och jag tänker i luften "helvete, nu sprängs dämparna" då jag hade dem i låst läge. Men, landade nån meter efter trappen och cykeln höll. Fortsatte gasa fram till svängen och sedan pangpangpang i med växlar för att mosa uppför slottsbacken. Borra ner blicken i styrstammen, blickade bakåt, Viktor hade inte tagit in nåt. Tog ett getöga framåt också och såg Isak passera mållinjen. Mållinjen som aldrig ville komma närmare, satan i gatan vad jobbig backe.
Men jag passerade den som 10:a, 4 sekunder före Viktor och 12 sekunder bak Isak. Det är jag nöjd med trots allt!
Tycker det var en riktigt fin och vältänkt bana, riktigt roligt att köra den. Tycker dock att det på många ställen var för dåligt/för sent skyltat för skarpa svängar och andra svårigheter. Bland annat trappan men även i skogen. Lite mer framförhållning skulle vara grymt, annars ett sjukt fint arrangemang!!
Next up: Långa Lugnet i Falun, favoritloppet!!
Strava:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar