måndag 2 juli 2018

Ränneslättsturen!

Halloj!

Tillbaka i tävlingsspåret igen efter ett par sköna helger utan tävlingar, men lika mycket resande och mer cyklande. Helgen efter Lida Loop spenderades i Järvsö samt på Hornslandet utanför Hudiksvall. På fredagen körde vi downhill, lördagen ett distanspass på strax över 100km i Järvsö och söndagen cyklade jag från Hornslandet så långt jag hann innan pappa hämtade upp. Nästan 5h och strax över 14 mil blev det då. Förra helgen var det midsommarfirande i stugan utanför Mockfjärd. Hårda 5x10min intervaller på midsommarafton, 10 mil distans i Dala-propaganda på lördagen samt test av Engelbrektstur-banan i Norberg på söndagen med efterföljande skarv hem som resulterade i 5h och lite över 13 mil.

Tillbaka till tävlingen då. Deltävling 4 i långloppscupen skulle köras nere i Eksjö. En på pappret väldigt enkel och snabb bana då det helt saknas backar och stora delar är på grusvägar men även en hel del på sjukt fina stigar, inte minst på loop 2.

Körde igenom loop 1 med Adam Gustafsson dagen innan så man skulle hitta runt den. Väldigt snabb och lättåkt, vilket inte gynnar mig alls. Denna värmebölja och torka gjorde de grusvägar och barrtäckta stigar vi körde på galet lösa och hala. Men det kändes rätt bra ändå.

Söndag och tävlingsdag. Nerverna kom krypande ju närmare starten kom. Tre veckor sedan senaste start och då gick det så jävla bra så jag behövde ju visa, inte minst för mig själv, att det inte var en engångsföreteelse. Ställde in cykeln i fållan, väntade in startsignalen. Eller rättare sagt, speakern skulle säga "kör", men ingen hörde det så alla stod kvar. Efter några sekunder var det någon som skrek "då kör vi" och alla kom iväg, något förvirrade. Något som var ännu mer förvirrande för mig var att efter 5 meter bara knakade det till och min sadel stod helt plötsligt rätt ner. Fattade ingenting då jag knappt lagt någon tyngd överhuvudtaget på den. Lyckades på måfå dra hårt i den så att den skulle sitta någorlunda rätt, men det blev aldrig helt bra. Körde och oroade mig över sadelns vinkel och kom alltför långt bak. Försökte med jämna mellanrum ta mig framåt och när jag väl lyckades var det något som hände precis framför som gjorde att jag tvingades bakåt i fältet igen. Ruskigt frustrerande att hela tiden slösa krafter för att komma fram. Men så är det när det är en "lättåkt" start med flera km grusvägar, att personer som inte bör vara där framme kommer fram. Men men.

I princip hela första loopen låg jag kring placering 20 och det var först vid depån Ränneslätt efter dryga 20km som Team Serneke Allebike lyckats få en lucka med 4 pers. Bakom dem lagade Landström och bakom honom andraklungan med Sparr, Mattelin, Limpan, Adam, Wilson, Flockhart, Stjernqvist,Gustavsson och Jesper Svensson. Ett 10-tal sekunder bakom dem jagade jag och Anders Ljungberg ett tag, innan han släppte och jag fick jaga ensam. Efter några km kom jag äntligen ifatt, helt totalförstörd av jakten. Hann aldrig återhämta mig bak i klungan för Flockhart körde på starkt i tät på stigarna samtidigt som Wilson hade problem med en pedal tror jag. Han och jag fick täppa ett par luckor som uppstod vilket sög musten ur mig. Lyckades ta mig förbi honom och in på Limpans hjul men orkade inte hålla. Tvingades släppa efter dryga 24km vilket var riktigt knäckande. Klämde i mig en dubbel espresso gel med koffein och strax därefter gav den effekt. Körde på ensam i nästan 5km innan jag såg en grupp närma sig bakifrån. Slog av lite på tempot och det var Johan Norén samt Mattias Lundkvist som hade dragit ifrån deras grupp och anslöt till mig. Johan gick upp direkt och körde på riktigt starkt. Jag hade hunnit återhämta mig bra och gick med utan större problem. Vi tre kom efter ett tag ikapp Niklas Gustavsson från Tre Berg som även han var trött. Även Wilson och Limpan kom vi ikapp, men strax före det körde de olyckligtvis fel och var tvungna att vända, men orkade inte ansluta till oss 4 igen.

Vi närmade oss ränneslätt igen och dags för langning nr 2 av pappa. Tog ingen flaska vid första längningen då jag var fullt upp med att jaga. Gick upp i tätin på de fina singletracksen vid ränneslätt. 8km enbart magiskt fina stigar utan några avbrott för väg eller grusväg. Efter inte alls många minuter märker jag att det bara är Johan som följer, tydligen hade Mattias fått något mekaniskt problem. Gustavsson hade släppt tidigare.

Vid Ränneslätt med 35km kvar. Johan Norén bakom mig. Foto: Cykelkanalen.se


Jag tuffade på i vanlig ordning på stigen och när den var slut hjälpte Johan till att dra. Passade på att dricka och ta ytterligare en gel. Jag ska inte ljuga och säga att jag kände mig stark, för det gjorde jag inte. Jag hade väldigt tur att Johan var väldigt dragvillig och stark resten av vägen mot mål. Jag låg för det mesta bara på hjul.

När vi närmade oss sista langningen vid skidstugan efter 57km fick vi höra av speakern att vi låg 10 och 11:a. Det trodde jag verkligen inte och det började tändas en liten glöd inom mig. Fick en ny flaska sportdryck av mamma samt kallt vatten att hälla över mig av pappa. Svalkande och skönt.

Johan trummar på i jämt tempo och inte långt senare ser vi någon framför oss. Det visar sig vara Michael Stjernqvist som tröttnat lite där framme. Vi passerar och han lägger sig bakom. Det lilla dragjobbet jag bidrog med hjälpte inte så mycket så jag valde att ligga kvar bakom Johan så länge jag orkade. På nästa stigparti släppte Stjernqvist och vi fortsatte trumma på. Anade att Johan skulle öka farten nu när kilometerna mot mål tickade ner. Lovade mig själv att inte ge mig utan fight men det kom ingen farthöjning. Mitt drömscenario var att vi skulle ligga tillsammans in i parken och att jag skulle attackera innan sista kurvan sedan spurta. Det funkade ju i fjol då jag vann spurten.

Med 2km kvar körde han riktigt lugnt och väntande nog på någon attack. Men jag höll mig lugn och skulle fullborda min plan. Sista kilometern gick verkligen långsamt och vi båda väntade på något. In förbi förvarningen med dryga 500 meterna kvar. In på målområdet där vi skulle runda publiken och vattentornet innan vi skulle göra en nästan 90 graderssväng in på ett lösgrusat promenadstråk sista 150 meterna. Vi rundade vattentornet och strax därefter attackerade jag på vänster sida om honom. Han svarade men jag tog mig förbi och var först in i sista svängen.hade lite för hög fart och var nära på att köra in i ett träd på yttern. Tvingades bromsa ner nästan all fart och när jag väl började trampa igen hade jag för hög växel. Växlade ner och började spurta. Var bombsäker på att han hade fått en bättre kurva än mig och hade högre fart. Men vågade inte kolla bak förrän 10 meter innan mål. Då var han några sekunder bakom och jag tog 9:e platsen. Oväntat bra resultat med tanke på hur "dåligt" jag tyckte att jag körde, och hur trött jag var efter första loopen. Jag var ju rätt ful också och lät Johan göra nästan allt jobb, sedan spurta förbi. Men det brukar ju alla andra göra på mig när jag drar stora delar...

Är nöjd med resultatet men inte med körningen. Var inte i 100slag som på Lida Loop men lyckades hålla ihop det bra på en bana som inte passar mig riktigt. Nästa helg är det åter en fin bana i form av Mörksuggejakten i Rättvik, den passar dock inte heller mig som handen i handsken men jag ska göra mitt bästa. Ligger för övrigt nu 5:a i totalen vilket känns bra.

Vid Ränneslätt med ca 35km kvar. Johan Norén bakom. Foto: Cykelkanalen.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar