RaceRapport Västgötaloppet! Sista deltävlingen i Långloppscupen...

Halloj!

Sitter i bilen genom Jönköping på vägen hem från Ulricehamn och Västgötaloppet. Sista deltävlingen i Långloppscupen. Jag har inga bra minnen från detta lopp, samt även väldigt osäker på både form och banan. Jag körde det 2016 som sistaårsjunior och kom 2:a, men hade mekaniska problem och i övrigt ingen bra dag. Förra året åkte jag på en förkylning veckan innan och chansade och åkte ner, men bröt efter drygt halva loppet för halsen började svida igen. Revansch gånger 2 nu då.

Ganska osäkert ifall tävlingen ens skulle bli av, tack vare en storm nämnd Knut. Igår fredag kl 15:00 kom sista uppdateringen om att de skulle köra, jag satt på föreläsning på Högskolan och hoppades nästan att de skulle ställa in. Var absolut inte pepp på att köra. Men stack från skolan vid 15 när de skrev att det blev av, hämtade upp Lukas och sedan även mamma och rattade ner mot Jönköping där vi skulle sova.

Väl i Ulricehamn i morse var det inte många som var taggade att köra, många fler än jag hade nästan hoppats att de skulle ställa in. Regnskurar blandat med uppehåll och jävligt kallt. Bestämde mig för att köra med armvärmare vilket var ett klokt val. Elsulor, biff och galonöverdragskläder hade inte varit helt fel heller, tillsammans med ett par tjocka lobsterhandskar.

Starten gick kl. 11 och det gick ganska fort från start, på skidspåren uppe vid Lassalyckan. Efter bara 4-5 minuter tvingades jag släppa förstaklungan, trots att jag inte tyckte det var jättehögt tempo. Kom ifatt Albin Andersson och hade några åkare på häng, Axel Höglund, Alexander Wetterhall, Johan Landström b.la. Wetterhall gick upp och gnetade på och efter ett par kilometer var vi bara tre, med Landström också. Kom snart ifatt en grupp med Johan Norén, Eric Herlitz och Vilgot Lindh. Sedan även Limpan och Mattelin. Vi var ett ganska stort gäng i ett par mil, till strax efter första langning där Wetterhall,Norén och Mattelin gick ifrån. Fick slita hårt för att inte tappa gruppen med Limpan, Landström och Vilgot. 

Efter ett tag kändes det bättre och jag kunde hjälpa till med dragjobbet mer igen. Nu närmade vi oss Ulricehamn igen och det var dags att börja gneta oss upp mot Lassalyckan igen. Låg i spets hela vägen upp i princip och när vi kom in på de roliga byggda stigarna på området tryckte jag på lite, och Landström tvingades släppa. Vi fick nog ca 20 sekunder på honom. Här mötte vi även täten med Emil, Lucas Eriksson och Micke och jag tog tid hur lång tid det skulle ta för oss att komma dit. Vi var drygt 2,5 minut efter. Gnetade på och försökte få Limpan och Vilgot att hjälpa till i blåsten, för att bli av med Landström ännu mer. Men han körde ikapp igen. Vi fyra hjälptes åt en del i början på andra loopen, jag tog dock längre förningar än de andra. Fick syn på Mattelin ca 20-22 sekunder framför och det tog inte lång tid innan jag kört ikapp och passerat. Han hakade på oss fyra som nu blev fem. Mellan ungefär 45-55 kilometer var det nog det kallaste jag någonsin varit med om. Garmin visade 3,5 grader, det var spöregn och jag hade ingen känsel i varken ben, fötter eller fingrar. Det var ett under att benen ens snurrade och att fingrarna kunde växla och bromsa. I samma läge började resten av klungan skita i att ta förringar och jag fick köra på ensam där framme. 

Jag försökte flertalet gånger få upp de andra men ingen hjälpte till. Funderade nästan på att stanna till och fråga om vi skulle stanna och fika också. På en stig med dryga 15 kilometer kvar tappade Mattelin och Landström. Sa åt Limpan och Vilgot att nu fan kör vi, när vi väl hade lucka. De gick upp varsin gång men Landström lyckades köra ifatt igen och jag låg åter i tätposition. Sista milen gick så jävla långsamt. Passerade 10km skylten, låg och drog i typ 3 kilometer innan ”9 km kvar” kom. Fyfan vad hemskt det var alltså. Ingenting i kroppen fungerade som det skulle. Hade 4 liter lera i ögonen, såg suddigt och benen var så kalla att jag inte kände om jag hade mjölksyra eller inte. Var tvungen att kolla på pulsen för att se om jag låg över eller under tröskel, för jag kände inte mjölksyran. Började bli nervös att alla skulle åka och fisköra bakom mig, sedan spurta om. Jag var så trött att jag nästan ville börja gråta. Hade så ont. 

5km kvar. Provar växla upp och öka lite på ett motionsspår. Ingen svarar och jag får lucka. De kommer dock ikapp snart igen när motvinden från helvetet kom. Gör lite småryck då och då för att se responsen. Jag vill börja gråta och tvinga fram dem men jag vill ändå inte att de skulle passera mig. Sista 3 kilometerna var nästan uteslutande stig med korta delar skidspår. Ökar farten på stigarna och Vilgot är den första som släpper. Sedan Landström. Sedan Limpan. Men Limpan är retliga 8-10 sekunder bakom mig. Det gick fram och tillbaka och upp och ner, jag kan nu inte förstå hur jag kunde hålla mig på stigen. Efter varje kurva, varje backkrön, tänkte jag: nu måste vi gå in på målrakan. Men det kom alltid en sväng till. Ett krön till. Kollade bak. Limpan fortsatt på samma avstånd. Kollade pulsen. 94%. Tvingade mig själv att inte sluta trampa. Efter vad som kändes som en oändlighet såg jag nu sista långa vänstersvängen upp på det drygt 100 meter långa upploppet som var i lite motlut. Kollade bak och såg att Landström på något vänster var ikapp Limpan och de spurtade. Jag var 7sek före i mål. 6:a. Endast 9 sekunder från 5:e platsen, då Micke Olsson kroknat rejält sista delen. Hade loppet varit 200 meter till hade jag kanske plockat honom. Lite surt i efterhand, men jag gjorde allt jag skulle kunnat göra med en kropp av is och utan hjälp. Jag hade ont överallt. 

Tack vare att Landström slog Limpan i spurten TROR JAG att jag lyckades passera honom med två poäng i totalen och kom 8:a totalt. Är inte helt 100 på det, och mina mattekunskaper är inte min främsta förmåga… Men vi får hoppas att det stämmer.

På startlinjen på Billingeracet i Skövde i våras hade jag som mål att vara topp 10 totalt i cupen. Visste att det var ett svårt mål, men att det var såhär svårt trodde jag inte. Inte visste jag heller att jag skulle vara topp 10 på 5 av 9 deltävlingar kunde jag inte ens drömma om. Eller att jag skulle vara på pallen på Mörksuggejakten, den bana som jag trodde passade mig sämst av alla.

Jag är grymt nöjd med nästan hela säsongen, har haft jävligt roligt på vägen och överträffat mina förväntningar gång på gång. Kanske dags att börja inse att jag är rätt duktig nu. 

Ett stort tack till främst mamma som varit med och langat och hjälpt till nästan varje tävling. Inte bara till mig, utan hela teamet + andra som frågat om hjälp. Du är grym.

Vill även rikta ett stort tack till Cykloteket Racing Team, samt även alla vänner och konkurrenter där ute som gör att det är jävligt roligt att tävla, ni är grymma människor!

Har tyvärr inte sett några bilder från loppet än, men jag lägger in några när jag hittar!

Strava: 

Hagströmska CX Pokalen och SWE-CUP

Halloj!

Måndag morgon, dagen efter en fartfylld helg i regementesparken här i Falun. Jag har debuterat på cykelcross i helgen och ska väl försöka sammanfatta de båda tävlingarna i ett par race rapports. Frågan är bara hur man kan summera något som är över så snabbt, och är så jobbigt så det flimrar framför ögonen.

Ska försöka.

I lördags var det CX Pokalen vilket innebär att det är Herrar A och Herrar B klasser, istället för elit, junior och mastersklasser. Så i Herrar A var vi en hel del, även juniorer och de bästa master-åkarna. Blev typ lottad till andra startled vilket jag får vara nöjd med, då det går i 110km/h fram start och en snäv vänstersväng i lösgrus efter 60 meter. Vi var 33 startande i klassen, och skulle köra ca 50 minuter. Hade inga högre förhoppningar om placering eller liknande, bara att bli trött och ha gjort mitt bästa.

Starten gick och jag kom iväg helt okej. Men det var en hel del som lyckades tränga sig förbi ändå. Efter ett par svängar kom vi fram till trappan och skulle börja kuta. Låg väl på ca 15e plats inledningsvis genom första delen av banan som var fler kurvor än Stelvio och Sa Calobra tillsammans. Så det var bara att börja vrida på styret hit och dit och hoppas man kom rätt. När det sedan började komma lite raksträcka och motlut var det bara att trycka på och passera ett par killar. Uppe längs regementet hade de lagt ut löphinder så man var tvungen att kuta igen. Det gick bra och resterande av varvet var inga större svårigheter. Det är jäkligt stötigt att cykla på gräs utan dämpning, märkte jag. Vi skulle ner och runda Dalavallen och sedan upp och varva igen. Det hade gått sjukt fort på strax över 5min/varvet och en snabb uträkning senare kom jag fram till att det skulle bli en hel del varv.

På andra eller tredje varvet tog jag mig ikapp Oscar Lind, sedan anslöt också Kimmo Kananen, och vi   lyckades skaka av oss b.la. Lukas, Elias, Filip Stark mm. Vi höll ihop i typ 4-5 varv innan vi kom ifatt svenske mästaren Martin Eriksson som hade fått problem. Han lyckades lösa problemet när vi kom förbi och hängde på några meter innan han stack. Oscar orkade hänga på medan jag och Kimmo fortsatte köra i mänsklig fart. På näst sista varvet orkade jag inte hänga på Kimmo heller utan tvingades släppa. Körde resterande av loppet ensam och kom imål som 9:a, 14 sek bakom Kimmo och 2min58sek bakom Henke som segrade.

Igår kördes SWE-CUP, där vi nu slapp junisarna och masteråkarna. Det minskade ned startfältet till hälften, och vi var typ 15 till start. Samma bana, samma upplägg, förutom att vi idag skulle köra en timme istället för "bara" 50min.
Stod i andra och sista led, kom iväg ganska dåligt. Men nu var det ju en timmes åkning, rena rama långloppet i jämförelse med 50min. Gott om tid att komma igår och passera. Hittade en bra grupp tillsammans med Filip Stark, Kimmo Kananen och David Risberg. Vi höll ihop ett par varv till innan Kimmo började köra på i tät och David och Filip tvingades släppa. Kort senare kom vi ifatt Hannes Forsby och vi bildade en trio. Kimmo gjorde nästan allt jobb med Hannes och jag på hjul. Vissa partier fick jag slita hårt satan på för att orka hänga med. Men jag slet mig med. På näst sista varvet attackerade Hannes efter vi kutat uppför trappan och fick en lucka ingen av oss orkade täppa. Vi höll dock på att ta oss in på hjul igen när Hannes sladdade till i en kurva, men han var för stark. Var säker på att Kimmo skulle attackera i backen innan löphinderna så förberedde mig för det värsta. Lyckades hålla i och gå med. Nu var det bara den lättåkta delen av banan kvar, och ett varv. Runda Dalavallen och ut på det sista varvet. Skulle jag bara orka slita mig med första halvan skulle jag kunna tänka på hur jag skulle försöka avsluta det senare. Slet mig med första delen och sen var planen att gå om i backen upp från Dalavallen, för efter det skulle det bli svårt att hinna passera innan mål. Men min plan gick i kras när Kimmo tryckte på redan på långsidan av fotbollsplanerna och fick några meter. Höll avståndet men orkade inte gneta mig ikapp, och jag fick inse att min plan fallerades. I mål 3sek efter Kimmo och 3min12sek efter Henke som vann efter 11 varv. Fyfan, 11 varv. Det kan jag knappt räkna till. Tacka vet jag långlopp där man hinner reflektera över vad och vilka som händer runt omkring en.

Tillbaka till en "vanlig" racerapport nästa helg från sista långloppet för i år i Ulricehamn. Ska bli kul!

NU: Plugg.

Strava:

Hagströmska CX-Pokalen


SWE-CUP



Bilder:

Samtliga bilder är tagna av Rickard Isaksson från söndagens SWE-Cup!

 

Bockstensturen! 8:a!

Halloj!
Sitter just nu med huvudvärk och gäspar i bilen påväg hem från Varberg. Idag kördes Bockstensturen. Näst sista loppet i Långloppscupen för i år, och överlägset det längsta med sina nästan 100 kilometer.
Jag och mamma kom ner till vårt boende i Åkulla i torsdagskväll, och på fredagen regnade det i princip hela dagen. Körde ett varv på Åkulla-loopen (mellan langning 1-2) och det var halt och blött. Några små ändringar på loopen annars lik fjolåret.

Idag gick starten kl 11:00 vid Varbergs fästning. Jag och Eric Herlitz värmde upp tillsammans innan vi hoppade in i startfållan. Det var en lugn start bakom masterbilen och när den släppte oss fria höjdes farten. Det trycktes på bakifrån rejält och jag blev instängd mellan cyklister som bara skulle fram. H30, H40 + andra gasar på och kör om för att sedan släppa lucka några kilometer senare som man själv måste täppa till. Kom ut på kanten och lyckades avancera fram lite, men krokade i ett annat styre. Lyckligtvis var det inget dike ut till vänster, så jag for rätt ut på åkern och ett 20tal personer körde om igen.

De som känner till banan vet att den är snabb och lättåkt första 15-16kilometerna, innan backarna börjar. Lyckas i första backarna ta mig fram ganska långt men det hade ju redan spruckit upp framför. Hamnade i en klunga med Henrik Öijer, John Midelf, Martin Johansson mm. Vi kom snart ikapp Henrik Sparr som slog följe.

Vid första langning vid Åkulla efter dryga 26km såg jag inte ens några framför. Rätt uppgiven och rökt kände jag mig. Men denna loop kände jag till från gårdagen och körde på i mitt eget tempo. Sparr var uppe och hjälpte till också och vi fick till ett bra samarbete, med några kvar i svansen bakom oss. Kroppen började kännas bättre igen när den fick komma in i ett eget flow. Några kilometer in på Åkulla-loopen kom en av banans längre backar, upp på banans högsta punkt. I backen kom vi ifatt Axel Lindh, och strax därefter även Eric Herlitz som var lite trött. Jag och Sparr fortsatte köra på, med lite hjälp från Martin Johansson och Öijer då och då. Hoppet höjdes ytterligare när vi började få syn på en klunga ett 30-tal sekunder framför oss. Sekund för sekund tog vi in på dem och lagom till Åkulla igen efter dryga 42km var vi ifatt. Klungan bestod då av Fredrik Lagercrantz, Jakob Björklund, Johan Limpan Lindbom, Albin Andersson och Johan Landström. Säkert någon mer jag missat också. Jag kände mig stark och gick snart upp och hjälpte till med dragjobbet. Vi var en stor grupp nu och jag såg till att ligga långt fram, som lägst på 4e hjul. Mestadels låg jag längst fram och drog.

Några kilometer senare, vid 47,3km kom en till av banans längre backar. Denna backe har jag minnen från i fjol att jag krampade satan och blev grillad och avhängd. Vi hade fått syn på Adam Engström och Mattias ”Aktivitus” Lundqvist strax före. Jag sätter av ett bra tempo uppför backen och hoppas kunna grilla någon mer än mig själv. Vi tog in på duon framför och jag lyckades inte heller hänga av någon. Aja. Någon kanske hade blivit trött iallafall.

På några roliga, hala utförslöpor på stig kom vi ifatt dem framför och bildade en ännu större klunga.  Fick hjälp där fram av Lagercrantz som alltid är stark och dragvillig, även Mattias, Limpan och Jakob var starka och hjälpte till en del. Snart kom vi även ifatt Johan Norén och det behövde ju betyda att vi slogs om ganska bra placeringar. Kommande typ 15 kilometer hände inte så mycket utan vi var fortfarande en stor klunga. Sista dryga 25-30 kilometerna delade vi sträcka med motionärer som kört 75km. Det var även mycket stigåkande den milen av banan och när vi är en 8-10man stor elitklunga som ska om motionärer på en stig där man ligger en och en blir det mycket skrikande, omkörningar och hets. Hoppas verkligen arrangörerna kan lösa detta på något sätt, både för oss elitåkares skull, men även för de som tvingas stanna och flytta på sig. Kan tänka mig att det inte är jätteroligt hela tiden.

Nåväl, när stigarna slutat och det var dryga 2 mil kvar till mål hade vår grupp splittrats, om det var pga omkörningar eller pga trötthet låter jag vara osagt, kan vara både och. Nu var vi en grupp på 4 pers. Jag, Lagercrantz, Mattias Lundqvist (h40) och Johan Norén. Bakom jagar Jakob Björklund ensam. Vi får till ett bra samarbete alla fyra, och jag börjar bli rejält trött. Dels trött i nacken av att hålla upp huvudet hela tiden, vilket jag förövrigt fick väldigt ont i sista biten, men även trött i resten av kroppen. Man märker att den inte är van att ta i så hårt denna distans.

Nu är det mycket åkning på åkerskanter, på grusvägar och asfalt tillbaka in mot Varberg. Givetvis även motvind, då det blåser på in från havet. Som om det inte var jobbigt nog liksom. Med typ 12 km kvar kraschar Mattias i en lös 90graders sväng på grusväg precis bakom mig, och tvingar Lagercrantz och Norén att stanna upp. Jag ser min chans och försöker attackera. Det gick inte så bra och Lagercrantz var snabbt ikapp. Med milen kvar får vi syn på Dennis Wahlqvist framför oss. Vi kommer ikapp och kör om, han var rejält slut. Nu är det även några kilometer stigar runtomkring Varberg MTBs klubbstuga. Roliga stigar kan jag tänka mig, om man orkade lägga märke till det. Nu var det mest fokus på att ta sig framåt bara. Motionärer passerades titt som tätt och jag fick en lucka till Lagercrantz. Håller den en bra bit innan jag märker att Mattias och Norén är ikapp Fredrik igen. Krafterna tog tokslut och de passerade mig vid 5km skylten. Krampen börjar även komma smygande på insida lår. Tvingade bort den och fokuserade framåt. Ut på gamla banvallen längs kusten fick vi rak motvind sista 2,5km. Närmar mig sakta men säkert Norén och co. De får syn på mig och när jag är kanske 30 meter bakom attackerar Norén. Jag var helt färdig och tog mig i mål på en 8:e plats i elit, 9:a totalt då Mattias är H40.

Är jäkligt nöjd med loppet och jag kände mig riktigt stark typ sista 75kilometerna, bortsätt från sista 5 då. Gjorde mycket dragjobb och hjälpte till med att spräcka klungan. Hade verkligen inte kunnat ta i mer någonstans och jämför man tider med t.ex. Micke som vann tappade jag överlägset mest i början till Åkulla. Sedan bara någon minut per tidtagningsställe och var 5min efter i mål.


Strava:
Bild: