Halloj.
Igår bestämde jag mig för att springa 5 kilometer på tid, vilket jag, som den oerfarna nybörjarlöparen jag är, bara gjort en gång tidigare, och det var under Blodomloppet i Borlänge i maj. Då hade jag inte sprungit någonting innan och hade som mål att komma under 25 minuter. Sprang in med bra känsla och bra fart på 22.49, högt över förväntan. Så målet igår var att slå 22:49. Det började bra och hade bra fart första två kilometerna. Dock hade det (för mig) höga tempot från start börjat betala för sig och jag kände att jag började få håll. Började andas djupare och sänkte farten betydligt tills det var över. Som tur var höll det bara i ett par minuter. Efter halva sträckan kom banans ända backe, en ganska lång och jobbig jävel. Märkte direkt i backen att jag inte hade de där krafterna jag skulle behövt, och tänkte direkt på att ett PB inte skulle gå. Men jag försökte minimera tidsförlusten någorlunda iallafall i en kilometer till, innan jag svängde ut från skogsvägen och ut på grusvägen i öppet landskap. De som befann sig i Västmanland igår märkte nog att det inte var helt vindstilla, och den vinden fick jag rakt i ansiktet på banans ända helt raka raksträcka. Kändes som om jag stod still och när jag äntligen var klar med den vägen hade jag endast knappa minuten kvar för att slå mitt rekord, och ytterligare 800 meter kvar till 5km. Omöjligt att klara alltså. Sprang på 24:03 och det jag skyller på är:
1. trötta ben från men 11km löpning från dagen innan.
2. Sprang ensam, på Blodomloppet hade jag folk runtomkring + draghjälp
3. Mer kuperat och en lång sträcka motvind.
Får försöka igen någon annan dag!
Sedan idag, då var det uppstigning tidigt för avfärd mot favoritstaden Falun och en dag full av cykelcross. Jag skulle dock inte köra utan följde endast med som support och för att andas lite frisk Falu-luft igen. En fint arrangerad tävling av Hagströmska och det verkade som om de flesta uppskattade banan.
Imorgon är det åter dags för cykelcross, men denna gång hemma i Västerås i Hökåsengropen. Ska bli kul att kolla imorgon också, men klär nog på mig lite mer kläder än idag då det var riktigt kallt.
lördag 8 oktober 2016
torsdag 6 oktober 2016
Off season!
Halloj!
Västgötaloppet den 26 september var ju årets sista tävling och sedan dess har det inte spenderats alltför mycket tid på cykeln.
Off season är här och det innebär några lugnare veckor av cykeln och träningspass mest för att hålla igång kroppen lite. Jag började off season med en vilodag följt av två dagar med lättare löpning, cirkus 5 kilometer om dagen. Galet mycket träningsvärk bara av det, speciellt i vaderna och baksida lår.
Därefter, i torsdags för en vecka sedan, var det den sista klubbträningen där vi först körde lite på en rundbana och avslutade med en tre-lagsstafett där mitt lag gick vinnande ur striden!
Sista klubbträningen följdes sedan upp av det årliga avslutningslägret uppe i Säfsen som lockade nästan 100 stycken barn och ungdomar från klubben. På lördagen stack jag, Jacob, Henke och Kalle Morberg ut på ett lite längre och hårdare pass än de andra grupperna. Jag hade gjort en liten ruttplan fram till lunch, som vi följde hyfsat bra. det innebar en del höjdmeter och ca 38 kilometer. För att göra dagen lite jobbig och för att ta vara på de backar som finns där (är inte så bortskämda med höjdmeter här i Västmanland) så körde jag tröskelintervaller/KOM-jakt uppför backarna.
Vid lunch samlades alla grupper vid Lisjön för att grilla hamburgare och samla energi inför andra halvan av dagen. Efter lunch tog min lilla grupp sällskap av de näst snabbaste, eftersom vi skulle ha et "Inofficiellt KM" uppför Simonsberget/Mastbacken, som är lite mer än 200 höjdmeter och drygt 2,5km lång. Sista 100 höjdmeterna är lagda sista 800 meterna så det brantar på rejält på slutet. Väl uppe belönades vi med en grym utsikt som alltid, och 70,6km/h utför, så allt slit var värt det! Och vad gäller KM, så tog jag hem det före Kalle och sedan Jacob tror jag. Vid det här laget var nog de flesta rätt trötta så vi körde endast sista delen av Kyrkstigen sedan raka vägen tillbaka till stugbyn. Var tvungen att skarva i 20 minuter för att få ihop 4 timmar, och det blev strax över 1400 höjdmeter. perfekt!
På söndagen sedan fick vi även med oss Isak Morberg och Simon Magnusson, två lite yngre killar som ofta är med ute och tävlar som visar fina resultat på tävlingarna i deras klasser. Vi hittade en fin vandringsled som ingen av oss cyklat förut som var riktigt fin på vissa ställen och lite teknisk svår på andra. Vi kom iallafall ut på en stig vi mer än väl kände igen och fortsatte bort mot Råbergsbacken/mördarbacken. På toppen fick vi i oss lite energi innan vi fortsatte bort mot toppen av slalombackarna och med Vargspåret, en fin downhillled som tyvärr hade många bromsspår och vattenrännor i sig nu då säsongen är slut. Men kul var det. Väl nere kände sig Kalle, Isak och Simon nöjda och cyklade hemåt medan vi andra tre cyklade upp igen och tog en annan downhillbana ner, Solbergs-Greta. En riktigt rolig bana faktiskt, även med XC-hoj och sadeln i röven. Kom ner iallfall, och då var Henke nöjd medan jag och Jacob cyklade upp åter en gång. höjdmeter, höjdmeter. Körde ner samma Solbergs-Greta igen och lyckades faktiskt med at ta KOM! Galet haha. Därefter cyklade vi också tillbaka. Men pappa hade stuckit ut på en sväng till, upp till Österhöjden för att kolla på utsikten. Körde ikapp honom och Johanna som satt uppe vid utkiksplatsen. Sedan körde vi tillsammans nedför Säfsens roligaste stig och sedan tillbaka till stugbyn. Blev dryga 1100 höjdmeter under detta pass, så det var king.
I måndagskväll va jag med på ett cirkelpass med stretching uppe i gymnastiksalen, skönt det.
I tisdags fick jag lite feeling och stack ut och sprang. Kändes bra så jag lunkade på i hela 12 kilometer (1:07h) innan jag var hemma igen. Ingen big deal, men det längsta jag någonsin sprungit utan att stanna, som den cyklist jag är. Men som sagt, ingen biggie.
Igår hade jag stockar som ben efter löpningen, men ville ändå röra lite på mig så åkte in till Västerås och var med crossarna på deras 4x3varv intervaller på Kallecrossen. Stumma ben men lyckades ändå dra längsta strået varje intervall. Galet jobbigt var det iallafall.
Även i morse fick jag lite feeling att springa, så stack ut på en runda som även den blev över en mil. 11km dörr till dörr på tiden 58 minuter, och 52min/milen. Bra tempo på trötta ben och oerfaren löpare alltså.
Allt som allt en bra start på off season med lite mindre träning än vanligt och mer löpning på en vecka än jag sprungit hittills i år.
Hörs väl om ett tag.
Västgötaloppet den 26 september var ju årets sista tävling och sedan dess har det inte spenderats alltför mycket tid på cykeln.
Off season är här och det innebär några lugnare veckor av cykeln och träningspass mest för att hålla igång kroppen lite. Jag började off season med en vilodag följt av två dagar med lättare löpning, cirkus 5 kilometer om dagen. Galet mycket träningsvärk bara av det, speciellt i vaderna och baksida lår.
Därefter, i torsdags för en vecka sedan, var det den sista klubbträningen där vi först körde lite på en rundbana och avslutade med en tre-lagsstafett där mitt lag gick vinnande ur striden!
Sista klubbträningen följdes sedan upp av det årliga avslutningslägret uppe i Säfsen som lockade nästan 100 stycken barn och ungdomar från klubben. På lördagen stack jag, Jacob, Henke och Kalle Morberg ut på ett lite längre och hårdare pass än de andra grupperna. Jag hade gjort en liten ruttplan fram till lunch, som vi följde hyfsat bra. det innebar en del höjdmeter och ca 38 kilometer. För att göra dagen lite jobbig och för att ta vara på de backar som finns där (är inte så bortskämda med höjdmeter här i Västmanland) så körde jag tröskelintervaller/KOM-jakt uppför backarna.
Vid lunch samlades alla grupper vid Lisjön för att grilla hamburgare och samla energi inför andra halvan av dagen. Efter lunch tog min lilla grupp sällskap av de näst snabbaste, eftersom vi skulle ha et "Inofficiellt KM" uppför Simonsberget/Mastbacken, som är lite mer än 200 höjdmeter och drygt 2,5km lång. Sista 100 höjdmeterna är lagda sista 800 meterna så det brantar på rejält på slutet. Väl uppe belönades vi med en grym utsikt som alltid, och 70,6km/h utför, så allt slit var värt det! Och vad gäller KM, så tog jag hem det före Kalle och sedan Jacob tror jag. Vid det här laget var nog de flesta rätt trötta så vi körde endast sista delen av Kyrkstigen sedan raka vägen tillbaka till stugbyn. Var tvungen att skarva i 20 minuter för att få ihop 4 timmar, och det blev strax över 1400 höjdmeter. perfekt!
På söndagen sedan fick vi även med oss Isak Morberg och Simon Magnusson, två lite yngre killar som ofta är med ute och tävlar som visar fina resultat på tävlingarna i deras klasser. Vi hittade en fin vandringsled som ingen av oss cyklat förut som var riktigt fin på vissa ställen och lite teknisk svår på andra. Vi kom iallafall ut på en stig vi mer än väl kände igen och fortsatte bort mot Råbergsbacken/mördarbacken. På toppen fick vi i oss lite energi innan vi fortsatte bort mot toppen av slalombackarna och med Vargspåret, en fin downhillled som tyvärr hade många bromsspår och vattenrännor i sig nu då säsongen är slut. Men kul var det. Väl nere kände sig Kalle, Isak och Simon nöjda och cyklade hemåt medan vi andra tre cyklade upp igen och tog en annan downhillbana ner, Solbergs-Greta. En riktigt rolig bana faktiskt, även med XC-hoj och sadeln i röven. Kom ner iallfall, och då var Henke nöjd medan jag och Jacob cyklade upp åter en gång. höjdmeter, höjdmeter. Körde ner samma Solbergs-Greta igen och lyckades faktiskt med at ta KOM! Galet haha. Därefter cyklade vi också tillbaka. Men pappa hade stuckit ut på en sväng till, upp till Österhöjden för att kolla på utsikten. Körde ikapp honom och Johanna som satt uppe vid utkiksplatsen. Sedan körde vi tillsammans nedför Säfsens roligaste stig och sedan tillbaka till stugbyn. Blev dryga 1100 höjdmeter under detta pass, så det var king.
I måndagskväll va jag med på ett cirkelpass med stretching uppe i gymnastiksalen, skönt det.
I tisdags fick jag lite feeling och stack ut och sprang. Kändes bra så jag lunkade på i hela 12 kilometer (1:07h) innan jag var hemma igen. Ingen big deal, men det längsta jag någonsin sprungit utan att stanna, som den cyklist jag är. Men som sagt, ingen biggie.
Igår hade jag stockar som ben efter löpningen, men ville ändå röra lite på mig så åkte in till Västerås och var med crossarna på deras 4x3varv intervaller på Kallecrossen. Stumma ben men lyckades ändå dra längsta strået varje intervall. Galet jobbigt var det iallafall.
Även i morse fick jag lite feeling att springa, så stack ut på en runda som även den blev över en mil. 11km dörr till dörr på tiden 58 minuter, och 52min/milen. Bra tempo på trötta ben och oerfaren löpare alltså.
Allt som allt en bra start på off season med lite mindre träning än vanligt och mer löpning på en vecka än jag sprungit hittills i år.
Hörs väl om ett tag.
lördag 24 september 2016
Västgötaloppet och totalvinst i Långloppscupen!!
Hallå!
Idag kördes Västgötaloppet i Ulricehamn. Nionde och sista deltävlingen i Långloppscupen för i år många var sugna på att ta hem poäng inför totalställningen. Detta var även min säsongs sista tävling och min sista tävling någonsin som junior. Det har varit två bra år i juniorklassen med mycket upp och ner.
Jag och mamma kom till målområdet runt 9, två timmar innan start. Verkligen en jättefin arena med många olika sportarenor och stort område för cykel och skidor. Allt såg nytt och fräscht ut, förmodligen inför vinterns världscup i skidor. Starten gick dock nere vid vattnet i stan, så efter ombyte, toabesök och nummerlappshämtning rullade jag ner mot starten. Hann med att se damernas start som gick 45 minuter innan vår, sedan rullade jag och Ludde runt och värmde upp. Träffade även på Anton Karlsson som hade hemmabana! Kul att snacka lite, var ett tag sedan vi sågs.
La in cykeln i fålla 1 ungefär 10 minuter innan start och ställde mig bakom Axel Lindh och Thomas Engelsgjerd. Starten gick och det var masterstart upp en bit i startbacken. Visste att det gällde att ligga med bra i starten för startbacken var runt 150 höjdmeter. Märkte att farten var relativt hög, men inte så hög så jag skulle behöva slita för att gå med. Men ändå slet jag. Kroppen svarade inte lika bra som den senaste månaden och det kändes ofta som om någon höll i min sadel för att det skulle gå tyngre.
Väl uppe vid stadion igen var jag med i slutet på den runt 25 man stora förstaklungan, med Jacob Eriksson som junior med samt Vilgot Lindh som fått dispens att köra juniorklassen. Det var ganska mycket gångdrag för min del då jag egentligen låg för långt bak i klungan för mitt eget bästa. Förstaklungan splittrades upp i mindre grupper och jag hamnade tillsammans med Stefan Carlsson från Kolmården, Jacob Eriksson, Vilgot, samt Johan Hellman från Dalsland Aktiviteter och ett antal till.
Väl uppe vid stadion igen var jag med i slutet på den runt 25 man stora förstaklungan, med Jacob Eriksson som junior med samt Vilgot Lindh som fått dispens att köra juniorklassen. Det var ganska mycket gångdrag för min del då jag egentligen låg för långt bak i klungan för mitt eget bästa. Förstaklungan splittrades upp i mindre grupper och jag hamnade tillsammans med Stefan Carlsson från Kolmården, Jacob Eriksson, Vilgot, samt Johan Hellman från Dalsland Aktiviteter och ett antal till.
Jag tycker det var ganska aggressiv cykling första milen, med fartökningar ut ur kurvor, placeringskrig in på singeltracks mm. Därför blev det ofta några meter efter kurvor där jag behövde täppa till små luckor framför mig.
När vi kom tillbaka mot Ulricehamn och skulle uppför en ny lång stigning upp till Lassalyckan (arenan) slet jag väldigt mycket för att orka gå med. förstod att det inte skulle hålla så jättelänge till för mig, men det fick bära eller brista. Orkade med nästan hela vägen upp till Bergtäkten där jag låg 13 sekunder efter. På grusvägen efter sa mina ben stopp, det gick inte att få ner någon kraft i pedalerna. Såg klungan 200 meter framför mig hela tiden, och det var galet frustrerande att inte ta in på dem. Tvingade hastighetsmätaren att stiga från runt 30km/h till 34-35 km/h och lyckades ansluta igen innan vi gick in på stigen. Hade mjölksyra upp till öronen och menen kändes som bly, men jag var iallafall tillsammans med klungan nu.
Vid varvning efter ungefär 37 kilometer fick jag en ny flaska sportdryck av mamma och kom in på singletracken sist av oss. Var fortfarande helt slut från inhämtningen så det växte några meter mellan mig och Daniel Wennergren från Vårgårda CK som låg framför. Det växte till några fler meter och några fler meter. Samtidigt märkte jag att växlarna började strula mer och mer, och det tillsammans med en trött och småarg Erik är inte den bästa kombinationen. Bestämde mig för att släppa iväg de framför och tog tag i min egen fart. Efter ett tag ensam märkte jag att bakhjulet började slå, så jag kollade ner och såg att snabbkopplingen öppnat sig. Stannade till och drog åt det, inget mer med det. Hann några kilometer till innan samma sak hände igen. ”Men va fan är det för fel nu då”. Stannade återigen och drog åt. Upp på cykeln igen och Började tänka att någon bakifrån borde komma ikapp snart. Men icke. Jag som körde så långsamt, tyckte jag.
Sedan, i en nedförsbacke i grus, slängde jag i högsta växeln, men ingenting händer när jag trampar. Vad nu, tänkte jag och kollade ner. Tro fan inte axeln gängat ur igen och gjort så kedjan hoppat ner mellan minsta klungan på kassetten och ramen. Stannade, blev arg, la upp kedjan, försökte dra åt hjulet. Gick inte. Den ville inte gänga i. Drog ut axeln helt för att sedan stoppa i den igen, och då fungerade det, typ. Hoppade upp på hojen igen och såg att ett gäng var påväg ikapp. Nu hade jag kört ca 12 kilometer ensam med ett par stopp så det var verkligen en stor lucka från min föregående klunga till min numera nya klunga. I klungan var bland annat Mattias Israelsson och Stefan Hellman från Dalsland Aktiviteter. Två åkare jag visste var starka på långlopp och inte gjorde några idiotiska ryck och fartökningar ur varje kurva. Skönt, lite lugnare, tänkte jag.
På grusvägarna gick det väldigt fort, i skogen behagligt tempo och i backarna tröskelfart. Perfekt. Hade dock lovat mig själv för att inte använda högsta växeln av det skälet som gjort att jag stannade och la på kedjan tidigare. Så jag fick trampa som en duracellkanin medan de trampade på som en fikatur. Jag bad till högre makter vid varje kilometerskylt som satt var femte kilometer att cykeln iallafall skulle hålla ihop in i mål.
Fem blev plötsligt till tre när Hellman drog ifrån och vi tappade en annan. Vi hade bra samarbete och jag försökte att inte växla alltför mycket. Med milen kvar kändes det som om det skulle hålla hela vägen in, och att ingen annan junior skulle komma ikapp. Vid sexkilometersskylten stannade jag till och försökte dra åt hjulet igen. Ville inte gänga i helt. Körde ändå. Är ju trots allt sista tävlingen på den hojen. Matade ikapp mina två kompanjoner samt Daniel Wennergren som tappat klungan före. Körde förbi allihop och fick en liten lucka. Oväntat, men jag gasade på. Var ju ändå bara några kilometer kvar. I en utförsbacke brevidgolfbanan glömde jag bort att jag inte skulle använda högsta växeln. Kedjan hoppade ner mellan ramen och kassetten igen, så var tvungen att stanna till för att lägga på den. Var övertygad att de skulle komma ifatt, men det gjorde de inte. Kunde hålla dem bakom mig hela vägen in i mål och kom tvåa i juniorklassen bakom Jacob och tjuga totalt. Bättre än vad känslan och materialet visade, så det var klart godkänt.
Med min andraplats idag lyckades jag även kamma hem totalvinsten i Långloppscupen! DET är något jag är riktigt nöjd med, då det varit ett mål hela säsongen. Innan dagen var det riktigt tight uppe i toppen så jag är glad att jag gick segrande ur denna fight. Bådar gott inför nästa säsong. Vann med ynka 12 poäng före Martin Tjern och Ludde, som båda fick 510 poäng.
Nu är tävlingssäsongen slut, det har varit ett år som började i Tyskland och avslutades i Ulricehamn och däremellan har jag hunnit med Danmark, Norge och många tävlingar i Sverige också. Ser fram emot nästa säsong i elitklassen, kommer bli hårt!
Kommer förmodligen fler bilder i veckan, när jag hittat några på nätet ;) dessa har mamma tagit!
Pallen från totala Långloppscupen!
Dagen pall i Västgötaloppet!
Hörs!
måndag 19 september 2016
SWE-CUP Göteborg + Stigbyggarcertifikat!
Hallå!
Helgen började redan i fredags morse när pappa och jag åkte mot Nora för att tillbringa två dagar på en ledbyggarkurs. Kursen var den första av dess sort i Sverige och det var två britter från IMBA (International Mountain bike association) som höll i kursen, bland annat Mark McClure som byggt Andreu Lacondeguys line från Red Bull Rampage. det bevisar att han kan en del...
På fredagen satt vi mest och kollade på en presentation om hur man ska bygga och vad man ska tänka på när man bygger stigar. Presentationen var såklart på engelska och det var riktigt intressant och lärorikt. De fick en att tänka om lite när man bygger stig. På eftermiddagen var vi ute och kollade på ett downhillspår nedför Digerberget i Pershyttan för att se vad man skulle gjort bättre när man byggde stigen och saker man ska tänka på innan man bygger. De pratade mycket om hållbara stigar, alltså stigar man bara behöver bygga en gång sedan ska de hålla resten av dess tid.
På kvällen möttes vi upp på Nora Bryggeri för att äta middag tillsammans. Trevligt.
På lördagen var det dags att hjälpas åt att bygga och förbättra en bit på Bergslagen Cyclings leder utanför Pershyttan. Innan det passade jag på att cykla lite för att få in ett väckningspass inför SWE-Cup som skulle gå av stapeln dagen efter. Cyklade upp mot Digerberget och körde upp och ner några gånger.
Strava av passet finns här:
Nå, sedan letade vi reda på stället vi skulle förbättra, bland annat över en bäck, smalna av stigen och förbättra dess hållbarhet. Vi var ca 25 man som hjälptes åt på en ca 100 meter lång sträcka. Det var verkligen kul och lärorikt att få deras hjälp och att hjälpas åt så många. Det går mycket fortare då. Vi höll på mellan 10 och 16 ca och hann klart med hela sträckan, som blev grymt mycket bättre.
Det hela avslutades med att vi fick varsit ledbyggarcertifikat så nu kan man skriva stigbyggare på CV:t ;)
Sedan hade jag och pappa lite bråttom ner till Göteborg och vandrarhemmet i Mölnlycke. Kom fram strax innan 10 och vi gick och la oss ganska snart.
På tävlingsdagen ringde klockan halv 8, så det blev lite sovmorgon. Vi packade ihop lite och gick och käkade frukostbuffé. Bland den bästa frukostbuffén jag någonsin ätit, så dit vill jag återvända!
Packade in i bilen och bort mot tävlingsområdet ca 20 minuter bort, i Skatås. Hämtade nummerlapp, testade banan, tvättade av hojen,värmde upp. Starten gick 12:32, två minuter efter herr-elit.
Banan var gammaldags och riktigt rolig. Mycket stenhällar, rötter, brötiga utförslöpor och jobbiga uppförsbackar. Liknade Rocklundas karaktär så jag kände mig hemma redan efter ett uppvärmningsvarv!
Nåväl, starten gick och jag kom iväg dåligt. Halkade av pedalen lite och hamnade lite längre bak. Körde mig fram några placeringar på startloopen och gick in i skogen på en sjätteplats. Märkte att tempot inte var tokhögt så vi var ganska många med första halvan. När vi kom ut på banans längsta stigning höjde Carl farten rejält och jag fick kämpa för att bita mig kvar i Linus hjul. Tappade några meter men det kom jag ifatt igen utför. Nu var vi bara fem kvar i täten. Efter en brötig utförslöpa tappar Hedlund kedjan och jag trodde Jack och Carl skulle attackera, men det gick fortsatt relativt lugnt. Emil kom ifatt igen i slutet på första varvet, och gick direkt upp och ökade farten. Ville inte ligga sist av oss fem i tempoökningen så jag gick förbi Linus, vilken var ett smart beslut då han inte riktigt orkade med att hänga med. nu var vi fyra och det gick bitvis väldigt lugnt och bitvis mycket hårt. Ut i längsta stigningen igen visste jag att det skulle vara jobbigt att hänga på, men jag lyckades klamra mig fast uppför återigen. Resten av varvet var det inga problem att hänga med alls, så jag visste att det skulle vara i den långa backen det skulle avgöras för min skull. Visste bara inte vilket varv.
Ut på varv tre och jag fick en flaska sportdryck av pappa. Fick lite energi av det och hängde på ett tag till. Vi kom ifatt ett par elitåkare, bland annat Jeppman. På grussträckan innan långa backen började hade jag tappat några meter men höll på att ta ikapp det igen när jag såg att Carl också tappat lite. Kom ifatt Carl, andades lite, gick om jag försökte jaga ikapp Emil och Jack. Men hade några meter för mycket fram till dem in i stigningen så jag fick se dem långsamt segla iväg. Carl kom ikapp igen på toppen och gjorde ett kort ryck ut i downhillbanan, men jag kunde gå med. Gick om honom strax efter och fick ganska direkt en liten lucka. Fortsatte köra på i mitt tempo och ut på fjärde varvet hade jag ca 25 sekunder upp till Jack och 15 sekunder ner till Carl. Fortsatte i mitt tempo, och i långa gräsbacken kom jag ifatt och om bland annat Jesper Svensson och Emil Backlund. Jesper la sig på hjul och låg där ett tag, innan han fick något problem. Ut på sista varvet hade jag ungefär 35 sekunder ner till Carl, så det kändes relativt lugnt om jag inte fick något problem. Jag vågade inte riktigt satsa lika mycket på många ställen så jag skulle få tekniska problem. Såg mig om på toppen av gräsbacken och såg Carl typ halvvägs upp, så hade fortfarande ca 30-40 sekunders lucka. Från toppen och till målet var de i princip bara naturliga stigar, mycket berghällar, sten och rötter. Något som skulle gynna min fullgung lite mer än carls hardtail. I den sista längre uppförsbacken skrek pappa att jag skulle hålla farten, så trodde att Carl va påväg ikapp igen, så jag ökade lite. Men det var lugnt och jag kunde korsa mållinjen som trea, mitt bästa resultat i SWE-cup som junior i min sista XCO-tävling någonsin som junior. Riktigt kul och motiverande!
Slutade på en fjärdeplats i totala SWE-cup efter Hedlund, Linus och Jack. Tråkigt nog ännu en fjärdeplats men är trots det nöjd med helgen.
Bilder från kursen och från prispallen:
Helgen började redan i fredags morse när pappa och jag åkte mot Nora för att tillbringa två dagar på en ledbyggarkurs. Kursen var den första av dess sort i Sverige och det var två britter från IMBA (International Mountain bike association) som höll i kursen, bland annat Mark McClure som byggt Andreu Lacondeguys line från Red Bull Rampage. det bevisar att han kan en del...
På fredagen satt vi mest och kollade på en presentation om hur man ska bygga och vad man ska tänka på när man bygger stigar. Presentationen var såklart på engelska och det var riktigt intressant och lärorikt. De fick en att tänka om lite när man bygger stig. På eftermiddagen var vi ute och kollade på ett downhillspår nedför Digerberget i Pershyttan för att se vad man skulle gjort bättre när man byggde stigen och saker man ska tänka på innan man bygger. De pratade mycket om hållbara stigar, alltså stigar man bara behöver bygga en gång sedan ska de hålla resten av dess tid.
På kvällen möttes vi upp på Nora Bryggeri för att äta middag tillsammans. Trevligt.
På lördagen var det dags att hjälpas åt att bygga och förbättra en bit på Bergslagen Cyclings leder utanför Pershyttan. Innan det passade jag på att cykla lite för att få in ett väckningspass inför SWE-Cup som skulle gå av stapeln dagen efter. Cyklade upp mot Digerberget och körde upp och ner några gånger.
Strava av passet finns här:
Nå, sedan letade vi reda på stället vi skulle förbättra, bland annat över en bäck, smalna av stigen och förbättra dess hållbarhet. Vi var ca 25 man som hjälptes åt på en ca 100 meter lång sträcka. Det var verkligen kul och lärorikt att få deras hjälp och att hjälpas åt så många. Det går mycket fortare då. Vi höll på mellan 10 och 16 ca och hann klart med hela sträckan, som blev grymt mycket bättre.
Det hela avslutades med att vi fick varsit ledbyggarcertifikat så nu kan man skriva stigbyggare på CV:t ;)
Sedan hade jag och pappa lite bråttom ner till Göteborg och vandrarhemmet i Mölnlycke. Kom fram strax innan 10 och vi gick och la oss ganska snart.
På tävlingsdagen ringde klockan halv 8, så det blev lite sovmorgon. Vi packade ihop lite och gick och käkade frukostbuffé. Bland den bästa frukostbuffén jag någonsin ätit, så dit vill jag återvända!
Packade in i bilen och bort mot tävlingsområdet ca 20 minuter bort, i Skatås. Hämtade nummerlapp, testade banan, tvättade av hojen,värmde upp. Starten gick 12:32, två minuter efter herr-elit.
Banan var gammaldags och riktigt rolig. Mycket stenhällar, rötter, brötiga utförslöpor och jobbiga uppförsbackar. Liknade Rocklundas karaktär så jag kände mig hemma redan efter ett uppvärmningsvarv!
Nåväl, starten gick och jag kom iväg dåligt. Halkade av pedalen lite och hamnade lite längre bak. Körde mig fram några placeringar på startloopen och gick in i skogen på en sjätteplats. Märkte att tempot inte var tokhögt så vi var ganska många med första halvan. När vi kom ut på banans längsta stigning höjde Carl farten rejält och jag fick kämpa för att bita mig kvar i Linus hjul. Tappade några meter men det kom jag ifatt igen utför. Nu var vi bara fem kvar i täten. Efter en brötig utförslöpa tappar Hedlund kedjan och jag trodde Jack och Carl skulle attackera, men det gick fortsatt relativt lugnt. Emil kom ifatt igen i slutet på första varvet, och gick direkt upp och ökade farten. Ville inte ligga sist av oss fem i tempoökningen så jag gick förbi Linus, vilken var ett smart beslut då han inte riktigt orkade med att hänga med. nu var vi fyra och det gick bitvis väldigt lugnt och bitvis mycket hårt. Ut i längsta stigningen igen visste jag att det skulle vara jobbigt att hänga på, men jag lyckades klamra mig fast uppför återigen. Resten av varvet var det inga problem att hänga med alls, så jag visste att det skulle vara i den långa backen det skulle avgöras för min skull. Visste bara inte vilket varv.
Ut på varv tre och jag fick en flaska sportdryck av pappa. Fick lite energi av det och hängde på ett tag till. Vi kom ifatt ett par elitåkare, bland annat Jeppman. På grussträckan innan långa backen började hade jag tappat några meter men höll på att ta ikapp det igen när jag såg att Carl också tappat lite. Kom ifatt Carl, andades lite, gick om jag försökte jaga ikapp Emil och Jack. Men hade några meter för mycket fram till dem in i stigningen så jag fick se dem långsamt segla iväg. Carl kom ikapp igen på toppen och gjorde ett kort ryck ut i downhillbanan, men jag kunde gå med. Gick om honom strax efter och fick ganska direkt en liten lucka. Fortsatte köra på i mitt tempo och ut på fjärde varvet hade jag ca 25 sekunder upp till Jack och 15 sekunder ner till Carl. Fortsatte i mitt tempo, och i långa gräsbacken kom jag ifatt och om bland annat Jesper Svensson och Emil Backlund. Jesper la sig på hjul och låg där ett tag, innan han fick något problem. Ut på sista varvet hade jag ungefär 35 sekunder ner till Carl, så det kändes relativt lugnt om jag inte fick något problem. Jag vågade inte riktigt satsa lika mycket på många ställen så jag skulle få tekniska problem. Såg mig om på toppen av gräsbacken och såg Carl typ halvvägs upp, så hade fortfarande ca 30-40 sekunders lucka. Från toppen och till målet var de i princip bara naturliga stigar, mycket berghällar, sten och rötter. Något som skulle gynna min fullgung lite mer än carls hardtail. I den sista längre uppförsbacken skrek pappa att jag skulle hålla farten, så trodde att Carl va påväg ikapp igen, så jag ökade lite. Men det var lugnt och jag kunde korsa mållinjen som trea, mitt bästa resultat i SWE-cup som junior i min sista XCO-tävling någonsin som junior. Riktigt kul och motiverande!
Slutade på en fjärdeplats i totala SWE-cup efter Hedlund, Linus och Jack. Tråkigt nog ännu en fjärdeplats men är trots det nöjd med helgen.
Bilder från kursen och från prispallen:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)