Idag var det dags för ett nytt långlopp för min del, denna gång skulle 63 jobbig kilometer ute på Lidingö avklaras. Första långloppet för säsongen hemma i Sverige och man var allt lite nervös. Många starka grabbar som skulle starta samtidigt och de sa att detta var det starkaste startfält någonsin på loppet. Det märktes, då Emil Lindgren tillsammans med Mikael Olsson och Dennis Wahlkvist krossade banrekordet med över 4 minuter.
Nåväl, stora delar av teamet var där och vi bytte om, snackade och värmde upp tillsammans. Grymt kul att lära känna de flesta lite bättre. Ställde oss i fålla 1 tillsammans med många andra starkingar.
Starten gick och det var masterstart i lite mer än en kilometer, innan vi svängde upp på dagens kanske knepigaste vänstersväng. Från en bred tvåfilig asfaltsväg med 2-300cyklister till en 90graders sväng upp på en smal cykelbana och man bara hörde hur folk kraschade bakom en, men som tur var klarade jag mig bra.
Första milen var väldigt snabb och väldigt mycket igångdrag och små korta intensiva backar vilket var grymt jobbigt och jag hade inte riktigt kommit igång så jag slet som ett djur för att försöka ligga på. Redan där sprack det upp och 10 cyklister fick en lucka, med Lindgren, Friberg, Olsson, Berg, Landström mm. Svåra namn att försöka köra ifatt. Tycker även att vår klunga på ca 10-12 man var väldigt osynkad första milen, ojämn farthållning och irritation i gruppen vilket gjorde att folk, inklusive jag, nästan gick omkull. Efter lite skrikande i klungan hjälptes vi åt lite mer och efter det flöt det på rätt bra.
Efter ett par mil kommer Jonas Ahlstrand ikapp efter punka (?) och gick upp och drog, hårt. riktigt hårt. Slitsamt för alla att försöka följa, men vi lyckades. Kom efter ett tag ifatt Flockhart och Isak som låg ensamma mellan tätklungan och vår klunga på typ 10 man. Körde tillsammans ett tag innan Flockhart ryckte med Isak på hjul, vi släppte iväg dem igen. Ahlstrand gick bak och lade sig ganska passiv längre bak i vår grupp som bestod av bland annat mig, Öijer, Viktor Ludvigsson, Andreas Ringvall, Emil Krona, Albin Andersson med mera.
Denna sträcka var ganska snäll med backar och igångdrag, dock mycket kurvor som man kunde behålla ganska bra med fart i. Kände att jag hade kurvtagningen on point för kunde gå med och återhämta mig rätt bra den delen medan vissa andra såg ut att få ta i lite mer. Vid langning och varvning låg vi ca 50 sek bakom duon Flockhart och Isak, men då gjorde Ahlstrand ett jätteförsök att splittra upp vår stora klunga och farten höjdes och laktathalten i hela kroppen och förmodligen cykeln också gick nästan på max ett bra tag. Efter några minuter var vi ifatt Flockhart och Isak igen. Frågade Isak hur han kände sig, fick "bra" till svar, skönt det iallafall, för jag kände mig rejält slaktad av Ahlstrand.
Med ca en mil kvar låg vi fortsatt tillsammans och jag kände mig hyfsat återhämtad. Det var några som hade fått släppa inklusive Ringvall. Det gjordes ett ryck där framme och jag fick täppa till en lucka som tog ett tag. Kom ifatt, men var grillad och var tvungen att släppa igen. Låg solo nån kilometer innan Öijer och Viktor kom ifatt, så jag la mig på hjul. Med 5-6km kvar kom en rejält brant backe där de spelade skyhög musik, vilket var skönt då man slapp höra sina högljudda försök att få ner så mycket luft i lungorna som möjligt.
Väl uppe hade Viktor fått ett par meter och när jag la i ett par växlar till kände jag att krampkänningarna i höger baksida lår började komma så jag växlade snabbt ner och lät Viktor och Öijer gå. Försökte förgäves försöka jaga ikapp då jag låg 10-15 sekunder bakom dem resten av vägen. Korsade mållinjen ensam som 20e man på tiden 2:08:33, dryga 8:30 efter Emil som vann och 1min efter Isak som spurtade imål som 11.a. Det är jag nöjd med men man har ju alltid tankar i efterhand om vad man skulle kunna göra för att köra aningen snabbare eller förbättra nån enstaka placering...
