MTB SM 2016 Sprint

Hej!

Idag har det varit en lååång dag, som oftast när det står sprint på schemat. Vaknade upp i morse helt tom i huvudet, illamående och känslolös. Tvingade i mig fyra skedar havregrynsgröt med nutella, mer fick jag inte i mig. Strax efter åtta började jag rulla mot tävlingsområdet, lyckades köra fel men kom ändå fram. Min start skulle gå 10:07:30. Väl där fick jag reda på att starten var flyttad en timme. Anledningen var att det danska tidtagar-bolaget som gått in och sponsrat årets SM ringt på förmiddagen i går att de inte skulle komma. Det var många som åkte runt i Sverige för att leta reda på nytt material, och det löste sig som tur var, men med förskjutningar i schemat.

Kvalet tycker jag gick okej, fick ingen monsterbra start men kunde hålla högt tempo hela vägen in i mål, körde mig skitstum. Sedan kom den långa väntan. Väntan på resultatet och start på finalerna, men de kom aldrig. Runt 5 timmar efter kvalet var kört kom H-junior listan upp. Kvalade vidare som 8:a, 3 sekunder upp till förstaplatsen. Kändes bra. Men sedan var vi tvungna att vänta ytterligare 2,5h till våra heat skulle börja. Då jag kvalade åtta körde jag mot kvalvinnaren (Carl Jarnhagen), nian /Ted Pettersson) och han som kvalade 16.Ett tufft heat då jag visste att både Carl och Ted kan vara riktigt vassa. Var fortfarande inte nervös eller något, otålig om något, då jag gått runt hela dagen och småätit saker istället för att äta något vettigt då vi inte visste några tider för finalerna.

Starten gick i kvartsfinalen och mycket riktigt kom både Carl och Ted iväg snabbare än mig. Lade mig på en bekväm tredjeplats bakom Ted och försökte först gå om i första backen, men hann inte om. Vi tog olika spår i stenkistan och jag fick lite mer fart ut ur den, men han var beredd och täckte. "Vilade" ett par sekunder på rullen innan jag försökte igen, på höger sida denna gång, och jag tror inte han var riktigt med på det. Hann precis om innan de sista chikan-kurvorna innan gräspartiet och låg numera i position för semifinal. Håll andraplatsen ända in i mål och avancerade vidare till semin. Skönt, då kunde jag inte bli sämre än top 8.

I semin dock gick det inte lika bra, stressad in i startfållan, valde fel startposition där det var mest lösgrus, och kom ut sist av oss fyra. Anton Olstam, Carl och Axel Hansson var mina motståndare, och det är inga dåliga killar det där inte. Lyckades precis överta Axel på samma ställe som jag passerade Ted heatet innan och jag var uppe på en tredjeplats. Lyckades inte avancera mer utan hamnade i B-finalen. Inför finalen bestämde jag mig för att ha en lägre startväxel då jag varit trea och fyra ut ur starten båda gångerna tidigare. Mitt val var perfekt då jag kom iväg först, men blev sen passerad av Edwin Kloo och Jack Kok. Låg på Jacks rulle och det gick inte jättefort, så man märkte att Edwin där framme var trött. Både jag och Jack kom om direkt efter stenpartiet, och vi två körde för femteplatsen, men tyvärr lyckades jag inte ta mig förbi honom och slutade tvåa i B-finalen och sexa totalt. Så det är jag nöjd med. Det var bättre än vad jag trodde, med tanke på min tre veckors långa förkylnings-uppladdning.

A-finalen tog Anton Olstam hem framför Carl Jarnhagen, Emil Hedlund och Fredrik Höglund.

Efter alltihop körde jag och Jacob Ekström två varv runt XCO-banan. Den var fin och väldigt intensiv och jobbig.

Imorgon är det vila för hela slanten, kanske tar mig upp till tävlingsområdet för att heja på någon klass, men det är inte säkert. Lördag är det dags för XCO, kl 10:30.

Bilder av Håkan Åkesson:

Min Mörksuggejakt.

Hej där.

I söndags var det dags för mörksuggejakten i Rättvik. Då jag varit sjuk tre veckor den senaste månaden och fått ihop ca 4 kvalitetspass under den tiden hade jag som mål att endast köra den som en genomkörare inför SM som börjar på torsdag.

Uppladdningen inför loppet var långt ifrån optimalt med 21 timmar jobb i kassan på Team Sportia-tältet under Vansbrosimningen under fredagen och lördagen, samt väldigt dålig sömn natten till söndagen. Mådde illa och kände mig yr hela vägen till Rättvik men det kändes lite bättre så fort jag steg ut ur bilen och började värma upp. Då Mörksuggan startar med en lång startbacke i form av Vidablick, ca 175 hm på dess 2,5 kilometer ville jag vara hyfsat uppvärmd. Masterstarten gick genom centrala Rättvik och det blev fri fart när vi nådde backen efter ett par kilometer. Jag kände direkt att jag inte skulle försöka hänga med täten, så jag lade mig i mitt tempo på tröskeln ungefär. Blev snart passerad av Ted Pettersson och sedan Martin Tjern, båda i juniorklassen. Hade dock ögonen på Martin hela vägen upp, men strax efter backen låg min klunga i ett rätt långsamt tempo vilket gjorde att vi inte tog in på de framför, dessvärre tappade. Andreas Ringvall från Sala gjorde något försök att komma ifatt, med ett par till + mig på hjul. När vi sedan kom in på det första tekniska partiet för dagen körde killen från Mora CK framför mig relativt långsamt, så vi tappade Andreas rulle. Men efter ca 10-12 km kommer Rättviksåkaren Viktor Junell ifatt och går upp och drar i nästan 1,5 mil i en monsterfart. Jag låg glatt kvar på rullen hela vägen utan att slösa alltför mycket energi. Vi kom ifatt klunga efter klunga och efter ungefär 25 kilometer kom vi till en klassisk langningssträcka där pappa stod med en ny flaska sportdryck och mamma hade en gel ett par hundra meter senare. Skönt med ny energi. Ett antal kilometer senare kom vi ifatt rätt många cyklister, inklusive Martin Tjern som låg på en andraplats i junisklassen. Tyvärr var det här Viktor Junell kom om ett antal fler cyklister än vad jag gjorde och körde ifrån. Låg kvar på Martins rulle några kilometer och gjorde även en del jobb framme. Kändes faktiskt riktigt bra i kroppen efter alla sjukdomsveckor och min plan och att bara göra en genomkörare inför SM sket sig ganska snabbt.

När "30km kvar till mål"- skylten kom kände jag mig grymt fräsch och tyckte att läget var under kontroll. Vid det tillfället låg vi ca 6 min efter täten, vilket var riktigt bra. Ett ett par kilometer senare sket det sig, kroppen sa ifrån och krampkänningarna började komma. Växlade ner ett par växlar för att öka kadensen för att trampa ur krampkänningarna någorlunda men de kom tillbaka så fort jag ställde mig upp eller hade tryck på pedalerna. Klunga efter klunga körde om och jag såg hjälplöst på när de passerade. Väntade och väntade på att nästa junior skulle komma förbi och förnedra mig, men det dröjde nästan 17-18 kilometer till innan Ludde körde om, och då hade jag tappat över sex minuter på Martin Tjern de knappa två milen. Strax innan Ludde körde om var en skarp vänstersväng och sedan rätt brant uppför på asfalt som sedan övergår till stig. Trampade sjukt lätt för att inte krampen skulle komma, men väl inne på stigen högg det till på insida höger lår och krampen var ett faktum. Stannade och hoppade av cykeln för att sträcka ut låret och fick erbjudande av en medlidande tjej ur publiken att få lite massage, som jag vänligt tackade nej till för att det började släppa och jag gick resten av vägen uppför backen. När det var en mil kvar var "King/Queen of the hill" en backe där vem som helst kunde mäta sina tider med eliten. Där fick jag kramp på utsidan av vänster lår, men det släppte rätt fort efter lite stretching på cykelni nedförsbacken efteråt. Uppgiven och i dystra tankar blev jag passerad av nästa junior, Tobias från Funäsdalen. Med 7-8 kilometer kvar låg jag ensam på en grusväg utan någon framför och utan någon bakom. Kände mig väldigt ensam och tvärsist, trots att det var över 1000 motionärer som kämpade bakom mig. När banan då övergårfrån grusväg till stig under kraftledningsgatan var jag så inne i dåliga tankar att jag fortsatte på grusvägen ett par hundra meter innan jag såg en liten skylt där det stod "Fel väg". Tänkte "skjut mig" och vände om. Kom tillbaka till banan och en stor klunga innehållandes nästa junior Edwin Kloo kom och jag lät den passera. Ville bara i mål och sedan hosta ur allt dam ur lungorna och stretcha ur benen. De sista 4 kilometerna kändes som dubbelt så långa och väl i mål var jag över 11 minuter bakom Martin Tjern som jag låg med till det var 3 mil kvar. Självklart var jag sjukt besviken när jag korsade mållinjen, men med tanke på de få träningstimmar i juni/början på juli får jag väl vara nöjd att kroppen orkade med första 40 kilometerna iallafall. Får ta med mig det iallafall. Fick tiden 2:52 vilket är 14 minuter långsammare än förra året. Pinsamt. Lägger det bakom mig och fokuserar på framtiden där allt
förhoppningsvis ska lösa sig...

Tre bilder tagna av Luddes lillebror Lukas Kitzberger

Tillbringade efteråt ett par dagar hos familjen Jansson i Falun för lite träning och skönt häng, mötte även upp Joel Burman och tog en fika och middag, riktigt trevligt! Och i morse drog vi (jag, Henke, Ida och Robin) även igång med 6x30 sekunder med stillastående start vilket resulterade i yrsel och att jag spydde upp det vatten jag druckit under passet, då jag körde utan frukost, vilket i efterhand var en bra idé.

Imorgon styr vi ner bilen och cykeln mot Värnamo för årets SM i XCE och XCO. Hade i våras som mål att komma top 5 på XCO vilket kändes realistiskt efter Borlänge Tour, men nu efter sjukdomen tar jag det som det kommer och ska försöka mitt bästa att ta en bra placering.

Försöka mig på att cykla lite idag...

Halloj. Mår bättre nu. Hostar fortfarande en del när jag ska sova, samt när jag vaknar, annars känns det bra.

Är i Falun just nu och tänkte ta mig ut i Lugnetterrängen och köra lite lugnt för att känna hur det känns. Behöver ju få någon form av träning innan Mörksuggan på söndag.

Hörs sen

Mycket negativt men en del positivt

Hallå. Länge sedan. Anledningen till varför kommer jag att ta upp nedan. Men jag tänker börja med det positiva.

Sverige och Falun tog ju 2 VM-guld nu i helgen. No biggie. Skoja, självklart var det enormt stort att ta hem, inte bara en utan två medaljer och de av högsta värde. Så stort grattis Ida Jansson och Jenny Rissveds! Vi fick även med oss en 4, 5, 6 och 9 plats från sprinten, vilket är grymt.

Ja det var de positiva nyheterna, nu till de negativa.

Jag tog ju studenten den 10 juni, vilket var roligt men det gjorde att träningen blev lidande den veckan. Men det var ju ingen fara, då jag känt mig grymt stark och behövde en vilovecka. Så det blev endast tre pass den veckan, varav ett av dem var lite hårdare. Efter studentveckan blev jag passande nog sjuk. Väldigt jobbigt och tråkigt att gå runt och vara sjuk och missa viktiga träningspass inför SM som sker nere i Värnamo i mitten på juli. Förkylningen höll i sig nästan en vecka och efter sex dagar kände jag mig såpass pigg så jag stack ut och cyklade lugnt en timme. Kände att kroppen inte var med, men förkylningen höll sig borta. Dagen efter körde jag åter ett pass, ett lugnt teknikpass med lite pulshöjande körning. Kroppen var fortfarande ovan men det kändes ändå bra i hals och lungor. På tisdagen körde jag första hårdare passet med 8st 30sekundare, varannan stående varannan sittande. Hade bra fart på dem och benen kändes bättre och bättre. Så bra så att jag fortsatte köra hårt på onsdagen med 2:30h snabbdistans. Uthålligheten fanns inte riktigt där, men första timmen kände jag mig stark, sen en liten svacka innan jag kunde köra på sista timmen. Allt som allt gick passet bra.

På midsommarafton var vi uppe vid stugan i Mockfjärd och när vi ändå var där körde jag backintervaller i den 3,2 kilometer långa backen med 183 höjdmeter som ligger precis vid fäboden vår stuga ligger i. Jag körde fem stycken, och jag överraskade mig själv med att köra snabbast femte och sista intervaller. Kände mig nästan som innan sjukdomen igen. Skönt det! fick även med över 1000hm. På midsommardagen körde jag distans från stugan till lägenheten i Falun. Hade aldrig utgått från stugan på ett distanspass förut, så det var kul med nya vägar! Dock gick det snabbare till Borlänge än vad jag räknat med, så det blev skarv runt Varpan när jag väl kom till Falun.

Dagen efter det vilade jag samtidigt som vi lastade ur allt ur lägenheten, så numera är jag inte boende i Falun längre. Tyvärr. Var ändå kvar i Falun till i tisdags. I måndags tänkte jag också köra backintervaller, när jag ändå var i Falun och där finns det backar. Men jag vaknade upp med lite halsont, men det gick bort efter ett par koppar te. När jag körde ut till Norlingsberg och körde första intervallen kände jag dock att halsen inte kändes bra. Avbröt därför efter en intervall och cyklade hem igen. O nu har jag legat med förkylning och hosta en vecka till. Är fortfarande inte helt bra, hostar fortfarande som en galning när jag ska sova och på morgnarna, men det är rätt lugnt på dagarna. Planen är att sluta hosta så jag kan träna, förhoppningsvis på onsdag för på söndag ska jag köra Mörksuggan i Rättvik, som blir lite "inför SM" tävling. Kommer förmodligen inte gå så bra, och har numera gett upp hoppet om ett bra SM också, men ska göra allt för att köra så bra som möjligt.

Det var allt för den här gången, förhoppningsvis är jag frisk och kry nästa gång vi hörs.