Årets längsta pass, test av Engelbrektsturen mm.

Hallå där!

Dagen började "tidigt", 07:30 med frukost sedan avfärd mot Norberg för att testa banan inför Engelbrektsturen på söndag. En bra chans att bekanta sig med banan då jag aldrig kört hela förut. Kom dit strax innan 10, och klockan 10 rullade jag och uppskattningsvis 50 stycken till från torget i Norberg ut mot Klackberg.

Enligt banprofilen skulle de flesta höjdmeterna på denna relativt platta bana ske i början av loppet, och så sant som det var sagt. Första 35 kilometerna innan man kom tillbaka till Klackberg igen var relativt kuperade och relativt mycket stig, det gäller att hålla sig långt framme här. När första "loopen" är tillbaka vid Klackberg efter 35 kilometer var det platt och lugnt (förmodligen inte lugnt på söndag) några kilometer innan man tog sig ann banans sista två stora stigningar. Sista två milen var platta och ganska lättåkt med inslag av några tekniska stigar och sedan banvallen tillbaka mot mål på torget i centrala Norberg igen. Det är inte den tuffaste banan i långloppscupen med knappa 65 kilometer och drygt 600 höjdmeter enligt min garmin.

Vi var tillbaka i Norberg igen efter 2:59 aktiv tid, och då körde vi jättelugnt första 3,5 milen som vi avverkade på ca 1:40h. Jag och Tommy svängde förbi korvkiosken för att få i oss lite mat innan det var dags för oss att trampa hemåt. Vi tog sällskap bort till Salbohed där han körde mot Sala och jag svängde mot Ransta med nästan 4h och 100km på klockan. Men jag var inte riktigt nöjd med det, så i Sätra Brunn svängde jag av mot Svarttorp och tog grusvägar bort mot Vagersta och till sist Hallsta. I Hallsta tog jag ännu en detour förbi favoritbadet och tog ett dopp. Sedan hemåt och ett varv runt Holmbo för att få ihop över 140 km och 5:30 aktiv tid.

Detta var årets hittills längsta pass, både distansmässigt och tidsmässigt, och det kändes bra för att jag fortfarande hade lite krafter kvar när jag svängde in på garageuppfarten här hemma.

Träningsperiod och en analys av träningar

Hallå där.

Nu är XCE o XCO SM bakom mig, och som sagt gick och kändes det bättre än förväntat. Nu väntar en träningsperiod med mycket fokus på långloppen som närmar sig, ett varje helg ända fram till Vasan den 13 augusti. Närmast är Engelbrektsturen i Norberg på söndag, den ser jag fram emot dels eftersom den (nästan) är på hemmaplan och dels för att jag aldrig kört den förut. Det ska nog bli kul ska ni se. Helgen efter är det SWE-CUP i XCO nere i Alingsås på lördagen, samt ett marathon på söndagen som jag planerar att köra, när man ändå rest så långt för att tävla. Sedan styr bilen upp mot älskade Dalarna igen i form av Finnmarksturen i Ludvika och Cykelvasan.

Därför ligger nu min största fokus och träningsprogrammet riktat på långloppen, men jag och pappa har även analyserat från XCO-loppet i lördags vad som behövs träna mer på för att kunna köra snabbare även på XCO-lopp. Vi kom fram till att konditionen har jag, styrkan har jag, tekniken har jag. Men inte farten i de tekniska partierna. Därför ska jag också fokusera på att köra snabbare över rötter och sten så jag kan komma upp och slåss högre upp i resultatlistorna redan i höst.

Planen denna vecka och veckorna framåt ligger dock med fokus på långloppen som sagt och mycket intervaller på grusvägar och även långa distansrundor. När man har tråkigt om dagarna och bor mitt ute i ingenstans som jag gör är träningarna det enda roliga som sker på en dag. Det är den största anledningen till varför min motivation ökar och ökar varje dag, trots att jag till 80 % av träningspassen tränar ensam.

En bild från målgången i Mörksuggejakten förra helgen. Sliten, arg och full av krampkänningar

Mountainbike SM XCO

Hallå där!

Igår körde jag mitt andra och sista svenska mästerskap som junior, och jag hade betydligt högre mål för dagen för ett par månader sedan än den senaste veckan. Målet om top 5 började jag bygga upp redan i början på maj, när jag var nere och testade banan. Banan var tekniskt, lång och många korta stigningar, vilket passar mig bättre än minut-långa stigningar. När jag sedan kom 4:a på XCO:t på Borlänge Tour kände jag att mitt mål var realistiskt och att formen kunde toppas ännu mer. Men som ni vet har mina senaste veckor försvunnit i sjukdom och bortkastade timmar som skulle varit i sadeln. Jag började acceptera ju närmare SM kom och ju senare inpå SM jag började träna att min top 5 dröm snabbt behövdes ändras till att köra så fort som möjligt efter förutsättningarna och inget resultatmål. Min mentala del har inte heller varit som den ska den senaste veckan.

Dock fick jag en liten motivationsboost av sprinten där jag kom 6:a, jag fick reda på att farten fanns där. Men skulle jag orka 4 varv a la ca 20 min?

På tävlingsmorgonen cyklade jag upp de 10 minutrarna och 60 höjdmeterna upp till tävlingsområdet, och jag kände att benen var lite sega, men jag visste att det skulle släppa under uppvärmningen. Jag värmde upp hårdare och längre än vad jag normalt sett gör, för att känna efter i kroppen och andningen. Sedan in i startfållan, i startled 1, som nummer 6. Pang. Starten gick och jag kom i väg okej, men inte perfekt. När den 900 meter långa startloopen var körd låg jag på en stabil 9 plats bakom Axel Hansson som jag brukar köra jämnt med. Låg tryggt bakom hans rygg några minuter tills vi kom ut på arenan och såg att de sju cyklister framför honom hade fått en liten lucka. Jag gick om Axel i backen efter arenan för att försöka jaga ikapp de framför. Retligt nog kom jag aldrig ifatt, jag var ca 10-20 sekunder bakom ett bra tag utan att komma närmare. Dessutom hade jag fått en lucka bakåt på ca 10 sekunder till Freddan. Försökte att inte bry mig om vad som hände bakom mig, utan försökte fokusera framåt. Efter första varvet låg jag i ingemansland mellan tre framför mig och två som jagar bakom. Andra varvet fick jag en svacka, och det var då jag tappade rejält på de tre framför samtidigt som Axel Höglund och Anton Johannesson närmade sig bakifrån. Jag försökte attackera ut på en grusväg längst bort på banan och trodde innan jag svängde in på singletracken att de försvunnit några meter till, så jag kollade bak och såg Anton bara ca 5 meter bakom mig, och Axel fem meter bakom honom. På något sätt motiverade det mig,och istället för att ta hjälp av dem att närma mig framåt fick jag ett ordentligt tryck i pedalerna i de lättåkta partierna, vilket gjorde att Anton inte orkade hänga på och Axel tappade ännu mer. Benen började helt plötsligt gå av sig själva och det var en helt sjukt skön känsla. Ut på varvning till varv tre skrek de att jag tog in sekund för sekund på den numera duon framför mig, bestående av Linus Persson och Ted Pettersson. Jag hade sett dem tidigare varv på ett ställe och uppskattat att jag låg cirka 40 sekunder bakom. Men tack vare det motiverade det mig och jag ökade ännu mer. På samma ställe detta varv märkte jag att jag tagit in säkert 15 sekunder på ett varv. Efter tre och ett halvt varv tryckte jag i mig en gel för att få mer energi. Numera såg jag att Anton bakom mig hade ungefär lika stor lucka fram till mig som jag hade till Ted och Linus. Det lugnade mig lite. Ut på sista varvet och jag hade bra tryck och bra känsla och första halvan av varvet fortsatte jag knapra in tid på de framför. Men sista 800 meterna innan mål visste jag att jag inte kunde komma ifatt om det inte var ett varv till, vilket det tyvärr inte var. Körde resterande hundra meter fram till mål och gick imål skitnöjd över att korsa mållinjen som åttonde man efter att ha legat själv hela vägen.

Här är några bilder tagna av pappa:

Här är ett antal bilder tagna av Ludvigs lillebror Lukas:

MTB SM 2016 Sprint

Hej!

Idag har det varit en lååång dag, som oftast när det står sprint på schemat. Vaknade upp i morse helt tom i huvudet, illamående och känslolös. Tvingade i mig fyra skedar havregrynsgröt med nutella, mer fick jag inte i mig. Strax efter åtta började jag rulla mot tävlingsområdet, lyckades köra fel men kom ändå fram. Min start skulle gå 10:07:30. Väl där fick jag reda på att starten var flyttad en timme. Anledningen var att det danska tidtagar-bolaget som gått in och sponsrat årets SM ringt på förmiddagen i går att de inte skulle komma. Det var många som åkte runt i Sverige för att leta reda på nytt material, och det löste sig som tur var, men med förskjutningar i schemat.

Kvalet tycker jag gick okej, fick ingen monsterbra start men kunde hålla högt tempo hela vägen in i mål, körde mig skitstum. Sedan kom den långa väntan. Väntan på resultatet och start på finalerna, men de kom aldrig. Runt 5 timmar efter kvalet var kört kom H-junior listan upp. Kvalade vidare som 8:a, 3 sekunder upp till förstaplatsen. Kändes bra. Men sedan var vi tvungna att vänta ytterligare 2,5h till våra heat skulle börja. Då jag kvalade åtta körde jag mot kvalvinnaren (Carl Jarnhagen), nian /Ted Pettersson) och han som kvalade 16.Ett tufft heat då jag visste att både Carl och Ted kan vara riktigt vassa. Var fortfarande inte nervös eller något, otålig om något, då jag gått runt hela dagen och småätit saker istället för att äta något vettigt då vi inte visste några tider för finalerna.

Starten gick i kvartsfinalen och mycket riktigt kom både Carl och Ted iväg snabbare än mig. Lade mig på en bekväm tredjeplats bakom Ted och försökte först gå om i första backen, men hann inte om. Vi tog olika spår i stenkistan och jag fick lite mer fart ut ur den, men han var beredd och täckte. "Vilade" ett par sekunder på rullen innan jag försökte igen, på höger sida denna gång, och jag tror inte han var riktigt med på det. Hann precis om innan de sista chikan-kurvorna innan gräspartiet och låg numera i position för semifinal. Håll andraplatsen ända in i mål och avancerade vidare till semin. Skönt, då kunde jag inte bli sämre än top 8.

I semin dock gick det inte lika bra, stressad in i startfållan, valde fel startposition där det var mest lösgrus, och kom ut sist av oss fyra. Anton Olstam, Carl och Axel Hansson var mina motståndare, och det är inga dåliga killar det där inte. Lyckades precis överta Axel på samma ställe som jag passerade Ted heatet innan och jag var uppe på en tredjeplats. Lyckades inte avancera mer utan hamnade i B-finalen. Inför finalen bestämde jag mig för att ha en lägre startväxel då jag varit trea och fyra ut ur starten båda gångerna tidigare. Mitt val var perfekt då jag kom iväg först, men blev sen passerad av Edwin Kloo och Jack Kok. Låg på Jacks rulle och det gick inte jättefort, så man märkte att Edwin där framme var trött. Både jag och Jack kom om direkt efter stenpartiet, och vi två körde för femteplatsen, men tyvärr lyckades jag inte ta mig förbi honom och slutade tvåa i B-finalen och sexa totalt. Så det är jag nöjd med. Det var bättre än vad jag trodde, med tanke på min tre veckors långa förkylnings-uppladdning.

A-finalen tog Anton Olstam hem framför Carl Jarnhagen, Emil Hedlund och Fredrik Höglund.

Efter alltihop körde jag och Jacob Ekström två varv runt XCO-banan. Den var fin och väldigt intensiv och jobbig.

Imorgon är det vila för hela slanten, kanske tar mig upp till tävlingsområdet för att heja på någon klass, men det är inte säkert. Lördag är det dags för XCO, kl 10:30.

Bilder av Håkan Åkesson: