SWE-CUP Klippingracet 2024!

 Hej!

Här kommer en tävlingsrapport från SWE-CUP XCO i Säter (Klippingracet) som gick av stapeln i helgen som var. Jag brukar vanligtvis inte skriva tävlingsrapporter från XCO-tävlingar, då jag själv anser att det är svårt att få ett bra innehåll när vi kör ett XCO, med flera varv. Men jag ska ge mig på ett försök.

I lördags den 27/4 när tävlingen gick var det kallt som fan i Säter. Som vanligt, de senaste åren. Peppen var gränslös när det var dags att börja värma upp i 4 grader och stor chans (risk?) för regn. Det var dock uppehåll, och förblev så vilket var skönt. Uppvärmningen gick för det mesta ut på att åka och gnälla på hur jävla kallt det var, och att försöka mentalt övertyga sig om att kort-kort är det bästa alternativet att tävla i. I övrigt består min uppvärmning av: 

- Håll den så kort som möjligt. Ta inte i så mycket, kör inte så länge. Spara energin och glykogenlagren till tävlingen. Max 30 minuter. Är det varmare kör kortare.

- Kliva av cykeln och utföra två set med tre isometriska split squats. Väck synapserna och muskelfibersignalerna till liv. 

- Kör ett par PA (pulsaccelerationer), för att få blodflödet att pumpas runt fortare och mer effektivt.

- Starta.

Med mitt nummer 11 fick jag starta i andra led. 6 varv skulle avverkas på den 5,3 kilometer långa banan. Jag körde i kort-kort vilket var rätt val. Men jag var den enda. Starten gick, och jag kom iväg bra. Snett framför mig kraschar Axel Lindh när han råkar dra ur foten ur pedalen. Får svänga runt något, och tappar ett par placeringar. Ligger ändå rätt bra med runt plats 15 kanske, nerför första stigen. Det gäller att hålla sig lugn och inte maxa ur någon gång inledningsvis i loppet. Gör man det är det svårt eller omöjligt att prestera så bra som man egentligen är kapabel till. Det gäller att behålla lugnet trots hets och stress runtomkring. En bra start med sprängning av ben blir oftare en sämre prestation över hela tävlingen än om man får en dålig start och "tvingas" ta det lugnt om det blir köer och flaskhalsar och man måste arbeta sig upp i fältet. Skillnaden i tid att ta sig uppför en 15 sekunders-backe på 650w istället för 850w är kanske en, eller max en och en halv cykellängd men den fysiologiska skillnaden är ENORM. Och den cykellängden släpper man ändå när det går utför. Släpp hellre någon meter uppför men skippa dränera batteriet snabbare genom att trycka "onödig" effekt.

Effekt + puls från första varvet. Som ni ser är effektpeakarna över 750w få och de över 500w är endast korta tillfällen som följs av, i sammanhanget, hyfsad lång vila då W´ har tid att åter laddas upp. Ni ser också att pulsen första 10 minuterna är i sammanhanget låg och därefter har jag kommit in i loppet och kan börja tävla på riktigt. Ni kans se skillnaden i puls över hela tävlingen i bilden under.

Puls och effektkurva hela tävlingen.

Nåväl, jag håller mig lugn första halva varvet och arbetar mig in i tävlingen. Jag låter kroppen komma ikapp intensiteten. Jag har en bra känsla och plockar någon placering här och där, när det inte kräver extra energi. Jag lägger mig bakom David som öppnar avvaktande och lämnar lite lucka framför sig. Det känns bra. Framför oss har vi då Matthias Wengelin, Leo Lounela, Edvin Elofsson, André Eriksson, Hugo Sandin, Viktor Lindqvist, Samuel Örnborg, Anton Olars och William Högberg.

Jag går förbi David och närmar mig gruppen framför. Ut på varv 2 har jag tre sekunder upp till svansen på topp 8. Det spricker av lite och jag kör ikapp och om Olars, och sedan även Högberg och Örnborg. Jag kör tillsammans med Högberg och Örnborg varv två när farten lugnat sig lite. Kör på i mitt tempo med dem på hjul under andra varvet och kör ganska jämt med Wengan, Leo, Edvin, Hugo, André och Viktor framför. På slutet av varv två punkterar André från tätgruppen och tvingas byta hjul. Vi passerar honom uppe på toppen av startbacken där tech zone var. Han blir dock klar ganska snabbt, och två backar senare är han ikapp oss och kör förbi. Jag tänker här att den jobbiga delen av banan är avklarad, så jag kör med på Andrés hjul resten av varvet som passar mig bättre och går med så länge jag orkar. Andrés farthöjning gör att både Samuel och William släpper och jag går med honom. Samtidigt mister jag koncentrationen bråkdelen av en sekund och får ett hårt genomslag fram. Tror på det värsta, punka och spräckt fälg, men allt verkar vara intakt, lyckligtvis nog. 

Foto: MTBfoto.se

I slutet av varvet ser vi att Hugo Sandin kraschat och vi tar oss förbi honom, han bryter senare. Ut på varv fyra var jag fortsatt med på Andrés hjul och inser faran vid de tre första backarna på varvet, där min absolut sämsta del på banan är. André ställer sig upp och sprätter men jag lyckas sitta med upp. Samtidigt hör vi att Axel Lindh kommer med hög fart bakifrån. Jag känner att jag kommer kunna gå med i Andrés fart resten av varv 4, nu när de första tre backarna var avklarade. Jag går med ganska bekvämt och ungefär halvvägs in på varvet kommer Axel ikapp oss. Jag inser att farten kommer höjas nu närAndré och Axel vill fightas mot varandra. Jag lägger mig bakom och går med dem båda. 

Någon minut senare kommer vi ifatt Wengan, som har punkterat bakdäcket. Han släpper förbi oss och nu är vi helt plötsligt uppe och kör om placeringarna 4-6. Jag går med dem resten av varvet och känner att det kommer vara riktigt svårt att gå med nu i de tre första backarna på varv 5, om de börjar sprätta ännu mer mot varandra. I första backen upp till langning börjar André gasa och Axel och jag släpper en liten lucka. André håller sig ett tiotal meter framför oss backe två och tre också men drar inte iväg mer. Jag sliter mig med på Axels hjul och tackar gudarna att han kör hårt med kontrollerat upp. När vi är klara med de tre backarna närmar vi oss André igen och hämtar in honom. 

Foto: Anna Pettersson

Dittills har vi kört ganska jämt med täten, och nu ser vi att Edvin och Viktor har kört ifrån Leo och även höjt farten jäntemot oss. Vi tar in mer och mer på Leo och kommer ikapp honom strax efter andra langningen på varvet. I det tekniska utförspartiet med några stenar man ska över, en mindre stenkista och ett par svängar har André och Axel kört förbi Leo som ligger framför mig. Det blev lite struligt med varvad åkare strax efter och Leo och jag får köra ikapp några meter igen när vi ska ner över bron, svängarna och sista svängen in mot upploppet för att gå ut på sista varvet. 

André ser sin chans att köra ifrån Axel uppför i början av varvet men han går med, samtidigt som jag tar mig förbi Leo och försöker gå med. Tvingas ställa mig upp och blir stum, så meterna växer. Leo går om igen och försöker köra ikapp. Han har några meter fram och jag har några meter fram till Leo. Uppför andra backen växer luckan fram till André och Axel men Leo och jag kör jämt med några meter mellan oss. Lyckas hålla det avståndet fram när vi är klara med den kuperade första delen av banan. Jag närmar mig Leo igen och kör ikapp honom på första delen av grusvägen och lägger mig bakom för att pusta ut lite. 

Ligger kvar på hjul och blir väl kanske lite för bekväm med farten. Ett knappt halvt varv och bakom oss kommer Wengan med hög fart. Ut på varvet hade vi en dryg minut bak till honom men både Leo och jag hade saktat ned på sista varvet. När vi kommer upp på toppen och ska köra lite kringelikrok ser vi att han inte är mer än drygt 10-15 sekunder bakom. Leo gasar på ordentligt på de lättåkta partierna men har dåligt flyt tekniskt. I utförsbacken med stenar och lilla stenkistan får han framhjulssläpp och är nära på att krascha. Han får kast in framför mig och jag får bromsa för att inte köra in i honom. Han är uppe igen men glider runt. Manar på honom att han måste fokusera. På toppen av sista backen är Wengan inte mer än 5-6 sekunder bakom och om någon av oss skulle göra ett misstag skulle Wengan vara ikapp. Men Leo och jag kör ner rätt bra och kan hålla trycket över bron, genom svängarna och sista 180° kurvan in på upploppet. Väl där hinner jag inte om Leo och är en sekund bakom på en sjätteplats, vilket får ses som godkänt. 

Den låga temperaturen ute var perfekt att tävla i ur ett kärntemperaturs perspektiv. 

Kärntemperaturen fort upp på 38,5° och sedan ned mot 38,3°. Ingen HSI vilket är optimalt vid prestation.

Nu i helgen som kommer är det dags för Billingeracet, första långloppscupen för året. Blir kul och svårt att försvara/förbättra min tredjeplats från förra året. 

Strava: