Träning, Alingsås UCI & bilder från Engelbrektsturen

Hallå!

Sedan i söndags har jag känt mig ganska sliten, tror både värmen och tävlingen tog ut sin rätt. I måndags blev det bara ett lugnt rullpass för att försöka rulla ur benen lite efter loppet. Sedan igår tisdags körde jag intervaller på stig, rättare sagt 3 stycken 20 minutare maxfart på tekniska stigar. Dessa intervaller skedde här hemma i Ransta på MTB röda spåret, riktigt tekniskt och jobbigt spår. Varje intervall var ca 1,5 varv och tanken var att förbättra att ha fart och ligga över "the zone" när jag kör på stig då jag känt att det är det vi kommit fram till att jag tappar tid på tävlingar. Men dessa intervaller kändes bra, trots rätt sega ben. Mellan intervallerna hade jag10 minuter aktiv vila, så jag tog ett varv runt elljusspåret under vilan. Planen var att köra 2,5h aktivt och när intervallerna var klara hade jag 50 minuter kvar att köra, så jag drog hem, fyllde vattenflaskan, testade en gammal stig som jag inte kört på flera år och sedan körde jag ut mot Kumla Kyrkby, ut till Kilaslinken för att vända tillbaka till Tärna folkhögskola och sedan hem via Holmbo. Ca 40 kilometer och 2:30h.

Då jag oftast inte skriver här varje dag om har och vad/var jag tränar, kan ni som är intresserade följa mig på STRAVA där ni kan se tid, distans, kilokalorier, vart jag kört, höjdkurva mm. Väldigt intressant iallafall!

Idag var siktet inställt på Björnöbacken i Västerås, en av de enda ställena man kan träna backintervaller i närheten. Dock endast enminutare... Men det passade perfekt då det var det som stod på schemat för idag. Backen har ett snitt på 7-8 % och har imponerade 19 höjdmeter. Körde tio stycken, fem ute i backen och fem i liftspåret. Kräkjobbigt, verkligen. Intervalltiderna varierade mellan 1:14 och 1:30 sek i "backen" och 54 sek till 1:00 i liftspåret.

Jag startade passet vid Cykloteket på Hälla och avslutade vid Tunbytorp. Imorgon ska det bli skönt och välbehövligt att vila!

Nu till helgen är det dags för SWE-Cup igen, denna helg i Alingsås och Alingsås MTB Challenge. på lördag är det UCI-race i XCO och på söndag är det ett Marathonrace. är taggad inför detta och känner mig nästan i bra form igen!

Har även hittat många bilder från Engelbrektsturen, Mårten Dalfors bilder på Facebook här, Happyride.se´s bilder här, Eva Önnemars bilder här:

Bild: Eva Önnemar 

Bild: Eva Önnemar

Bild: Eva Önnemar

Bild:Happyride.se

Bild: Happyridese

Bild: Happyride.se

Bild: Happyride.se

Bild: Happyride.se

Bild: Happyride.se

Bild: Matti Narkiniemi

Bild: Matti Narkiniemi

Vinst på Engelbrektsturen!

Hallå!

Idag var det dags för tävling igen, i form av Engelbrektsturen i Norberg som är en deltävling i Långloppscupen. Åkte mot Norberg vid 8 i morse så vi kom dit till 9, ca 2h innan starten. Hämtade nummerlapp, samt cyklade omkring för att hålla benen igång. Med halvtimmen kvar till start åkte jag ner mot starten och la in cykeln i fålla 1. Garmin visade 30,9 grader varmt och jag passade på att svalka ner mig lite med hjälp av vatten i en fontän. i Juniorklassen var vi endast 4 startande, men det var tre till starka  killar. Jag och Linus stod i första startfålla och när starten gick ut ur stan på gamla banvallen mot Klackberg var det riktigt dammigt, speciellt utan glasögon. Farten var hög, ca 40- 44 km/h och jag sjönk bak ganska långt innan Klackberg. Hade Linus ca 15 placeringar framför mig, så honom hade jag koll på.

Väl i Klackberg efter 5km var det dags för stigningarna att börja, det var inte jättelånga stigningar, men riktigt jobbiga. Tog några placeringar i backen och tog mig närmare Linus. Efter en liten utförslöpa var det dags för andra backen, där backpriset delades ut. Då var farten hög och det var endast Andreas Ringvall från Sala som låg mellan mig och Linus nu. Väl uppe kom vi ifatt och om. Sen körde vi fel, Andreas och jag. Märkte det direkt och tvärbromsade, men Linus och en till kom om. jag kastade mig in på stigen innan resten av klungan kom och jag kom ifatt efter någon kilometer. Därefter var tempot högt men kontrollerat, höll mig långt fram i klungan hela tiden då jag alltför många gånger ledat långt bak och dragspelseffekten tröttat ut en, samt otekniska cyklister som är skitstarka på grusvägarna men så fort det blir stig går det i snigelfart. Så för att inte påverkas av det  så drog jag mycket mer än vad jag normalt gör i långlopp. Dock hade jag bra känsla, men efter ett tag låg jag och drog och det var en IKHP cyklist på mitt hjul som vägrade gå upp att dra vår klunga trots att jag sänkt farten rejält, bytt sida ett dussin gånger och vinkat fram honom lika många gånger. Det var många i klungan som blev lacka på honom då man går upp och drar när det är ens tur, trots att man är jättetrött. Alternativt ligga längre bak i klungan och vila upp sig lite.

Men men, tillbaka till Klackberg efter 35km och lagning av Björn och mamma och lag låg bra till och kände mig fortsatt riktigt stark. Hade Linus klistrad på hjul i princip hela loppet ;) Efter Klackberg fick jag lite draghjälp av Viktor Junell, Linus och Tommy som vågat sig framåt i klungan. Då och då drogs klungan på ca 15-20+ man ut och vi låg kanske 5-6 i tät, men sen kom de ifatt mm. Efter 45 kilometer hade vi kört en av dagens längsta men relativt platta stigning, den jobbigaste enligt mitt tycke. Var bara sekunder från att släppa uppför då det kom ett par bakifrån klungan som hade energi kvar som gasade på rejält. Men jag bet mig fast och strax innan Håberget som är loppets sista och enligt många jobbigaste backe fick jag lagning av Jacob och pappa. Början av backen var det några som ville upp och trycka på för att splittra klungan, var nära att släppa förbi för många där, för mjölksyran var upp till öronen och pulsen minst lika hög. Men då jag körde banan i tisdags visste jag att jag behövde ha en bra position nerför backen och in på dagens roligaste stig, trollstigen. Så när det var ett par 100 meter till toppen gick jag ut och maxade resten av vägen upp. Med Linus på hjul. Fick lite lucka på nervägen och in på trollstigen gasade jag på ordentligt så det endast var Linus som kunde hänga med. Fick en ganska rejäl lucka till övriga i klungan så jag fortsatte gasa på grusvägen och kom ifatt en kille som la sig på hjul, och sen även ifatt Adam Gustafsson som låg ensam. La mig bakom och vilade lite och en stund senare kom klungan återigen in på våra hjul. Nu visste jag att det var mycket singletracks resten av loppet, så jag låg gladeligen på Adams hjul då han kör grymt bra tekniskt. Fick faktiskt slita ont för att hänga med på stigarna. Snart i Nordansjö och sista lagningen efter 53 km, med lite mer än milen kvar till mål. Här visste jagatt det var en lång brötig stig så låg fortfarande på Adams hjul och med Tommy bakom. Vi tre peppade varann på stigarna och klungan sträcktes ut ytterligare.

När den sista stigen var körd var inte Linus bakom mig, visste inte riktigt vart han var om han låg längre bak i klungan eller om han tappat. Var orolig och det blev inte bättre när Tommy påpekade med 5 km kvar att min bakaxel gängat ut sig lite och bakhjulet satt löst. Vågade inte stanna och dra åt det med tanke på vart Linus var, så jag körde lite mindre aggressivt resten. Genom Nordansjö igen och ut på banvallen som skulle ta oss tillbaka till centrala Norberg. Ca 3km. Adam först, Tommy på hjul sen jag. Men nu började ju fler och fler som bara legat bakom och vilat hela loppet känna lukten av målet och tog sig framåt. Jag gjorde ett sista försök att gasa på och gick upp och drog men hundra meter senare krampade det i höger baksida lår. Faaaaan också, bara 1500 meter kvar ju. Sekunden senare krampade det även i vänster baksida lår. Men helvete, inte skulle jag väl missa säsongens första vinst pga kramp en kilometer kvar till mål. Bet ihop, trampade lätt, tömde sportdrycken i flaskan o la mig sist i klungan. Att vinna klungspurten skulle i princip vara omöjligt märkte jag när jag kom ut på asfalten för att runda kyrkan och sedan 100 meter kvar till mål. Det räcker väl med att vinna min klass. Tog det lugnt, trampade lätt det sista runt kyrkan för att sedan, på bakhjulet med en hand i luften, komma sist i klungan. MEN, först i juniorklassen, strax över minuten före Linus som tröttnat rejält sista kilometerna. Grymt nöjd med känslan under loppet, mindre nöjd med den ohjälpsamma klungan som bara gled med hela vägen för att sedan snirkla sig fram med kilometern kvar.

Men nu vet jag att träningen och kroppen går åt rätt håll iallafall, det är positivt! 

Årets längsta pass, test av Engelbrektsturen mm.

Hallå där!

Dagen började "tidigt", 07:30 med frukost sedan avfärd mot Norberg för att testa banan inför Engelbrektsturen på söndag. En bra chans att bekanta sig med banan då jag aldrig kört hela förut. Kom dit strax innan 10, och klockan 10 rullade jag och uppskattningsvis 50 stycken till från torget i Norberg ut mot Klackberg.

Enligt banprofilen skulle de flesta höjdmeterna på denna relativt platta bana ske i början av loppet, och så sant som det var sagt. Första 35 kilometerna innan man kom tillbaka till Klackberg igen var relativt kuperade och relativt mycket stig, det gäller att hålla sig långt framme här. När första "loopen" är tillbaka vid Klackberg efter 35 kilometer var det platt och lugnt (förmodligen inte lugnt på söndag) några kilometer innan man tog sig ann banans sista två stora stigningar. Sista två milen var platta och ganska lättåkt med inslag av några tekniska stigar och sedan banvallen tillbaka mot mål på torget i centrala Norberg igen. Det är inte den tuffaste banan i långloppscupen med knappa 65 kilometer och drygt 600 höjdmeter enligt min garmin.

Vi var tillbaka i Norberg igen efter 2:59 aktiv tid, och då körde vi jättelugnt första 3,5 milen som vi avverkade på ca 1:40h. Jag och Tommy svängde förbi korvkiosken för att få i oss lite mat innan det var dags för oss att trampa hemåt. Vi tog sällskap bort till Salbohed där han körde mot Sala och jag svängde mot Ransta med nästan 4h och 100km på klockan. Men jag var inte riktigt nöjd med det, så i Sätra Brunn svängde jag av mot Svarttorp och tog grusvägar bort mot Vagersta och till sist Hallsta. I Hallsta tog jag ännu en detour förbi favoritbadet och tog ett dopp. Sedan hemåt och ett varv runt Holmbo för att få ihop över 140 km och 5:30 aktiv tid.

Detta var årets hittills längsta pass, både distansmässigt och tidsmässigt, och det kändes bra för att jag fortfarande hade lite krafter kvar när jag svängde in på garageuppfarten här hemma.

Träningsperiod och en analys av träningar

Hallå där.

Nu är XCE o XCO SM bakom mig, och som sagt gick och kändes det bättre än förväntat. Nu väntar en träningsperiod med mycket fokus på långloppen som närmar sig, ett varje helg ända fram till Vasan den 13 augusti. Närmast är Engelbrektsturen i Norberg på söndag, den ser jag fram emot dels eftersom den (nästan) är på hemmaplan och dels för att jag aldrig kört den förut. Det ska nog bli kul ska ni se. Helgen efter är det SWE-CUP i XCO nere i Alingsås på lördagen, samt ett marathon på söndagen som jag planerar att köra, när man ändå rest så långt för att tävla. Sedan styr bilen upp mot älskade Dalarna igen i form av Finnmarksturen i Ludvika och Cykelvasan.

Därför ligger nu min största fokus och träningsprogrammet riktat på långloppen, men jag och pappa har även analyserat från XCO-loppet i lördags vad som behövs träna mer på för att kunna köra snabbare även på XCO-lopp. Vi kom fram till att konditionen har jag, styrkan har jag, tekniken har jag. Men inte farten i de tekniska partierna. Därför ska jag också fokusera på att köra snabbare över rötter och sten så jag kan komma upp och slåss högre upp i resultatlistorna redan i höst.

Planen denna vecka och veckorna framåt ligger dock med fokus på långloppen som sagt och mycket intervaller på grusvägar och även långa distansrundor. När man har tråkigt om dagarna och bor mitt ute i ingenstans som jag gör är träningarna det enda roliga som sker på en dag. Det är den största anledningen till varför min motivation ökar och ökar varje dag, trots att jag till 80 % av träningspassen tränar ensam.

En bild från målgången i Mörksuggejakten förra helgen. Sliten, arg och full av krampkänningar

Mountainbike SM XCO

Hallå där!

Igår körde jag mitt andra och sista svenska mästerskap som junior, och jag hade betydligt högre mål för dagen för ett par månader sedan än den senaste veckan. Målet om top 5 började jag bygga upp redan i början på maj, när jag var nere och testade banan. Banan var tekniskt, lång och många korta stigningar, vilket passar mig bättre än minut-långa stigningar. När jag sedan kom 4:a på XCO:t på Borlänge Tour kände jag att mitt mål var realistiskt och att formen kunde toppas ännu mer. Men som ni vet har mina senaste veckor försvunnit i sjukdom och bortkastade timmar som skulle varit i sadeln. Jag började acceptera ju närmare SM kom och ju senare inpå SM jag började träna att min top 5 dröm snabbt behövdes ändras till att köra så fort som möjligt efter förutsättningarna och inget resultatmål. Min mentala del har inte heller varit som den ska den senaste veckan.

Dock fick jag en liten motivationsboost av sprinten där jag kom 6:a, jag fick reda på att farten fanns där. Men skulle jag orka 4 varv a la ca 20 min?

På tävlingsmorgonen cyklade jag upp de 10 minutrarna och 60 höjdmeterna upp till tävlingsområdet, och jag kände att benen var lite sega, men jag visste att det skulle släppa under uppvärmningen. Jag värmde upp hårdare och längre än vad jag normalt sett gör, för att känna efter i kroppen och andningen. Sedan in i startfållan, i startled 1, som nummer 6. Pang. Starten gick och jag kom i väg okej, men inte perfekt. När den 900 meter långa startloopen var körd låg jag på en stabil 9 plats bakom Axel Hansson som jag brukar köra jämnt med. Låg tryggt bakom hans rygg några minuter tills vi kom ut på arenan och såg att de sju cyklister framför honom hade fått en liten lucka. Jag gick om Axel i backen efter arenan för att försöka jaga ikapp de framför. Retligt nog kom jag aldrig ifatt, jag var ca 10-20 sekunder bakom ett bra tag utan att komma närmare. Dessutom hade jag fått en lucka bakåt på ca 10 sekunder till Freddan. Försökte att inte bry mig om vad som hände bakom mig, utan försökte fokusera framåt. Efter första varvet låg jag i ingemansland mellan tre framför mig och två som jagar bakom. Andra varvet fick jag en svacka, och det var då jag tappade rejält på de tre framför samtidigt som Axel Höglund och Anton Johannesson närmade sig bakifrån. Jag försökte attackera ut på en grusväg längst bort på banan och trodde innan jag svängde in på singletracken att de försvunnit några meter till, så jag kollade bak och såg Anton bara ca 5 meter bakom mig, och Axel fem meter bakom honom. På något sätt motiverade det mig,och istället för att ta hjälp av dem att närma mig framåt fick jag ett ordentligt tryck i pedalerna i de lättåkta partierna, vilket gjorde att Anton inte orkade hänga på och Axel tappade ännu mer. Benen började helt plötsligt gå av sig själva och det var en helt sjukt skön känsla. Ut på varvning till varv tre skrek de att jag tog in sekund för sekund på den numera duon framför mig, bestående av Linus Persson och Ted Pettersson. Jag hade sett dem tidigare varv på ett ställe och uppskattat att jag låg cirka 40 sekunder bakom. Men tack vare det motiverade det mig och jag ökade ännu mer. På samma ställe detta varv märkte jag att jag tagit in säkert 15 sekunder på ett varv. Efter tre och ett halvt varv tryckte jag i mig en gel för att få mer energi. Numera såg jag att Anton bakom mig hade ungefär lika stor lucka fram till mig som jag hade till Ted och Linus. Det lugnade mig lite. Ut på sista varvet och jag hade bra tryck och bra känsla och första halvan av varvet fortsatte jag knapra in tid på de framför. Men sista 800 meterna innan mål visste jag att jag inte kunde komma ifatt om det inte var ett varv till, vilket det tyvärr inte var. Körde resterande hundra meter fram till mål och gick imål skitnöjd över att korsa mållinjen som åttonde man efter att ha legat själv hela vägen.

Här är några bilder tagna av pappa:

Här är ett antal bilder tagna av Ludvigs lillebror Lukas:

MTB SM 2016 Sprint

Hej!

Idag har det varit en lååång dag, som oftast när det står sprint på schemat. Vaknade upp i morse helt tom i huvudet, illamående och känslolös. Tvingade i mig fyra skedar havregrynsgröt med nutella, mer fick jag inte i mig. Strax efter åtta började jag rulla mot tävlingsområdet, lyckades köra fel men kom ändå fram. Min start skulle gå 10:07:30. Väl där fick jag reda på att starten var flyttad en timme. Anledningen var att det danska tidtagar-bolaget som gått in och sponsrat årets SM ringt på förmiddagen i går att de inte skulle komma. Det var många som åkte runt i Sverige för att leta reda på nytt material, och det löste sig som tur var, men med förskjutningar i schemat.

Kvalet tycker jag gick okej, fick ingen monsterbra start men kunde hålla högt tempo hela vägen in i mål, körde mig skitstum. Sedan kom den långa väntan. Väntan på resultatet och start på finalerna, men de kom aldrig. Runt 5 timmar efter kvalet var kört kom H-junior listan upp. Kvalade vidare som 8:a, 3 sekunder upp till förstaplatsen. Kändes bra. Men sedan var vi tvungna att vänta ytterligare 2,5h till våra heat skulle börja. Då jag kvalade åtta körde jag mot kvalvinnaren (Carl Jarnhagen), nian /Ted Pettersson) och han som kvalade 16.Ett tufft heat då jag visste att både Carl och Ted kan vara riktigt vassa. Var fortfarande inte nervös eller något, otålig om något, då jag gått runt hela dagen och småätit saker istället för att äta något vettigt då vi inte visste några tider för finalerna.

Starten gick i kvartsfinalen och mycket riktigt kom både Carl och Ted iväg snabbare än mig. Lade mig på en bekväm tredjeplats bakom Ted och försökte först gå om i första backen, men hann inte om. Vi tog olika spår i stenkistan och jag fick lite mer fart ut ur den, men han var beredd och täckte. "Vilade" ett par sekunder på rullen innan jag försökte igen, på höger sida denna gång, och jag tror inte han var riktigt med på det. Hann precis om innan de sista chikan-kurvorna innan gräspartiet och låg numera i position för semifinal. Håll andraplatsen ända in i mål och avancerade vidare till semin. Skönt, då kunde jag inte bli sämre än top 8.

I semin dock gick det inte lika bra, stressad in i startfållan, valde fel startposition där det var mest lösgrus, och kom ut sist av oss fyra. Anton Olstam, Carl och Axel Hansson var mina motståndare, och det är inga dåliga killar det där inte. Lyckades precis överta Axel på samma ställe som jag passerade Ted heatet innan och jag var uppe på en tredjeplats. Lyckades inte avancera mer utan hamnade i B-finalen. Inför finalen bestämde jag mig för att ha en lägre startväxel då jag varit trea och fyra ut ur starten båda gångerna tidigare. Mitt val var perfekt då jag kom iväg först, men blev sen passerad av Edwin Kloo och Jack Kok. Låg på Jacks rulle och det gick inte jättefort, så man märkte att Edwin där framme var trött. Både jag och Jack kom om direkt efter stenpartiet, och vi två körde för femteplatsen, men tyvärr lyckades jag inte ta mig förbi honom och slutade tvåa i B-finalen och sexa totalt. Så det är jag nöjd med. Det var bättre än vad jag trodde, med tanke på min tre veckors långa förkylnings-uppladdning.

A-finalen tog Anton Olstam hem framför Carl Jarnhagen, Emil Hedlund och Fredrik Höglund.

Efter alltihop körde jag och Jacob Ekström två varv runt XCO-banan. Den var fin och väldigt intensiv och jobbig.

Imorgon är det vila för hela slanten, kanske tar mig upp till tävlingsområdet för att heja på någon klass, men det är inte säkert. Lördag är det dags för XCO, kl 10:30.

Bilder av Håkan Åkesson:

Min Mörksuggejakt.

Hej där.

I söndags var det dags för mörksuggejakten i Rättvik. Då jag varit sjuk tre veckor den senaste månaden och fått ihop ca 4 kvalitetspass under den tiden hade jag som mål att endast köra den som en genomkörare inför SM som börjar på torsdag.

Uppladdningen inför loppet var långt ifrån optimalt med 21 timmar jobb i kassan på Team Sportia-tältet under Vansbrosimningen under fredagen och lördagen, samt väldigt dålig sömn natten till söndagen. Mådde illa och kände mig yr hela vägen till Rättvik men det kändes lite bättre så fort jag steg ut ur bilen och började värma upp. Då Mörksuggan startar med en lång startbacke i form av Vidablick, ca 175 hm på dess 2,5 kilometer ville jag vara hyfsat uppvärmd. Masterstarten gick genom centrala Rättvik och det blev fri fart när vi nådde backen efter ett par kilometer. Jag kände direkt att jag inte skulle försöka hänga med täten, så jag lade mig i mitt tempo på tröskeln ungefär. Blev snart passerad av Ted Pettersson och sedan Martin Tjern, båda i juniorklassen. Hade dock ögonen på Martin hela vägen upp, men strax efter backen låg min klunga i ett rätt långsamt tempo vilket gjorde att vi inte tog in på de framför, dessvärre tappade. Andreas Ringvall från Sala gjorde något försök att komma ifatt, med ett par till + mig på hjul. När vi sedan kom in på det första tekniska partiet för dagen körde killen från Mora CK framför mig relativt långsamt, så vi tappade Andreas rulle. Men efter ca 10-12 km kommer Rättviksåkaren Viktor Junell ifatt och går upp och drar i nästan 1,5 mil i en monsterfart. Jag låg glatt kvar på rullen hela vägen utan att slösa alltför mycket energi. Vi kom ifatt klunga efter klunga och efter ungefär 25 kilometer kom vi till en klassisk langningssträcka där pappa stod med en ny flaska sportdryck och mamma hade en gel ett par hundra meter senare. Skönt med ny energi. Ett antal kilometer senare kom vi ifatt rätt många cyklister, inklusive Martin Tjern som låg på en andraplats i junisklassen. Tyvärr var det här Viktor Junell kom om ett antal fler cyklister än vad jag gjorde och körde ifrån. Låg kvar på Martins rulle några kilometer och gjorde även en del jobb framme. Kändes faktiskt riktigt bra i kroppen efter alla sjukdomsveckor och min plan och att bara göra en genomkörare inför SM sket sig ganska snabbt.

När "30km kvar till mål"- skylten kom kände jag mig grymt fräsch och tyckte att läget var under kontroll. Vid det tillfället låg vi ca 6 min efter täten, vilket var riktigt bra. Ett ett par kilometer senare sket det sig, kroppen sa ifrån och krampkänningarna började komma. Växlade ner ett par växlar för att öka kadensen för att trampa ur krampkänningarna någorlunda men de kom tillbaka så fort jag ställde mig upp eller hade tryck på pedalerna. Klunga efter klunga körde om och jag såg hjälplöst på när de passerade. Väntade och väntade på att nästa junior skulle komma förbi och förnedra mig, men det dröjde nästan 17-18 kilometer till innan Ludde körde om, och då hade jag tappat över sex minuter på Martin Tjern de knappa två milen. Strax innan Ludde körde om var en skarp vänstersväng och sedan rätt brant uppför på asfalt som sedan övergår till stig. Trampade sjukt lätt för att inte krampen skulle komma, men väl inne på stigen högg det till på insida höger lår och krampen var ett faktum. Stannade och hoppade av cykeln för att sträcka ut låret och fick erbjudande av en medlidande tjej ur publiken att få lite massage, som jag vänligt tackade nej till för att det började släppa och jag gick resten av vägen uppför backen. När det var en mil kvar var "King/Queen of the hill" en backe där vem som helst kunde mäta sina tider med eliten. Där fick jag kramp på utsidan av vänster lår, men det släppte rätt fort efter lite stretching på cykelni nedförsbacken efteråt. Uppgiven och i dystra tankar blev jag passerad av nästa junior, Tobias från Funäsdalen. Med 7-8 kilometer kvar låg jag ensam på en grusväg utan någon framför och utan någon bakom. Kände mig väldigt ensam och tvärsist, trots att det var över 1000 motionärer som kämpade bakom mig. När banan då övergårfrån grusväg till stig under kraftledningsgatan var jag så inne i dåliga tankar att jag fortsatte på grusvägen ett par hundra meter innan jag såg en liten skylt där det stod "Fel väg". Tänkte "skjut mig" och vände om. Kom tillbaka till banan och en stor klunga innehållandes nästa junior Edwin Kloo kom och jag lät den passera. Ville bara i mål och sedan hosta ur allt dam ur lungorna och stretcha ur benen. De sista 4 kilometerna kändes som dubbelt så långa och väl i mål var jag över 11 minuter bakom Martin Tjern som jag låg med till det var 3 mil kvar. Självklart var jag sjukt besviken när jag korsade mållinjen, men med tanke på de få träningstimmar i juni/början på juli får jag väl vara nöjd att kroppen orkade med första 40 kilometerna iallafall. Får ta med mig det iallafall. Fick tiden 2:52 vilket är 14 minuter långsammare än förra året. Pinsamt. Lägger det bakom mig och fokuserar på framtiden där allt
förhoppningsvis ska lösa sig...

Tre bilder tagna av Luddes lillebror Lukas Kitzberger

Tillbringade efteråt ett par dagar hos familjen Jansson i Falun för lite träning och skönt häng, mötte även upp Joel Burman och tog en fika och middag, riktigt trevligt! Och i morse drog vi (jag, Henke, Ida och Robin) även igång med 6x30 sekunder med stillastående start vilket resulterade i yrsel och att jag spydde upp det vatten jag druckit under passet, då jag körde utan frukost, vilket i efterhand var en bra idé.

Imorgon styr vi ner bilen och cykeln mot Värnamo för årets SM i XCE och XCO. Hade i våras som mål att komma top 5 på XCO vilket kändes realistiskt efter Borlänge Tour, men nu efter sjukdomen tar jag det som det kommer och ska försöka mitt bästa att ta en bra placering.