lördag 30 juli 2016

Alingsås UCI MTB Challenge, XCO!

Hallå!

Kom ner hit till Alingsås igår kväll efter att ha spenderat ett par dagar i farmor och farfars stuga utanför Hällefors. Hann därför inte prova banan igår kväll, utan det fick bli en tidig morgon i morse. Drog iväg den ca kilometern vi har till tävlingsområdet från hotellet. Första intrycket av banan var att den var tungkörd, då den till stor del var täckt av boklöv, och så regnade det dessutom... Så tungt blev det. Sen tyckte jag även banan var ganska förvirrande och annorlunda, då det var band lite överallt och mycket kurvor och annat som gjorde att man virrade bort sig lite. Men det var en fin och intensiv bana de har fått till här, galet jobbit utan en meter vila och även några riktigt tekniska passager.

Vi startade klockan 10:45 och skulle köra fyra varv på den bana som mätte 4,6 kilometer. Fick en hyfsad bra start och låg med bra men i första svängen trängs jag på innern och många drar förbi på yttern. In på första stigen hamnar jag bakom Samuel Lord som tyvärr punkterar, så de framför honom fick en lucka som tog allt för mycket energi att täppa till. Men jag gjorde det och låg sist i tätklungan hamnade bakom Olstam som tyvärr inte hade bästa dagen och jag var återigen tvungen att ta mig ikapp de framför. Låg nu ensam med Linus ett tjugotal meter framför och Anton och ett par norrmän ett tjugotal meter bakom. Tog inte in på täten utan istället lämnade de en norrman själv framför mig som jag jagade. Märkte att en Rye-kille (norrman) låg ensam några sekunder bakom så jag lät han komma ifatt och tillsammans körde vi ifatt den ensamme norrmannen framför oss. Vi låg tre ett tag innan Rye fick för sig att attackera från andra man, och jag som låg sist hann inte med att komma om så han fick en liten lucka som jag körde in, men det tog alldeles för mycket energi så jag tappade efter ett tag. Låg nu ensam med 10 sekunder upp och 10 sekunder bak. Märkte att norrmannen bakom körde fortare på andra delen av varvet än vad jag gjorde, och jag körde fortare första delen. Han kom ifatt i slutet på banans längsta stigning och låg på rulle fram till banans svåraste och brantaste passage, faktiskt lite obehagligt att köra då det var svårt att ha full kontroll över cykeln. Låg bakom honom in på sista varvet och märkte att han tog det lite lugnare för han visste också att jag var snabbare här. Men jag låg kvar bakom och vilade upp mig då jag anade en attack på andra halvan, och det var även lugnt bakåt. Det gick faktiskt galet långsamt där ett tag, nästan så man ville börja vissla en melodi för att visa att man hade krafter kvar. Men sen när vi passerat lagningen för sista gången började han öka på hans del av banan. Men jag satt kvar ganska lätt på hjul. I botten på längsta backen drar han igång en attack på höger sida av banan men jag svarar direkt på vänstra sidan och markerade att jag kunde gå om om jag ville, men jag la mig på hjul igen. Nu var han galet trött och jag kände att det här har jag nog. Han gjorde en sista chansning utför en svår passage av banan där det var som en trappa med två-tre trappsteg i taget och han fick en lucka då jag inte chansade lika dåraktigt som honom. Dock orkade han inte trycka många watt på grusvägen som följde så kom lätt ikapp där igen. Uppför sista stigningen och den korta slinga uppe på berget märkte jag att vi inte var många sekunder efter Rye eller Ted Pettersson som såg galet trött ut. Men vi skulle inte hinna ifatt då det inte var mer än 7-800 meter kvar. Utför den svåraste passagen låg jag i rygg på norrmannen och väl nere kunde jag pusta ut, det var inte kul alls att köra ner där, speciellt inte på tävling med så hög puls mm. Sista stenpartiet innan ett par chikansvängar och sedan upploppet. Vi tog olika linjer men kom ut samtidigt, låg kvar på hans rulle och litade på spurten. Sista svängen dock tog jag riktigt dåligt och trodde det var kört, men jag hamrade i ett par växlar och kunde komma förbi en riktigt trött norrman med 50 meter kvar till mål. Tog mig överraskande imål på en 5 plats vilket innebär några få UCI-poäng samt prispengar! Skönt.

(Fyran kom inte till prisutdelningen)

Imorgon är det dags för långlopp här i Alingsås, ett riktigt jobbigt sådant enligt Emil Lindgren. Får hoppas på starka ben och trötta konkurrenter. Hörs efter det!


onsdag 27 juli 2016

Träning, Alingsås UCI & bilder från Engelbrektsturen

Hallå!

Sedan i söndags har jag känt mig ganska sliten, tror både värmen och tävlingen tog ut sin rätt. I måndags blev det bara ett lugnt rullpass för att försöka rulla ur benen lite efter loppet. Sedan igår tisdags körde jag intervaller på stig, rättare sagt 3 stycken 20 minutare maxfart på tekniska stigar. Dessa intervaller skedde här hemma i Ransta på MTB röda spåret, riktigt tekniskt och jobbigt spår. Varje intervall var ca 1,5 varv och tanken var att förbättra att ha fart och ligga över "the zone" när jag kör på stig då jag känt att det är det vi kommit fram till att jag tappar tid på tävlingar. Men dessa intervaller kändes bra, trots rätt sega ben. Mellan intervallerna hade jag10 minuter aktiv vila, så jag tog ett varv runt elljusspåret under vilan. Planen var att köra 2,5h aktivt och när intervallerna var klara hade jag 50 minuter kvar att köra, så jag drog hem, fyllde vattenflaskan, testade en gammal stig som jag inte kört på flera år och sedan körde jag ut mot Kumla Kyrkby, ut till Kilaslinken för att vända tillbaka till Tärna folkhögskola och sedan hem via Holmbo. Ca 40 kilometer och 2:30h.

Då jag oftast inte skriver här varje dag om har och vad/var jag tränar, kan ni som är intresserade följa mig på STRAVA där ni kan se tid, distans, kilokalorier, vart jag kört, höjdkurva mm. Väldigt intressant iallafall!

Idag var siktet inställt på Björnöbacken i Västerås, en av de enda ställena man kan träna backintervaller i närheten. Dock endast enminutare... Men det passade perfekt då det var det som stod på schemat för idag. Backen har ett snitt på 7-8 % och har imponerade 19 höjdmeter. Körde tio stycken, fem ute i backen och fem i liftspåret. Kräkjobbigt, verkligen. Intervalltiderna varierade mellan 1:14 och 1:30 sek i "backen" och 54 sek till 1:00 i liftspåret.

Jag startade passet vid Cykloteket på Hälla och avslutade vid Tunbytorp. Imorgon ska det bli skönt och välbehövligt att vila!

Nu till helgen är det dags för SWE-Cup igen, denna helg i Alingsås och Alingsås MTB Challenge. på lördag är det UCI-race i XCO och på söndag är det ett Marathonrace. är taggad inför detta och känner mig nästan i bra form igen!

Har även hittat många bilder från Engelbrektsturen, Mårten Dalfors bilder på Facebook här, Happyride.se´s bilder här, Eva Önnemars bilder här:

Bild: Eva Önnemar 
Bild: Eva Önnemar

Bild: Eva Önnemar

Bild:Happyride.se

Bild: Happyridese

Bild: Happyride.se

Bild: Happyride.se

Bild: Happyride.se

Bild: Happyride.se

Bild: Matti Narkiniemi

Bild: Matti Narkiniemi

söndag 24 juli 2016

Vinst på Engelbrektsturen!

Hallå!

Idag var det dags för tävling igen, i form av Engelbrektsturen i Norberg som är en deltävling i Långloppscupen. Åkte mot Norberg vid 8 i morse så vi kom dit till 9, ca 2h innan starten. Hämtade nummerlapp, samt cyklade omkring för att hålla benen igång. Med halvtimmen kvar till start åkte jag ner mot starten och la in cykeln i fålla 1. Garmin visade 30,9 grader varmt och jag passade på att svalka ner mig lite med hjälp av vatten i en fontän. i Juniorklassen var vi endast 4 startande, men det var tre till starka  killar. Jag och Linus stod i första startfålla och när starten gick ut ur stan på gamla banvallen mot Klackberg var det riktigt dammigt, speciellt utan glasögon. Farten var hög, ca 40- 44 km/h och jag sjönk bak ganska långt innan Klackberg. Hade Linus ca 15 placeringar framför mig, så honom hade jag koll på.


Väl i Klackberg efter 5km var det dags för stigningarna att börja, det var inte jättelånga stigningar, men riktigt jobbiga. Tog några placeringar i backen och tog mig närmare Linus. Efter en liten utförslöpa var det dags för andra backen, där backpriset delades ut. Då var farten hög och det var endast Andreas Ringvall från Sala som låg mellan mig och Linus nu. Väl uppe kom vi ifatt och om. Sen körde vi fel, Andreas och jag. Märkte det direkt och tvärbromsade, men Linus och en till kom om. jag kastade mig in på stigen innan resten av klungan kom och jag kom ifatt efter någon kilometer. Därefter var tempot högt men kontrollerat, höll mig långt fram i klungan hela tiden då jag alltför många gånger ledat långt bak och dragspelseffekten tröttat ut en, samt otekniska cyklister som är skitstarka på grusvägarna men så fort det blir stig går det i snigelfart. Så för att inte påverkas av det  så drog jag mycket mer än vad jag normalt gör i långlopp. Dock hade jag bra känsla, men efter ett tag låg jag och drog och det var en IKHP cyklist på mitt hjul som vägrade gå upp att dra vår klunga trots att jag sänkt farten rejält, bytt sida ett dussin gånger och vinkat fram honom lika många gånger. Det var många i klungan som blev lacka på honom då man går upp och drar när det är ens tur, trots att man är jättetrött. Alternativt ligga längre bak i klungan och vila upp sig lite.

Men men, tillbaka till Klackberg efter 35km och lagning av Björn och mamma och lag låg bra till och kände mig fortsatt riktigt stark. Hade Linus klistrad på hjul i princip hela loppet ;) Efter Klackberg fick jag lite draghjälp av Viktor Junell, Linus och Tommy som vågat sig framåt i klungan. Då och då drogs klungan på ca 15-20+ man ut och vi låg kanske 5-6 i tät, men sen kom de ifatt mm. Efter 45 kilometer hade vi kört en av dagens längsta men relativt platta stigning, den jobbigaste enligt mitt tycke. Var bara sekunder från att släppa uppför då det kom ett par bakifrån klungan som hade energi kvar som gasade på rejält. Men jag bet mig fast och strax innan Håberget som är loppets sista och enligt många jobbigaste backe fick jag lagning av Jacob och pappa. Början av backen var det några som ville upp och trycka på för att splittra klungan, var nära att släppa förbi för många där, för mjölksyran var upp till öronen och pulsen minst lika hög. Men då jag körde banan i tisdags visste jag att jag behövde ha en bra position nerför backen och in på dagens roligaste stig, trollstigen. Så när det var ett par 100 meter till toppen gick jag ut och maxade resten av vägen upp. Med Linus på hjul. Fick lite lucka på nervägen och in på trollstigen gasade jag på ordentligt så det endast var Linus som kunde hänga med. Fick en ganska rejäl lucka till övriga i klungan så jag fortsatte gasa på grusvägen och kom ifatt en kille som la sig på hjul, och sen även ifatt Adam Gustafsson som låg ensam. La mig bakom och vilade lite och en stund senare kom klungan återigen in på våra hjul. Nu visste jag att det var mycket singletracks resten av loppet, så jag låg gladeligen på Adams hjul då han kör grymt bra tekniskt. Fick faktiskt slita ont för att hänga med på stigarna. Snart i Nordansjö och sista lagningen efter 53 km, med lite mer än milen kvar till mål. Här visste jagatt det var en lång brötig stig så låg fortfarande på Adams hjul och med Tommy bakom. Vi tre peppade varann på stigarna och klungan sträcktes ut ytterligare.

När den sista stigen var körd var inte Linus bakom mig, visste inte riktigt vart han var om han låg längre bak i klungan eller om han tappat. Var orolig och det blev inte bättre när Tommy påpekade med 5 km kvar att min bakaxel gängat ut sig lite och bakhjulet satt löst. Vågade inte stanna och dra åt det med tanke på vart Linus var, så jag körde lite mindre aggressivt resten. Genom Nordansjö igen och ut på banvallen som skulle ta oss tillbaka till centrala Norberg. Ca 3km. Adam först, Tommy på hjul sen jag. Men nu började ju fler och fler som bara legat bakom och vilat hela loppet känna lukten av målet och tog sig framåt. Jag gjorde ett sista försök att gasa på och gick upp och drog men hundra meter senare krampade det i höger baksida lår. Faaaaan också, bara 1500 meter kvar ju. Sekunden senare krampade det även i vänster baksida lår. Men helvete, inte skulle jag väl missa säsongens första vinst pga kramp en kilometer kvar till mål. Bet ihop, trampade lätt, tömde sportdrycken i flaskan o la mig sist i klungan. Att vinna klungspurten skulle i princip vara omöjligt märkte jag när jag kom ut på asfalten för att runda kyrkan och sedan 100 meter kvar till mål. Det räcker väl med att vinna min klass. Tog det lugnt, trampade lätt det sista runt kyrkan för att sedan, på bakhjulet med en hand i luften, komma sist i klungan. MEN, först i juniorklassen, strax över minuten före Linus som tröttnat rejält sista kilometerna. Grymt nöjd med känslan under loppet, mindre nöjd med den ohjälpsamma klungan som bara gled med hela vägen för att sedan snirkla sig fram med kilometern kvar.

Men nu vet jag att träningen och kroppen går åt rätt håll iallafall, det är positivt! 



tisdag 19 juli 2016

Årets längsta pass, test av Engelbrektsturen mm.

Hallå där!

Dagen började "tidigt", 07:30 med frukost sedan avfärd mot Norberg för att testa banan inför Engelbrektsturen på söndag. En bra chans att bekanta sig med banan då jag aldrig kört hela förut. Kom dit strax innan 10, och klockan 10 rullade jag och uppskattningsvis 50 stycken till från torget i Norberg ut mot Klackberg.


Enligt banprofilen skulle de flesta höjdmeterna på denna relativt platta bana ske i början av loppet, och så sant som det var sagt. Första 35 kilometerna innan man kom tillbaka till Klackberg igen var relativt kuperade och relativt mycket stig, det gäller att hålla sig långt framme här. När första "loopen" är tillbaka vid Klackberg efter 35 kilometer var det platt och lugnt (förmodligen inte lugnt på söndag) några kilometer innan man tog sig ann banans sista två stora stigningar. Sista två milen var platta och ganska lättåkt med inslag av några tekniska stigar och sedan banvallen tillbaka mot mål på torget i centrala Norberg igen. Det är inte den tuffaste banan i långloppscupen med knappa 65 kilometer och drygt 600 höjdmeter enligt min garmin.



Vi var tillbaka i Norberg igen efter 2:59 aktiv tid, och då körde vi jättelugnt första 3,5 milen som vi avverkade på ca 1:40h. Jag och Tommy svängde förbi korvkiosken för att få i oss lite mat innan det var dags för oss att trampa hemåt. Vi tog sällskap bort till Salbohed där han körde mot Sala och jag svängde mot Ransta med nästan 4h och 100km på klockan. Men jag var inte riktigt nöjd med det, så i Sätra Brunn svängde jag av mot Svarttorp och tog grusvägar bort mot Vagersta och till sist Hallsta. I Hallsta tog jag ännu en detour förbi favoritbadet och tog ett dopp. Sedan hemåt och ett varv runt Holmbo för att få ihop över 140 km och 5:30 aktiv tid.


Detta var årets hittills längsta pass, både distansmässigt och tidsmässigt, och det kändes bra för att jag fortfarande hade lite krafter kvar när jag svängde in på garageuppfarten här hemma.