torsdag 26 maj 2016

Senaste Månaden!

Hej där.

Den senaste månaden har flugit iväg så sjukt fort så jag inte ens vet vart jag ska börja.

(långt inlägg)

Klippingracet UCI C2

Helgen efter Fiskumrittet var det dags för tävlingspremiär i Sverige med Klippingracet UCI C2 i Säter. Skönt att inte behöva åka så långt. Banan var väldigt tekniskt krävande och det fanns inga partier att vila på. Mycket byggt och mycket nya stigar, så det var en rolig bana. Bestämde mig fram start att inte hetsa mig i starten utan jobba mig upp i fart, vilket jag tycker att jag gjorde. Hamnade därför rätt långt bak i början men jag stressade inte över det. Efter ett halvt varv ökade jag lite och kom ifatt några som jag körde med ett tag. Sen splittrades gruppen och det blev varje man för den själv. In på sista varvet låg jag på en 7:e plats och jag kände att benen och ryggen inte skulle palla högre fart, så jag körde sista varvet i samma fart som tidigare och gick i mål på min 7:e plats. Hade tydligen tappat tid sista varvet så de framför mig måste ha ökat farten. Oavsett så kändes kroppen rätt seg av allt tävlande och åkande veckorna innan så jag är nöjd med det. Tog även några få UCI poäng också.
Foto: Jakub Sarota

Europamästerskapen

Helgen efter var tävlingsfri tyvärr, för hade gärna kört EM, men fick inte chansen. Men jag och mamma åkte ner till Huskvarna och kollade hela långhelgen. Bäst av allt var när Emil Linde tog EM guld i sprinten och Martin Setterberg tog hem bronspengen. Riktigt kul. Alla andra svenskar kämpade även de på bra i värmen, i alla lopp.



Vårgårda UCI C1

Helgen efter EM åkte jag ännu en gång söderut, denna gång till Vårgårda med skolan. Dags för UCI C1 race. Jag vet hur tuff den banan var sedan innan, och de hade förändrat den lite till i år så den blev ännu tuffare. Starten blev kaosartad för mig då han som sköt pistolen stod en meter ifrån mig. När han sköt började det ringa i öronen och för en sekund slutade jag uppfatta allt omkring mig. Sedan åter till verkligheten och jag körde iväg. Kom iväg bland de sista trots att jag stod i första startled. Därför försökte jag köra på i startbacken, men gick mig bara stum i stället. Öronen ringde fortfarande. Hela första varvet kändes helt värdelöst, låg långt bak och hade problem med att hänga med. Men ut på andra varvet hände nåt, kroppen vaknade till och jag kunde gå med i en utbrytning där jag inte hade några alls problem att gå med i, förutom i slalombacken. Där körde jag i mitt tempo och alla andra verkade köra fortare. Fattar inte hur. Anton Olstam och Axel Höglund fick en lucka iallafall, och jag låg kvar tillsammans med Bernard Abrahamsson och Axel Hansson. Ut på sista varvet ryckte Bernard lite, och jag velade om jag skulle gå med eller ligga kvar bakom Axel. Jag chansade och gick med. Bra där. Vi fick lucka och jag sa åt Bernard att vi skulle samarbeta så Axel inte kom ifatt. Gick upp i tät och fick några meters lucka. Kom snabbt ifatt en väggad norrman. Då jag var riktigt trött bestämde jag mig för att vila upp mig lite bakom honom innan sista, värsta halvan av varvet. Dum idé. Gick sjukt långsamt och utan omkörningsmöjligheter. Bernard kom snabbt ifatt och jag blev lite irriterad. Skulle han ligga tillsammans med mig uppför slalombacken också skulle jag tappa mark och placering, vilket jag inte ville göra. Som tur var tog norrmannen B-spåret uppför en teknisk backe, och jag kom om på A linjen. Bernard tog också B linjen, och jag hade 10, 20, 30 meter rätt fort. Behöll den luckan nerför slalombacken och gick in med lättaste växeln in i slalombacken, som vi skulle rakt uppför. Var hela tiden orolig att de bakom skulle ta ikapp, men när jag väl var uppe så hade jag fortfarande en lycka på 10-12 sekunder. Skönt. Inga misstag i sicksacken ner bara så borde tiondeplatsen vara min. Och det blev den. Riktigt skönt att kroppen tog en sån helomvänding under racet,har nog aldrig varit med om att gå från så dålig till att känna mig grymt stark under en tävling. Fick med mig 25 euro och några UCI poäng med mig hem också, skönt att få in lite pengar.

Foton: Marcus Lidevi Products

Borlänge Tour

Och nu senast var det dags för ännu en hemmatävling, nämligen Borlänge Tour, ett tredagars etapplopp i Borlänge som började med ett tempo i fredags. En timme innan start började det regna. Mycket. Har aldrig kört Borlänge Tour i dåligt väder. Med en minut kvar till start kom Martin Setterberg förbi och sa "ta det lugnt i de nya tekniska partierna, det är sinnessjukt jävla halt". Ojdå. Starten gick och jag körde på. Efter nån kilometer kom jag ifatt finnen som startade 30 sekunder före mig. Kom bakom honom i ett av de nya tekniska partierna och det gick inte fort kan jag lova. När jag väl kom om hade Anton Olstam som startat 30 sek bakom mig tagit in så an var ca 30 meter bakom. Men jag körde på i mitt tempo och såg att Anton tappade mer och mer. Väl i mål var han 23 sek efter mig, alltså 7 sek snabbare. Förutom Anton var det ytterliggare 4 killar som var snabbare, så jag slutade 6:a i prologen. Hyfsad start på helgen tyckte jag, för hade inte så mycket syra när jag gick i mål, vilket var ett gott tecken.

På lördagen var det XCO, huvudgrenen. Benen kände perfekta och jag kom iväg sjukt bra i starten. Äntligen en bra start, för första gången i år. Men då startsträckan är lång var det ändå många som körde om innan singletracken. Låg väl runt 10 plats innan jag gjorde som jag gjorde förra året, tog placeringar på insidan. Vips, så var jag långt fram igen. Skönt. Första varvet gick rätt lugnt och vi var sju stycken i tätklungan. På andra varvet fick Linus Persson problem precis framför mig, så jag åkte in i ett träd. En halv sekund senare kom Axel Hansson rakt in i min bakväxel. Aja, den funkade fortfarande hyfsat och jag låg fortsatt femma. Efter nån kilometer till var vi endast fem i täten och jag låg sist av oss. Bakom Olstam som jag märkte tappade mark. Inga omkörningsmöjligheter än på ett tag. Jag såg de framför segla iväg meter för meter, men när jag väl kom om Anton kunde jag ansluta där framme rätt snabbt. Tempot var inte skyhögt så jag hade inga problem att hänga med. Jag lät Jack, Emil och Linus göra jobbet framme i tät medan jag bara låg med så länge jag orkade. Ut på sista varvet kändes det fortsatt bra och vi hade stor lucka bakåt. I första sandbacken höjde Emil farten och jag tappade några meter. Några meter jag lyckades ta in metrarna senare, men med syra upp till öronen. När Emil sedan drog på en attack efter en hårnålskurva hade jag inget kvar att ge, såg de tre köra ifrån. Körde sista varvet i min fart, ungefär som vi kört de tidigare varven. Kom imål som fyra, 1:25 efter Emil som verkligen höjde farten. Det gjorde så jag även låg 4:a i totalen, 1:13 upp till tredjeplatsen och 37 sekunder ner till femte. Skulle inte vara omöjligt att hålla sista dagen.

Sista dagen hade jag fortsatt bra ben. Kom iväg hyfsat i starten och kunde ta ett par placeringar i första kurvan. Några hundra meter senare körde Emil som låg först fel, vilket även Jack märkte, så han ryckte redan där. han fick ett tiotal sekunder som Emil efter ett varv tog in. De två låg runt 20-25 sekunder före oss ut på tredje varvet när jag gick upp och styrde. Vi var tre stycken, jag, Linus och Anton som slogs om tredjeplatsen. Jag låg framme och drog hela tredje varvet, och jag märkte att vi tog in på Jack och Emil. Det gav mig extra motivation till att trycka på hårdare. Jag märkte att växlarna började strula mer och mer efter incidenten racet innan, och efter ett tag blev det sämre och sämre. Men de första 5-600 meterna på sista varvet hade vi tagit in 8-9 sekunder på dem framför. Med mindre än ett halvt varv kvar var vi endast 4-5 sekunder bakom, men strax efter det sa mina växlar tack och adjö. Fick lov att växla ner och trampa lätt så jag inte skulle köra av kedjan. När det var platt igen kunde jag trycka på igen och märkte att jag närmade mig lite. Men ett hundratal meter senare hörde jag pssssssssssssssssssssssss från bakdäcket. Faaaan, punka. Kunde cykla 200 meter till innan all luft var borta. Men en dryg kilometer kvar började jag springa och trodde nästan jag kunde hålla undan femteplatsen. Men nej. Klungan bakom kom ifatt med 200 meter kvar till mål och jag sprang imål på en besviken 10:e plats. Sjönk från 4:a till 5:a i totalen också. Men för att tänka positivt så vet jag att jag kan vara där framme och slåss nu, att formen är på rätt väg, vilket är otroligt skönt. Fick med mig pengar även härifrån, närmare bestämt 200 kr. Kul det iallafall.



Långa Lugnet

Nu på lördag är det dags för hemmatävlingen och årets första långlopp Långa Lugnet här i Falun. Som det ser ut nu och de senaste 2 dygnen har det regnat, och vi körde loop 2 + 3 igår. Tror jag såg mina nav över vattenytan ca 5-6 gånger totalt på andra loopen. Skämt åsido, men det var sjukt blött. Som tur var har de nu dragit om de blötaste partiet på andra loopen så vi ska slippa cykla genom midjedjupt vatten. Skönt det. Men det blir nog en rolig tävling ändå!