lördag 12 maj 2018

Racerapport Billingeracet!

Halloj!

Idag startade de riktiga tävlingarna i och med långloppscupen, så om man tyckte startfältet på Lidingöloppet var hårt var det inte alls som idag. Hela Serneke-teamet var där, även norska mästaren Fredrik Haraldseth o co i SWIX-Hardrocx-teamet. Givetvis nästan samtliga andra topp åkare, både svenska som norska.

Kände redan igår när vi körde sista delen av banan att det skulle bli kämpigt, försökte trycka på lite men benen dog redan innan pulsen kommit upp i hyfsad nivå. En natt i en campingstuga på Billingen i 25 graders värme gjorde inte heller det hela mycket bättre. Sov rätt dåligt och vaknade ett antal gånger.

Nåja, i med frukost och iväg till tälten där vi mötte upp alla, sedan uppvärmning. Isak och jag sprätte i lite backar, där känslan var densamma som gårdagen, stumt redan innan pulsen tagit sig upp. Bäddade inte direkt för succé...



Start kl 11:00 nere i stan och startbacke upp till Billingen, första halvan asfalt innan det övergick till stig/jord. Låg med hyfsat ungefär så länge som masterbilen låg före, därefter gick det bara utför. Tappade placeringar och väl uppe på toppen kändes det fruktansvärt dåligt och det var dussintals människor före. Visste redan då att det skulle bli svårt och fruktansvärt jobbigt att köra bra och leverera resultat. Var bara att bita ihop på efterföljande stigar och motionsspår för att hitta en lagom grupp att åka med. Hittade en fin grupp med b.la. Mattias Lundkvist, Viktor Ludvigsson, John Midelf, Alexander Ehrlin och Fredrik Lagercrantz m.fl.

Slet som ett djur för att hänga med på banvallen efter några km, slätåkningen och uppför slet jag med något otroligt idag. Men jag gjorde mitt jobb och tog de förningar jag fick, som alla i gruppen inte gjorde. Vi var några som gjorde ett bra jobb och hjälptes åt, medan andra bara låg med. Hade hela tiden syn på gruppen framför. Plötsligt far vi förbi Emil Lindgren som punkat, samt Alexander Vincent Blomqvist som låter Emil få hans bakhjul.

I nästföljande backe sticker Lagercrantz och får med sig Lundkvist, Ehrlin och Pär Becker. Jag var alldeles för slut för att försöka hänga på. Fick en bra rygg på hemmaåkaren Viktor Ludvigsson på efterföljande stigar, som bitvis var helt nya för i år. Grymt jobb av banläggarna, riktigt skoj stigar. Viktors hjul var bra att ligga på, han visste ju vart man skulle åka ;)

Strax flyger Lindgren förbi och försvinner utan synhåll, medan vi går ikapp Alexander som tappat de framför. Precis innan första langning efter 26km i Öglunda kom vi även ifatt Lagercrantz och Becker igen. Det varade dock inte många minuter innan de stack iväg igen i botten av den dryga Öglunda-backen. Fick en ny flaska sportdryck av mamma och sa till henne att det inte alls kändes bra. Gick upp i tät uppför backen för att ha något att falla ner på, om det skulle behövas. Dock passerade ingen och även efter backen fortsatte jag med dragjobbet samtidigt som jag tryckte min första dubbel espresso-gel. Efter ett tag gick John Midelf upp i tät och drog mycket och länge resten av första loopen och in i början av andra. Stort tack för dragjobbet då jag var krokig!



Vi var fortsatt ett gäng med John, jag, Alexander, Viktor och ett par till, John låg nästan ständigt i tät i 10km. Han var riktigt stark på grusvägarna som var täckt i sprängsten, men jag hade bättre teknik och spårval på stigarna så där kunde jag vila upp mig rätt bra. Efter drygt 41km går jag upp i tät, vilket visade sig vara en god idé då det kom en relativt brant utförsbacke i sprängsten där jag släppte på lite. Fick en tendens till lucka och på efterföljande stigparti återanslöt dem någon minut innan även den gick utför. Där fick jag en ordentlig lucka och fortsatte köra. Såg Lagercrantz och en till lite längre fram och det dröjde inte länge innan jag var ifatt dem med dryga 3 mil kvar. Vi körde på, fick en till langning av mamma efter 46km och fick besked att vi var typ 1:30 efter Isak och hans grupp.

Vi kom snabbt ifatt en trött norrbagge och på efterföljande långa och grymt roliga stigparti blev vi även av med norsken som låg led Fredrik när jag kom ikapp. Gött det. Jag mosade på i lagom fart på stigarna med Fredrik på hjul och inte långt senare fick vi syn på Albin Andersson som vi närmade oss snabbt. Vi gick förbi på en stig och han hängde på ända till nästkommande grusväg, då Fredrik sprätte till och ställde av honom (och nästan mig). Vi hjälptes åt bra, han drog livet ur mig på platten och jag fick dra på stigarna, winwin för båda. Nu var det ju nästan kul att cykla!

Ett tag senare får vi syn på en grön-vit tröja som satt på Henrik Öijer. Då fick Fredrik fart och sprätte till ordentligt för att gå ifatt och ställa av, vi lyckades med det trots att Henrik hängde på ett tag. Det var sjukt jobbigt och jag kände mig rökt. Vågade dock inte släppa Fredrik för jag ville ha så lång tid som möjligt bakåt, ifall det floppade i de sista sjuka backarna.

Sista 7 kilometerna och jag tryckte min sista dubbel espresso och vi kom in i Skövde igen. Var rädd att Fredrik skulle attackera i näst sista backen. Låg först och höll ner/upp farten (upp egentligen men gick så långsamt) men ingen attack kom. På följande korta stigparti fick jag sjukt nog en lucka på 40-50 meter som jag upptäckte. Försökte göra något åt det men orkade inte. Vi var tillsammans in i Strupen. Ja, ni hör ju på namnet att det inte är en promenad i parken direkt. Hade koll på läget och Fredrik på hjul. När det brantade till med 70 meter kvar till toppen kom den där jävla attacken jag väntade på. Försökte svara men lönlöst. Han fick sina meter och jag tog mig överlevande över målsträcket på en 17:e plats, bättre än jag trodde under loppet men sämre än jag ville. Men ett såhär starkt startfält har det nog aldrig varit. Riktigt kul att Micke äntligen fick vinna också, och att Allebike bara var två i topp 5. Det går mot ljusare tider igen!



Nästa vecka är det dags för Pearl Izumi MTB race i Uppsala, nytt race för mig, men det kan nog bli skoj!

Strava: