måndag 30 augusti 2021

Rapport från Bockstensturen!

 Halloj!

I  helgen bjöd Varberg och Bockstensturen in till "motionslopp", på det viset att det inte var placeringar först i mål som gällde, utan bäst tid. Skulle man köra BST100 fick man starta när man ville mellan kl. 10-11 och tiden började när man stack igenom tidsregistreringen vid starten. Alla snabba stod dock redo för start kl. 10, för att slippa ha folk framför sig. Det var en ny start i år, mycket bättre tycker jag. Nu slapp vi masterstart och massa rullande genom stan, utan vi startade direkt ut mot fälten. Den kortare sväng i början kompenserade de upp med mer stigåkning ute i Åkulla och sista milen innan mål, mycket bra tycker jag!

Kallt i starten. Foto: Mamma

















I början var det bitvis rätt avvaktande åkning med några små attacker/tempohöjningar. Vi hade för en gångs skull motvind/sida mot ut mot Åkulla, det brukar annars alltid vara rak motvind in mot havet igen. Efter drygt 8km satte Richard Larsén in en attack, jag såg att han var på g och gick in på hjul. Han körde riktigt hårt, kollade bakåt och såg att vi fått en lucka. Lika bra att fortsätta, tänkte jag. Så vi hjälptes åt och körde på in mot de första backarna. Richard körde hårt med med ett överkomligt tempo uppför den första backen. Andra backen gick jag in först och körde mitt tempo, men efter ca halva gick han om och skruvade upp det. Kollade bak och såg att en grupp med Micke, André, Norén, Emil och Samuel närmade sig. Klängde mig ändå fast på Larséns hjul upp och vidare ner. Efter drygt 7km och 15min i utbrytning var vi ikappåkta. Jag var riktigt trött och hade gått hårt. Hade drygt 430w snitt de 15min och med 2:02min på 499w i första backen och 465w i 3:33 i andra backen. 

När de kom ikapp körde Micke på hårt igen i den tredje backen, och jag hade inte riktigt återhämtat mig. Fick släppa de 6 i tät redan efter 16,5 kilometer, hade då 33 minuter med 387w i snitt. 

Trodde nästan jag skulle kunna återansluta innan Åkulla, men det blev hårdkörning där framme och jag var helt rökt där. I den fjärde och sista 2-3min stigningen innan Åkulla drog de ifrån ordentligt. Jag bestämde mig för att köra på i eget tempo, försöka återhämta mig och hoppas på att någon av de 6 framför mig tröttnar och fladdrar av. Efter 44 minuter kommer jag till Åkulla och har då tappat 53 sekunder på de drygt 10min sedan jag släppte. Men det visste jag ju inte då. Fick en ny flaska sportdryck av mamma och körde vidare. Kände att jag började återhämta mig hyfsat. Tänker att jag sätter farthållaren på runt 370w +-20w på de lättåkta partierna så länge jag orkar. Åkullaloopen är drygt 16 kilometer och brukar passa mig bra med mycket stig i den fina bokskogen. Efter 5-6km med mestadels stig kommer man till backen upp till banans högsta topp. Suger i mig en gel och börjar köra på i mitt tempo. Får syn på Larsén 20 sek framför och tar sikte på honom. Håller jämna steg med honom upp till toppen, och tar därefter in ordentligt när det går utför. 

Kommer ikapp och går om utför direkt, gasar på lite väl mycket utför på lösgruset och är påväg ut i diket. Lyckas dock rädda upp det med ena foten i vädret. Richard tappar mer och mer och jag fortsätter min ensamjakt. 

Foto: Happyride.se
























I Åkulla igen för andra gången har jag tagit en placering upp till 6:e men tappat tid på täten, nu 3:11 efter. Känner mig dock fortsatt rätt stark i mitt tempo. Får igen en ny flaska av mamma och kör vidare in på lite nya stigar. Riktigt fina faktiskt, även om det kunde vara svårt att se vart man skulle åka då naturen i bokskogarna ser likadant ut oavsett om det är stig eller ej... Kom snart ut på "vanliga" bansträckningen igen, och visste att en av banans längsta backar var på g. Runt 4 min på grusväg. Körde hårt men behagligt upp, kändes inte värt att gasa onödigt mycket med över halva loppet kvar och utan att se någon varken framför eller bakom mig. Därefter är det relativt lättåkt på grusvägar genom Toppbjärs naturreservat. Det är riktigt fint där ute, och nu när jag var helt ensam hade jag tid att kolla mig omkring lite. 

Rundade Kalvsjön och passerade halvvägs i loppet. Nästa mil gick fort genom skog och grusvägar. Körde förbi ett par som tagit sig ut i skogen och hejade, de rapporterade att jag hade drygt 2:30 upp till de framför. Tack, svarade jag och fortsatte. Det va ju inte så mycket tänkte jag. 

Efter 57 kilometer kom jag ut på en asfaltsväg och fick ny langning av mamma. Var nu riktigt kissnödig, så det tog emot att ta en flaska. Jag tvingade mig att dricka ändå. Emilia och Ebba ropade att jag nu hade 2:09 fram, så om paret några kilometer tidigare sa korrekt tidsavstånd, hade jag tagit 20sek på kort tid. Passerade tidtagningen vid Nackestugan, låg nu 4:41 bakom täten och hade 1:53 upp till André och Samuel som låg i duo framför. Men det visste jag ju inte då. Ut mot Näsnabbens naturreservat och ännu en stigning, nu på stig så hastigheten var lägre. Det tog nästan 6 min upp så den var rätt rejäl. Ingen jag minns på rak arm sedan tidigare lopp, men den har varit med förr. Det var tre lite längre stigningar på kort tid ute i reservatet, en på ca 70hm och två på drygt 40. Efter nästan 2,5h var de rätt jobbiga. 

Up på grusvägarna mot Korndals gård och den näst sista tidtagningen innan målgång. Drygt 73km körda då och jag var påväg tillbaka mot Varberg och havet över åkrarna. Passerade tidtagningen +5:31 efter Emil, Micke och Norén i tät och drygt +1:43 efter Samuel och André. Hade glömt bort att de gjort en väldigt teknisk stig strax därefter, med tighta svängar och smalt mellan träd. Tyckte att jag hade bra flow och bra tryck därigenom, och hoppades på att jag kunde hålla undan bakåt och kanske plocka framåt. Hade inte sett någon bakom mig sedan km 30 när jag passerade Richard. Ingen framåt heller för den delen. 

Efter drygt 74km fick jag min sista flaska sportdryck. Var fortsatt riktigt kissnödig men hade vant mig med det nu. Det tog dock emot att vara i "aero"position. Emilia avslöjade att jag nu bara var 1:30 efter André och Samuel med 21km kvar till mål. Kände mig fortsatt stark och var förvånad att farthållaren fortsatt gick på drygt 350-390w på de lättåkta partierna utan större problem. Passerade grustaget och ett par åkrar innan det blev grus och asfalt igen. Nu kunde jag se två personer framför mig, dock låg de inte längre tillsammans. Kollade klockan vid en lada när personen framför mig passerade den, sedan igen när jag passerade. Drygt 1 minut nu. Tog in rejält på de lättåkta partierna. På raksträckan över E6 såg jag att det var André framför. Närmade mig sekund för sekund, och med drygt 11km kvar till mål gick jag ikapp. Såg att han var riktigt trött så gick om direkt och fortsatte i mitt tempo. Han gick inte med. 

In på nya stigar bakom lasarettet och vid Varbergs MTBs klubbstuga. Riktigt fina och flowiga stigar som var riktigt kul. Passerade klubbstugan och sista mellantiden innan mål +412 efter täten och +1:05 efter Samuel. På ett gärde/gräsparti några minuter efter klubbstugan såg jag honom framför mig. Kollade ner på klockan lite snabbt och sedan igen när jag passerade samma ställe, drygt en minut. Skulle bli svårt med drygt 5km till mål och bara lättåkt kvar. 

Lite grus och lite cykelbanor genom stan senare och vi kom ut vid Apelviken och sista biten in till fästningen och målgång. Det var motvind hela rakan bort längs havet, vilket var jobbigt. Med kilometern kvar visste jag att jag inte skulle komma ikapp, men gasade ändå på. På gräset nedanför fästningen var det riktigt tungt, gräs och motvind. Var en lättnad att vika in på upploppet och gå imål som 5:a, +3:51 efter Emil som var först. Det är jag oerhört nöjd med med tanke på att jag körde helt solo från km 16,5 utan att se någon framför eller bakom bortsett från de två jag passerade. Att jag dessutom tog in nästan 2 minuter på de tre i tät de sista 22 kilometerna skvallrar om att jag avslutade riktigt starkt. Är riktigt nöjd faktiskt. 

Efter målgång. Foto: Mamma

















Det känns bra att det inte var något större problem att köra ensam hela loppet, jag kunde motivera mig hela vägen och hade hela tiden kul. Annars hade man nog lätt kunnat ta det som ett nederlag att bli avhängd så tidigt. 

Nedan ser ni siffror från racet och vad som krävdes av mig i backarna:

Första två backarna var i utbrytning med Richard. Backe 3 blev jag avhängd av tätklungan, hann inte återhämta mig riktigt. Backe 4 stack de iväg ordentligt. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar