Halloj!
Dags för en tävlingsrapport från den tredje deltävlingen av Långloppscupen nere i Eksjö. En tävling jag missade förra året då det krockade med världscup-tävlingen i Megéve, Frankrike som ni kan läsa om via länken. Så det var väldigt roligt att få komma tillbaka ner till Eksjö där jag har goda minnen från.
Söndag och tävlingsstart
Vi herrar startade inte förrän kl. 11:00 vilket betydde sovmorgon och lugna förberedelser inför tävlingen. Skönt, även om jag gillar tidigare starter. Insåg att jag glömt handpump, patron och plugg hemma, så det skulle skita sig rejält om jag skulle råka punktera. Då får det vara så. Värmde upp och cyklade runt och snackade skit med Micke Tjulander, Richard Larsén och Hugo Porath och kikade in första 4-5 kilometerna av banan som var ny för året. Ingenting kördes på militärområdet i år, vilket skulle bli spännande.
Starten gick som vanligt från parken och med masterstart genom stan ut mot första grusvägen. Bilen körde väldigt, väldigt långsamt vilket gjorde att det svärmade fram cyklister överallt. Det är säkrare för alla om masterbilen håller något högre fart, istället för att alla ska ta sig fram och stångas i 20 km/h. Tidigare år har det gått nästan för fort, så något däremellan är perfekt. Runt 30-33km/h rekommenderar jag. Nåväl, mastern släppte ut på grusvägarna och det gick fortsatt lugnt, ingen ville hålla uppe farten i motvinden. Det blåste rejält ute på öppna fält. När vi passerat flygfältet började farten öka något, när CK Hymer gick fram och körde på grusvägarna. Försökte hålla mig långt framme och lyckades bra med det. Tog lite vind på näsan när det inte kostade så mycket. Efter några fler kilometer gör Jesper Svensson en attack i motvinden. Ingen var så sugen på att gå med så vi lät honom gå. Junioren Anton Karlsson går fram och attackerar ikapp Jesper. Strax därefter vek vi av gruset in på en stig/lättare skogsväg. Jag tog täten där och tryckte på lite extra. Kom först ikapp Anton som släppt Jesper, och när stigen var slut och vi kom ut på grusväg igen kom vi ikapp Jesper också.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Det samlas ihop igen efter stigen och nu hålls farten uppe lite mer. Efter drygt 14 kilometer går vi in en en skarp vänstersväng över en mindre bro, följt av stökig och rotig stig. Viktor Lindqvist och Wengelin var först in på stigen, följt av Micke Tjulander och mig. Ser att Viktor börjar köra på ordentligt hårt på stigen. På något sätt lyckas jag dra ur foten ur pedalen och fumlar med det så jag tappar ryggen på Micke medan Viktor gasar längst fram. Kommer in i rygg igen men Micke har några meter fram. De täpper han dock ut på nästa grusväg och vi är med igen.
Det samlas återigen ihop sig på grusvägen inför första spurtpriset och även första langningen. Med 500 meter kvar till spurtpriset kommer Noel Olsson fram och gasar på. Ingen är nog speciellt sugen på att utmana honom, så han tar det priset. Langningen ska vara precis efter så jag förbereder mig genom att stoppa den nästan tomma flaskan i munnen. Ser pappa längre fram och tar flaskan av honom. Han langade vatten så jag tog en klunk och hällde sedan över mig. Ser ingen mamma. Nehe, antar att hon kanske står lite senare. Men det gjorde hon inte. När langningszon är slut så svänger vi skarpt höger. Sätter ner den nästan tomma sportdrycksflaskan i stället igen och fortsätter. Konstigt, hade tydligen missat att mamma stod en bit före pappa. Det blev då ingen sportdryck där, men hade fortfarande en klunk eller två kvar i startflaskan.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Jag sitter med bra runt 4-6 hjul när det körs på stigarna och ibland spricker det av lite. Kollar bak när vi kommer ut på en grusväg efter runt 23 kilometer och ser att b.la. André Eriksson har lucka fram till oss. Men han kommer ikapp och går direkt fram. Jag inser faran och tar mig fram mer jag med. In på nästa stig kör André hårt järnet, med Wengan och mig i rygg. Bakom mig har jag Axel och Viktor. André kör som om det var sista varvet på ett XCO och det går väldigt hårt i 6-7 minuter innan vi kommer ut på grus igen och nästa langning. Jag pustar ut och kollar bak, och ser att vi fem har en stor lucka. Ser ingen bakom. Skönt, redan en kvintett bara, hade trott att vi skulle vara väldigt många fler väldigt långt in i loppet.
Vid denna langning vid 27 km såg jag mamma, och tar en ny flaska sportdryck och is till nacken av henne. Tar även vatten och häller över mig av pappa strax därefter. Efter langning går vi in på stig igen och André fortsätter att köra på, om än i lite lugnare tempo. Tror vi alla mattats av lite i föregående körning. Kommer ut på ett grusvägsparti igen och vi hjälps åt lite. Strax efter viker vi höger in uppför en stig, uppför Bastaberget. I början ganska brant och teknisk. Här ligger Axel först, före Wengan, André, mig och Viktor. Får slita hårt för att gå med upp och märker snart att Viktor har någon meter fram till mig. Motiverad av att Viktor har det värre än mig biter jag mig med på Andrés hjul och där brister repet för Viktor. Vi är nu en kvartett och Axel kör fortsatt hårt i täten och jag är på fjärde och sista hjul. Tänker att ingen ska kunna köra av mig från hjul på denna typ av stig och jag biter mig med. Det är en lång sträcka på strax över 4 kilometer/11 minuter på bara sätt brötig stig och här skapar vi oss en stor lucka bak till övriga.
Nu har vi kört strax över en timme och lite mer än 32 kilometer. Nu när vi blivit en kvartett blev det lite mindre intensiv körning och vi hjälptes åt mer med farthållningen. Vi kom ut på de bark/spån-beklädda löparspåren, som alltid är lite dryga att cykla på i och med att de är såpass mjuka. Vi närmar oss Eksjö igen, och kör över Lunnagårdsvägen strax utanför Eksjö. Svänger höger runt staketet runt industriområdet vid Orrhaga. En snabb stig på gräs men med håligt och slagigt underlag. Här börjar vi passera några damåkare som startade 50 minuter före oss. Vi ropade tidigt att vi var 4 stycken i herr elit som kommer bakom och de åkte åt sidan så att vi kunde passera på ett smidigt sätt. Jag tackade och peppade de cyklisterna.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Efter 40 kilometer kommer vi ut på en asfaltsväg, som skulle bli grusväg och ta oss bort mot skidstugan vid Högefälle. Jag ville ha uppe farten och samarbetet på vägen bort men ingen av de andra var speciellt intresserade av att hålla farten uppe. Efter ett par kilometer på grusvägen kollar jag bak och ser att Micke och Viktor inte är långt efter. Med den intensitet vi höll så kom de snart ikapp oss, och vi var 6 stycken. Det var medvind så det gjorde inte så mycket att dra längre sträckor, så det gjorde jag för att hålla farten uppe. Vek av vänster in på gamla banvallen med en kilometer kvar till skidstugan och nästa spurtpris. Med drygt 500 meter kvar till spurtpriset kör Axel om och attackerar in på stigen. Jag går med ett tag men inser med 200 meter kvar att det är onödigt att slösa den energin, jag var ändå inte så intresserad av att spurta om spurtpriset. Släppte hjulet något och Wengan och André gick om mig. I denna fartökning fick Viktor släppa igen och sedan gick vi in på stigarna efter spurtpriset.
Här var det som jag skrev i början, ganska annorlunda än tidigare, där vi nu åkte på skidspåren istället för de fina stigar som finns däromkring. Tråkigt, tycker jag och lite av en nedgradering på banan. Vi kommer efter 2-3 minuter tillbaka till skidstugan där vi gör en U-sväng och kör bort mot nästa langning. Där får jag en ny flaska sportdryck och is av mamma, som jag nu såg. Tar en flaska vatten av pappa. Vi är fem i tät nu när Micke anslutit och bitit sig kvar. Lite längre fram slingrar det till och en orm slingrar sig av vägen, fyfan, jag som hatar ormar. Det var den andra tredje ormen jag såg idag, en på uppvärmningen och en tidigare i loppet. Fyfan. Usch.
Kilometerna tickar på och ingenting speciellt händer nu på 4-5 kilometer. Vi håller ihop bra. Vi viker in höger av en kortare grusväg in på en stig. Micke först, följt av André, Axel, Wengan och jag. Micke har inte riktigt samma fart på stigarna som vi andra där framme har, så tänkte att så länge vi alla är bakom så kan han bestämma fart. Först började André stångas lite och ville komma om, men lyckades inte. Sedan viker Axel ut till vänster och får med sig mycket fart och kan passera både André och Micke. Oj då. Några meter senare ser André en lucka och kan även han smita förbi. Wengan och jag är kvar bakom, men när vi får fritt fram att gå om så viker Micke åt sidan något och lät oss passera enklare, vilket var väldigt schysst. Han fick släppa direkt och Wengan och jag täppte de meterna fram till de andra. André hade tagit sig förbi Axel och satte upp en hög fart. Kunde bita mig med enklare nu än tidigare i loppet, det kändes inte riktigt som om André hade samma intensitet i sin åkning nu efter drygt 1:45h. Det var väldigt fina stigar iallafall, en del nya blandade med äldre.
In på en stig efter 54 kilometer går jag fram och kör först. Jag visste hur den såg ut och hur jag skulle kunna köra på. Upp på en ås och en lös, ganska klurig och brant sväng där Cykelkanalen stod och fotade. Om jag skulle ta svängen bra och fortsätta hålla driv upp resten av biten upp på åsen så skulle det garanterat svida i benen på de andra.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Trycker på uppför men nu börjar vi även komma ikapp åkare som kör de kortare distanserna, 22 eller 42 kilometer samt damåkare. Som Wengan sade i intervjun efter start är det svårt att försöka skapa någonting, attackera eller liknande, då det skulle kunna skita sig ganska snart bara man har oturen att hamna bakom någon vid fel tillfälle. Detta var ett sådant tillfälle där vi behövde ta oss förbi andra åkare på lite smådumma ställen samtidigt som jag börjat trissa upp farten något. Vi tar oss förbi och inget mer händer, jag kör på med de andra på hjul bakom.
Efter 56 kilometer kommer vi ut på en kortare grusväg, där står langningsteamet igen. Tar en slurk sportdryck och kastar sen flaskan då jag hade kvar tillräckligt. Hällde över vatten över mig igen. Nu var det grusväg i ett par tre kilometer och vi fick till ett bra samarbete alla fyra. In på stigar igen och nu var det nygjord stig, som gick tight mellan massa små träd. Riktigt roligt och man var tvungen att ha tungan rätt i mun. André var i tät följt av Wengan, mig och Axel. På nästa grusväg gick jag fram och körde först in på nästa stig igen. Nu var det dags för mig att slå mitt slag, att köra hårt resten av vägen in till mål. Det var min chans att göra någonting bra av dagen. Skulle vi vara fyra in mot målparken så har jag nästan en garanterad fjärdeplats. Det fick bära eller brista nu med dryga 12 kilometer kvar.
Jag gick upp i spets in på nästa stig och började gasa på. En liknande situation som tidigare hände, efter en brantare, kortare knäppa upp på en ås så flackade det av något och jag fortsatte veva på. Kikade bak och såg lite små tendenser till luckor mellan Axel, André och Wengan. Wengan var kloss i rygg men de andra två hade ett par meter här och där. Kommer ikapp cyklister och ropar att vi kommer fyra stycken herr elit. Det blir ingen smidig omkörning och jag går ut till vänster utanför stigen för att komma förbi. Hör sedan att något händer bakom och slår en snabb blick bakåt. Ser att jag har lucka till Wengan som det verkar ha strulat för vid omkörningen. Funderar en sekund på om jag ska vänta in eller fortsätta köra, men jag valde att fortsätta. Wengan täpper luckan till mig ganska snabbt, och ett tjugotal sekunder senare kommer även André ikapp. Viker ner och ut på en skogsväg och slänger en blick bakåt. Axel har 5-6 sekunder fram men jag kör vidare. Har han krafter kvar så täpper han luckan, annars inte. Det var ganska precis 9 kilometer kvar nu.
På grusvägen viftar jag med armbågen och försöker få fram Wengan men han vill inte. Jag struntar i det och fortsätter att köra, det är som sagt min enda chans att köra ifrån dem och inte spurta. Jag maler på i hårt tempo och in på nästa stigar. Axel tappar mer och mer och är tillslut borta. Kilometerna tickar ner och jag märker att även André börjar bli riktigt trött. Han är inte så kloss i rygg på Wengan som Wengan är på mig. Med 4-5 kilometer kvar blir jag lite väl ivrig i en sväng och kränger med bakdäcket. Märker direkt att luft försvann. Kommer snart ut på en grusväg i 100 meter och kollar ner. Det är inte helt slut och frågar Wengan hur det ser ut. "Det ser ut som det är lite kvar iallafall" sa han. Jag fortsätter köra men är lite mer avvaktande i svängarna nu.
Kommer ut på skidspåren med drygt 3 kilometer kvar och ställer mig upp och kör på uppför sista branten. André har det tufft och släpper någon meter, men är ikapp igen när vi kör om fler motionärer och när jag inte vågar köra på för fullt i svängarna längre heller med risk för ytterligare krängande.
Kommer bort och kör igenom den smala, tighta tunneln under vägen med två kilometer kvar. Jag och Wengan kommer ur den med lite mer fart än André och då ger jag det för fullt. Ställer mig och gasar på allt jag kan bort mot och uppför den första av de fyra små backarna/svängarna som är upp och ned vid discgolfbanan vid campingen. André är ikapp på toppen men orkar sedan inte gå med längre. Jag fortsätter köra allt jag kan uppför andra och tredje lilla backen. Över krönet på fjärde och sista går Wengan om och attackerar. Försöker svara men orkar inte med farthöjningen med redan syrastinna ben. Han får några meter och lyckas öka dem till ytterligare några fler meter på den korta stigsnutten och genom dikena över vägen mot campingen. Märkte att bakdäcket kavlade när jag stigen sneddade genom diket. Förlorade ytterligare någon sekund bara på grund av det, men kollade bakåt och det var långt bak till André, jag såg honom inte ens.
Kom in mot parken och rundade vattentornet och in på upploppet. Spurtade in på 2:30:41, 7 sekunder efter Wengelin och 25 sekunder före André.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Jag är jättenöjd med loppet, hur det gick och hur jag körde. Jag satsade allt på ett kort, det enda kort jag har känns det som, och en andraplats var det bästa jag kunde åstadkomma med det. Men jag vågade fullfölja planen hela vägen in och gav inte upp den trots att både André och Wengan var med på hjul in sista kilometerna. Nästa gång funkar det. Eller gången efter det.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
