tisdag 12 augusti 2014

Hur 30 kilometer blev 104

Hej där.

Igår morse ösregnade det och man var väl sådär sugen på att träna. Kände mig även lite seg efter helgens tävlingar. Men framåt eftermiddagen ljusnade det upp lite och jag bestämde mig för att köra fram och tillbaka till Sala lite lugnt med bianchin. Med en fika hos gammelmormor naturligtvis. Startade de 15 km med regnjacka, för det såg fortfarande lite osäkert ut på himlen. Men det blev för varmt så den la jag av mig hos gammelmormor.
Jag hade lite sprätt i benen kände jag när jag kom dit, så jag bestämde mig för att ta ett varv på Sala Silverman-banan, ut mot Gullvalla och Broddbo och tillbaka. Tyvärr kom jag lite längre än till Ringvalla där jag fick svänga av mot Broddbo pga den där förbannade branden.

Tillbaka hos gammelmormor för ett glas saft samt en skinkmacka. Då fick jag idén att hälsa på syrran och mamma ute på kenneln utanför Varmsätra också. Så jag tog en extrasväng ut dit och hälsade på hundarna.
Det visade sig att de skulle in till Sala och handla lite mat, så jag kom på den briljanta idén att pacea bakom bilen in till stan igen. Sagt och gjort, i ungefär 55 km/h låg jag bakom bilen de 7 kilometrarna. Det var riktigt kul. Sedan svängde jag av hemåt Ransta igen.

När jag passerade Kumla kollade jag på klockan, den var fem i sex. Då fick jag en ny lysande idé. Jag ringde pappa och sa att jag kommer in till klubbträningens slut, kl halv 8 i Västerås. Så istället för att vika av hem när jag passerade Ransta, tog jag sikte på Skultuna-Rönnby-Rocklunda. Det var naturligtvis kantvind hela vägen till Skultuna, och motvind där ifrån in till Västerås. Men jag kom fram tio över sju, 20 minuter till godo, med 104 kilometer och 3:33 på klockan.

Det var riktigt gott med ICA-sallad efter det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar