Har äntligen hemma från Varberg/Åkulla nu. Stället vi bodde på låg ca 25 km från centrala Varberg, inåt landet. De hade inget internet så jag ville inte slösa för mycket av min mobila surf så bloggningen fick utgå.
Men i Varberg vad det dags för den längsta och förmodligen tuffaste deltävlingen av långloppscupen. Jag har aldrig kört loppet tidigare och eftersom att tävlingstiden skulle bli runt 4 timmar på de 100 kilometerna som skulle avverkas hade jag en plan från start att inte gå ut lika hårt som vanligt och inte slita alltför mycket första halvan av loppet, då jag gjort det förut och fått betala för det i slutet.
På tävlingsdagen vaknade jag upp och kände mig inte jättepigg, kände några förkylningssymdrom som slem i gommen och i halsen. Men jag tänkte ändå starta eftersom att jag inte hade ont i halsen, utan bara var slemmig.
Pappa och jag åkte från boendet i Åkulla till starten vid fästningen i Varberg. Vid havet blåste det något otroligt mycket, vilket var ganska väntat. Det var nog runt 15 grader och molnigt, så inte så farligt. Träffade på Ludde och vi värmde upp lite tillsammans. Kände dock att det inte var så nödvändigt då det började med masterstart ut ur stan sedan ca 20km platt i medvind ända bort till Åkulla där första lagningen var och backarna och de kuperade landskapen började.
Starten gick och jag tog det relativt lugnt, hur man nu kan göra det när mastern släpper och och det går en bra bit över 50 kilometer i timmen. Kollade ner på garmin och kunde konstatera att första milen gick på mellan 14 och 15 minuter. Galet. Skönt att jag bestämde mig för att köra 38t klinga och inte 32t.
Jag låg med i svansen av förstaklungan hela banvallen bort till backarna där det splittrades upp till mindre grupper. Trixade mig fram lite och kom ifatt en fin klunga med b.la Henrik Öijer, Adam Gustafsson, Viktor Ludvigsson, Oliver Lindblom och Jakob Björklund. Hade ingen aning om hur många som var framför oss, men visste att jag låg ganska bra till eftersom att dessa killar ofta kan vara med och slåss om top 10 placeringar. Det blev en liten utbrytning med b.la Öijer och Fredrik Lagerkranz, men de hämtade vi in runt Åkulla, första lagningen. Fick en ny flaska sportdryck av mamma som stod där. Hade druckit mycket mer än normalt i början för att loppet är så grymt långt. Pappa var också där och sa att b.la. Adam tappat 15 sekunder.
Strax efter det kom vi till en stigning på en singletrack där jag och Jakob fick en lucka till övriga. Motiverad av det sket jag i min ursprungliga plan att ta det lugnt första halvan och tänkte istället att det fick bära eller brista. Vi kom ifatt och om både en och två gubbar innan vi vid andra lagningen ca 15 kilometer senare blev inhämtade av vår ursprungsklunga igen. Märkte dock att det var folk som var med tidigare som saknades, samt att det var något nytt ansikte, som Sebastian Olsson som tidigare i loppet fått punka och kom tillbaka starkt.
Inte jättelångt efter de kommit ifatt fick jag en svacka och fick slita både en och två gånger för att ens orka hänga med några meter bakom sista hjul.Ville med hela mitt hjärta släppa iväg dem, men tänkte sedan att jag skulle få köra själv då och det ville jag ju inte göra. I nästa stigning var jag ikapp igen och märkte att uppför hade jag absolut inga problem att hänga på dem, men på platten fick jag kämpa desto mer. Det skedde några fler utbrytningar som hämtades in rätt fort. Jag låg hela tiden på sista rulle i vår runt 6-8man stora klunga. Någon gång här började regnet även ösa ner och jag kände att jag hade mer grus i ögonen än vad som låg på backen. Med hälften av distansen kört (50km) brukar det ju på andra långlopp endast vara 15-25km kvar till mål, men så var det inte i det här fallet.
Löven, stenarna och rötterna i de Hallandska bokskogarna blev ordentligt blöta och hala när regnet kom. Var femte kilometer kom det en ny skylt med nedräkning till mål. Bestämde mig för att göra skyltarna motiverande istället för knäckande. "45km kvar nu, har jag orkat hänga med dem såhär långt orkar jag resten också" var bland annat en tanke som upprepade sig i mitt huvud bra många gånger.
Fick ytterliggare en lagning sportdryck i regnet med dryga 35 kilometer kvar och nu hade klungan tappat en man samt hämtat upp och dragit ifrån en annan. Jag och Emil Krona (Serneke Allebike Team) turades om att ligga sist då vi båda kände oss svagast av gruppen. Där framme jobbade Jakob, Sebastian Olsson, Mattias Brolin, Lagerkranz och Öijer mestadels med att hålla farten uppe. Ett tag senare fick Lagerkranz kramp och var tvungen att stanna så vi förlorade åter en kille.
Efter åttio kilometer körda hade regnet slutat och det hade även backarna gjort. Nu var det två mil platt tillbaka in till Varberg igen. Dessa två mil gick mestadels på åkerskanter som var hala som såpa av lera, men även lite grusvägar/asfalt. Fick en sista lagning med en bar av pappa med ca 20 kilometer kvar och det var galet jobbigt att tugga i sig den. Jag och Emil Krona låg nu ensamma ett tjugotal sekunder bakom Öijer och Jakob. Brolin och Olsson hade dragit på ordentligt. När åkerkörningen var klart och asfalten kom såg vi att Öijer tappat Jakob och vi kom ikapp honom och vi tre turades om att dra. Alla var lika slutkörda så det blev inga monsterkörningar. Men vi närmade oss Jakob kilometer för kilometer, och med en mil kvar körde vi in på Varbergs MTB-stigar och vi var ikapp. Inne på stigarna tryckte Öijer på ordentligt och Jakob några meter bakom och jag på Jakobs rulle. Emil hade tappat inne på stigarna. Med tre kilometer kvar märkte jag att Jakob inte kom ifatt Henrik, så jag gick om och ikapp. Låg på Öijers hjul i kanske en kilometer ut på Strandvägen längs vattnet bort till fästningen. gav allt och försökte mig på ett ryck innan Jakob skulle komma ikapp oss igen. Lämnade alla kort på bordet och fick ett tjugotal meter. Med en kilometer kvar hade jag fortfarande en lucka på ett fåtal sekunder. På den allra sista bron, 100 meter innan mål kom de ikapp, och jag drog igång spurten. Krafterna hade jag inte, och krampkänningarna kom smygande. Kände att Öijer närmade sig bakifrån och när jag kollade åt sidan var han ett halvt hjul före.
Måltiden blev 3:50:51, ca 13 minuter efter vinnande Michael Olsson. Tiden räckte till en 14 plats i elit (spurtade om trettondeplatsen) och en överlägsen seger i junoirklassen med 29 minuter och 50 sekunder. Är helt galet nöjd med hela racet och att jg inte gav upp när jag fick en svacka. Att det skulle gå såhär bra trodde jag aldrig när jag stod på startlinjen, inte heller efter ett par mils körning.
Jag måste säga att banan var riktigt tuff men galet rolig, kommer definitivt köra här igen! 100 kilometer är galet långt också märkte jag. Det är en sak att träna 10 mil och en annan att tävla 10 mil i lera på en kuperad bana på en mountainbike. Jag har nog aldrig varit så slut i hela kroppen efter en tävling, jag var låg på all energi.
Nästa helg är det Långlopps SM i Ånnaboda, hoppas att förkylningen som jag fick efter tävlingen hinner försvinna. har dock inte jätteont i halsen men är snorig och tung i kropp/knopp. Så nu får det bli ett par dagars vila!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar