fredag 31 maj 2019

2:a på Ottarsloppet och inför Långa Lugnet

Halloj!

Äntligen är jag tillbaka från penicillinkuren och på tävlingsbanan. Penicillinkuren tog slut kl 14 i onsdags och 25 timmar senare var det dags för start på Ottarsloppet.

Ottarsloppet är en jättefin tävling med ett bra arrangemang och fin bana, ganska lättåkt men väldigt mycket fina stigar. Det var tredje året jag startade där och efter att ha varit 5:a 2017 och 3:a 2018 ville jag väldigt gärna vinna.
Kom dit i god tid och jag hann reka första kilometerna av banan samt sista kilometrarna. De var liknande tidigare år förutom att de dragit om starten till det bättre. Jag gjorde upp en plan i huvudet om hur jag skulle avsluta och vart jag skulle attackera om det skulle sluta i spurt i år igen.

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se


Starten gick kl 15:00 och det var start bakom en fyrhjuling i ca 100 meter innan de släppte loss oss. Henrik Sparr tog genast tag i taktpinnen innan jag tog över efter ett tag och körde på rätt hårt i motvinden och in på första stigen. Det hade splittrats upp så vi var ett mindre gäng där framme. Jag och Sparr hjälptes åt och i nästa stigning efter ca 4-5km tryckte Sparr på lite och jag kunde lätt gå med medan vi två fick en lucka bakåt. Efter det turades vi om att ta långa, hårda förningar och snart såg vi ingen bakom oss. Det var lite som jag trott innan att det skulle stå mellan oss två. Jag ville gärna ligga först på stigarna och låg väl och drog lite mer av oss två första varvet. Banan går upp och ned för en ås med fina tallhedsstigar och en del rullsten. Inga stora eller långa stigningar utan de gick ganska fort allihop. Känslan i kroppen var inte helt 100 och jag hade svårt att bli av med mjölksyran efter backarna, svårt att få ned pulsen. Misstänker att det kan vara pga penicillinet då jag känt mig seg och trött under de träningspass jag kört under kuren.

Första varvet a la 25km (vi skulle köra två varv) samarbetade vi bra och varvade in på 54 minuter, då förstår ni att det gick fort då största delen av banan ändå går på stigar om än inte så tekniska. Redan vid varvning hade vi en lucka på dryga 2 minuter till gruppen som slogs om tredje platsen. Vi fortsatte kämpa på där framme men ingen av oss ville trycka på stenhårt så det blev ett lite lugnare varv. Efter drygt halva andra varvet vinkade jag fram Sparr så han fick ta en förning, vad jag inte var beredd på då var att han attackerade uppför banans längsta stigning. Han fick direkt 5-6 meter. Fick gräva djupt för att hålla kvar de få meterna och på toppen kollade han bak och såg att han inte blivit av med mig, så då kördes det lugnare igen. Det var en rejäl urblåsning och det tog längre tid än normalt att komma tillbaka från den.

Efter den attacken gick det lugnare än vanligt och jag tror att vi båda var inställda på att det skulle bli spurt. Jag kände mig väldigt självsäker och kände på mig att jag kunde ta hem den. Visste exakt vart jag skulle attackera. Vi hjälptes fortsatt åt att dra och in på stigen med 5 kilometer kvar tog jag täten och la mig i behagligt tempo så jag ändå kunde återhämta mig lite. Med 3-4 kilometer kvar kör man nästan enbart på elljusspår och därifrån var det katt och råtta-lek som jag aldrig varit med om förut. Bitvis stod vi stilla för att ingen ville ligga först. Det var säkert 4-5 gånger som vi stannade upp och väntade på att den andra skulle gå upp. Till slut när vi nästan var framme där jag hade tänkt attackera bakifrån, i den sista lilla knäppan stannar Sparr till och jag tvingas fram. Tänker att det får bära eller brista och trycker på från stillastående ca 70 meter innan jag egentligen tänkt attackera. Dessvärre var Sparr med på det och kom med och i sista stund kom han om innan vi skulle in på de sista 200 meterna stig innan upploppet. Fick en urkass sväng på stigen och han fick 2-3 meter direkt som jag inte kunde ta ikapp in på det korta upploppet och därmed förlorade jag. Var ruskigt besviken då jag var inställd på att vinna. Vi hade en stor lucka på ca 2:30 innan trean trots vår körning sista biten.

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se


Det var åtminstone skönt att få en tävling i benen efter penicillinkuren och innan Långa Lugnet nu på söndag hemma i Falun. Jag ser väldigt mycket fram emot Långa Lugnet då det är min favorittävling i Långloppscupen (OBS: är förmodligen partisk).

Ottarsloppet var ett perfekt tömningspass inför Långa Lugnet. Jag brukar alltid få till ett så kallat "tömningspass" tre dagar innan tävling där jag kör hårt och långt för att tömma kroppen på energi. Sedan brukar jag vila eller rulla lugnt en timme två dagar innan loppet. Dagen innan brukar jag också då rulla en timme men en hårdkörning på ca 10-15 minuter för att få kroppen och känna hur det känns inför tävlingen. Det brukar vara ett bra koncept för mig :)

Hur förbereder ni er dagarna innan ni kör ett lopp?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar