Godmorgon eller goddag eller godkväll beroende på när du läser detta!
Nu har andra deltävlingen i Långloppscupen också gått av stapeln, ni kan läsa om deltävling ett, Billingeracet här. Lida Loop utanför Tullinge stod på schemat denna söndag. I veckan lovade vädergudarna regn hela helgen, men ändrades sedan till uppehåll men molnigt och det visade sig att det skulle bli både sol och varmt. Det gillar jag!
Till årets upplaga hade de gjort om bansträckningen en aning, dels hade de lagt till några kilometer stig både loop 2 och 3, sedan hade de även ändrat ordningen på looparna, så den loop man körde sist förr om åren körde man nu som loop 2, medan den mer tekniska och utslagsgivande loop 2 körde man sist. Jag tycker att det var bra.
Vi i Kia Cycling Team åkte dit redan i lördags för att rulla igenom det som nu var tredje och sista loopen. Kände igen mycket av stigarna trots att jag inte kört sedan 2018 då jag blev 7:a. De nya partierna var riktigt fina och utslagsgivande, så hade man krafter kvar på tävlingen dagen efter kunde man skapa mycket tid.
Tävlingsdagen:
Vaknade hemma hos kusinerna i Viksberg utanför Södertälje. Åt gröt innan vi rullade den dryga halvtimmen mot Lida friluftsgård. Vi kom dit ett par timmar innan start och gick igenom lite taktik och tankar inför dagen tillsammans med resten av Kia Cycling Team. Sedan var det dags för uppvärmning med en dryg timme kvar till start. Rullade bort från området och tänkte att jag kör sista stigen på första loopen. Det gick inte, då det var ungdomstävling där då. Fick istället köra första stigen på tredje loopen, den beryktade Diagonalen. Körde på och fick en bra känsla, tills PANG, en eker smällde i bakhjulet med 45min kvar till start. Drog ut den del av ekern som var lös, och rullade tillbaka till start- och målområdet. Hade extra ekrar med mig, men slapp byta då Stefan erbjöd sig sitt reservhjul istället. Funkade fint och jag fortsatte värma upp. Tyvärr var det slang i det hjulet så vågade inte dra ut så mycket luft.
Tävlingen:
Starten gick som vanligt uppför slalom/pulkabacken, så det är hårt från start. Ca 45 sekunder all out för att ta sig upp. Kom iväg rätt bra och låg med topp 10 på toppen utan att ha gått alltför hårt. Letade mig fram ytterligare på de första grusvägarna efter backen och kunde återhämta mig. Tycker det gick lugnt första milen med bitvis stenhårt i de korta backarna som symboliserar denna tävling. Det finns inga långa backar, utan alla tar 20-60 sekunder, riktiga "powerclimbs" som verkligen dödar benen om man bränner för många tändstickor tidigt i loppet. Fältet tunnades ut då en efter en droppade av i de korta backarna på motionsspåren. Kollade bak efter drygt 8-9km och räknade till 13 eller 14 stycken. Trivdes på min plats kring placering 5-7, låg inte onödigt långt fram och inte heller för långt bak för att dragspelseffekten skulle göra sitt.
Även i år låg motorcyklisterna framför oss i täten väldigt tätt, bara 10-20 sekunder, vilket gjorde att vi ofta fick i oss mycket avgaser i lungorna. Även felmarginalen om motorcyklisterna skulle få stopp eller köra fel fanns ju inte, vilket även skedde en gång. Föråkaren drog ut oss fel ut i skogen så vi fick ut i blåbärsriset och härja ett tag. Det var även såhär 2018 och jag minns att jag skrev om det redan då. Efter en dryg mil dök ett mindre träd upp mitt på stigen, Emil, Wengelin, Viktor och Isak lyckades veja undan, men ligger man på 4-5 hjul så är de omöjliga att kunna förutse, så man följer bara efter den framför. När de framför vejer åt höger eller vänster i sista sekund smäller det tillslut. Mattelin låg på femte hjul och låste hjulen och lyckades med nöd och näppe undvika trädet och vejde vänster. Norén låg på Mattelins hjul och smällde rakt in. Jag låg på Noréns hjul, panikbromsade och vejde vänster, men körde in i Norén. Tog mig ändå förbi men vi tappade momentum och tid, som jag fick jaga ikapp. Trodde Noréns cykel helt klart skulle paja med en frontalkrock i trädet, men efter ett tag gnetade han sig ikapp igen med snett styre visade det sig.
In mot sista backen in till sista stigen på första loopen var vi 8 stycken i täten. Emil, Wengan, Norén, Isak, Viktor, jag, Mattelin och Lukas Merkel. Visste att det skulle bli hårdkörning i sista backen mot stigen, så jag lade mig först och spelade ut mina svagheter, d.vs. dessa korta hårda backar. Låg jag först kunde jag falla bakåt och köra backen 3-4 sekunder långsammare än de andra och ändå ligga med på toppen, vilket gick helt enligt plan.
Farten lugnade ner sig igen på nya varvningsloopen ut på loop 2. Fick en flaska sportdryck av mamma sedan vatten att hälla över mig av Emilia. Första backen på andra loopen gick lugnt, och över hygget bort till den smala spången med en ledstång på vänster sida där man inte vill köra in styret. Backen därefter blev det hårdkörning igen och kändes som att jag var på gnällen att flyga av. Men lyckades bita mig med ändå och kunde sedan återhämta mig. Efterföljande stigar gick Emil på i ett hårt tempo i flera minuter, men hade ett bra flyt och behövde inte slita nämnvärt för att gå med. Fick dock en rätt intensiv håll just då, som höll i sig i några minuter, men kunde andas bort den, och den försvann igen när de stötiga stigarna blev grusvägar.
Vi passerade mellan Lilla och Stora Skogssjön och uppför den backen. Här kändes det riktigt bra och jag trodde verkligen att jag kunde göra något riktigt bra idag. Strax därefter låg jag på tredje hjul efter Emil och Wengan när Emil gick åt sidan för att släppa fram Wengan. han tog innern på skogsvägen, komprimerade dämparna lite och lutade inåt och smällde i pedalen i en sten så man trodde att han skulle skrota och dra med resten av oss ner i graven. Han lyckades hålla sig på hjulen trots allt, men slog av halva högerpedalen så att endast en sida funkade.
Resten av loopen gick felfritt och vi körde på och fick ett bra samarbete. Wengan gasade lite utför ner mot sista grusvägarna in mot Lida igen, och vi fick en liten lucka, men allt anslöts igen tillbaka mot varvning. Fick där en ny flaska sportdryck och mer vatten av Emilia och jag kände mig riktigt bra. Det ändrades bara minuter senare när Emil och Wengan drog upp tempot igen in mot Diagonalen ut på loop 3. De sträckte ut oss 8 cyklister ordentligt. De två hade en lucka på några sekunder ner till Mattelin, Norén och Isak, som hade några sekunder till mig, som hade några sekunder till Viktor och Lukas. Det blev lite för långt fram för att kunna köra ikapp själv på grusvägarna i motvinden. Försökte dock, men sprängde mig så pass att det blev svårt att ens gå ned Lukas och Viktor när de kom ikapp mig.
In på stigarna blev det dock lättare att gå med, men jag var otroligt sliten. Hade en låg fart när jag låg först på kommande stig, så låg att jag blev frustrerad på mig själv. Men benen sa nej. In på nya stigpartierna för i år går Viktor förbi mig, och jag får samtidigt in en smal pinne mellan bromsskiva och bromsok. Föll inte ur genom att trampa bakåt så fick lov att stanna och försöka slita loss den. Den satt hårt och tappade 10-15 sekunder på Viktor och Lukas på det. Låg då 8:a ensam med 15-20 sekunder upp till duon framför, med ben som var rökta efter lite för många hårda accelerationer under loppet tidigare. Gav upp momentärt, det som bara 20 minuter tidigare kändes så bra var nu borta och negativiteten kom smygande.
Någon kilometer senare märker jag att Viktor och Lukas är påväg ikapp Mattelin, och att de inte alls är långt framför. Tar mig ikapp Mattelin som de passerat, och lyckas ta mig förbi honom och in på deras hjul igen. Nu var jag helt plötsligt med i matchen om 5:e-platsen igen. Ner mot grustaget och pumpknölarna släppte Viktor förbi mig, och jag fick ett par sekunders lucka genom att pumpa lite snabbare än de andra. Det var bra, in i nästa backe behövde jag bara hålla en hög fart med lagom högt tryck, utan att behöva maxa i några sekunder. Det var bra men kände att jag var trött. Med 5km kvar la jag mig sist i vår fyrmannagrupp. Förbi golfbanan och sedan tänkte jag att jag skulle attackera in på nästa stig, för att kanske skaka av mig någon. Missbedömde dessvärre och trodde att stigen skulle komma tidigare, men det var en bit kvar. Slog av, la mig bakom igen, och sedan gick först in på stigen, men med lägre fart än jag jag initialt planerat. Ingenting hände där, men tänkte öka farten igen efter den korta, lösa utförslöpan med en 90-graders sväng i botten. Ställde mig upp och tryckte på efter svängen, men hade inte energi nog att fullfölja längre än 10-15 sekunder. Inget hände nu heller. Men att vänta till sista backen upp till mål visste jag skulle vara dödsdömt för mig på förhand.
Låg fortsatt först på sista stigen, och tänkte att om jag tar mig över den lilla bron och sedan upp på skidspåret mot varvning/mål-skylten med lucka kanske det kunde hålla om jag höll trycket i lösgruset utför. Fick återigen några meter tillsammans med Viktor, men Mattelin och Lukas anslöt igen. Sista chansen var att vila några sekunder i det korta skogspartiet mellan skidspåret ner till grusvägen, sedan gå fullt ut där och ner på gräset in på stigen längs med Getaren. Sagt och gjort, ställde mig upp och tryckte på ordentligt på grusvägen och utför på gräset. Där var en knepig svepande kurva på gräset in på sista stigsnutten, jag tog den tightare än Viktor, som kom till höger om en stor björk. Stigen vek av åt höger, men Viktor hade så hög fart och var påväg rakt fram när jag svängde, så vi krokade in en aning. Det gick dock bra och jag var först in. Körde så hårt jag kunde och hade någon meter nere vid badet, men inte tillräckligt för att orka hålla undan. Viktor och Mattelin svepte om mig på varsin sida upp i sista backen, sedan kom Lukas också. Jag var helt rökt och gav mig direkt, hade sumpat mina chanser på attackerna sista 2-3 kilometerna. I mål var jag 15 sekunder efter Viktor som tog spurten om 5:e, och de 15 sekunderna var bara sista 100 meterna hehe.
Jag gjorde vad jag kunde och jag chansade hellre att gå långt ifrån än att vänta på sista backen. Kunde bära eller brista, och nu brast det. Lite missnöjd några minuter efter målgång, men nu är jag mer nöjd att jag lyckades vända ett underläge som ensam 8:a och ta mig ikapp och in i matchen igen, och försöka något. Nästa gång kanske det håller.
Lite siffror från racet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar