Hej och varmt välkomna till ett nytt blogginlägg!
I helgen kördes deltävling tre av Långloppscupen nere i Eksjö, Småland på Ränneslättsturens fina bana.
Vi i Vostroblock Evolite-teamet åkte ned från Falun lördag förmiddag och hann ner för att rulla igenom stora delar av tävlingsbanan. Det mesta var sig likt sedan förra året (tävlingsrapport HÄR). Den stora skillnaden var att de tagit bort en stig på första loopen, samt även den drygt 40 höjdmeter långa backen under loop 1. De två partierna i kombination var perfekta för att sålla fältet och skapa mindre grupper. De hade även kortat ned "teknikspåret" i slutet av loop 1 där tidigare 7 kilometer ihållande stig nu endast var 3 kilometer. Nu var det uppgjort för att en väldigt stor grupp av cyklister skulle komma samlat in mot första spurtpriset efter 14 kilometer. I övrigt var det mesta sig likt, men några få undantag.
Väderprognosen för söndagen den 2/7 var varierande, med regn under natten och risk för regn även söndag. För egen del så spelar det ingen större roll om det regnar eller inte, men det hade varit skönt med ett regnigt race för att variera lite.
Tävlingen:
Tävlingen startade traditionsenligt inne i parken i Eksjö. Vi herrar startade kl. 11:00, en timme efter damernas start. Det anser jag är en väldigt bra lösning. Tjejerna får köra sitt race, och vi herrar kommer ifatt ett tiotal damer men det är inga konstigheter att hjälpas åt att ta sig förbi på ett snabbt och smidigt sett för alla.
Masterbil första kilometerna genom Eksjö, sedan släppte de oss på grusvägen ut mot Ränneslätt. Planen var att hålla sig relativt lugn inledningsvis och se hur loppet utvecklade sig. Vi i teamet hade vår plan hur vi ville köra och olika scenarion som kunde ske.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Det var lite försök att gå solo på de inledande grusvägarna, bäst lyckades Richard Larsén som stack och fick några sekunders lucka i några kilometer innan han hämtades in. Jag såg till att hålla mig långt uppe tillsammans med Jakob och David men det är väldigt svårt i en stor klunga där alla vill vara långt fram, men inte först. Det blev lite jojo-åkning fram och tillbaka i klungan. När vi närmade oss Ränneslätt igen efter 12-13 kilometer och hade spurtpriset i sikte blev Richard inhämtad och intensiteten ökade ännu mer. Jag hamnade oroväckande långt ner i gruppen sista grus-svängen inför spurtpriset. Inte för att jag brydde mig nämnvärt om det, utan mest för att vi skulle vika in på "teknikspåret" ett par hundra meter senare. Jag tog ett par placeringar inför stigen men var ändå obekvämt långt bak på en tolfteplats. Det är en kritisk del av banan där det kan spricka av.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Det samlades ihop sig och vi var nog 10-11 stycken i tätgruppen nu. Det sprack av en del när det kördes på rätt hårt på stigarna påväg ut på andra loopen. Vid ett tillfälle blev det lucka bakom mig som låg femma just då ner till Richard, men den körde Micke ikapp efter några minuter. Efter 28-29 kilometer kom vi ut på en grusväg och jag passade på att ta en till gel och sportdryck. Strax därefter kom vi till ett stökigt stigparti de kallar "Saxiska Schweiz". Där hade jag det riktigt tufft och fick slita ordentligt både fysiskt och mentalt för att gå med men klarade av det.
Vi var fortsatt en grupp på 9 personer, jag, Jakob och David från Vostroblock, Matthias från Länna Sport, Emil från Serneke Allebike, Isak Fjordell-Nordin från CK Uven, Carl Jarnhagen från Sportson CK, Micke Tjulander från CK Sundet och Erik Zälle från Träningskonsulten. Ett tiotal sekunder bakom var Richard Larsén.
Det gick avvaktande på grusvägarna bort mot kontrollen i Klockarp efter 36 kilometer. Jag fick en ny flaska sportdryck av langarteamet, denna gång av Isak Risberg. Strax därefter kom ett ganska svårt parti, som vi inte testat dagen innan men som varit med tidigare år. En bökig stig uppför med ett par ställen som är rätt svåra med en brant stenhäll man ska uppför. Micke tog täten in på stigen med mig på andra hjul. Han körde på bra uppför och vi tog oss uppför det svåra medan t.ex. David fick hoppa av och springa då det var trångt och blev lite stopp framför. Micke fortsatte köra när det började gå utför. Bra flyt och jag lämnade ett par meters lucka fram.
 |
| Foto: Robin Bogmark |
Efter 44 kilometer kom vi till, vad jag anser, det jobbigaste partiet på banan när vi skulle köra på en relativt knölig gräsmatta i en kilometer längs ett staket. Ett riktigt segt parti som suger musten ur en. Det visade sig att Wengelin hade kört där även med pyspunka då han någon kilometer senare stannade till längs en grusväg och tätade däcket.
Det var ett bra tillfälle att det var just där Wengan stannade till, då vi en kilometer senare hade planer på att börja attackera. Planen var att Jakob skulle smyga iväg och skapa en lucka och sedan köra solo mot mål, och om vi skulle komma ikapp så hade vi mig och David att spela på. Efter en svepande 180° vänstersväng fick Jakob några meter ned till Zälle som låg på hans hjul. Jakob fortsatte gasa på och Zälle ställde sig upp ett par sekunder, men kom sen på att det inte var hans jobb att gå ikapp. Emil gick ut till höger och försökte täppa de ca 15-20 meterna fram och vi släppte iväg honom. När vi vek av banvallen upp mot spurtpriset vid skidstugan så frågade Zälle om det var meningen att Jakob skulle gå där eller om han gick för spurtpriset. Jag svarade nog inte så sanningsenligt.
Vid spurtpriset kördes det avvaktande i vår grupp och vi passerade +18 sekunder efter Jakob. Wengelin var drygt en halvminut efter men var snart ikapp oss igen. Vi kom till Högefälle XCO-bana och körde lite på den. Då tyckte Wengan att det gick för långsamt och passerade oss alla. Jag skyndade mig in på hals rulle. Samtidigt försvann Carl Jarnhagen bakåt, möjligtvis kramp eller punktering. Wengan höjde farten ordentligt och jag fick bita i ordentligt. Det var fördelaktigt att ha kört denna del av banan dagen innan då jag hade rätt bra koll på vad som skulle komma. David och Erik Zälle åkte lite jojo bakom oss och kom ikapp efter ett tag igen. Men efter 56 kilometer gick repet för dem. David hade svårt att ta sig förbi på stigen och var tvungen att se Matthias och mig segla iväg på stigarna. Vi fick lite tidsrapporteringar längs vägen av b.la. Erik Mattelin när det var drygt 1:10 upp till Jakob och knappt 20 sekunder till Emil.
Några minuter senare var vi ikapp Emil på stigsegmentet "Åsaruschen". Väldigt fina stigar med en del svängar och avslutade uppe på en ås. När Emil märkte att vi var ikapp gick han åt sidan och lät oss passera och lade sig sedan på mitt hjul. När vi började få tidsrapportering att Jakob var drygt 2 minuter före började Matthias lugna sig lite och inse att vi inte går ikapp. Det gick rätt avvaktande och jag började tänka ut olika scenarion. Det är en knepig spurt men att försöka attackera Sveriges två mest rutinerade MTB-cyklister lät inte heller så lockande. Jag bestämde mig för att prova vänta till spurten ändå. Det är något jag är dålig på, så det var ett bra tillfälle att träna på det. Det värsta som kunde hända var att jag skulle bli fyra vilket jag kände mig okej med.
Sista 10 kilometerna är fortsatt väldigt mycket stig. Riktigt kul. Kände mig stark. Kilometerna tickade ned och varken Matthias eller Emil försökte någonting heller. Vi närmade oss Eksjö igen. Ett utförsparti sedan en smal tunnel under en väg, en skarp vänstersväng så var vi nästan inne på camping-området. Fortsatt avvaktande åkning. Kom ikapp damer som vi kunde passera på bra sätt.
Sista kilometern inleds på drygt 500 meter stig. Sedan kommer vi in på asfalterade parkeringsplatserna till idrottshallen. Det var motvind. Emil började från tredje hjul och gick till höger för att få innerkurva till nästa högersväng. Wengan svarade med att även han gå höger och lämnade vänster öppet för mig. Jag tog i allt jag kunde och lyckades passera dem båda in i högersvängen. Strax därefter skulle vi dock upp i en brant grässlänt upp mot och runda vattentornet. Jag hade inte räknat med att vänstern upp i slänten skulle komma så fort efter högerkurvan och bad till gud att jag inte skulle få släpp på däcken. Förlorade lite fart och Wengan hann tyvärr förbi mig igen på vänster sida innan vi rundade vattentornet. Jag hade några meter fram till honom när det började bära utför i parken. Försökte täppa utför men kom inte närmare. Nu var det bara en kritisk vänstersväng kvar, ut på löst grus och 200 meter spurt lätt uppför.
Jag sneglade lite över axeln och såg Emil på behagligt avstånd bakom mig. Bara jag inte fuckade upp svängen så var tredjeplatsen min igen. Tog mig igenom svängen och spurtade allt jag hade, men kunde inte rå på Matthias. Är dock riktigt nöjd över tredjeplatsen och det är nog denna som smakar godast hittills. Jakob vann med över tre minuter, helt sjukt vad stark han är. En dryg minut bakom oss kom Zälle och David in i mål, där Zälle drog det längsta strået och tog 5:e platsen medan David fick 6:e. Otroligt med tre stycken topp 6 från teamet, och Stefan inte långt efter på en 16:e! Riktigt bra utdelning på helgen.
Totalen efter tre deltävlingar ser nu ut såhär:
1: Matthias Wengelin - Länna Sport CK: 290p
2: Erik Åkesson - Vostroblock Evolite: 240p
3: David Risberg - Vostroblock Evolite: 221p
4: Edvin Lindh - Team Norra: 193p
5: Jakob Söderqvist - Vostroblock Evolite: 190p
Bilder:
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Strava:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar