Bockstensturen/XCM-SM 2023

 Hej!

Här kommer sista tävlingsrapporten från årets Långloppscup. Tiden har gått otroligt fort och det känns som om det var nyss vi sparkade igång med Billingeracet i Skövde. 

Bockstensturen i Varberg stod på agendan och det har länge varit mitt absoluta favoritlopp i cupen. Långt, hårt och grymt fin terräng. Tiden och sträckan blir betydligt mer avgörande än övriga lopp vilket gör att hela tävlingen är mer öppen. I år arrangerades även XCM-SM i samband med Bockstensturen vilket lockade ett väldigt starkt startfält. I år var dock banan helt ny, med start och mål ute vid Åkulla Resort, mer stigar, mer backar och en dryg mil kortare (90km). Det lät väldigt lovande, trots att det var synd att missa arrangemanget runt Varbergs fästning. 

Som jag skrev i förra inlägget har jag ju haft en väldigt strulig period efter VM och inför SM. Kunde bekräfta för mig själv i torsdags, två dagar innan start, att mitt skadade knä var tillräckligt bra att trampa med för att kunna tävla. 

Vi i teamet åkte ned från Falun till Varberg på fredagen, dagen innan tävling. Vi kom ned vid 15-tiden och passade på att rulla den sista av tre loopar. Första loopen var 60km, sedan en 15km och till sist en till 15km loop. Vi åkte bort och tog sista kilometerna av andra loopen och hela sista. Banan gick bitvis på stigar och vägar jag kände igen sedan tidigare år, men mycket var som sagt nytt och spännande. 

Bansträckningen

Tävlingen:

Lördag kl. 11:00 startade vi. Vi bodde precis vid tävlingsområdet så vi kunde ta det väldigt lugnt innan loppet. Jag testade att ladda upp med bikarbonat, då inledningen på tävlingen var väldigt hård. Jag chansade att det skulle gå bra, men har inte kört med det på långlopp tidigare. Under uppvärmningen kändes det bra, bortsett från att såret på knät stramade inledningsvis. Det var lugnt att trampa och höll igång, men så fort jag frihjulade eller stod still och sedan började trampa igen blev det stelt och stramt. 

Banprofilen

Starten gick och det var masterstart första kilometern runt ett motionsspår. Vi kom tillbaka till Åkulla efter någon minut och där släppte bilen oss och det var fri fart ut på asfalten. Jag var ganska defensiv inledningsvis på asfalten och sjönk ned något. Höll mig nära David. Sedan svängde vi av asfaltsvägen, 90-grader vänster in på en grusväg som bar utför väldigt fort. Kunde plocka placeringar utan ansträngning på grusvägen in mot första backen och kom in i backen i en bra position. Hemmasonen André Eriksson satte upp farten stenhårt från botten av backen. Jag hade bra ben och och kunde gå med bra in på första stigen. Hade flyt upp och kunde fortsätta in i andra delen av backen. När vi närmade oss toppen såg jag att det sprack av lite bakom mig, David hade en liten lucka fram till oss sedan var det lite större gap. David kom ikapp och jag frågade hur det var, han var lite seg sa han.

Foto: Cykelkanalen.se

Fler kom ikapp bakifrån och efter en dryg mil lugnade det ned sig en aning ut på en grusväg. Passade på att ta en gel. Förstagruppen var fortsatt väldigt stor så såg till att hålla mig långt framme. Det var svårt, för det ville alla. In på nästa stig blev det lite luckor. Det var väldigt halt och lerigt med djupa hål som folk fastnade i. Wengan, Axel och André kom iväg ett tag men hämtades in och farten sänktes igen så folk bakifrån kom ikapp. Efter drygt 18 kilometer var första langning. Jag hade inte hunnit dricka supermycket då farten varit hög, men bytte ändå flaska till en som var ren. Passade på att ta vatten och dricka också för att sedan slänga flaskan. 

Foto: Happyride.se

Det var återigen ett par luckor framför som fick jagas in på stigarna kring Nackhestugan. Vi kom ikapp igen och på en grusväg därefter sänktes farten återigen. En stor grupp kom ikapp så vi var nog närmare 18-20 stycken. Tyckte det var märkligt att så många satt med efter en sån hårdkörning första dryga timmen. Jag själv hade flugit av och kommit tillbaka minst tre gånger redan.

Vi kom till en backe "Väggen", där sattes farten upp rejält. Det började åter spricka av lite, speciellt på efterföljande stig. Jag klamrade mig fast runt 10-12 plats och kunde gå med. Vi kom snart in på stigar jag kände igen som varit med tidigare år. Nu sprack det av för gott för många. På en stig efter drygt 34 kilometer råkade täten
med André, Wengelin, Axel och Edvin köra fel. Vi ropade på dem och de insåg sitt misstag och vände upp igen. Samtidigt satte Larsén in en attack och gick iväg själv. André och co kom snart in på banan igen och ikapp oss. 

Snart började även vi andra bli trötta, farten hade nästan konstant varit hög i 90 minuter. Leo Lounela släppte en lucka fram på en stig som David täppte. Jag, Edvin Elofsson, Emil Lindgren och Johan Norén låg kvar lite för länge och luckan framåt blev större. Vi kom ut på åkrar vid Korndals Gård och såg langning längre fram. Tog en ny flaska sportdryck, hade gjort slut på den förra, samt vatten att dricka och hälla över mig. Det var varmt ute. Norén och Emil satte upp ett hårt tempo och jag låg med på Emils hjul. In på rätt tekniska stigar kom vi ikapp ett par till som släppt. Därefter satte Norén in en växel till och Emil orkade inte gå med ut längs åkerskanterna. Jag var på Emils hjul och var trött. Vi lyckades dock täppa luckan fram till täten igen någon kilometer senare men det hade kostat på. 

Nu tror jag tätklungan bestod av Wengelin, Axel, André, Larsén, Norén, Emil, David, Edvin Lindh, Edvin Elofsson, Anton Olars, jag, Isak Nordin. Nu attackerades det vilt uppför en backe och mina ben sa stopp. Vi hade kört 47 kilometer och jag tvingades släppa täten för gott. 

Foto: Cykelkanalen.se

Jag var uppgiven och det kändes som om jag inte orkade trycka på alls. Funderade på om det var smällen jag fick ta för att jag tog bikarbonat för känslan var helt annorlunda än vanligt. Det var inte så att jag släppte gruppen för att watten var för hög eller att jag slarvat med energiintaget, det bara gick inte att ta i. Fick åka ensam men såg att det sprack upp i mindre grupper framför mig. Jag åkte dock runt med inställningen och känslan att vara jagad. Kollade hela tiden bak och var orolig för folk bakifrån. Annars brukar jag kunna vara hungrig framåt.

De sista dryga 7-8 kilometerna på första 60-km loopen var helt hopplösa. Det var noll kraft, noll fart och svajig inställning. Var helt hundra på att folk skulle komma bakifrån och att tiden framåt skulle försvinna. Kom tillbaka till Åkulla efter 60 kilometer och fick ny sportdryck och vatten. Strax därefter fick jag beskedet att David var ensam framför mig, drygt 30 sekunder. Ett par kilometer senare fick jag syn på honom och kom ikapp. Nu hade min sinnesinställning ändrats en aning från att vara uppgiven och känna mig jagad, till att jaga. Uppmuntrade David att köra med mig, lägga sig på hjul och tänka på totalen snarare än ett resultat på SM. Han orkade dock inte utan släppte någon kilometer senare. 

Ganska snart fick jag även syn på fler ryggar framför mig, när man körde någon kilometer raksträcka på en gammal banvall. Jaktinstinkten tändes igen och trots att jag var tvungen att växla ned ett par växlar för mycket när det bar uppför, hade jag rätt bra flyt på platten och på stigar. Ganska snart såg jag en svartvit klädd Allebikeåkare. Misstänkte först att det var antingen Larsén eller Elofsson, men ju närmare jag kom såg jag på stilen att det var Emil som hade tröttnat. Jag kom ikapp honom ett par kilometer senare och han släppte förbi mig direkt. 

Vid andra "varvning" ute i Åkulla med 75 kilometer kördalåg jag fortsatt ensam. Nu visste jag dock hur sista loopen såg ut jag ingen framför mig och ingen bakom mig. Kände mig peppad på att göra ett bra avslut av tävlingen och förhoppningsvis komma ikapp någon mer trött kille framför mig. Kilometerna tickade långsamt ner och jag närmade mig snabbt banans sista, långa backe. Kände till den väl då den varit med i Bockstensturen alla år jag kört loppet. Inledningsvis på asfalt innan man viker höger in på en grusväg och backen börjar branta till ordentligt. Upplevde att Emil skulle komma flåsandes i nacken i backen och tyckte titt som tätt att jag hörde hans skrikande bromsar, däck mot gruset och växlar som klickade. Tittade bak och såg ingen. Hade inbillat mig. Sa till mig själv att fokusera på mig själv, att ta mig upp så snabbt som möjligt men med kraft kvar att ta mig i mål. Efter någon minut flackar backen ut och man kan dunka i ett par växlar. Över krönet där kikade jag snabbt bakåt. Då såg jag en blåsvart klädd Micke Tjulander komma stormande. Helvete tänkte jag. Jag dunkade i ett par växlar till och ställde mig upp när det flackat av. På något vänster kändes det bra och kraften var tillbaka. 

Jag fortsatte att trycka på utför backen igen och in i skogen på efterföljande stigparti. Återhämtade mig ut på nästa grusväg som var en kort, brant backe innan det bar utför igen. Kände igen mig från tidigare år även här och jag visste vad som väntade. Grusväg utför, stigparti, skarp högersväng, en grusbacke till, lite stig och sedan en sista seg backe som det nu var sprängsten på. Kom ifatt och körde om ett par motionärer som körde kortare sträckan. 

Den sista stigen nerför innan banvallen tillbaka mot Åkulla var grymt kul! Mindre rolig var just banvallen. En banvall i motvind och en snittlutning på 1% är inget man vill cykla på när Micke Tjulander jagar bakom.... Två kilometer kvar visade skyltarna och jag vek vänster in på sista stigpartiet. Körde hårt men kunde slappna av med kilometern kvar. Då var det bara någon form av XCO-bana med sprängsten kvar innan sista 500 meterna på skidspår in till mål. Rullade imål som 10:e man totalt, 9:a i elit och 8:a på SM. Hur kommer det sig? Dels hade jag Edvin Elofsson, vinnaren i H-junior 30 sekunder framför, men även Edvin Lindh, som missat att anmäla sig i tid för SM men fick ställa upp i Bockstensturen, därför räknas tyvärr inte hans resultat till SM.

Med denna placering i sista deltävlingen av Långloppscupen kunde jag behålla min 2:a plats i totalen vilket jag är otroligt nöjd med! Det visar en hög nivå under hela säsongen. Det var dock otroligt tight i totalen för oss bakom Wengan som vann överlägset. 

Jag är även nöjd att bli 8:a på SM trots det strul jag egentligen haft senaste månaden med infektion i magtarm-kanalen sedan krasch med knäproblem.

Pallen i totala Långloppscupen.

Nu återstår endast SWE-CUP i Hallby om två helger, sedan är säsongen så gott som över!

Strava: