Test av Marathon-SM banan + OS-Guld i MTB till Sverige!

Hallå där!

Denna helg är den enda helgen mellan den 10 juli och 2 oktober som det inte är någon tävling på, så jag och pappa tog ändå en roadtrip över dagen till Ånnaboda, för att få ett hum om hur Långlopps SM banan kommer se ut om tre veckor.

Vi anlände till Ånnaboda strax efter 9 och pappa konstaterade snabbt att han glömt cykelbyxor, så han fick ta en extrasväng till XXL på Marieberg i Örebro och köpa ett par. Under den knappa timmen han var borta passade jag på att åka ner och prova startbacken samt startloopen. Starten går uppför från meter 1 till meter 2100, alltså 2,1 kilometer lång med knappt 100 höjdmeter. Men de 50 första höjdmeterna sker inom de första 400 meterna, så det är ruggigt brant innan det planar ut och mest bara blir en jobbig mjölksyrafylld backe där man lätt kan köra sig stum (provade idag).

Väl uppe så är det en startloop som inte var med förra året, så jag försökte hitta runt den med hjälp av en papperskarta (vem använder ens en sån år 2016!?) samt Matthias Wengelins Strava-aktivitet från när han körde igenom banan för ett par veckor sedan.

Första halvan av startloopen är samma sträckning som första delen av andra loopen, innan startloopen viker av på ett ställe. Som tur var missade jag det och fortsatte på andraloopen några hundra meter men stannade och såg att det var ett militärområde med pågående militärövningar där andraloopen gick. Jag upptäckte då också att jag kört för långt på startloopen och vände tillbaka. Andra delen av startloopen går på samma sträcka som slutet på andraloopen, så jag fick iallafall se startloopen samt lite av andraloopen.

Startloopen hade vackra vyer!

Kom tillbaka till Ånnaboda efter lite fler felkörningar och många stopp för att kolla karta, och bestämde mig för att köra startbacken igen. När man väl är någonstans där backar existerar är det väl dumt att inte utnyttja det?

Pappa kom tillbaka och vi stack ut på första loopen. Körde fel nästan direkt, men hittade tillbaka till det riktiga spåret. Det var väldigt lite backar i början på första loopen, iallafall uppförsbackar. Nerför fanns det gott om. Det var i princip inte alls mycket uppför till man kommer till Klockhammar för första gången, där det kommer vara en vätskedepå. Från Klockhammar gick det en loop för att sedan komma tillbaka till Klockhammar och ta sig ann en av banans längsta och jobbigaste stigningar på ca 180 höjdmeter på ca 4,5 kilometer. Därifrån var det mycket grusväg och en del skidspår och en till av banans brantaste och jobbigaste stigningar, som jag vet att pappa instämmer på ;).

Därifrån och tillbaka till Ånnaboda gick det i princip endast på skidspår lite upp och ner, men inga farligt jobbiga stigningar.

Hoppas de hinner ta bort denna till 10 september!

Då vi sket i andraloopen pga. militärövningar körde vi ur det sista ur kropparna genom att maxa uppför startbacken. Eller, jag maxade iallafall, pappa körde så hårt han kunde. Gick ut stenhårt i första branten och enligt garmin låg jag ca 3-4 sekunder efter KOM:et efter första 400 meterna, och jag vred ur trasan ordentligt för att försöka köra in det på de plattare partierna och låg ett tag på +1 sekunder före KOM:et, men tröttnade framåt slutet och var 9 sekunder efter KOM:et upp... Men vad jag kunde konstatera efteråt efter lite research var allas tider som låg före mig från SM:et förra hösten, alltså en stor klunga upp + pigga ben. Jag var ensam och provade efter 70 km och 1000 höjdmeter i benen... Men jag är inte bitter!


Efter körningen duschade åt vi lunchbuffé på restaurangen där uppe, riktigt fint och gott. Sedan körde vi in till Örebro för att jag skulle träna lite stadskörning innan vi rattade hemåt. Åkte direkt till Ekströms för att kolla damernas Triathlon och Mountainbike OS. Lisa Nordén kunde inte riktigt följa upp sin silvermedalj från London men gjorde en bra insats och slutade 16:e.

I mountainbike var det bara Jenny som ställde upp från Sverige, och gjorde det med stil! Var länge i en ledartrio men efter 4 varv tappade Jolanda och på sista varvet ryckte Jenny och fick en lucka som höll in i mål! OS GULD TILL SVERIGE!!! Jenny som skulle vara där för att se och lära då det var hennes första OS som 22-åring men det var alla andra som fick se och lära av Jenny!!

Stort Grattis Jenny!

Cykelvasan 2016!

Hallå!

Idag var det dags för årets kanske mäktigaste och största cykelfest i form av Cykelvasan. Självklart körde jag de 94,8 kilometerna mellan Sälen (Berga By) och Mora. Ankom till startområdet strax efter 7 på morgonen, och det var redan fyllt med cyklar och folk i fållorna. La in min cykel i fålla 2, väldigt långt bak då många redan lagt in hojen. Lite tråkigt för min skull att jag och Ludvig i princip var de enda juniorerna som inte fick starta i första startled, varför vet jag inte... Men jag hade säkert ett hundratal cyklister mellan mig och alla andra juniorer som stod i första startledet.

Starten gick uppför backen ut ur Berga By, och som tur för mig var det masterstart uppför backen, så täten fick inte köra hur fort som helst. Jag köttade på allt jag hade uppför backen för att komma om så många som möjligt och förhoppningsvis även närma mig några junoirer. Tog rygg på David Eriksson som också stod i andra startled, och vi gick på max upp.

När asfalten övergick till grus var vi i tätklungan, långt bak, men vi var med. Klungan bestod nog fortfarande av runt 100 personer, men nu gick det fortare. Försökte fortsätta avancera framåt i klungan så gott det gick, men bara efter någon kilometer till skedde en stor krasch framme i täten, där det var många inblandade och alla var tvungna att tvärnita. Många, inklusive jag, drog sig ner i diket för att undvika att köra på folk. Kom rätt snabbt därifrån iallafall, och vad jag har sett och hört var det ingen som skadades allvarligt, skönt det!

Kilometerna fram till Smågan gick allt annat än långsamt då vi vid många tillfällen var uppe i över 50km/h. Skönt med 38" drevet alltså... Kände mig fortsatt stark men hade slösat grymt mycket energi i första backen. Vägen bort till Mångsbodarna gick också fint utan större incidenter, men tempot var galet högt. Hade inte hunnit äta något och endast tagit ett par klunkar sportdryck där tempot var relativt lågt och det inte var så tätt mellan cyklisterna.

Efter Mångsbodarna fick jag en liten svacka, på samma ställe som förra året. Orkade inte gå med när b.la. Jack Kok och Erik Bergström Frisk ökade och det kändes som om det var riktigt tungcyklat.(vilket det var, men det kändes ännu tyngre). Innan Risberg stod pappa och langade en flaska sportdryck till mig. Strax därefter tog jag dagens första gel också och hoppades på att svackan skulle släppa snart. Var ca 1:30 min efter täten där pappa stod och det kände jag mig nöjd med. Gelen började verka och svackan försvann strax efter kontrollen vid Risberg. Började dricka mer och mer för att få i mig vätska och salter och försöka undvika kramp denna gång. Med 50 kilometer kvar kom en lång utförsbacke på asfalt där jag klämde i mig ungefär halva flaskan. Kanske inte riktigt var det smartaste jag kunde göra, men jag tog vara på situationen.

När vi kom fram till Evertsberg och i princip halva loppet gått kände jag mig stark och låg med bra. Dock började den där halva flaskan sportdryck klämma på blåsan och jag blev kissnödig för första gången nånsin på ett lopp. Men det var ju bara 45 kilometer kvar så jag fick stå ut.
Låg i en ganska stor klunga med b.la. Andreas Ringvall som lång framme och drev upp farten ordentligt, han gjorde ett hästjobb där framme i några mil. Även Linus Persson låg med i samma klunga o jag låg och hade koll på honom hela tiden.

Efter man kört under asfaltsvägen mellan Evertsberg och Oxberg stod pappa igen och langade en flaska sportdryck. Jag, som var jättekissnödig, tog emot den och tog några klunkar och även en gel till för att hålla energin uppe, och när Lundbergsbackarna samt Hökbergsbacken närmade sig. I första delen av Lundbergsbackarna låg jag lite för långt bak, så jag fick jaga och täppa till en lucka som uppstått. Detta resulterade då i att jg var jättetrött andra delen av backen, men jag hängde mig kvar som siste man. De bakom kom dock ifatt ganska snart. Hann vila upp mig lite innan Hökbergsbacken kom och uppför den hade jag bra känsla och tog många placeringar i klungan så jag la mig i rygg på Linus. Andreas låg fortfarande där framme och drog som ett lok.

Innan Hökberg låg jag kanske på 8-9 rullen i klungan och såg att Andreas hade det kämpigt där framme och han som låg tvåa vägrade gå upp och dra. (Hör och häpna när jag såg att det var samma kille från IKHP som gjort samma sak med mig på Engelbrektsturen). Blev förstås lack på honom igen inombords när jag gick ut från min rulle på 8-9  plats och gick upp förbi Andreas som sa att inte en jävel vill göra jobbet. Hatar såna som på långlopp bara glider med i princip hela loppet och ligger långt framme men på något sett aldrig gör något grovjobb förrän sista milen då de får en jävla fart på benen.

Fick med mig Linus på hjul när jag gick upp och jag drog några hundra meter sen gick åt sidan så Linus kunde dra lite, som han mer än gärna gjorde. Därefter var vi nog 5-6 stycken som turades om att dra och farten hölls uppe. Vid kontrollen vid Hökberg bestämde jag mig för att ta en flaska att hälla på benen för att kyla ner dem, så jag tog inte nån flaska som hade gulaktigt innehåll (sportdryck) utan jag tog en med genomskinligt innehåll och hällde på en del. Märkte dock att det inte kylde ner något då det var värmt av solen, så jag tog ett par klunkar av det. Visade sig att det inte var vatten utan också sportdryck... Kladdiga ben, cykelbyxor och händer, najs...

Någonstans mellan Hökberg och Eldris kom vi även ifatt Ted som såg lite trött ut, samt Jeppman som gärna ville visa att han hade krafter kvar och var dragvillig. Vi som turades om att dra märkte att det var fler och fler som smög sig fram i klungan ju närmare Eldris och mål vi kom... Återigen såna som bara glider med på en räkmacka för att sedan spurta till sig en bra placering. För att försöka undvika något sådant ökade jag farten med 6 kilometer kvar, och fick en lucka. Blev dock inhämtad ganska snart, men det hade splittrat klungan lite iallafall.

In på campingen och sista två kilometerna försökte jag ligga i tät hela tiden för att ha koll på vilka som låg bakom och vilka som skulle försöka spurta. Strax innan sista "knölen" och broarna över vattnet innan spurten gick Linus om med Jeppman och en till på hjul. De fick en liten lucka inpå upploppet som jag inte orkade spurta ifatt och blev omspurtade av en stark kille från Norbergs CK, annars hade jag resten av klungan bakom mig.

Kom imål på tiden 2:51:24 på en 73 placering i herrklassen, vilket jag är nöjd med! Enligt mellantiderna från Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg och Hökberg tog jag placeringar hela tiden!

HÄR hittar ni mina tider, mellantider, hastigheter mm på Vasaloppets hemsida.

Har inte hittat några bilder från dagen än, men bjuder på en bild på Henrik Öijer när han inte bara nöjer sig med att ta hem spurtpriset i Smågan samt en 40 plats, utan väljer att cykla hem från Mora till Falun efteråt! Mäktigt.

Dålig bild, jag vet, men min mobilkamera har sett sina bästa dagar...

Här är även dagens snabbaste tider (av de som laddat upp på strava) från de första 10 kilometerna: 

David och jag körde fort alltså, och det kändes...

Sedan kan ni även se min stravafil från loppet här:

Årets bästa känsla, årets värsta otur? Finnmarksturen 2016

Hallå. Idag var det som tidigare skrivet dags för Finnmarksturen i Ludvika. En jobbig bana med strax över 1000 höjdmeter på de 68 kilometerna. Värmde som vanligt upp runt 45 minuter, gillar att vara bra uppvärmd, oavsett hur starten ser ut. Vi var 9 stycken anmälda i juniorklassen och jag visste att det skulle bli hårt från start. Olstam hade fördelen med hemmabana, Linus är alltid stark, oavsett diciplin, Ted körde starkt på Mörksuggan och Jack har inte kört mycket långlopp men skulle absolut vara ett stort hot. Starten gick och vi var relativt samlade allihop uppför första backen ökades farten men jag hade inga svårigheter att hänga med, och jag gick inte heller mycket över tröskeln, till skillnad från förra året. Jag, Linus, Jack och Anton låg hela tiden nära varandra första milen ända bort till Källbotten, där gick jag upp i tät och ökade lite. Fick bra rulle på Stefan Carlsson in på stigarna och det var där de andra tappade. Hade bra känsla och kunde gå med utan större svårigheter första 25 - 30 kilometerna. Visste inte hur stor lyckan bakåt var men jag hann prata lite med David Eriksson som låg i samma klunga på cykelbanan in mot industriområdet och han sa att det var en stor lucka bakåt.

När vi svängde in under vägen och uppför trapporna stod mamma och pappa och langade åt mig och sa att min klunga var 1:30 min efter Lindgren och Wengelin och de i täten. Visste att jag låg långt fram av alla då jag låg med starka killar som Jakob Björklund, Stefan Carlsson, Stefan Persson mm som brukar ligga top 15 på långloppen. I backen upp till Högberget i nästan centrala Ludvika släppte jag min klunga och började ta det lugnare, då jag dels började bli trött och dels att jag inte ville få kramp framåt slutet som jag fått tidigare lopp. Fick sällskap bakom klungan av en till kille och vi hade bra samarbete. Vid bergspriset vid Högberget hade jag tydligen en 2 minuters lucka bak till Anton, Linus och Jack.

 Efter vi passerat Knutsbo efter ca 42 kilometer kommer helt plötsligt Jeppman och en till kille ifatt oss och jag la mig på rulle in i skogen. Vi blev av med min gamla hjälpreda på stigen, men i grusbacken som följde var jag tvungen att släppa och han kom ifatt och om igen. Kände att det började rycka lite i låren som jag tidigare lopp tagit som en förvarning för kramp, så jag började trampa ännu lättare, struntade i att stå upp och cykla och fokuserade på bra rundtramp med hyfsat tryck i pedalerna. Vid första lagningsstation i Hagge tog jag en flaska vatten av en funktionär för att hälla över låren. Det hade blivit riktigt varmt ute och jag tror att kyla ner låren var ett smart val då de där känningarna försvann. Pappa langade även en gel till mig som jag tryckte i mig som jag bra energi. Ut på asfaltsvägen efter Hagge där det lutar svagt uppför åker jag förbi Alexander Vincent Blomkvist som olyckligtvis fått punktering, och skymtar även tidigare nämnda David framför mig. Med David som delmål svänger vi in på en grusväg och loppets andra sista långa stigning. Fick flashbacks från den backen från förra året då jag i princip gått in i väggen där och fick en gel av Rasmus Flink som körde om. I år kände jag mig dock starkare men började bli väldigt orolig att de andra junisarna skulle komma ifatt. Precis när jag tänkte det kollade jag bakåt och skymtar Jack komma mot mig som ett skott. Han gick ifatt och jag låg kvar på mitt tempo med hyfsat tryck och sittandes för att inte få känningar av kramp. Efter ett par sekunder går han ut, langar i ett par växlar till, ställer sig och gasar iväg. Jahapp, tänkte jag. Kollade bakåt ytterliggare en gång och ser Linus komma mot mig, på hjul på en från Dalsland Activity. Hann som tur var uppför backen innan de kom ifatt mig, och jag la mig på deras hjul. Dalslänningen hade bra tryck och stor klinga på grusvägarna efteråt och jag och Linus i princip bara gled med.

Ut på en kort asfaltssträcka innan vi gick in på ytterligare en grusväg med ca milen kvar till mål. Där står pappa och langar ännu en gel, skönt med extra energi inför det som skulle komma. Vi kom ifatt Jack och hans kompanjon innan vi kom fram till "Leo´s backe". En 1200 meter lång backe, det sista som skulle ske innan de återstående relativt lätta 7 kilometerna kvar till mål. Hade dåliga minnen härifrån från i fjol då jag fick kramp så jag ramlade av cykeln och började gråta för det gjorde så ont. Men inför backen den här gången kändes det bättre. Antog att Jack skulle försöka sprätta ifrån oss i backen, och sagt som gjort försökte han dra iväg. Han fick en lucka direkt men när han såg andra delen av backen fick han krampkänningar på exakt samma ställe som jag fick förra året så vi var ifatt och om igen. Jag trampade på lätt och metodiskt sittandes för att undvika krampen i år. Förstod att Jack befann sig i en jävligt jobbig situation så när vi var uppe så gasade jag lite extra och han tappade lite. Men det var inte mycket så han hade hela tiden kontakt.

Sista lilla stigen innan man gick under vägen och upp på vägen gjorde Linus ett ryck som han fick ett femtiotal meter på. Men jag kände att jag hade bra driv och att jag orkade trycka ifatt honom på asfalten. När det var en kilometer kvar till mål kom jag ifatt honom igen och samtidigt kände jag att jag var starkast av oss tre. Men plötsligt börjar det pysa ur framdäcket. Körde förmodligen på en glasbit eller nåt på vägen, som skar hål på däcket. Skämtar livet med mig tänkte jag och hoppades att luften i däcket skulle hålla in i mål iallafall. Men när vi svängde av asfalten och in på gräset krängde det och därefter gick det mesta av luften ur. Både Linus och Jack gick om och jag blev förbannad samtidigt som jag cyklade vidare med tomt däck sista 800meterna runt dagiset. Tänkte att jag iallafall skulle få åka hem med bronspengen, men i sista svängen innan målrakan kommer Olstam från ingenstans och kör om mig med 50 meter kvar till mål. Blev arg och ledsen då jag känt att jag var i årets bästa form och att det skulle vara brutalt skönt att vinna med detta motstånd. Målrakan cyklades på bakhjulet in i mål på en fjärdeplats, ca minuten efter Linus som vann och Jack tvåan och Anton trea. Såg även att gruppen jag länge låg med slogs om 12 platsen i elit...


Var otroligt besviken efter mål, men måste även säga att jag är grymt nöjd med hur kroppen svarade och hur bra jag körde. Men men, nya chanser på lördag då det är dags att köra mellan Sälen och Mora, cykelvasan! Alltid ett roligt arrangemang och en utmaning.

 (Hoppas hitta några fina bilder de kommande dagarna)


 STRAVA:

Förberedelser inför Finnmarksturen!

Hej!

Bild från SM i Värnamo. Foto: Lukas Kitzberger

Idag håller jag på att förbereda mig inför morgondagens Finnmarkstur. Förra året blev ju en misär för min del, då jag förberett med ett par veckors sjukdom, samt satt på en 38t klinga kvällen innan, så kedjan och klingan ville inte helt samarbeta. 38t tycker jag även var för tungt för Finnmarksturens bana, så i år stannar jag på 32t. Stor skillnad, jag vet, men det är de enda två jag har. Och 32t har ju fungerat bra på både Långa lugnet och Alingsås MTB Challenge i år, som båda har liknande höjdkurva. 

Åter till dagen. Är klar med alla förutom tre
av mina förberedelser.

1. Sova ut. Vaknade 8:45 i morse utan klocka och det var välbehövligt då jag sovit sjukt dåligt senaste dagarna.

2. 45 minuter helkroppsmassage. Eftersom min syster numera är utbildad massör får jag en gång i veckan helkroppsmassage, vilket är grymt skönt och välbehövligt.

3. Äta pastasallad med tonfisk till lunch. Kolhydrater och protein..

4. Rulla benen inför imorgon. Cyklade en knapp timme tillsammans med pappa för att få igång benen inför imorgon, hade bra ben jämfört med gårdagens bedrövliga ben under 30 sekundersintervallerna.

5. Tvätta och göra rent cykeln.

Det jag har kvar att göra är:

1. Äta mer pasta.

2. Raka benen.

3. Ligga en halvtimme på spikmatta & foamroller. Riktigt sköna avslappningsmetoder.

Hörs imorgon med tävlingsrapport!