Cyprus Sunshinecup prolog!!

Hallå!

Idag har det gasats här på Cypern! En prolog på strax över 14 kilometer har körts i princip bara utför. Det var dock två "korta" uppförsbackar på 2-3 minuter vardera i maxfart, annars utför på en väldigt rolig men också farlig bana. Noterade 62km/h i maxfart och hade man kraschat i den farten på vassa stenar och rullgrus hade det varit tack och adjö.

Starten gick ca 150 höjdmeter över Lefkara byn, så det var perfekt uppvärmning att cykla upp och ner. Startade som tredje elitgubbe klockan 13:52 bakom en stackars Kazhak från Kazhakstans landslag. Det var all inn ända från start ner till byn efter ca 2 minuters åkning. Där nerför en skarp och brant trappa där det smällde om cykeln så jag trodde den pajjat eller fått genomslag. Kollade ner oroligt ett par gånger men allt verkade vara helt och luften i däcken var kvar så jag gasade vidare. Tighta kurvor i gränder i genom byn och på det tightaste stället i hög fast sprang det ut en katt precis framför hjulet på mig. Undvek katten och tror att den blev lika chockad av min framfart som jag blev av hans.

Väl ute ur byn började den första stigningen. Mjölksyran brände i benen och försökte fokusera på att ta mig fram så snabbt som möjligt och började i slutet av backen se kazhaken som startade minuten före mig. Kollade ner på garmin och noterade tid och sen när jag körde förbi stället jag noterat hans tid på hade jag tagit in ca 30 sekunder på 7-8 minuters åktid. Det kändes bra och jag blev extra motiverad. Skapade fler sådana noterbara ställen inom de närmsta kilometerna och märkte att jag tog in mer och mer.

När vi nästan var nere vid dammen och endast hade en singletrack kvar dit kom jag ifatt och skrek på engelska att jag ville förbi innan stigen började. Han kollade bak på mig och svängde ner framför och körde alltför långsamt för att det skulle gå fort. Hade t.ex. bara en sekund snabbare tid den stigen idag på tävlingen som igår när jag tränade på banan, och då tog vi det lugnt.
Kunde komma förbi honom efter stigen och matade på och fick lucka. Låg i tempoställning hela vägen över dammluckan och sedan kom en S-sväng som började åt höger, på grus. Hade alldeles för hög fart och högsta växeln så jag drog rätt in i buskarna. Ut och iväg igen så fort som möjligt och låg på mitt max.

Snart kom dagens andra och sista backe som var betydligt längre idag när det var jobbigt än igår när vi inte tog i. Väl uppe hade jag fortfarande kazhaken ett 20-tal meter bakom så jag fortsatte sprätta på utför och på platten och körde ifrån mer och mer. Sista kilometern kändes som en mil i motvinden och sista 300 meterna var grymt studsiga och hade svårt att få flyt. Kom i mål som andre man men tog ledningen ett tag. Ledningen höll i några gubbar till innan den övertogs av någon annan. Åkte sedan och hejade fram de andra svenskarna. Bäst av oss lyckades Wengelin som kom 5:a.

Sedan Axel Lindh på 18:e, Emil Linde på 29:e, jag krigade imål som 36:a, Adam Gustafsson 39:a, Erik Gunnarsson 40:a och Isak 45:a efter kedjestrul och en krasch.

Jag är grymt nöjd med min 36:e plats och hoppas att det kommer gå lika bra framöver! Imorgon blir det grymt hårt med runt 2000 höjdmeter och 55km.

Imorgon börjar tävlingarna...

Halloj!

Gårdagen spenderades stor del i solstolen och stekte på, tror även nu att både jag och Isak slumrade till en sekund eller två. Riktigt skönt på förmiddagen iallafall, för efter lunch kom molnen fram. Gårdagen var en vilodag vilket var väldigt skönt. Det enda nyttiga vi gjorde var en 30 minuters löptur  (4,4km, 157hm) och en 11 minuter lång bålstabilitet, sjukt jobbigt. Sedan tog vi det lugnt i princip resten av kvällen och somnade inte långt efter 21.

Idag fick vi skjuts upp till Lefkara via Skarinou där vi hämtade ut nummerlapparna inför tävlingarna. Träffade på Tommy och hans bror där och tog sällskap efter det. Starten på prologbanan som vi skulle testköra idag gick på en bergstopp strax ovanför Lefkara by. Så vi rullade upp till starten. Banan är ca 14 kilometer lång med endast 150 höjdmeter och runt 600 fallmeter, så det går i princip bara utför till målet i Skarinou. Det börjar med en ganska oförlåtande singletrack i ett par minuter tills man kommer ner till Lefkara igen, där kör vi genom byn i små gränder, skithäftigt. Sedan bär det uppför i några minuter innan det sjukaste på banan börjar. Brandvägar nerför med rullstenar och feldoserade kurvor kommer göra det hela väldigt intressant och utslagsgivande. Tacka gudarna att man startar en och en med en minuts mellanrum. Efter ca 9 kilometer och sjuka utförslöpor på grusvägar, brandvägar och singletracks kommer man och kör över Lefkara-dammen. Häftig känsla att köra där uppe.

Efter dammen följer 5 kilometer grusvägar, men låt er inte luras av det. Grusvägarna kan vara riktigt överjävligt spåriga och riktigt lösa på sina ställen, med rätt svåra kurvor i hög fart.

 Kommer som sagt bli riktigt intressant imorgon, och jag startar 13:52 lokal tid, alltså 12:52 svensk tid om ni vill skänka en extra tanke på mig just då och ca 20-25 minuter till. Isak startar 13:56 så ni kanske kan tänka lite på honom också, det är dock inte lika viktigt ;)

Idag testade vi som sagt banan, cyklade upp de ca 6-700 höjdmeterna upp till Lefkara igen från Skarinou. Väl där uppe käkade vi lunch, innan jag och Tommy cyklade upp till starten igen för att köra igenom banan en andra gång. Isak tog asfalten ner, han ville inte köra för mycket dagen innan. Efter en andra gång genom banan kändes det hela lite bättre och vi cyklade hem till Tochni igen och fick runt 52 kilometer, 2:45h och 1300 höjdmeter. "Perfekt" rullpass dagen innan tävlingar.

Återkommer imorgon om jag överlever nerförslöporna!

Testat banan för etapp 2

Hej!

Idag planerade vi att möta upp Axel Lindh, Wengelin, Erik Gunnarsson, Emil Linde och Linn Gustafzzon i Lefkara för att tillsammans göra igenom banan för etapp 2. De har kört förut så de hittade bra, så det var perfekt. Vi cyklade iväg 9:30 från lägenheten i Tochni och igenom Skarniou och sedan började klättringen till Lefkara.

Efter 15 kilometer, 55 minuter och strax över 600 höjdmeter var vi framme i byn och träffade på de andra. Känslan var dieselmotor, hade riktigt sega ben men inte för sega, men inte heller sprättiga för att vilja hänga på grabbarna. Efter en timme ungefär och över 600 höjdmeter till var vi uppe på banans högsta punkt, 1243 meter över havet enligt garmin.

Nu bar det nerför på grymt roliga och steniga singletracks i 10tals minuter. Erik och Emil stod för varsin punka för dagen, dock ingen mer efter dem så det var skönt. Inte heller någon punka för mig eller Isak än, så vi har klarat oss bra dessa tre dagar utan missöden.

Vi fortsatte nerför en bit tills det blev grusvägar i kuperande terräng, dock mestadels utför vilket var skönt. Kommer dock att bli riktigt slitsamt på dem under tävlingen, för det kommer att gå undan. Fina grusvägar med extremt många skarpa kurvor hela vägen bort till Lefkara-dammen. Känslan i benen var hela tiden dieselmotor, inte tokdåliga som de kan vara, men inte heller så bra så det är underbart kul att cykla. Tror dock att en av anledningarna till detta är att Isak glömde att ta med sig energi idag, så han fick en banan av mig, och jag hade endast en bar till som vi åt upp redan i Lefkara när vi träffade de andra.

Från dammen och upp till start och målbyn Lefkara var det 7-8 kilometer och över 300 höjdmeter till. Kroppen sa till huvudet att köra lugnt istället för att hänga på i Wengelin och Axels tempo, vilket jag tror var smart. Jag och Linn tog det lite lugnare upp till byn, där vi sa hejdå till det gänget och jag och Isak styrde styrena ner mot Skarniou och Tochni igen. Blev lite kyligt när vi låg i 60km/h utför i de 10 minuter det tog ner till Skarniou. Sedan körde vi lugnt de 7 återstående kilometerna tillbaka till lägenheten.

Passet landade på 4:30h, 85km och 2400höjdmeter med endast en bar och en flaska sportdryck. Imorgon och på onsdag blir det lite lugnare innan tävlingarna drar igång på torsdag.

Tuff andra dag på Cypern...

Halloj!

Planen för dagen var att äta frukost, sedan dra ut och hoja igen. Vi ville köra intervaller och även komma bort till byn Lythadontas där en av tävlingarna kommer att utgå ifrån. Efter en rejäl frukost med horribelt dåligt kaffe begav vi oss iväg samma väg som gårdagen, grusvägar bort mot byn Vavla där vi efter ca 9km kom ut på den asfaltsväg som går igenom Vavla och mot Kato Drys och Kato Lefkara. I den asfaltsbacken drog vi av dagens första treminutare, som gjorde fruktansvärt ont i benen. Isak grillade på och jag hängde på.

Väl i Vavla svängde vi höger och ner i en dal där sedan stigningen upp genom Kato Drys till Kato Lefkara började. I början av den stigningen brände vi av andra treminutaren, även den gjorde fruktansvärt ont med det var motvind så det gick för långsamt för att det skulle bränna på samma sätt. Vi fortsatte lugnt upp ca 20 minuter till tills vi kom fram till Kato Lefkara, där hade vi igår hittat ett segment på ca 3min (901meter, 10,1%snittlutning) där vi hade chansen för KOM. Denna intervall stack Isak iväg hårdare från start så släppte iväg han direkt. Sedan kroknade han efter ett par hundra meter och vi låg mer eller mindre med konstant mellanrum resten av vägen upp. Jag tog KOM:et som även Isak övertog med 8 sekunder när han laddade upp på strava... Men CRT 1:a och 2:a på det segmentet iallafall är inte fy skam!

Passerade genom Pano Lefkara där de flesta tävlingarna äger rum, dit vi även åkte igår. Fortsatte ner samma serpentinväg som gårdagen men istället för att köra mot Skarniou redan då började vi klättra mot Lythadontas. En lång klättring blev det och vi drog av en till intervall. Efter halva backen såg jag på Garmin att det gick en grusväg därifrån hela vägen till byn, så vi svängde in på den och brände av ännu en till intervall. Nu började krafterna tryta och Isak fick ett antal meter mellan oss, den bergsgnetaren med kaninpuls. Solen brände på ordentligt mot bergsväggen och man kände hur ens blekfeta skandinaviska kropp reflekterades i solen.

I grusbacken hann vi med 2 st treminutare innan vi var uppe på en topp och tog ett antal bilder. Vi skulle sedan fortsätta ännu längre upp, men backen blev alldeles för brant och för lös för att få fäste och att gå upp var inget roligt alternativ. Så vi svängde ner hela vägen till asfaltsvägen igen och drog av två till treminutare på vägen upp till toppen. Sedan en skön utförslöpa till Lythadontas där en fruktansvärt äcklig kopp kaffe väntade på ett café. Träffa även på ett par danskar i byn.

Åkte vidare med siktet inställt mot Delikipos och sedan Kornos där vi skulle vända tillbaka åt rätt håll. Passerade en XCO-tävling precis utanför Lythadontas, hade man vetat att det gick en tävling där hade man anmält sig, men båda var alldeles för sega efter 2:30 med 8x3min intervaller och 1500hm.

Svängde vidare genom Delikipos mot Kornos där det var rejäl motvind. Som tur var för Isak var väl jag så stark och snäll så jag låg framför och tryckte watt som andra bara drömmer om. Skämt åsido, det var skönt att komma till Kornos och köra lite grus igen, utan vinden i ansiktet. Från Kornos hela vägen till Skarniou var det brutalt fina grusvägar som gjorde passet komplett. Förmodligen de finaste grusvägarna jag någonsin kört, med undantag för grusvägen mellan Hallstagropen och Gesala hemma i Ransta.

Väl i Skarniou körde vi igenom Åsnefarmen igen och sedan i princip samma väg hem till Tochni och lägenheten som igår. 8 stycken 3 minutersintervaller inklämda i 4:13h, 83,5km och över 2100 höjdmeter tog ut sin rätt och jag tror både jag och Isak slumrade till lite i solstolen efteråt när vi låg och stekte framför den iskalla poolen.