Hemma igen från Rättvik och deltävling 5 av Långloppscupen. Jag och mamma styrde bilen mot stugan utanför Mockfjärd igår efter lunch. Ärligt talat kände jag mig riktigt nere, hade huvudvärk, var riktigt trött och lite täppt i näsan. Det var riktigt motigt att ens ta sig ut på cykeln på kvällen för att köra ett väckningspass. Hade druckit mycket vätska under dagen och tillslut tog jag mig i kragen och stack ut. Visste att jag har presterat bäst på de tävlingar då jag kört ett relativt hårt väckningspass dagen innan, ca 1h med 10-15 min runt tröskel eller strax över. Började med att köra lite stig innan jag åkte ner till min traditionsenliga 10min backe, Karls Knös, där jag brukar köra intervaller på midsommar. För ett par helger sedan hade jag kört PB upp på 10:02 på femte och sista intervallen. Nu krigade jag mig upp på 09:58, alltså 4sek snabbare än senast, med lugnare och med kontrollerad puls. Kunde kanske ändå bli något på suggan.
Vaknade kl 06 och var inte alls så taggad. Mörksuggan är ett ruskigt fint lopp, fin natur och fina stigar. Men det är ingen bana som passar en sådan som mig. Dels börjar den med en lugn masterstart sedan en 2,5km lång backe innan det blir snabbt och lättåkt igen. Var riktigt orolig för Vida Blick, som backen heter, faktiskt. Tidigare lopp har jag kunnat gå med tätklungan, men med denna brutala start skulle jag inte ha någon chans. Dessutom ett väldigt starkt startfält så jag räknade med kanske top 15.
Starten gick kl. 10:00 och jag kom iväg hyfsat. Masterbilen körde lugnt genom centrala Rättvik innan snabbingarna i täten fick sprätta på i botten av backen. Låg väl kanske runt 25-30 man in i stigningen. Syran kom innan pulsen hann ifatt och det var överlevnad där ett tag innan man kom in i andra andningen. Allebike-gossarna tillsammans med ett par till gasade på ordentligt och fick en lucka. Krigade mig upp sista biten och kom upp tillsammans med Isak som inte hade någon bra dag. Gick om och in på coach-Mackans hjul. Vi jagade ikapp de framför medan det anslöt folk bakifrån. Gick med stumma och tunga ben relativt snart fram i fältet för att jag visste att det skulle komma en kritisk stig strax.
Gick in på stigen som 2.a efter Fredrik Lagercrantz och väl ute på vägen igen var vi bara 3st, jag, Fredrik och John Karlsson. Vi samarbetade och jagade ikapp gruppen framför med b.la. Eric Herlitz från teamet. Men gruppen bakom anslöt också. Vi var typ 19 pers i gruppen ett bra tag. Jag var ordentligt stum och hade svårt att gå med i ryck samt på stigar. Benen skrek nej och jag lämnade ofta små luckor som jag lyckades täppa till. Där framme var det bland annat Lagercrantz, Limpan, Lillpers som gjorde mycket av det starka dragjobbet.
Efter dryga 25km fick jag med nöd och näppe en ny flaska sportdryck av mamma då hon höll på att missa mig bland alla i klungan och allt damm. Men en ny flaska fick jag och jag kunde även klämma i mig en koffeingel. Visste att jag skulle behöva bita i i ca 10 minuter till innan den började verka och det klarade jag. Kände mig starkare och avancerade i klungan in på en stig som jag visste skulle vara ett kritiskt läge i loppet med en lös och brant sandbacke med rötter i, efter drygt 31km. Gick ut långt till höger och lyckades ta mig upp. Limpan, Lillpers och jag lyckades ta oss upp, och tillsammans med Lagercrantz fick vi en mindre lucka bakåt. Men de återanslöt igen och vi var åter en alltför stor grupp för att vara samarbetsvilligt.
Efter drygt 40km låg jag i tät in i en av banans längsta stigningar, men Limpan gick förbi och grillade. Lillpers, Björklund och Lagercrantz anslöt till Limpan medan jag drog resten av fältet ett 20tal meter bakom. Tänkte att det kunde gå riktigt illa om de fyra fick en lucka, då alla är galet starka och var de enda som ville göra jobbet i vår klunga. Lyckades gneta mig ikapp dem och med resten på hjul. Det tog något enormt mycket på krafterna och jag tryckte åter en koffein-gel. Några km senare ser vi ett par människor en bit framför oss, det visar sig vara Mattelin och Johan Norén som släppt tätklungan. Vi kom ikapp dem i Östbjörka, där mamma stod med en ny flaska sportdryck och en kall flaska vatten av Jocke Nordin att hälla över mig. Här var Lagercrantz och Limpan väldigt irriterande på resten av gruppen som inte hjälpte till något med farthållningen. Vi började få hjälp av Mattelin och Björklund, och ibland drog de så hårt att det blev tendenser till lucka framför mig. men återanslöt jämt. Nu var det endast 3 jobbiga jävla backar kvar som skulle bli kritiska för mig. Två stycken vid Västberg/Nittsjö och sedan Markusbacken med 1 mil kvar.
Jag och Jakob Björklund vid Östbjörka. Foto: Eva Önnemar/MTBfoto,se |
I den första av de backarna var jag i tät i botten innan Limpan fick för sig att slakta lite. Många, däribland Norén, Lagercrantz, Mattelin, Björklund och Albin Andersson passerade mig in på följande stig. På den fick Albin något problem och var tvungen att stanna, så jag fick jaga ikapp den lilla lucka fram till Lagercrantz. Kom in på hjul igen och hann återhämta mig lite inför nästa backe, Nittsjöbacken där det även var ett spurtpris. Trodde att det skulle köras i den backen, men ingen verkade vilja ta innerkurvan in i backen så det gjorde jag och gick helt plötsligt från 5a i gruppen till 1a. Körde på lite och det kändes bra, har tydligen dagens snabbaste tid upp där delat med Emil Lindgren, så det gick rätt bra ändå.
Därefter var det lite stig innan vi kom ut på asfalt med 12km kvar att köra. Klämde en till koffein-gel där. Det var asfalt i ett par km innan vi kom till Markusbacken. Johan Norén körde på hårt där och fick en lucka. jag försökte mig på att attackera ifatt honom men orkade inte alls efter ett tag, och hela gänget passerade mig. Blev uppgiven på att folk inte hjälper till att göra jobbet. Herlitz körde förbi och sa att jag skulle gå in på hjul. Vi passerade Ludvigsson, John karlsson och Björklund och kom ifatt Norén och Lagercrantz, Mattelin och Limpan som hade en mindre lucka. Skrek att vi hade en lucka men ingen ville köra så de kom ikapp igen.
När kilometerskyltarna minskade in mot mål blev det mer och mer stig. Oftast var det Mattelin eller Limpan som körde, med Norén, mig och Lagercrantz strax bakom. Även Herlitz, Björklund och Ludvigsson var med bakom. Med 2km kvar skrek Oliver från sidan att om jag skulle ta hem spurten skulle det bli pallplats. Omöjligt, tänkte jag... Det måste vara fler framför... Tror de andra också hörde det, för det började köras för placeringar. Limpan, Mattelin, Norén, Lagercrantz, jag, Herlitz och Ludvigsson. Lyckades passera både Lagercrantz och Norén i en kort uppförsbacke och var nu trea i gruppen.
Strax därefter lyckades jag även snirkla mig förbi Mattelin och låg nu på Limpans hjul inför den långa spurten. Fick fel spår och lång sväng up på det långa upploppet så Limpan fick 4-5 meter. Ställde mig upp och tryckte på, närmade mig och tog mig sakta men säkert om honom, samtidigt som det kommer förbi en på vänstersidan. Ser att det är Eric Herlitz vilket var riktigt skönt då han fortfarande är junior och jag kunde komma imål som 5.a i elitklassen! Herlitz var ruskigt stark och vann junior, grymt jobbat! Bakom mig var det Limpan, Norén, Lagercrantz, Mattelin och Ludvigsson. Före var Emil Lindgren, Michael Olsson, Dennis Wahlqvist och Johan Landström.
Härligt med första pallplatsen någonsin i Långloppscupen, dessutom på den bana jag trodde passade mig absolut minst.
Nu blir det XCO ett par helger med Lugnet XCO sedan SM uppe i Östersund. Kan bli kul.
Vi höres!
Resultat: http://results.neptron.se/#/morksuggejakten2018/?sortOrder=Place&raceId=99&page=0&pageSize=25
Foto: Sofia Åkesson. Pallen. Från v: Erik Åkesson, Johan Landström, Michael Olsson, Emil Lindgren, Dennis Wahlqvist |
Foto: Sofia Åkesson. Efter målgång. Från v: Johan Limpan Lindbom, Erik Åkesson, Erik Mattelin, Fredrik Lagercrantz, Henrik Sparr |
Foto: Sofia Åkesson. Efter målgång. Anders Eriksson och jag |
Strava: