Toppar och dalar i Borlänge Tour!

Halloj!

I skrivande stund är det måndag och dagen efter Borlänge Tour har avklarats. Det hela startade i fredags med en prolog på 7 kilometer med individuell start.

Bilder och strava från helgen finns längst ner i inlägget.

Vi var där i god tid och rullade banan ett par varv och kunde konstatera att det var ruskigt torrt och dammigt, och den senaste tidens värmebölja har gjort många sandiga partier väldigt lösa och bitvis kluriga, inte minst för vilket däcktryck man kunde köra.

Prolog:

Nåja, jag startade som tredje man och skulle jaga Henke Jansson som startade 30sek före och bli jagad av Isak. På en sådan kort prolog var det ingen idé att hålla igen någonting så det var full patte redan från start. Efter ca 30 meter dammade käften igen och det var som att man hade ätit en sked kanel. Ingen som helst saliv kvar i munnen och på prologer kör man inte heller med någon vätska. Det ångrade jag bittert nu.

Väl i första backen som var lös i sand ville ben och hjärta inte riktigt samarbeta, pulsen låg på knappa 165 (under tröskel) och benen ville inte veva igång som de ska. Krigade vidare trots detta och pulsen kom så småning om, om än inte alls så högt som den borde. Känslan var dock okej, dock saknades det pangpang i accelerationer, likt förra helgen på Långa Lugnet. Fortsatte gasa bäst möjligt och inom kort var jag ikapp och förbi Martin Munch, som startat minuten före mig. Tillbaka mot "eventområdet" och över den tillfälliga bro som byggts, för att sedan korsa bilvägen och en rolig utförslöpa ner mot daläven. Därefter väntade en hårnålskurva och banans längsta backe, som även den var svinjobbig. Upp kom jag åtminstone och kunde klicka i ytterligare ett par växlar. Över bron igen och bort för sista svängen i skogen innan målgång. Spurtade in på 16:10, vilket var 8sek efter Henke och gav mig en 16:e plats i det hårda startfältet med både norrmän och finnar med.

XCO:

Dagen efter var det dags för huvudeventet, XCO. Detta var min första XCO tävling för i år om man bortser från etapp 4 på Cypern. Vi skulle köra 6 varv på samma 7km bana vi hade prologat på dagen innan. Det skulle bli ett väldigt långt lopp, både i tid och distans men jag tror att det skulle passa en långloppscyklist som mig.

Starten XCO. 31: Sigurd Pedersen, 49: Emil Lindgren, 33: Calle Friberg

Stod i andra startled när vi dammade iväg längs Mellsta camping. Likt gårdagen dammade käften igen direkt och att ha 40 andra cyklister runt omkring en hjälpte inte riktigt. Ens synfält var ganska begränsat också, när man var runt 20-25 man. Efter startsträckan vek vi ner och sedan uppför den tidigare nämnda sandbacken.
Fick syn på Isak och smet in på hans hjul. Vi båda passerade en del i den lösa sanden innan det blev mer eller mindre stopp på nästföljande korta stigsnutt. Alla ville in samtidigt. Fick någon mellan mig och Isak och därefter var det bara att hålla koll på vart allt och alla var.

Fick en ganska bra resa en bit in på varvet och i banans enda skakiga utförsbacke på stig var det så jäkla dammigt att man inte ens såg sina egna händer. Man hade ingen aning om vad som hände framför en. Hörde Adam Gustafssons röst bakom som skrek "Vart fan ska vi". Tänk er dammet av en hjort vildhästar som springer i öknen i valfri Westernfilm. Ungefär så var det. I nästa backe var jag på Isaks hjul igen och vi kunde passera ett par gubbar till. Tyvärr hann han om David Kangas också innan nästa stigparti och David tappade några meter. När jag väl tog mig förbi och tog upp jakten hade vi 10-15 sekunder. Jag jagade hårt ut på varv två med Johan Landström på hjul och efter en sjukt jobbig jakt kom jag ifatt Isak, Eirik Pettersen, Henke, Emil Linde och Emil Eid Hasund. Slog mig längre upp i klungan och snart var vi även ikapp gruppen framför med Axel Lindh, Martin Setterberg, Jack Kok och Dennis Wahlqvist.

Jag kände mig fortsatt stark och gick upp och gjorde en stor del av dragjobbet på varv 3 och 4. En efter en droppades det av, Martin, Eirik, Jack, Dennis, Linde. På 4 varvet gjorde norrmannen Emil Eid Hasund ett ryck och kom iväg. I slutet på samma varv, uppför längsta backen från dalälven, ryckte även Isak ifrån. Försökte gå med men orkade inte riktigt. Det var ett par tappra kämpar som öppnat lite hårt och nu fick betala priset, b.la. Joel Burman som hade magbesvär, samt Matthias Wengelin som vi kom ikapp och passerade i slutet på näst sista varvet. Han släppte förbi oss direkt och jag trodde han var rökt. Tyvärr verkade han ha lite krafter kvar för han gick upp i spets igen i samma backe som Isak  ryckt i ett varv tidigare. Ut på sista varvet var vi en klunga på fyra, Wengan, jag, Axel och Landström. Trodde det skulle bli ett hårt spel mellan Wengan och Axel sista varvet, men när rycket väl kom så kom det från David Kangas, som ensam hade åkt ifatt vår grupp och attackerade nästan direkt. Den såg jag inte komma så det var bara Wengan som orkade gå med.

Jag, Axel och Landström var nu ensamma några sekunder bakom Kangas och Wengan. Jag var fortsatt i spets och i nästa sandbacke kom ett attack av Landström. Gick med bäst jag kunde, men tappade ett fåtal jobbiga meter. Axel hade det också jobbigt och tappade ännu lite mer. Meterna växte litegrann, han är ju så galet stark på de flacka partierna. Visste att min chans att gå ikapp var i den sista backen från älven. Jag närmade mig honom sakta men säkert uppför men därefter hade han lite mer krafter kvar. Meterna växte igen och jag hade nästan börjat köra för att hålla Axel bakom mig istället. Kort därpå står Landström och är påväg att hoppa upp på cykeln igen. Jag vet inte vad som hade hänt, om han tappat kedjan, kraschat eller krampat. När jag såg det lös jag upp och ställde mig och attackerade så mycket jag bara orkade. Nu var det bara en stig kvar innan upploppet och jag märkte att det skulle gå vägen. Körde in som 10:a i det hårda startfältet vilket jag är galet nöjd med. Jag tror att detta tillsammans med Lidingöloppet var de bästa benen jag någonsin haft. Kände mig konstant stark och kunde efteråt konstatera att snittpulsen var bara 4 slag lägre på 6 varv än de var dagen innan på 1 varv max.

XCC:

Sen start på söndagen (13:50) så ville försöka väcka benen lite på morgonen. Vid kl. 8 rullade vi ett par varv på denna 3,7km långa bana. Sedan frukost och sen stack jag ut och rullade lite till. Körde 293:an mot Falun, svängde av mot Aspeboda och Ornäs innan jag tog mig tillbaka till Borlänge via Domnarvet. Benen kändes som skit och inte ens 4 mil rull gjorde susen.

I med lite käk innan fortsatt uppvärmning.

Starten gick och från andra led hade jag väldigt lite pangpang. Hamnade långt bak och kom in på Lindes hjul på första varvet. Slet otroligt mycket för att försöka hänga mig kvar, låg puls och ben som absolut inte ville samarbeta. Var tvungen att släppa, blev ikappåkt och ifrånåkt. Så såg det ut alla 6 varv vi körde och jag tappade mer i totalen denna korta timme vi körde än jag gjort de två tidigare dagarna tillsammans. Var över 5:30 min efter Emil som vann, det brukar jag knappt ens vara på långlopp. Kass känsla och den 27:e platsen jag fick sjönk mig som en sten ner från en 10:e plats i totalen till en 18:e. Genomklappning likt Simon Yates på Giro dÍtalia där han förlorade rosa ledartröjan och blev ifrånåkt med 39 minuter på en etapp av Chris Froome.


Nya tag nästa helg på Lida Loop och dit tar jag med den grymma känsla jag hade under lördagen, då kan det bli succé! Hörs då!

Strava:

Fredag:


Lördag:


Söndag:

Bilder:

Innan start lördag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Adam Gustafsson på hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Johan Landström på hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Kommit ikapp och anför gruppen på varv 3. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Isak på mitt hjul. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Varv 2. Jagar Emil Linde. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson

XCO Lördag. Tagit mig ikapp gruppen i slutet på varv 2. Eirik Pettersen, jag, Isak, Linde, Henke, Emil Eid Hasund. Gul hjälm bakom mig Johan Landström. Foto: Jakub Sarota 

XCO Lördag. Axel Lindh på litt hjul. Foto: Jakub Sarota

XCO Lördag. Foto: Jakub Sarota

Efter målgång XCO. Martin Setterberg dör, David Kangas vet inte vad som precis hände, Isak kippar efter luft och jag är allmänt utslagen. Foto: Jakub Sarota

XCO Lördag. Varv 5. Jag på Matthias Wengelins hjul, Axel Lindh på mitt hjul.

XCC Söndag. Foto: Håkan Åkesson