Orsabajk´n och Gesunda MTB Challenge!

Halloj!

Glad midsommar i efterhand. Min midsommar har spenderats i Mora med omnejd och vad passade då bättre än att tävla de närliggande tävlingarna under midsommarhelgen, Orsabajk´n och Gesunda MTB Challenge. Båda dessa lopp var nya för mig vilket skulle bli väldigt spännande. Orsabajk´n går av stapeln på midsommarafton och är endast 25 kilometer lång, så tävlingstiden var endast ca 50 minuter, som en sprint.

Orsabajk´n

Åkte upp till Skattungbyn där starten gick och började värma upp. Hade inte kollat någon startlista men det dök titt som tätt upp flera snabba killar. Inte minst vi fyra från CRT, jag, Isak Nordin som gjorde tävlingscomeback efter ett år inom försvarsmakten, Anders Solin och Anders Eriksson, men även Art-V dök upp med Henke, David och Martin. Sedan var Wengelin där, Joel Burman, Nils Lillpers, och Albin Johansson. Tufft startfält på den korta och tekniskt lätta banan med få omkörningsmöjligheter.

Starten gick rent utsagt åt helvete, hamnade långt bak och hade inga som helst möjligheter att ta mig förbi på smidigt sätt. Farten var heller inte jättehög i motvinden vilket gjorde att många hängde på rätt länge. Men på första stigen efter nån mil sprack det av och jag låg kanske 12-14 placering. Det sprack upp framför och jag var tvungen att vänta till stigen var slut och nästa grusväg kom innan jag kunde försöka gå ifatt, vilket jag gjorde med stor kraftansträngning, då framförallt Wengelin höjt farten ordentligt. Kunde vila upp mig lite längst bak i den tätklunga vi bildat. Kilometrarna gick fort. Vi var 9 stycken i tätklungan när vi med 9 kilometer kvar kom till den första av två järnvägsövergångar där vi skulle över spåret. Wengan, som låg först, hoppade över rälsen på cykeln medan Martin och Albin som låg direkt bakom hoppade av cykeln och sprang. Jag såg att det gick bra för Wengan att cykla, så jag gjorde detsamma. Men Wengelin fick en lucka när de skulle hoppa på cyklarna igen, och vi lyckades inte täppa den. Med 5 kilometer kvar till mål körde vi över ett kraftverk och sedan in på den svåraste stigen på banan. Henke, som låg först kroknade lite och Albin och jag körde förbi. Albin tryckte på ordentligt och i nästa backe var vi fyra stycken med lucka bakåt, Albin, jag, Solin och David. Men ingen ville riktigt ta tag i det och gruppen bakom kom ifatt igen. In i Orsa och jag visste att detta skulle bli övermäktigt då avslutningen inte alls talade till min fördel. Sista 700 meterna på gräs och det var många bättre spurtare med, dessutom var jag riktigt krokig efter den korta men hårda tävlingen. Körde in som 8:a, något besviken men ändå nöjd med det utförda loppet.

Gesunda MTB Challenge

Detta lopp talade mer till min fördel då det var ett långlopp på 73 kilometer och drygt 1000 höjdmeter. Banan var helt ny för mig och jag kom dit med en förväntansfull känsla. Hade ingen aning om vilka som skulle köra då det inte funnits några startlistor ute utan det blev en överraskning. Märkte snabbt att det egentligen bara var Solin som var jämn med mig. Solin som även är uppväxt där och bor i Mora som kunde varenda sten och grusväg på banan, vilket var perfekt.

Starten gick lugnt efter masterbil nedför en bit av den asfalterade SM-backen innan vi svängde in vänster för en kortare startloop på 1,5 kilometer innan vi drog ut på nästa startloop på dryga 9 kilometer. Jag och Solin tog taktpinnen direkt och han körde på riktigt hårt. Redan efter 3-4 kilometer hade vi en mindre lucka bakåt och efter det såg vi ingen mer. Det gick fort utför och det låg en sten gömd i gräset efter drygt 4 kilometer som jag dunkade i både fram och bak så hårt att jag trodde att jag skulle dubbelpunka och knäcka fälgarna... Men jag rullade vidare och var nojjig över hjulen. Men när jag märkte att jag inte fått punka varken fram eller bak och att båda fälgarna såg raka och fina ut körde jag vidare.

När vi närmade oss varvning ut på loop 2 såg vi att motorcykeln som åkte före oss stod stilla och att en gubbe stod framför honom. Undrade var det var som pågick och ju närmare vi kom desto mer började gubben skrika och motorcykelåkaren gestikulera åt honom att flytta på sig. Gubben hade även med sig vad jag tror var hans son och barnbarn. Anders Solin och jag kunde passera dem trots att gubben fortfarande stod framför och skrek åt motorcykelföraren. Men han kom strax därefter loss och kunde köra förbi oss igen.
Hörde senare att gubben och personerna runt omkring hade varit kvar och viftat och stått ivägen för personerna som kom efter oss. Tråkigt, men idioter finns överallt och vi cyklister drabbas tyvärr ofta av dem.

Åter till racet:

Solin drog hårt första loopen och när vi varvade ut på loop 2 efter dryga milen såg vi ingen bakom oss. Loop 2 började likadant som första men denna gång var jag beredd på stenen under grästuvan och hoppade över den.
När vi kom ut på grusvägarna och skogsvägarna bort mot Mångberg började jag hjälpa åt mer med att dra. Vi tog långa, fina förningar och hjälptes åt bra. Nådde Mångberg efter 17-18 kilometer och därifrån var det ca 12 kilometer grusväg, nästan konstant uppför tills vi nådde banans högsta punkt vid Malibambo. Efter drygt 22 kilometer stod pappa med en ny flaska sportdryck. Stigningen fortsatte och vi var uppe på toppen strax över 26 minuter efter att vi påbörjat den. Den brantade även till på slutet vilket var härligt. Sedan var det utför på grusväg innan vi svängde in på en grusad stig som övergick till en riktigt fin och rolig naturlig singeltrack. Sedan kom även en lite mer teknisk stig som hade varit med på Enduro Sweden Series någon gång. Den var riktigt fin.

Vi närmade oss Mångberg igen och gick ut på samma del av banan vi kört på de sista kilometrarna på loopen tidigare. Frågade Solin om även sista loopen skulle avsluta där, vilket den skulle. Körde på och hade riktigt roligt och försökte lägga upp en plan för hur jag skulle kunna ta hem bergspriset som skulle finnas efter 43 kilometer vid varvning. Låg på Solins hjul och märkte att de dragit om slutet på loopen. En smart lösning då vi inte skulle passera idioten och hans gemenskap. Istället körde vi rätt uppför SM-backen och in vänster in på originalbanan in i slalombacken där vi sicksackade upp för att sedan spurta för bergspris eller målgång. Kunde spurta förbi Solin och kammade hem mitt första bergspris, vilket var en weekend vid Gesunda Bikepark. Tredje och sista loopen startade på samma sätt som de två föregående, och även nu var jag beredd på stenen under gräset och hoppade över. Benen kändes bra och jag började fundera på hur det skulle utspela sig framöver. Hittills hade vi hjälpts åt hela vägen. Kändes som om det skulle vara svårt att gneta ifrån honom, och även lite dumt då banan var blind för mig medan han kunde allt.

Snäll som han är berättade han i förväg vad som skulle vänta och när vi kom till Mångberg igen skulle det komma en backe på en dryg kilometer som var rätt brant och jobbig. Försökte trycka på och grilla honom ordentligt i backen och sedan fortsätta på stigen som även den gick uppför. Blev inte av med honom men jag hoppades att han skulle plågas lite. Från Mångberg var det en loop på en dryg mil innan vi kom tillbaka till Mångberg igen. Sista gången i Mångberg var det endast 8 kilometer kvar till mål och Anders sa att bäste man må vinna. Han körde på rätt hårt på stigarna och det var en sjukt stenig och teknisk stig där han tryckte på ordentligt men jag lyckades bita mig fast på hans hjul, som jag inte lämnade. Mindre än 5 kilometer kvar. Hade gjort upp en plan i huvudet hur jag skulle avsluta. Anders försökte igen på nästa stig och fick ett par meter men jag lyckades täppa till. Nu återstod endast ett par kilometer och jag vägrade släppa hans hjul.

Min plan var att ligga på hjul på asfalten upp i SM-backen och sedan attackera om in till serpentinerna uppför slalombacken och förhoppningsvis få några meter i svängarna för att sedan mata på sista 100 meterna in i mål. Men Solin förstörde den planen genom att dra en långspurt direkt på asfalten och stod upp och matade över 1200 watt. Släppte nån meter men gav fan i att det skulle bli fler. Syran sprutade ur öronen och såg att han kollade bak. Jag var kvar så han saktade in ca 50 meter innan vi skulle svänga vänster in i slalombacken. Var tvungen att tänka snabbt hur fan jag skulle göra nu, var inte kapabel till att attackera direkt efter den där urblåsningen. Solin tog täten in i backen men jag gick förbi, ville var först i svängarna. De första två tog jag hyfsat lugnt för att sedan öka successivt och innan sista serpentinen maxa ur och börja blåsa på ordentligt. Märkte att jag fick några meter innan jag kom ut de sista 100 meterna på asfalten och drog i sista växeln och stod och spurtade. Kollade bak igen och såg att jag skulle ta hem det. Fasen vad skönt, första vinsten i elitklassen!

Det var en riktigt fin bana, dock lite mycket grusväg men det är inget som gör mig något. Noterade även årets högsta puls (191bpm) i spurten. Kommer sällan över 185 trots att maxpulsen är uppmätt till 195.

Strava Orsabajk´n:

Strava Gesunda MTB Challenge:
Bilder:

Foto: Sofia Åkesson

Foto: Sofia Åkesson

Foto: Sofia Åkesson

Foto: Sofia Åkesson

Foto: Sofia Åkesson

5:a på Långa Lugnet!

Halloj!

Här kommer en tävlingsrapport från deltävling 3 av Långloppscupen, nämligen hemmatävlingen Långa Lugnet. Med sina 62 kilometer är den inte jättelång, men man måste verkligen kämpa för varje kilometer då banprofilen skvallrar om något helt annat än lätt.

Starten skulle gå kl 10:30, en halvtimme efter att damerna hade startat. Värmde upp och kände mig rätt seg och var allmänt bitter, att jag lyckats spräcka skärmen på mobilen på morgonen kan ha varit en bidragande faktor (till bitterheten, inte den sega känslan).

Nåväl, det var fint väder och en fantastiskt fin bana att vänta så det var bara att tänka på det. Starten går nere på skidstadion och sedan går startbacken upp för den legendariska mördarbacken, känd från vinterstudion och världscupen i längdskidor.

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

Starten gick och  jag kom iväg bra, försökte att inte stressa utan körde på i min takt. Blev lite förvånad när jag kände att det gick lätt att gå med täten uppför backen, på en puls som inte var mycket över tröskeln. Tänkte att det kunde nog bli en rätt bra dag om känslan höll i sig. Gick med bra på grusvägarna över skjutfälten och var med ganska långt fram in på första stigen, precis bakom Micke Flockhart och Micke Olsson. Efter stigen gick det fort på grusvägarna då det bildats luckor som folk ville täppa igen. Kom ifatt igen och det fylldes på bakifrån. Kom in ganska långt bak på nästkommande stigparti men det gick fint. Avancerade lite på grusvägen jämte skjutvallen för att vara bland de första in på nästa stig. Kom in fint bakom Martin Eriksson.

Efter lördagens regn var leran halare än normalt och efter ett par hundra meter får Martin släpp och går omkull, vilket även jag gör. Folk passerar och vi frågar varann om vi är okej vilket båda var. Trasslade ut cyklarna och Martin kom iväg fort. Jag tog upp flaskan som åkt ur och skulle stoppa tillbaka den men flaskstället hade gått sönder. Tryckte ned flaskan i ryggfickan och vred styret rakt. Åkte iväg ett tiotal meter innan jag märkte att fästet till min Garmin också gått sönder och att cykeldatorn måste ha ramlat av. Fan, tänkte jag och började gå tillbaka de få metrarna medan fler och fler passerade. Letade runt som en yr kyckling i det höga gräset efter datorn och hittade efter ett tag fästet och datorn som låg bredvid. Stoppade ned dem i en annan ryggficka och tänkte nästan skita i att fullfölja. Men jag började köra på och körde ikapp en klunga med b.la. teamkompisarna Lukas och Elias.

Passerade klungan och fortsatte köra på fort men utan att köra för hårt. Såg snart nästa klunga framför mig och jag närmade mig på "punkastigen". Men det var inte förrän efter vi kört över Svärdsjövägen och vid Rottneby jag kunde ansluta till klungan som bestod av b.la. Viktor Ludvigsson, Henrik Öijer, Jonas Pettersson. Låg på hjul ett par hundra meter innan jag gick upp och körde på uppför "Sprängbacken". Såg en duo bestående av Albin Pettersson och Henrik Sparr en bit upp i backen samt även Martin Eriksson. Martin kunde jag passera efter nästkommande stig och tog sikte på Albon och Sparr.

Fick hjälp av Viktor att gå ikapp och om, så nu var vi en grupp på jag, Viktor, Jonas Pettersson, Sparr, Albin och Nils Lillpers när vi skulle ta oss ann stigningen upp till toppen på Lugnet igen. Jonas drog hårt och fint i början av backen men sedan gick jag upp och körde på hårt i behagligt tempo och fick några meter på övriga. Fick även syn på gruppen framför som bestod av b.la teamkompis Solin samt även Edvin Lindh och Johan Norén. Kom ifatt på toppen och kunde vila utför Gamla Mormor. Kom ifatt en hel del motionärsdamer på Gamla Mormor som startat en halvtimme tidigare.

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

Varvade ut på loop 2 och fick en ny flaska av mamma som jag la ned i ryggfickan. Hade Johan limpan Lindbom och Emil Thyrén inte långt framför oss och vi var ikapp i första backen upp mot Jungfruberget. Jag gick förbi dem också, när känslan fortsatt vara bra så ville jag köra mitt eget race. På löparspåren över Jungfruberget kom vi ikapp Martin Setterberg och när vi skulle uppför Jungfrubergets toppklättring stod det en legend på sidan av vid Garfves Bod och spelade trumpet, vilket var höjdpunkten på dagen.

Fortsatte att dra i mitt tempo kommande stig och över Skuggarvsvägen där Jonatan Östlund och hans far sa att jag var 8:a. Det kunde inte stämma tänkte jag då det var många med i förstagruppen när jag kraschade som jag inte passerat. Men kom snart ifatt Jesper Svensson och körde förbi. Hade ingen aning om vilka som var kvar i gruppen och jag brydde mig inte om att kolla bakåt. In på banans längsta och roligaste stig och passerade ett par damer till. I slutet av stigen gjorde jag en felbedömning av ett lerhål och det var navdjupt. Landade långt bak på sadeln och den vreds och pekade upp i himlen. Stannade till, bankade ned den men för långt så den istället var nedåt. Körde klart stigen på det innan vi passerade Skuggarvsvägen igen och jag kunde ordna upp sadeln hyfsat.

Foto: Emilia Allringer

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Nu var det bara Kompisleden i några kilometer utför tillbaka till skidstadion och varvning. Kom ifatt Eric Herlitz som är junior och körde ett starkt lopp. Ut på loop 3 släppte jag upp Limpan och Emil Thyrén och kollade mig lite om vilka som var med. Det var jag, Limpan, Emil, Sparr, Herlitz, Nils Lillpers, Martin Setterberg och Jesper Svensson. Det gick riktigt lugnt på skidspåren innan "Every time she smiles". Därefter tog jag över taktpinnen igen och körde på i behaglig men hög fart. Loop 3 är inte nådig med backar, främst på skidspår så försökte skaka av mig någon genom att köra hårt i de lite längre backarna. Men alla hängde på så då fick jag gå på plan B.

Upp till toppstugan och 6 kilometer kvar. Vi var fortfarande ett samlat gäng och en bit därefter släppte jag fram Limpan igen. Efter ett tag gjorde Sparr en fartökning men jag kunde gå med rätt lätt. Han körde på hårt i den sista stigningen innan Skjulsarvsstugan men det var här min plan B skulle ske. Attackerade med några hundra meter kvar av backen och fick med mig Eric Herlitz närmast bakom. Trodde först det var Emil Thyrén som låg på hjul då båda hade svarta kläder och jag hann inte se närmare. Upp till stugan sedan ner sista 3 kilometerna med start på Second Chance. Tryckte på utför för att skapa luckor, men utan att gå över min förmåga. Efter Second Chance och in på Halloween Knights såg jag att vi var två som hade lucka. Körde på ordentligt efter stigen på löparspåren och genom fårhagen. Vände mig om och såg till min lättnad att det inte var Emil utan Eric som hade följt mig utför. Eric är junior så då spelade det ingen större roll om han var före i mål. Han körde förbi strax före hästskon och jag gjorde inget försök att spurta utan var nöjd och glad att gå i mål på en sån bra placering trots kraschen och allt jobb jag gjort. Trodde jag var 7:a i elit men jag var tydligen 7:a totalt med två junisar före, så jag tangerade mitt personbästa från Mörksuggan förra året med en 5:e-plats! Riktigt nöjd över det och jag kunde knappt tro det var sant.

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

Foto: Cykelkanalen.se

Nu är det uppehåll från Långloppscupen i en månad till Ränneslättsturen i Eksjö. Ser fram emot det!

Strava:

2:a på Ottarsloppet och inför Långa Lugnet

Halloj!

Äntligen är jag tillbaka från penicillinkuren och på tävlingsbanan. Penicillinkuren tog slut kl 14 i onsdags och 25 timmar senare var det dags för start på Ottarsloppet.

Ottarsloppet är en jättefin tävling med ett bra arrangemang och fin bana, ganska lättåkt men väldigt mycket fina stigar. Det var tredje året jag startade där och efter att ha varit 5:a 2017 och 3:a 2018 ville jag väldigt gärna vinna.
Kom dit i god tid och jag hann reka första kilometerna av banan samt sista kilometrarna. De var liknande tidigare år förutom att de dragit om starten till det bättre. Jag gjorde upp en plan i huvudet om hur jag skulle avsluta och vart jag skulle attackera om det skulle sluta i spurt i år igen.

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Starten gick kl 15:00 och det var start bakom en fyrhjuling i ca 100 meter innan de släppte loss oss. Henrik Sparr tog genast tag i taktpinnen innan jag tog över efter ett tag och körde på rätt hårt i motvinden och in på första stigen. Det hade splittrats upp så vi var ett mindre gäng där framme. Jag och Sparr hjälptes åt och i nästa stigning efter ca 4-5km tryckte Sparr på lite och jag kunde lätt gå med medan vi två fick en lucka bakåt. Efter det turades vi om att ta långa, hårda förningar och snart såg vi ingen bakom oss. Det var lite som jag trott innan att det skulle stå mellan oss två. Jag ville gärna ligga först på stigarna och låg väl och drog lite mer av oss två första varvet. Banan går upp och ned för en ås med fina tallhedsstigar och en del rullsten. Inga stora eller långa stigningar utan de gick ganska fort allihop. Känslan i kroppen var inte helt 100 och jag hade svårt att bli av med mjölksyran efter backarna, svårt att få ned pulsen. Misstänker att det kan vara pga penicillinet då jag känt mig seg och trött under de träningspass jag kört under kuren.

Första varvet a la 25km (vi skulle köra två varv) samarbetade vi bra och varvade in på 54 minuter, då förstår ni att det gick fort då största delen av banan ändå går på stigar om än inte så tekniska. Redan vid varvning hade vi en lucka på dryga 2 minuter till gruppen som slogs om tredje platsen. Vi fortsatte kämpa på där framme men ingen av oss ville trycka på stenhårt så det blev ett lite lugnare varv. Efter drygt halva andra varvet vinkade jag fram Sparr så han fick ta en förning, vad jag inte var beredd på då var att han attackerade uppför banans längsta stigning. Han fick direkt 5-6 meter. Fick gräva djupt för att hålla kvar de få meterna och på toppen kollade han bak och såg att han inte blivit av med mig, så då kördes det lugnare igen. Det var en rejäl urblåsning och det tog längre tid än normalt att komma tillbaka från den.

Efter den attacken gick det lugnare än vanligt och jag tror att vi båda var inställda på att det skulle bli spurt. Jag kände mig väldigt självsäker och kände på mig att jag kunde ta hem den. Visste exakt vart jag skulle attackera. Vi hjälptes fortsatt åt att dra och in på stigen med 5 kilometer kvar tog jag täten och la mig i behagligt tempo så jag ändå kunde återhämta mig lite. Med 3-4 kilometer kvar kör man nästan enbart på elljusspår och därifrån var det katt och råtta-lek som jag aldrig varit med om förut. Bitvis stod vi stilla för att ingen ville ligga först. Det var säkert 4-5 gånger som vi stannade upp och väntade på att den andra skulle gå upp. Till slut när vi nästan var framme där jag hade tänkt attackera bakifrån, i den sista lilla knäppan stannar Sparr till och jag tvingas fram. Tänker att det får bära eller brista och trycker på från stillastående ca 70 meter innan jag egentligen tänkt attackera. Dessvärre var Sparr med på det och kom med och i sista stund kom han om innan vi skulle in på de sista 200 meterna stig innan upploppet. Fick en urkass sväng på stigen och han fick 2-3 meter direkt som jag inte kunde ta ikapp in på det korta upploppet och därmed förlorade jag. Var ruskigt besviken då jag var inställd på att vinna. Vi hade en stor lucka på ca 2:30 innan trean trots vår körning sista biten.

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Foto: MTBfoto.se

Det var åtminstone skönt att få en tävling i benen efter penicillinkuren och innan Långa Lugnet nu på söndag hemma i Falun. Jag ser väldigt mycket fram emot Långa Lugnet då det är min favorittävling i Långloppscupen (OBS: är förmodligen partisk).

Ottarsloppet var ett perfekt tömningspass inför Långa Lugnet. Jag brukar alltid få till ett så kallat "tömningspass" tre dagar innan tävling där jag kör hårt och långt för att tömma kroppen på energi. Sedan brukar jag vila eller rulla lugnt en timme två dagar innan loppet. Dagen innan brukar jag också då rulla en timme men en hårdkörning på ca 10-15 minuter för att få kroppen och känna hur det känns inför tävlingen. Det brukar vara ett bra koncept för mig :)

Hur förbereder ni er dagarna innan ni kör ett lopp?

DNS på Lida Loop

Halloj!

Jag måste tyvärr meddela att det inte blir något Lida Loop för mig i år. Tråkigt, då det är en fin tävling med en grym bana. Anledningen till varför jag inte kommer köra började redan i söndags, när jag skulle tävla Pearl Izumi MTB Race i Uppsala.

I söndags vaknade jag tidigt då starten i Uppsala redan var kl 09:00. Kände redan när jag vaknade att en lymfkörtel i underkäken under tungan var lite svullen. Jag tänkte inte så mycket på det då den brukar svälla lite och göra ont på morgnarna, men oftast i samband med frukost och det brukar släppa efter 20-30 minuter. Jag gick iallafall upp, det kändes normalt och jag började äta frukost. Kände att det fortsatte göra ont och jag hade lite svårt att tugga och ingen aptit. Tänkte att det borde släppa snart, så gjorde mig klar och vi åkte till Uppsala. Väl där började jag värma upp och känna lite på banan, men kände direkt att kroppen inte var på hugget. Väl när pulsen började gå upp så blev mitt saliv mer och mer tjockt och slemmigt. Tänkte att den dåliga känslan förmodligen släpper när starten väl gått. En timme innan start tog jag en banan, men fick bara i mig några tuggor för jag kunde inte öppna munnen ordentligt eller tugga/svälja bananen. Började bli lite orolig men jag startade iallafall.

Redan under masterstarten kände jag att det inte skulle funka. Hade svårt att komma upp i puls, svårt att hänga med och allt var bara dåligt. Efter ca 2-3 kilometer började jag spotta grönt slem och det gjorde mer och mer ont i underkäken, lokalt på vänster sida. Visste av tidigare erfarenhet att det förmodligen var en lymfkörtel som svällt upp. Efter 5 kilometer slutade jag försöka och bara rullade ett par kilometer till, innan jag klev av och försökte orientera mig tillbaka till Uppsala slott och start och målområdet.

Men det var på hemvägen det blev värre och värre. Huvudvärken kom, febern kom. Väl hemma tog jag en dusch och bäddade ner mig. Svullnaden i underkäken hade blivit värre, hade svårigheter att prata, det gjorde jätteont att svälja saliv (som var som slem) och feber. Mamma ringde 1177 och de sa till oss att åka till akuten i Västerås. Väl där kollade de och gjorde några tester, hade 38,7 i feber. De sa att det förmodligen var en inflammation i en lymfkörtel eller en sten i spottkörteln. Han skrev ut penicillin åt mig som vi hämtade upp och åkte hem.

Under natten kunde jag inte sova, jag kunde inte äta och inte dricka. Det enda jag fick i mig var den klunk citronvatten jag tog för att skölja ned penicillinpillret. Under måndagen blev det värre och svullnaden var nu även i munnen. Mamma ringde dit igen och vi åkte återigen in, nu för att träffa en Öron näsa hals-specialist. Han kollade och sa direkt att det var en sten som han skulle ta ut. Först sög de ut massa var för att ens få fram stenen sedan efter mycket smärta fick de ut den, som var ca 1cm lång. Ont som fan gjorde det, men det blev nästan direkt en skillnad. I tisdags kunde jag dricka lite, äta lite och sitta upp. Även ta en liten promenad. Onsdagen kände jag hunger igen och klarade av att köra upp till Falun. I torsdags tog jag en kortare cykeltur och i morse cyklade jag 3 timmar. det gick bra men jag kände mig trött och svag, förmodligen på grund av penicillinet, som jag fortfarande ska ta i en vecka till.

Därför väljer jag att inte starta i Lida utan vilar upp mig, och tränar mig bra till hemmatävlingen Långa Lugnet nästa helg!

Vi ses väl på Lugnet?