Idag tänkte jag göra en summering av årets säsong, som egentligen borde kommit kort efter säsongen slutat, men den kommer nu när året närmar sig slut slut istället.
Januari -
Januari var en bra träningsmånad med minst ett träningspass som sticker ut i mängden, nämligen distanspasset den nionde januari, då termometern stod på ca -15 och jag, Ida, Ludvig, Ted och Saarela stack ut på ett tretimmarspass på den klassiska formtestrundan. Frös om tår och fingrar redan frön första timmen, och därefter var det inte kul. Utför Åhl-Tällbergsvägen i Sågmyra i -18 grader och 55km/h i ett par minuter var det ruskigt kallt. Men jag kom hem med både fingrar och tår kvar på kroppen och det värsta var inte kylan, det var duschen när man kom hem.
Februari -
En av den mest minnesvärda månaden 2016, med både det årliga Mallislägret samt mitt första velodrom-SM som resulterade i en femteplats i tidsloppet på 1km, samt två fjärdeplatser i eliminering samt sprint.
Tidsloppet visste jag skulle bli svårt att klara pallen då jag hade en lånecykel, och mina konkurrenter hade egna cyklar med högre utväxling, tempostyre samt diskhjul.
Elimineringen är jag riktigt nöjd med, men är ganska missnöjd med sprinten, för det var där jag verkligen hade chansen att nå pallen... Men en lång dag på banan tog ut sin rätt och jag är överhuvudtaget nöjd att jag ställde upp och tävlade, det var en bra erfarenhet.
Månaden var fylld av mjölksyra både på TC:n och i velodromen men även fina vyer och hög puls på Mallorca.
Mallorcalägret kommer hamna inom kategorin "Smärtsam", både gällande all träning samt en allergireaktion jag fick mot några larver som gjorde att jag fick utslag över stora delar av kroppen som kliade värre än jag någonsin varit med om. För att kunna sova överhuvudtaget fick jag blöta och kyla ner ett badlakan och tejpa fast det runt armen, och sova med armen på nattduksbordet.
Mars -
Mars var fullt av träningstävlingar, både som träningstävlande och träningstävlingsarrangör. Hade träningstävling hemma i Ransta, hos Tommy i Myrby samt började arrangerade Vårcupen i Falun. Hann även med ett långpass tillsammans med Linus och Henrik Öijer. Ett väldigt trevligt pass runt sjön Runn inklusive en del skarv. Kände mig grymt stark hela passet så det var riktigt kul.
Bild av Henrik Öijer.
April -
Säsongen drar igång på riktigt och jag är ute på kontinenten för första gången för att tävla. Jag och mamma drog av en riktig roadtrip till Schweiziska gränsen där Bad Säckingen ligger, på den tyska sidan av floden Rhein. Bundesliga-tävlingen i Bad Säckingen var en HC kategoriserad UCI-tävling, så i princip alla proffs var där, inklusive Nino och Julien Absalon. har ju sett dem förut på världscuper och VM och så, men detta var en helt annan sak när jag själv skulle tävla på samma banor som dem, med 80 andra av världens bästa juniorer. Jag var inte i min bästa form och fick starta bland de sista på den trånga banan, men jag är nöjd med min 62:e plats, och blev inte varvad heller. Nån gång ska vara första gången.
Dagen efter cyklade jag ett av de absolut mest minnesvärda träningspassen någonsin. Startade från hotellet i Tyskland, kom efter ett par kilometer in i Schweiz där jag tillbringade stora delar av milen jag körde, innan jag kom fram till Basel och passerade gränsen till Frankrike där jag körde ca 4 mil innan jag kom fram till slutdestinationen Mulhouse. Tre länder på samma träningspass var väldigt mäktigt. Tilbringade några dagar i Mulhouse med en utflykt till tyska Kirchzarten där svenska landslaget höll till, och fick till ett blött träningspass med Ida där.
Sedan fortsatte resan upp till Danmark där nästa tävling var SRAMligan i Hammel. En väldigt lerig bana med rätt mycket höjdmeter faktiskt. Fick till en fin 18:e plats där, vilket jag var hyfsat nöjd med. Efter det blev det raka vägen hem till Sverige och Ransta för ett kort depåstopp innan tåget till Falun gick.
Helgen efter var det dags för en sväng till Norge och Fiskumrittet. En tävling jag verkligen gillar och brukar leverera bra resultat på. Första dagen blev det en 12:e plats på tempot och sedan en 14:e plats på XCO:t. Riktigt nöjd med det.
Innan start i Hammel.
Maj -
Säsongen i Sverige drar igång med SWE-CUP i Säter på deras rolig bana. Var rätt sliten efter mycket bilåkande sista veckorna men kunde köra i mål på en 7:e plats. Inte så nöjd med den placeringen men fick ändå med mig en del UCI-poäng.
Sedan var det dags för EM i Huskvarna, blev tyvärr inte uttagen vilket var väldigt tråkigt, men det var en häftig upplevelse att se många av världens bästa cyklister i Sverige. Höjdpunkterna var Emils EM-Guld i sprint, Martins brons i samma lopp, samt Jennys Silver i XCO:t.
Vårgårda UCI C1 stod näst på tur. En rolig bana trots att den inte passar min åkstil så mycket. Stum från första startbacken, tappade många placeringar men klättrade en del utefter loppets gång. Tog mig i mål på en 10:e plats, vilket inte imponerade så mycket på mig då jag ville mer, men ser man på de svenskar o norrmän som var före är jag relativt nöjd ändå. Prispengar och några UCI-poäng till.
Borlänge Tour, alltid en favorit. De hade bytt ut sprinten mot ett kort tempolopp, och där var det ruskigt halt av lera men kom ändå i mål på en stabil 6:e plats. Lördagen var det XCO och jag var taggad till tänderna. Hade grymt bra känsla hela loppet och lyckades hänga med Emil, Jack och Linus till sista varvet, men höll min 4:e plats in i mål. Riktigt nöjd med det och en mental boost att jag vet att jag orkar hänga med de bästa.
Sista dagen var det "Short track". Jag var grymt taggad och sugen på pallen totalt, låg nu 4:a. Låg stabilt med Linus och Olstam, som låg 5:a totalt, ca 10 sek bakom Emil och Jack. Men på sista varvet fick jag punka och fick springa sista kilometern och kom imål på en 10:e plats, och blev nerpetad till en 5:e plats totalt. Surt, men sånt är livet.
Årets första långlopp på hemmaplan i Falun var helgen efter. Var galet taggad, kunde hela banan utantill och visste att jag hade bra form. Låg med bra hela första loopen och låg på en stabil 1:a plats i juniorklassen. I slutet av loop 1 kom Linus ifatt och resten av loppet körde vi tillsammans. På loop 2 började växlarna strula mer och mer pga all lera och det tror jag Linus drog lite nytta av på sista loopen när han ryckte i en uppförsbacke. Han fick lucka och var ca minuten före i mål. 2:a är ändå godkänt trots att jag hade som avsikt att vinna.
Pallen totalt Borlänge Tour.
Juni -
Studenttider samt sjukdomar stoppade mig från tävlingar i Juni, tyvärr. Men fick med ett par minnesvärda träningspass, som toppas av One Last Ride till Mackans stuga i Tällberg tillsammans med de andra treorna. Två fina pass på många nya vägar och stigar, samt galet mycket skratt och bra stämning vid stugan. Även bad i Siljan hann vi med. Det är minnen som dessa som gör att man saknar gymnasietiderna och alla kompisar extra mycket.
Studenten togs och det var en ny stolpe i livet något som jag uppskattar mer nu, flera månader efteråt än just då.
Efter studenten blev det en lång sjukdomsperiod ända in till början på Juli.
Juli -
Juli var en tuff månad som började med Mörksuggejakten i Rättvik, veckan innan SM och en vecka efter jag kunnat börja träna igen. Hade bestämt innan att jag skulle ta det som en genomkörare inför SM, men väl på startlinjen var det all in som gällde. Det fungerade galant i ca 4 mil. Sedan sket det sig. Kramp, förlorade placeringar, och uppgivelse. Inte så konstigt egentligen, men fortfarande en dipp för motivationen. Kom med nöd och näppe imål som 6:a, för hellre ett dåligt resultat än en DNF.
Motivationen kom tillbaka efter att ha spenderat ett par dagar i Falun hos familjen Jansson, riktigt trevligt och ett bra 30sek-intervallpass där jag för första gången någonsin spydde på ett träningspass.
SM i Värnamo då.
Efter nederlaget i Rättvik bara ett få dagar tidigare visste jag inte hur det skulle gå. Formen fanns inte, huvudet var av olika anledningar inte heller med, så nu i efterhand är jag mer nöjd med hur SM resulterade än just då. En sjätteplats på sprinten och en åttondeplats på XCO:n var det mesta jag kunde begära efter nästan 3 veckor helt utan träning. Visst ville jag mer eftersom att jag visste att med formen där så finns jag med i toppen, men jag fick med det bästa av situationen så att säga.
Efter SM ville jag komma i form fort, så tränade hårt och mycket, bland annat när vi testade Engebrektstur-banan i Norberg sedan cyklade hem. Landade på 14 mil vilket var väldigt välbehövligt.
Sedan var det dags för Engelbrektsturen. Banan kunde jag, formen var på bättringsvägen, temperaturen låg upp mot 30 grader i skuggan. Skulle bli en hård dag i sadeln där värmen och banan skulle ta ut sin rätt. Detta var den kortaste deltävlingen i Långloppscupen med sina 62 kilometer och en tävlingstid på ca 2:20h. Jag och Linus låg tillsammans i princip hela loppet fram till sista milen, där han tappade lite. Sista två kilometerna fick jag kramp, men lyckades ändå vinna. Vinsten satt riktigt skönt och är värderad högt upp. jag var på väg tillbaka.
Foto: Eva Önnemar från Engelbrektsturen.
Därefter skulle Alingsås MTB Challenge köras. dag 1 med XCO och dag 2 med långlopp. XCO banan var fin och jobbig. Kom iväg dåligt men jobbade mig upp och kunde överraskande nog spurta ner en norrman och sluta 5:a. Trodde jag låg betydligt längre ner i fältet. Kul ändå med prispengar och poäng.
Dagen efter var det Marathon. En relativt kort bana men ack så jobbig. Ensam start för juniorer och seniorer, några minuter efter elitklasserna. Kul tycker jag, då har man bättre koll på sina konkurrenter och det är ingen som kan få gratis lift av någon stark elitåkare. Vi juniorer var samlade och jag och Emil Hedlund var de som turades om att dra mest. Första loopen skulle va den "platta" med ca 700hm körda vid varvning. Andra varvet skulle tydligen vara betydligt tuffare. I den brantaste och jobbigaste backen ryckte Emil, kunde nog ha kunnat gå med, men ville inte riskera det och gå in i väggen. Nu var det jag, Linus och en norrman kvar om andraplatsen. Jag ryckte i nästa branta backe, och fick med mig Linus. Efter det var det en kamp om andraplatsen som jag var tvungen att ge till Linus, pga kramp sista 500 meterna.. Trea imål iallafall på en bra tid.
Augusti -
Augusti började väldigt jobbigt mentalt, men det gjorde att jag kunde försöka fokusera mer och mer på träning och tävling. Första tävlingen var Finnmarksturen i Ludvika. En bana som tidigare inte passat mig så jättemycket, men tack vare min utveckling senaste året höll det på att bli min bästa tävling någonsin. Startfältet i juniorklassen var hårt men trots det fick jag snabbt en lucka efter ca 15km. Låg med en stark klunga elitåkare någon minut före Jack och Linus. Kände mig overkligt stark första loopen. Andra loopen lugnade jag ner mig lite för att inte få kramp eller gå in i väggen. Med ca 15 kilometer kvar kommer först jack ifatt och om, sedan även Linus. Gick med Linus och ikapp Jack, och tillsammans slogs vi om förstaplatsen. Efter att ha cyklat ihop ett tag fick jag en känsla att jag var starkast av oss tre. Med 2 kilometer kvar ryckte Linus, jag drog ikapp en kilometer senare, men fick framhjulspunka. Cyklade med platt framhjul sista kilometern, tappade vinstchansen och sista 50 meterna även pallplatsen då Olstam kom och körde om. Tråkigt och förbannad, men sånt är livet.
Cykelvasan nästa, och redan vid starten var min chans att komma långt fram totalt sämre än de andra juniorernas, då jag tydligen fick starta i andra startled, ca 200 man bakom de andra junisarna i första startled. Det gjorde så jag fick jaga mycket i startbacken, kom ifatt men tappade mycket energi. Låg länge med Jack, Linus och Erik B-F. Jack o Erik fick en lucka när jag fick en svacka efter 3 mil. Fick tillbaka krafterna och hade ganska bra tryck resten av vägen till Mora. Låg tillsammans med Linus hela tiden, i en klunga som inte var så samarbetsvillig (som vanligt på vasan). Vi var ändå några som turades om att dra. Väl i mål kom jag in på en 73.e plats totalt efter att ha klättrat hela loppet och på tiden 2:51:22. Det är jag nöjd med.
Helgen efter vasan åkte jag och pappa till Ånnaboda och testade årets Långlopps-SM bana. Grymt jobbig med många höjdmeter, kul och hårt skulle det bli på SM. Sedan var det även OS loppet på kvällen när Jenny vann guld. Otroligt.
Helgen efter var det min tur att tävla i Huskvarna, då jag inte gjorde det på EM i Maj. Banan hade fram till i år aldrig passat mig förut, då jag aldrig varit en bra klättrare. Startade tillsammans med elit och flera andra klasser, och startplaceringarna berodde på Västgötacupens placering, vilket jag inte kört tidigare, så jag fick stå sist. Kom in bättre och bättre i racet och jobbade mig upp i placeringarna. Tillslut hade jag bara Carl och Linus före mig, och jag tog in. Linus tappade Carl och jag kom ifatt och om honom, men gick i mål efter Carl på en andraplats. Riktigt nöjd med det, och banan var riktigt rolig och passade mig faktiskt nu, då det var i klättringarna jag tog in tider.
Pallen Huskvarna Mountain.
September -
September började på bästa möjliga sätt med att jag tog körkort den första september, veckan fortsatte sedan att vara bra nere i Varberg och Bockstensturen. Var lite nervös innan start då tävlingstiden skulle ligga på runt 4h på de 10 milen. Hade hört att banan skulle vara väldigt jobbig också.
Starten gick o första 20 kilometerna in till Åkulla gick väldigt fort på asfalt och en gammal banvall. Sedan började det jobbiga. Låg med i en stark grupp, kände mig stark och jag var med och hjälpte till en hel del. Halvvägs började det spöregna vilket gjorde boklöven och rötterna brutalt hala med mitt hårda däcktryck. Men jag hängde ändå med i svansen ända till vi skulle åka tillbaka in till Varberg, där farten ökade och folk droppade av en efter en. Jag och Emil Krona droppade rätt fort, men kom sen ifatt Öijer som tappat senare, och även Jakob Björklund efter ett tag. Det hela slutade i en spurt mellan mig och Öijer som han tog hem, ett hjul före mig på en 13:e plats i elit (14:e för mig). Vann även juniorklassen med nästan 30 minuter.
Långlopps-SM!!
Långlopps-SM var ju som sagt i Ånnaboda, formen var riktigt god och motståndet hårdare än det någonsin varit på ett långlopp. Men då jag hade övertygande flest långloppsstarter i år kände jag mig som den mest rutinerade av oss. Men att slåss mot ex. Emil Hedlund, Jack Kok, Linus Persson och Samuel Lord är alltid hårt och jobbigt. Starten gick och tempot uppför startbacken var högt, men det lugnade sig sen o flera som tappat i startbacken kom ifatt. Farten ökades igen efter startloopen och vi var 5 juniorer kvar. Ville ligga långt framme för att hålla de andra bakom mig, men i och med att jag gjorde mer jobb framme än de gjorde jag ju även av med mest energi. Vi hängde ihop allihop ända till sista milen då Samuel kraschade bort sig. 4 kvar. Chans till SM-guldet fanns där. Sista kilometrarna var uppför, jag och Linus fick kramp, Emil och Jack seglade iväg. Fuck. Återhämtade mig hyfsat, med Linus kvar på hjul. Attackerade för tidigt. Orkade inte svara på Linus motattack och kom imål 4:a. Besviken. under 50 sek från ett efterlängtat SM-guld och 10 sek från en förtjänad pallplats.
Veckan efter var det XCO dags igen. I Göteborg. Pappa och jag åkte först till Nora/Pershyttan för att vara med på Sveriges första ledbyggarkurs av IMBA (International Mountain Bike Association). Föreläsning och ledbygge. Är numera utbildad och certifierad ledbyggare, det ni. Sedan Göteborg och SWE-CUP avslutning. Banan var ny för mig, lite oldschool med naturliga stigar, vilket var skitroligt. Hårt startfält, men kände mig stark. Första halva varvet gick väldigt lugnt och nästan alla var samlade. Sedan ett ryck från Carl och vi blev 5 i tät. ut på andra varvet tappade Linus och vi var 4 kvar. Ett och ett halvt varv senare tappade även jag och Carl, men jag körde om honom och tog upp jakten på Jack och Emil. Jagade och jagade. Kom inte ifatt men kom imål som trea vilket är mitt bästa resultat som junior i XCO. Helt klart väldigt nöjd med avslutningen i juniorklassen. Kom 4.a i totala SWE-CUP vilket jag är otroligt nöjd med.
Men en tävling kvar. Västgötaloppet i Ulricehamn, också det nytt för mig. Sista långloppscupen och jag låg trea totalt. Skulle det gå bra idag kunde jag vinna totalen. Starten gick och det kändes bra. Efter första loopen blev jag frånåkt av bland annat Jakob Eriksson i juniorklassen. Sen börja mina växlar strula och hoppa vilket var oerhört frustrerande. Stannade för att försöka fixa, höll ett tag men sen sket det sig igen. Trots växelstrulen kom jag tvåa för dagen och lyckades ta hem totalen i Långloppscupen vilket var oerhört skönt och ett stort mål under säsongen.
Oktober -
Lugn månad med lite cykling, en hel del löpning med ett nytt rekord på milen (46.07) vilket jag är väldigt nöjd med som den icke-löpare jag är.
Hann även med klubbens säsongsavslutning i Säfsen, vilket alltid bjuder på fin cykling och skönt häng. Blev en hel del höjdmeter de två dagar vi cyklade, vilket alltid är välkommet då man inte är alltför bortskämd med backar i Västmanland.
November -
November började bra med att få beskedet att jag var en av fyra nominerade till Västerås Idrottsgala inom kategorin Årets Ungdomsprestation. Det kom väldigt överraskande och var grymt roligt.
November fortsatte med ett antal fina distanspass och även en helg tillsammans med Isak i Falun för lite velodromträning. Skönt och roligt att vara tillbaka på velodromen igen.
Månaden blev ännu bättre när det blev klart att jag skulle börja köra för Cykloteket Racing Team från och med nästa år, tillsammans med en av mina bästa kompisar Isak Nordin. Även Västerås Idrottsgala levererade god mat och en trevlig tillställning trots att jag inte vann min kategori. Oavsett roligt att bli nominerad och se vilka andra fantastiska prestationer andra västeråsare gjort i år som man annars inte visste om.
Hann även börja jobba på XXL sport och vildmark vilket är riktigt roligt.
December -
Då är vi inne på december månad. Månaden började så grymt bra med ett miniträningsläger här hemma i Ransta tillsammans med Isak. Tre pass på två dagar hann vi med, ett distanspass på både nya och gamla vägar för mig, med fika på Cafe Jernvägen i Sala. Strax över 10 mil och över 4 timmar blev det. Dagen efter körde vi ett lek/impulspass på Ranstas guldklimpsstigar. På eftermiddagen ett rullpass i -8 grader.
Sedan väntade en del jobb med jobbpendling innan jag veckan efter åkte upp till Isak i Orsa på ett till miniträningsläger som började med ett kort distanspass på 66km och nästan 3:20 på klockan. Relativt kallt ute och mörkt sista 2:40. men fina vägar och en del höjdmeter.
Dagen efter väntade ett rullpass bort till Orsas finaste diamant, Storstupet. Otroligt vackert där. På eftermiddagen hann vi även med en sväng upp till Grönklitt för att köra ett skatepass med impulser. Kul att åka skidor igen, och fina spår uppe i Grönklitt.
Sista dagen hos Isak väntade backdistans. Först en klättring på över 450hm upp till Grönklittstoppen, lagom med -11 då. nerför var desto värre, crazy kallt de nästan 12 kilometerna ner igen. Sedan vände vi upp mot toppen igen, dock en annan väg. Väl uppe körde vi ner ca 100hm innan vi vände upp igen. det gjorde vi 3 gånger för att få lite mer höjdmeter. Sedan väntade den lååånga kalla vägen ner igen. I Orsa visade termometern ungefär -11 grader, så varje uppförsbacke var välkommen. Skarvade lite fram och tillbaka för att få ihop 4h och 1500hm på totalt 85km. Fint pass men skönt att komma hem sen.
Sedan dess har det mest varit jobbpendlingar (ca 32km enkel resa) som träning och lite gym. Sedan jul har jag haft en liten förkylning som gjort att jag missar Festive500, vilket var lite tråkigt då jag verkligen såg fram emot att utmana mig på det, då har jag en fördel med över 3 mil till jobbet.
Men jag har även fått hem nästa års tävlingshoj från Specialized, vilken skönhet, eller hur?
Långt inlägg som tog över tre och en halv timme att skriva, och ni som orkar läsa igenom hela texten, kudos till er.
