onsdag 1 maj 2024

SWE-CUP Klippingracet 2024!

 Hej!

Här kommer en tävlingsrapport från SWE-CUP XCO i Säter (Klippingracet) som gick av stapeln i helgen som var. Jag brukar vanligtvis inte skriva tävlingsrapporter från XCO-tävlingar, då jag själv anser att det är svårt att få ett bra innehåll när vi kör ett XCO, med flera varv. Men jag ska ge mig på ett försök.

I lördags den 27/4 när tävlingen gick var det kallt som fan i Säter. Som vanligt, de senaste åren. Peppen var gränslös när det var dags att börja värma upp i 4 grader och stor chans (risk?) för regn. Det var dock uppehåll, och förblev så vilket var skönt. Uppvärmningen gick för det mesta ut på att åka och gnälla på hur jävla kallt det var, och att försöka mentalt övertyga sig om att kort-kort är det bästa alternativet att tävla i. I övrigt består min uppvärmning av: 

- Håll den så kort som möjligt. Ta inte i så mycket, kör inte så länge. Spara energin och glykogenlagren till tävlingen. Max 30 minuter. Är det varmare kör kortare.

- Kliva av cykeln och utföra två set med tre isometriska split squats. Väck synapserna och muskelfibersignalerna till liv. 

- Kör ett par PA (pulsaccelerationer), för att få blodflödet att pumpas runt fortare och mer effektivt.

- Starta.

Med mitt nummer 11 fick jag starta i andra led. 6 varv skulle avverkas på den 5,3 kilometer långa banan. Jag körde i kort-kort vilket var rätt val. Men jag var den enda. Starten gick, och jag kom iväg bra. Snett framför mig kraschar Axel Lindh när han råkar dra ur foten ur pedalen. Får svänga runt något, och tappar ett par placeringar. Ligger ändå rätt bra med runt plats 15 kanske, nerför första stigen. Det gäller att hålla sig lugn och inte maxa ur någon gång inledningsvis i loppet. Gör man det är det svårt eller omöjligt att prestera så bra som man egentligen är kapabel till. Det gäller att behålla lugnet trots hets och stress runtomkring. En bra start med sprängning av ben blir oftare en sämre prestation över hela tävlingen än om man får en dålig start och "tvingas" ta det lugnt om det blir köer och flaskhalsar och man måste arbeta sig upp i fältet. Skillnaden i tid att ta sig uppför en 15 sekunders-backe på 650w istället för 850w är kanske en, eller max en och en halv cykellängd men den fysiologiska skillnaden är ENORM. Och den cykellängden släpper man ändå när det går utför. Släpp hellre någon meter uppför men skippa dränera batteriet snabbare genom att trycka "onödig" effekt.


Effekt + puls från första varvet. Som ni ser är effektpeakarna över 750w få och de över 500w är endast korta tillfällen som följs av, i sammanhanget, hyfsad lång vila då W´ har tid att åter laddas upp. Ni ser också att pulsen första 10 minuterna är i sammanhanget låg och därefter har jag kommit in i loppet och kan börja tävla på riktigt. Ni kans se skillnaden i puls över hela tävlingen i bilden under.

Puls och effektkurva hela tävlingen.


Nåväl, jag håller mig lugn första halva varvet och arbetar mig in i tävlingen. Jag låter kroppen komma ikapp intensiteten. Jag har en bra känsla och plockar någon placering här och där, när det inte kräver extra energi. Jag lägger mig bakom David som öppnar avvaktande och lämnar lite lucka framför sig. Det känns bra. Framför oss har vi då Matthias Wengelin, Leo Lounela, Edvin Elofsson, André Eriksson, Hugo Sandin, Viktor Lindqvist, Samuel Örnborg, Anton Olars och William Högberg.

Jag går förbi David och närmar mig gruppen framför. Ut på varv 2 har jag tre sekunder upp till svansen på topp 8. Det spricker av lite och jag kör ikapp och om Olars, och sedan även Högberg och Örnborg. Jag kör tillsammans med Högberg och Örnborg varv två när farten lugnat sig lite. Kör på i mitt tempo med dem på hjul under andra varvet och kör ganska jämt med Wengan, Leo, Edvin, Hugo, André och Viktor framför. På slutet av varv två punkterar André från tätgruppen och tvingas byta hjul. Vi passerar honom uppe på toppen av startbacken där tech zone var. Han blir dock klar ganska snabbt, och två backar senare är han ikapp oss och kör förbi. Jag tänker här att den jobbiga delen av banan är avklarad, så jag kör med på Andrés hjul resten av varvet som passar mig bättre och går med så länge jag orkar. Andrés farthöjning gör att både Samuel och William släpper och jag går med honom. Samtidigt mister jag koncentrationen bråkdelen av en sekund och får ett hårt genomslag fram. Tror på det värsta, punka och spräckt fälg, men allt verkar vara intakt, lyckligtvis nog. 

Foto: MTBfoto.se


I slutet av varvet ser vi att Hugo Sandin kraschat och vi tar oss förbi honom, han bryter senare. Ut på varv fyra var jag fortsatt med på Andrés hjul och inser faran vid de tre första backarna på varvet, där min absolut sämsta del på banan är. André ställer sig upp och sprätter men jag lyckas sitta med upp. Samtidigt hör vi att Axel Lindh kommer med hög fart bakifrån. Jag känner att jag kommer kunna gå med i Andrés fart resten av varv 4, nu när de första tre backarna var avklarade. Jag går med ganska bekvämt och ungefär halvvägs in på varvet kommer Axel ikapp oss. Jag inser att farten kommer höjas nu närAndré och Axel vill fightas mot varandra. Jag lägger mig bakom och går med dem båda. 

Någon minut senare kommer vi ifatt Wengan, som har punkterat bakdäcket. Han släpper förbi oss och nu är vi helt plötsligt uppe och kör om placeringarna 4-6. Jag går med dem resten av varvet och känner att det kommer vara riktigt svårt att gå med nu i de tre första backarna på varv 5, om de börjar sprätta ännu mer mot varandra. I första backen upp till langning börjar André gasa och Axel och jag släpper en liten lucka. André håller sig ett tiotal meter framför oss backe två och tre också men drar inte iväg mer. Jag sliter mig med på Axels hjul och tackar gudarna att han kör hårt med kontrollerat upp. När vi är klara med de tre backarna närmar vi oss André igen och hämtar in honom. 

Foto: Anna Pettersson


Dittills har vi kört ganska jämt med täten, och nu ser vi att Edvin och Viktor har kört ifrån Leo och även höjt farten jäntemot oss. Vi tar in mer och mer på Leo och kommer ikapp honom strax efter andra langningen på varvet. I det tekniska utförspartiet med några stenar man ska över, en mindre stenkista och ett par svängar har André och Axel kört förbi Leo som ligger framför mig. Det blev lite struligt med varvad åkare strax efter och Leo och jag får köra ikapp några meter igen när vi ska ner över bron, svängarna och sista svängen in mot upploppet för att gå ut på sista varvet. 

André ser sin chans att köra ifrån Axel uppför i början av varvet men han går med, samtidigt som jag tar mig förbi Leo och försöker gå med. Tvingas ställa mig upp och blir stum, så meterna växer. Leo går om igen och försöker köra ikapp. Han har några meter fram och jag har några meter fram till Leo. Uppför andra backen växer luckan fram till André och Axel men Leo och jag kör jämt med några meter mellan oss. Lyckas hålla det avståndet fram när vi är klara med den kuperade första delen av banan. Jag närmar mig Leo igen och kör ikapp honom på första delen av grusvägen och lägger mig bakom för att pusta ut lite. 

Ligger kvar på hjul och blir väl kanske lite för bekväm med farten. Ett knappt halvt varv och bakom oss kommer Wengan med hög fart. Ut på varvet hade vi en dryg minut bak till honom men både Leo och jag hade saktat ned på sista varvet. När vi kommer upp på toppen och ska köra lite kringelikrok ser vi att han inte är mer än drygt 10-15 sekunder bakom. Leo gasar på ordentligt på de lättåkta partierna men har dåligt flyt tekniskt. I utförsbacken med stenar och lilla stenkistan får han framhjulssläpp och är nära på att krascha. Han får kast in framför mig och jag får bromsa för att inte köra in i honom. Han är uppe igen men glider runt. Manar på honom att han måste fokusera. På toppen av sista backen är Wengan inte mer än 5-6 sekunder bakom och om någon av oss skulle göra ett misstag skulle Wengan vara ikapp. Men Leo och jag kör ner rätt bra och kan hålla trycket över bron, genom svängarna och sista 180° kurvan in på upploppet. Väl där hinner jag inte om Leo och är en sekund bakom på en sjätteplats, vilket får ses som godkänt. 

Den låga temperaturen ute var perfekt att tävla i ur ett kärntemperaturs perspektiv. 

Kärntemperaturen fort upp på 38,5° och sedan ned mot 38,3°. Ingen HSI vilket är optimalt vid prestation.


Nu i helgen som kommer är det dags för Billingeracet, första långloppscupen för året. Blir kul och svårt att försvara/förbättra min tredjeplats från förra året. 


Strava:  


onsdag 24 april 2024

Tävlingspremiär i Kolmårdsbiken!

 Hej!

Jag och Carl Pettersson innan start.
Foto: Håkan Åkesson

Nu kickar vi igång tävlingsrapportskrivandet för 2024, då första racet, Kolmårdsbiken, gick av stapeln i lördags i skogarna mellan Norrköping och Finspång. Jag körde tävlingen för första gången förra året då jag och Viktor Lindqvist spurtade om segern och jag blev tvåa. 

I år var startfältet väldigt starkt, nästan i klass med en långloppscup. Förhållandena i Östergötland visade dagarna inför på osäkerhet om det ens skulle gå att genomföra loppet, då det snöade och låg kvar mycket snö på backen. Men som tur var smälte det undan och tävlingen blev av. Dock var det väldigt kallt, blåsigt och blött med 3-4 C° och en lerig bana. 

Banan var lite omgjord från förra året, förlängd med drygt 7-8 kilometer på sista loopen där det var varierat med grusväg och stigar. Det var ett bra tillägg för lite längre tävlingstid. 
Innan start. Foto: Håkan Åkesson

Edvin och jag i slutet på loop 1.
Foto: Håkan Åkesson
Starten gick kl. 11:00 och vi tog oss ifrån Sörsjöns friluftsområde där start och målområdet var. Hamnade rätt långt bak den första kilometern på asfalt innan vi svängde in på grusväg. Tog mig framåt ute på högerkanten och lade mig bland de första. Första drygt 14 kilometerna var grusvägar och rätt avvaktande åkning. Efter drygt 5 kilometer redan var det spurtpris som Axel Lindh tog, efter det var det mest transportcykling bort till första stigpartiet. Alla visste om att det var en kritisk punkt i tävlingen och ville vara bland de första in. Det brukar kunna spricka av på längre stigpartier. Jag låg lite obekvämt långt bak, med Wengan, Axel, Edvin Elofsson, Viktor Lindqvist och Anton Olars framför mig. Gjorde dessutom ett misstag i ett lerhål och tvingades sätta ned en fot ett par gånger, och fick se de framför få lucka. Jagade dock ikapp dem rätt lätt på stigen innan vi kom ut på nästa grusvägsparti. Tittade bakåt och såg endast Jonathan Kindahl som låg ensam några sekunder bakom. Jonathan kom ifatt oss på grusvägen, såg sedan Richard Larsén jagandes bakom. In skarp vänster in på nästa längre stigparti med Viktor Lindqvist som höll taktpinnen. Det var ett behagligt tempo på stigarna och jag kände mig fräsch och hade bra flyt på stigpartierna. 

Larsén kom ikapp oss tillsammans med Joel Thulin Elofsson några kilometer innan varvning av första loopen, som var den längsta på drygt 25 kilometer. Fick en ny flaska sportdryck av mamma vid varvning ut på loop 2.

Inledningen på andra loopen började med en kort grusvägsbacke genom campingen där det gasades rätt rejält, och jag trodde nästan jag var rökt. Som tur var så var det relativt kort och jag gick med. Det kändes märkligt, även om jag vet varför, och kommer komma in på det senare. Jag kände mig riktigt bra och hade bra flyt på stigarna men på de mer lättåkta partierna fick jag slita desto mer. Snart kom vi ut på grusvägarna igen och jag passade på att inta ytterligare energi. Ett par kilometer grusväg till innan vi svängde in i skogen igen. Låg rätt långt bak in på stigen där Wengan och Axel gasade på. Vid ett tillfälle lade sig Olars ned i ett vattenhål och både Viktor och Edvin som låg direkt bakom fick stopp och tvingades av cykeln. Jag själv, som låg bakom Edvin hann köra igenom vatten/lerhålet på höger sida och fick gasa på en hel del för att ta mig ikapp duon framför. Jag kom ifatt dem och vi körde på rätt bra sista biten på andra loopen och fick väl drygt 10-15 sekunder bak till Edvin, Viktor och Olars.

Ca 18 minuter in på loop 2. Foto: Håkan Åkesson

Sista par hundra meterna på andra loopen var riktigt dryga, då vi körde ut på en äng/gräsmatta som var riktigt blöt och tungcyklad. Jag lade mig strategiskt först in på ängen och lät Wengan och Axel passera för att sedan lättast gå med upp runt varvning. Trion bakom kom ikapp oss och vi tog det relativt lugnt inledningsvis på loop 3. Jag tog tag i taktpinnen ut på stigen "Skomakarens valknutsboogie" och vred upp gasen lite. Olars, på mitt hjul, manade på och sa att vi fått en liten lucka, så jag fortsatte köra. Hade fint flyt och bra känsla tycker jag, på den drygt 2 kilometer långa stigen. Kikade bakåt nån gång för att se vad som hände och såg att det var små luckor mellan varje åkare. 
När stigen tog slut och det var dags för lite grusväg igen samlades det ihop igen. Ganska snart går Axel fram och kör någon form av 40/20-intervaller på 600+W i den böljande terräng som var. Jag kände mig inte riktigt tillräckligt bra för att orka gå med dem och både jag och Viktor hängde på repet och tvingades släppa drygt 10 sekunder till Axel, Wengan, Edvin och Olars. 

Jag visste ju också att banans jobbigaste backe skulle dyka upp bara någon minut senare, den så kallade "trestegsraketen". Jag minns att jag slet som ett djur upp där förra året för att gå med på Viktors hjul. I år låg jag återigen på Viktors hjul upp i backen, var lite deja vú. Vi två hade ju som sagt några sekunder fram till övriga, och jag var inställd på att de skulle gasa på ordentligt upp och att vi skulle flyga av ännu mer. Men Viktor höll typ samma fart som dom framför, samtidigt som Olars började släppa dem. Jag kände att jag hade bra flyt återigen och körde förbi Viktor, ikapp och om Olars för att snabbt ansluta till trion. Kände att jag gick lite över gränsen, då "trestegsraketen" kallas det, just för att backen går i tre steg. Min bryggning upp till tät skedde efter andra steget, och jag gick därför in i tredje och sista delen av backen helt rökt. Men jag lyckades klamra mig fast sista biten över krönet också och kunde återhämta mig nedför. 

Innan mål. Foto: Håkan Åkesson

Jag gjorde ett litet misstag och kom av stigen vid ett tillfälle, och lyckades få in en gren ljung i kassetten. Trodde det mesta försvann men det låg kvar i mitten av kassetten och gjorde att kedjan hackade sig fram på tre växlar i mitten av kassetten. Tyngre och lättare växlar fungerade bra, men detta var väldigt opraktiskt, speciellt på stigpartier då jag antingen fick ligga något för tung växel eller något för lätt. Fick släppa täten igen på en stig uppför, när de tryckte på och jag vevade runt, men jag lyckades återansluta utför. På efterföljande grusvägar bidrog jag inte många knop utan det var de tre andra som fick hålla tempot. 

Slet mycket för att gå med bitvis, och jag började räkna ned kilometrarna mot mål och tickade av dem så fort de fortskred. Jag släppte för sista gången när det blev en liten fartökning upp från stigen efter Stocksjön. Trodde nästan jag skulle ansluta igen men med 3 kilometer kvar fick jag se dem försvinna för sista gången. Jag visste att jag hade Larsén ganska nära bakom mig, men jag visste även att det bara var stig kvar in till mål nu. Så länge jag höll flytet och inte gjorde några misstag så skulle jag hålla undan, vilket jag gjorde. 

Gick i mål som 4:a drygt 30 sekunder bakom Edvin, Wengan och Axel som gick i mål i den ordningen, och ungefär lika långt före Larsén. 

Jag är nöjd med min insats och det gick ändå bättre än förväntat. Hade förväntat mig att behöva släppa tidigare, och att jag inte gjorde det var positivt. Anledningen är att jag i år fokuserar på XCM-världscupen och har därför tränat med en högre belastning än jag någonsin gjort tidigare, och ligger fortsatt under en hög belastning. Har inte släppt upp träningen så mycket och har heller inte kört jättemycket högintensivt förutom de senaste två veckorna. 

Min plan är att jag ska hinna skriva ett blogginlägg ganska snart om just överbelastning, hur, varför, vad man måste tänka på och vad skillnaden är mellan överbelastning och överträning. Så ni får hålla till godo. Hoppas hinna skriva det inom ett par veckor.

RESULTAT: https://www.marathon.se/racetimer?v=/sv/race/show/5936%3Flayout%3Dmarathon 

Följ mig på sociala medier:

Strava

Instagram


Strava:


fredag 29 mars 2024

Status inför årets Långloppscup

 Hej, och glad påsk!

Det är redan nästan april vilket jag anser är helt galet. Det var inte längesedan man utförde höstaktiviteter och vinteraktiviteter. Vinteraktiviteter var dock inte länge sedan, då det snöade här uppe i Falun bara förra veckan och det var då dubbdäcken och skärmarna åkte av. 

Vintern har dock varit helt fantastisk, med snö konstant från november månad utan att töa bort någon gång. Sådant underlättar psyket en hel del och kanske även det är en bidragande orsak till att det känns som om vintern har gått fort. 

Fort har det gått, men inte helt smärtfritt. Jag drog igång vinterperioden på en högre nivå än tidigare och var väldigt motiverad till att verkligen göra jobbet med plusmeny. Men redan i slutet av november fick jag lite förkylningssymptom. Lite rosslig i halsen ett dygn ungefär, följt av 4-5 dagar snuva. Det var inte så farligt, och efter några lugnare dagar började jag träna på som vanligt. Ett par veckor senare körde jag SM i bana, i Velodromen här i Falun. Det gick bra, var jäkligt hårt men roligt. Det hela avslutades med 4000 meter individuellt som jag utförde väldigt bra, med jämn och fin pacing. Gick i mål med laktat upp över öronen och med lätt illamående, efter en maximal insats över drygt 5 minuter. 

Jag tog med mig ett silver från 1000 meter från mästerskapet vilket jag är nöjd med. Ett tag efter målgång kände jag mig fortsatt illamående men tänkte att det bara var bikarbonatet som spökade lite. Någon timme senare kom vi hem, och jag sprang in i badrummet och spydde. Försökte dricka vatten men det kom upp direkt. Började få feber och sedan även lite tryck över bröstet. Jag började bli orolig men tänkte att det skulle lägga sig ned om jag bara fick lägga mig i soffan och slappna av. Allt jag försökte få i mig på upp igen och jag började även få domningar i händer och fötter, som spred sig till ben, armar och ansikte. Det här var inte bra. Speciellt inte trycket över bröstet. 

Fick åka in till akuten där de tog hand om mig direkt och gav mig morfin för att lugna ned mig. Hade drabbats av någon typ av panikångestattack ute i väntrummet. De tog tester på mig, EKG, blodprover och röntgade hjärtat två gånger. Fick ligga inne på hjärtavdelningen på Falu Lasarett ett dygn för att de ville följa EKG och göra uppföljningstester dagen efter.

De hittande inget fel på hjärtat men de såg att jag nyligen hade haft Covid-19 som fortfarande var kvar lite i kroppen. Förmodligen från när jag var lite krasslig ett par veckor tidigare. Det var ett skönt besked, men jag behövde nu ta det lugnt i en dryg månad innan jag fick börja träna successivt igen. Det var en jobbig period att behöva vara stilla en månad, och nästan ännu jobbigare att se hur mycket kapacitet som förlorats när jag fick börja träna igen. Hög puls konstant och låga effektsiffror... Ingen bra kombination :-)

Sedan årsskiftet har träningen gått väldigt bra framåt, jag känner inte av någonting i bröstet och det är inte längre något jag tänker på. Det gjorde jag konstant veckorna jag fick börja träna igen, rädd att det skulle komma tillbaka. Men det har det som sagt inte gjort.

Det bästa med att bo i Falun är variationen av träning som kan utföras på ett och samma ställe. Min träning består främst av cykling ute, men när temperaturen går ned mot -22 eller kallare blir cykelturerna inte så långa. Då blir det velodrom, gym, wattbike eller trainer, längdskidor, långfärdsskridskor eller löpning. 


Det har hunnits med en hel del träning i år och i januari hade vi i Team Vostroblock Evolite Cycling en teamsamling uppe hos oss i Falun där vi snackade och hängde, tränade och cyklade velodrom. Riktigt trevligt att få lära känna våra tre nya cyklister Oliver Vesterlund, Carl Pettersson och André Czarnecki. Det blir en spännande långloppssäsong från oss i ECC!


Jag har även hunnit med en sväng för lite MTB-cykling på Mallorca under februari/mars. Riktigt härligt att cykla MTB igen och jag vill nästan påpeka att öarnas ö är bättre för MTB än för landsväg. 



Vad händer för mig i år då?
Likt förra året kommer mitt största fokus vara på långloppen. Min ambition är att köra de tre Marathon världscuper som går, Nove Mesto (Tjeckien) den 26/5 vilket tyvärr krockar med Lida Loop. Sedan i Haute Savoie (Megéve) i Frankrike den 28/6 vilket tyvärr krockar med Ränneslättsturen. Sista deltävlingen går av stapeln i Lake Placid, USA i slutet av september. Det blir en lång och dyr historia men förhoppningsvis en resa berikad med minnen och erfarenheter som väger tyngre.
Detta innebär ju att jag missar två av deltävlingarna i Långloppscupen och det blir därmed väldigt svårt för mig personligen att försvara min andraplats i totalen, eller förbättra den. 
Det blir även en hel del XCO-lopp i SWE-CUP där det passar in i programmet. Även andra lopp som Cykelvasan är inplanerat. 

Nu är det en dryg månad kvar till första deltävlingen i Långloppscupen, Billingeracet i Skövde! Det blir otroligt roligt och spännande att köra igång ordentligt igen. Jag hoppas vi ses i Skövde, kom gärna fram och säg hej i vårt lila Vostroblock Evolite-tält vid startområdet :-)


fredag 23 februari 2024

Aktiv VS passiv värmeträning

 Hej!

Den senaste tiden har värmeträning som koncept blommat ut ordentligt från att ha varit en liten bubblare senaste åren. Nu när värme har blivit mer och mer anammat i stugorna hemma börjar fler och fler frågor dyka upp. En av de frågor jag oftast fått senaste månaderna är att om man "måste" träna i värme eller om det räcker med att vistas i en varm miljö (bastu/bubbelpool/Gran Canaria). Där är svaret det beror på.

I detta korta inlägg tänkte jag reda ut lite kring detta.

Vad är passiv värmeträning?
Passiv värmeträning är i grova drag när man vistas i varma klimat och får på grund av miljön en ökad kroppstemperatur och ökad svettning. I en bastu kommer värmen utifrån och kroppen har inte en konflikt med sig själv där den velar mellan att skicka blod till arbetande muskler eller till huden för att kyla ned kroppen. I bastun kan kroppen gå all in med blodskickandet till huden. Ni märker när detta händer om ni sitter i bastun ett tag och pulsen börjar stiga och ni börjar andas lite mer ansträngande än vanligt. 

I bubbelbad är det dock svårare att veta att kroppen kämpar hårt med att försöka hålla nere kroppstemperaturen. Varmt vatten med direktkontakt mot huden är ett mer intensivt typ av stimuli och det är mer problematiskt för kroppen att självkyla sig själv. Man märker inte att man svettas. Svett är det mest grundläggande sätt att kyla ned kroppen och det går inte om man ligger i bubbelbad. Så ta det försiktigt med bubbelbadandet om ni gör det i syfte att öka värmeträningsstimuli.

Vad är aktiv värmeträning?
Om passiv värmeträning innebär att man genom en yttre miljö får en adaption av värmeträning innebär aktiv värmeträning snarare att man själv genererar värme genom ökat arbete. Om du vevar runt pedalerna i en timme på 200 watt måste kroppen invändigt generera 4x arbete bara för att kroppens verkningsgrad är såpass "dålig". 200 watt i pedalena innebär att du måste generera 1000 watt invärtes och runt 75-80% av all energi går ut i etern som värme. Talar man i bilspråk så är 20-25% effektivitet OTROLIGT dåligt. När det kommer till cykling är det trots allt väldigt energieffektivt, jämfört med exempelvis löpning eller längdskidor. 

Aktiv värmeträning

Stimulansen av värmeträningen överlag är väldigt komplex att förstå, men kallas på engelska för "Heat Strain". Vi kan väl kalla det för "Värmebelastning" på svenska även om jag inte är helt nöjd med den raka översättningen. Värmebelastning (heat strain) menar jag numera är en viktigare parameter att ha koll på än kärntemperatur vid värmeträningsblock. Kärntemperatur är bara en del av den belastning som sker invärtes. De andra delarna är skinntemperatur och puls. T.ex:

⬆Puls + ⬆kärntemperatur + ⬆skinntemperatur 
= HÖG heat strain (Optimal värmeträning t.ex. cykel med mycket kläder på trainer)

⬆Puls + ⬆kärntemperatur + ⬇skinntemperatur 
= MELLAN heat strain (OK värmeträning t.ex. intervaller ute i varmt klimat där fartvind kyler ned skinnet)

⬇Puls + ⬆kärntemperatur + ⬆skinntemperatur
= MELLAN heat strain (OK värmeträning t.ex. PASSIV VÄRMETRÄNING)

⬆Puls + ⬇kärntemperatur + ⬇skinntemperatur
= INGEN heat strain (Ingen värmeträning, vanlig träning)

⬇Puls + ⬆kärntemperatur + ⬇skinntemperatur
= INGEN heat strain (Ingen värmeträning, feber och sjuk)

Som ni ser ovan så är det optimala för att få en "Hög" heat strain/värmebelastning att träna i värme. Men som ni redan vet så är *för* hög värmebelastning negativt, därför kombinerar man AKTIV värmeträning och PASSIV värmeträning för att få en bra balans där emellan. 

Bara passiv värmeträning kommer förmodligen ge dig lite effekt, men när man ändå ska lägga ned tiden på att genomföra värmeträning är det ingen rekommendation att bara basta dagligen i 5-15 dagar.


Kärntemperatur (grön) och Heat Strain (orange)

Kommentera gärna eller skicka ett mail till erik.akesson@toppfysik.nu om du har frågor och funderingar kring ämnet.