söndag 10 juni 2018

Fantastisk dag på Lida Loop! Personbästa

 Halloj!

Idag var det dags för årets tredje start i Långloppscupen i form av Lida Loop ute vid Lida friluftsområde utanför Tullinge. Banan är relativt kort med sina 65 kilometer men oerhört hård och kan fälla många offer, i synnerhet med dagens 29 grader varmt.

Vi hade premiärnatten i husbilen på kusinernas gräsmatta utanför Södertälje, sov riktigt bra om än lite kort. I morse åkte vi ut till Lida i god tid, parkerade, hämtade nummerlapp, rekade langningsställe, bytte om, värmde upp, stack ner till sjön Getaren och doppade huvet ett par gånger för att kyla ner sig. In i startfållan och lade ner cykeln, tog en sista piss innan det var dags att starta uppför den beryktade slalombacken. Backen är bara dryga 30 sekunder lång men grymt hård och från stillastående start till nära maxpuls på 30 sek är hårt i vanliga fall, nu skulle man fortsätta gasa i drygt 65 kilometer till.

Hade som plan att vara startsnabb och bland de första uppför, för att lätt gå med tätgruppen på efterföljande snabba och svängiga elljusspår. Sagt och gjort, starten gick och likt två gaseller sticker Isak och Viktor Junell upp i tät och kommer upp till toppen med god lucka. Bakom dessa goda herrar låg Emil Lindgren och på Emils hjul satt jag. Fjärde man över krönet utan större ansträngning kändes fint. Därefter gick det väldigt lugnt och täten klumpade ihop sig ordentligt. Strax var man långt nere på 12-15 plats med väldigt begränsat med omkörningsmöjligheter.

Första milen upplevde jag väldigt lugn och vaksam körning av de allra flesta förhandsfavoriter. Efter 10 kilometer låg jag med bra topp 10 och skulle ta en slurp sportdryck, mest för att skölja munnen från allt damm och smaken av avgaser från ledarmotorcyklarna. Motorcyklisterna låg inte mer än 30sek före oss vilket jag kan tycka var lite nära. Dels fick vi avgaslukten sedan om någon av dem skulle få något problem på stigarna eller dylikt skulle de kanske hindrat oss. Skulle väl iallafall velat ha dem ett par minuter före. Tillbaka till slurpen sportdryck. Skulle ta tag i flaskan men lyckades på något vänster tappa flaskan, har aldrig hänt mig förut. Visste att det inte alls var bra, då det var drygt en mil till varvning och langning, samt att det var galet varmt ute.

Men med damm i hela käften höll jag mig kvar runt 10 man tillsammans med Isak. När det lugnade sig ännu mer vid flygfältet efter dryga 17 kilometer avancerade jag framåt och lade mig i rygg på Dennis Wahlqvist. På nästkommande grusvägsparti gick jag ända fram i tät. Då jag är rätt bekant med hela banan visste jag att det skulle komma en ganska lång och hård backe strax innan den stig som avslutade första loopen. Låg styre mot styre med Calle Friberg in i backen och höll en hög fart. Trodde jag. Strax därefter får Lindgren lite mer luft i lungorna och ökar drastiskt. Jag som förväntade mig att detta skulle ske kände att jag skulle kunna falla ner i fältet men fortfarande ligga med i tätklungan. Med nöd och näppe klämde jag mig fast på sista hjul in på sista stigpartiet för loopen. Lindgren hade fortfarande högt tryck på stigen och små luckor skapades. Det hela förrvärrades lite när Johan Landström punkterade strax framför oss. En lucka uppstod som vi inte kunde jobba ikapp, så vi bildade en andragrupp. Det var jag, Isak, Johan Limpan Lindbom, Erik Mattelin.

Up på loop två och jag fick äntligen dricka av mamma, samt kallt skönt vatten av Jocke Nordin att hälla över mig. Loop två består av stora delar med långa singletracks. Ligger man först där så ligger man först där tills stigarna är över. Vilket jag gjorde stora delar av andra loopen. Det gick i behagligt hårt tempo på strax över tröskelpuls och vi fyra samarbetade bra. När vi passerade Lida golfbana i med några kilometer kvar på loop 2 har Landström jagat ikapp oss solo. Riktigt starkt gjort men jag tror att det tog mycket på krafterna.

Jag försökte köra smart och efter hur de andras styrkor och svagheter är. Isak är ju en bergsget, Mattelin även han sjukt stark uppför, Limpan stark överallt och Landström har fler watt på platten än de flesta i Sverige.

Loop 2 avslutas med en riktigt brant stig uppför slalombacken igen, tänkte att den ville jag vara först på då det inte finns några omkörningsmöjligheter, så gick upp i tät före Isak och matade på uppför stigen. Belönades snabbt med att köra nerför slalombacken igen, innan varvning för loop 3. Fick åter en ny flaska sportdryck samt kallt vatten av Jocke att hälla över mig. Det kallar jag langningsservice i världsklass.

Tredje loopen är väldigt utslagsgivande med en hel del hyfsat långa backar, en del stökig stig och en hel del snabba grusvägar. Trodde det skulle komma en del attacker under varvet. Visst kom det ett par fartökningar, men inget värre än så. Började dock bli rätt sliten och började bitvis svaja lite upp och ner, ibland gick jag lätt med, ibland slet jag som ett djur. Med 15 kilometer kvar började jag även få smygkramp i höger vad. Sa det till Isak och frågade hur han kände sig. Hyfsat, blev svaret.

Tänkte nu att jag skulle ligga med längst bak så länge det gick innan jag föll för krampens offer och dalade bakåt. Det fick bära eller brista tänkte jag, tänkte inte slå av och låta det hindra mig för en möjlig första topp 10 placering i långloppscupen. Om det skulle vara något som hindrade mig skulle det vara riktigt brutal kramp i hela jävla kroppen.

Landström gjorde ett par kortare fartökningar där jag nästan trodde att jag skulle få släppa, men bet mig fast ända till det lugnade ned sig igen. Med under milen kvar började det även krypa i vänster knäveck. Helvete, tänkte jag. Baksida lår är bra mycket värre än en liten vad-rackare, men lyckades låta det förbli endast lite krypningar tills vidare.

I den sista hårda backen med 6 km kvar gick jag upp i tät för att ha något att falla bak på, men det var endast Mattelin som passerade. Var tydligen starkare än jag kände mig. Lade mig på Mattelins hjul följande stigparti och ut på de sista grusvägarna som skulle ta oss tillbaka till Lida friluftsgård. Mattelin släppte upp mig i tät och sa att vi hade lucka bak till Landström. La mig i tempoställning och bombade på, kollade datorn och låg i dryga 39km/h. Trotts detta anslöt Landström igen, sjukt stark. Blev nu lite lugnare och mer passiv körning igen.

Närmade oss slutet av grusvägen och mindes då vad jag och Isak talat om när vi var här på Cykloteketläger och rekade banan i slutet på april. Vi hade snackat om att om man var först in på sista stigen längs sjön Getaren och fortfarande hade aningen lite pangpang kvar i påkarna kunde man skapa lucka.

Isak hade samma sak i huvudet och ökade. Jag gick in på hans hjul efter en liten fight med Mattelin. Det är nu det gäller, tänkte jag. Isak gasade på på stigen och jag bakom. Man kom ut i botten av slalombacken, för att sedan sick-sacka uppför ungefär halva innan spurten in i mål. Gick om Isak i botten av backen för att även här ha något att falla bak på, om nödvändigt. Jag tryckte på så hårt jag kunde och när Isak attackerade i mitten av backen hade jag inget att svara med. Ställde mig upp och PANG PANG sade det i båda baksida lår. Krampen kom och den kom inte lätt. Stod nästan stilla uppför sista branta delen av backen innan man svänger runt och får en liten utförslöpa in i mål. Vågade inte kolla bak förrän på toppen där jag såg att Limpan och Mattelin stod ungefär lika stilla som jag, vilket var lättande. Ett par till hårda tramptag in i mål där jag var sjunde man över linjen. Sjunde man. Nytt personbästa i cupen med råge, då tidigare bästa varit 10:a på Långa Lugnet i fjol. Isak 6:a 7sek före mig.

Låg och krampade i målgång och kunde inte öppna ögonen då svettet runnit ner i dem och sved som salt i skrapsår. Lyckades tillslut resa mig och for direkt ner till sjön och hoppade i plurret. Magiskt.

Nu blir det äntligen en helgs vila från tävlingar vilket kommer vara skönt. Sedan blir det förmodligen Orsabik´n på midsommarafton.

På återskrivande!


Strava:


Bilder:

Den röda faran. Från v: Stefan Dahl, Jonathan Wallin, Isak Nordin, Erik Åkesson. Foto: Håkan Åkesson 
Snack innan start. Från v: Eric Herlitz, Isak Nordin, Erik Åkesson. Foto: Håkan Åkesson 
Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Starten. Jag på Emil Lindgrens hjul. Foto: Håkan Åkesson

Starten. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 1. Jag, Isak, Erik Mattelin. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 1. Foto: Håkan Åkesson 

Början på loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

Början på Loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

Slutet på Loop 2. Foto: Håkan Åkesson 

I botten på sista backen innan mål. Isak sedan jag. Foto: Håkan Åkesson 

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson 

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Noterar årets högsta puls på 193 samt dubbelkramp i baksida lår. Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Slitsamt... Isak attackerar. Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a! Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a Foto: Håkan Åkesson

Nöjd 7:a med Stefan Dahl. Foto: Håkan Åkesson