STAVGÅNG

Idag när klockan ringde var det dags för att cykla ut mot Källviksbacken, en slalombacke strax utanför Falun. Stavgångsintervaller uppför backen stod på schemat. Det var bara Mackan och August som hade stavar, resten körde utan. Det funkade det också.

Till att börja med gick vi upp en gång alla tillsammans, andra gången var det dags att springa. Det var jobbigt som satan och syran gick upp till öronen. Benen var helt borta tredje gången vi skulle upp, då sprang vi också. Mjölksyran var brutal och benen skakade när man stod stilla. Fjärde gången skulle vi gå upp i högt tempo med långa kliv. Shit alltså. Längesedan man hade så mycket syra.
Femte och sista skulle vi också gå med långa kliv, och jag måste säga att det var en lättnad att komma upp till toppen igen och få kolla ut över Falun och sjön Runn.

trötta grabbar

Påväg ner igen...

Fin utsikt över Runn!

Den största delen av gruppen!