Nu har det gått några dagar sedan SWE-CUP avslutningen och den sista punkten för min säsong. Den började ju tidigt i februari på Cypern så nu ska det bli skönt att sälja bort cykeln och fokusera på annat och ladda batterierna. Det kommer komma ett längre inlägg lite senare om en säsongssamanfattning.
Åter till Östersund och Frösön.
Jag och mamma tog bilen upp inlandsvägen i torsdags till Persåsen, ca 5 mil utanför Östersund. Ett depåstopp i Orsa hann vi med också.
I Persåsen bodde vi en kväll innan vi i fredags morgon åkte in till Frösön och provade banan. Lite dåligt skyltat dit så vi snurrade runt lite innan vi hittade rätt.
Körde ett par varv i lugnt tempo för att se hur banan var, och jag kan väl konstatera att den var annorlunda och där och då blev jag inte jätteimponerad faktiskt. Banan var 4,5 kilometer lång med fyra loopar, och enligt min garmin ca 80hm/varv. Ungefär 3,7 kilometer av de 4,5 var lagt på ojämt gräsunderlag och gräsmatta, och de resterande 800 meterna va blandat stig, asfalt och... betongbitar, som kändes ganska spontant utlagt för att få lite mer hinder på banan.
Till lördagen och tävlingen då.
Starten var vid 13:30 vilket gav oss en skön sovmorgon på någon av den gnälligaste och knakigaste träplanks-sängen jag någonsin sovit på. Men den gjorde jobbet och jag sov iallafall. Cyklade efter en tidig lunch (två äggmackor) bort från Frösö camping till Frösö Park, där tävlingen kördes. Snuskigt kallt och blåsigt, men förjävla fint i Norrland på hösten. Hann med ett lite snabbare varv på banan innan start. Kallt som skräcken var det, men tog ändå av mig benvärmarna och handskarna, vilket visade sig vara ett smart val.
Starten gick och jag kom iväg rätt okej, ca 10-11e man. Ville inte överskatta min föredetta sjuka och relativt otränade kropp så öppnade sansat. Efter ett varv ungefär hade farten stabiliserat sig lite och jag kunde hämta ikapp Henrik Enberg och körde tillsammans med honom. Vi turades om att växeldra och ingen av oss vågade eller orkade försöka sig på något ryck under tävlingen. 6 varv skulle vi köra och jag kände efter varvning tre att, fan, tre varv till kan bli lite jobbigt. Som tur var åkte jag inte och tänkte på banan och jämförde den med andra banor, vilket förmodligen hade gjorde den tråkigare än vad den blev. Måste ändå säga att den inte riktigt föll mig i smaken, jag föredrar brantare backar både uppför och nerför, nu var det lättkört utför och i princip slakmotor i gräs uppför med några hinder i form av diken man skulle igenom.
Jag tog på fjärde och femte varvet en gel, och efter första gelen blev jag lite orolig för jag kände att jag började få håll. Men som tur var släppte det ganska omgående och jag kunde jaga ikapp de få meter Henrik hade fått på mig. Hela varv fem drog jag och släppte sedan förbi Henrik. Antog att han inte skulle vilja ligga först i slutet men blev lite förvånad när han plötsligt stannade till och jag for förbi. Smart av honom, dumt av mig kanske. Sista "loopen" körde jag rätt långsamt för att vara förberedd när han skulle attackera. Men det gjorde han inte och jag ville inte vara med om någon spurt över mållinjen, har oftast ganska tråkiga erfarenheter av dem. Så jag chansade i början av sista slakmotan, slog i en högre växel och attackerade allt jag hjärtat och benen höll för. Vågade inte kolla bakåt men hörde några på sidan skrika att jag hade lucka. Hur stor visste jag inte förrän efter hårnålskurvan på toppen av slakmotan och såg att jag kunde slappna av och köra lugnare in måt mållinjen.
Blev 10:a i loppet vilket jag tycker är godkänt, det var ju inget superlopp direkt men efter en veckas förkylning och bara ett par cykelpass veckan innan tävlingen så är jag nöjd ändå.
Nu kan ni ointresserade sluta läsa, om ni inte verkligen vill höra min lite djupare analys av banan.
Jag anser att banan har potential. Bygger man lite fler hinder i form av hopp, dropp, nåt stenparti och några roliga doserade kurvor blir den bättre. Dessutom försöka få till någon mer stig, det är trots allt terrängcykling. Förslagsvis (om ni får) tillverka en ny stig istället för att köra i ett tungcyklat, tråkigt skidspår upp. Jag förstår att det inte går att få till en bana som Isaberg eller Värnamo där, för terräng och området är såpass annorlunda. Men lite mindre gräs, lite mer stig om det går att få till och en sjujäkla mycket hopp och dropp osv. Så banan får en roligare karaktär.
Det var nog allt :)
Körde ett par varv i lugnt tempo för att se hur banan var, och jag kan väl konstatera att den var annorlunda och där och då blev jag inte jätteimponerad faktiskt. Banan var 4,5 kilometer lång med fyra loopar, och enligt min garmin ca 80hm/varv. Ungefär 3,7 kilometer av de 4,5 var lagt på ojämt gräsunderlag och gräsmatta, och de resterande 800 meterna va blandat stig, asfalt och... betongbitar, som kändes ganska spontant utlagt för att få lite mer hinder på banan.
Till lördagen och tävlingen då.
Starten var vid 13:30 vilket gav oss en skön sovmorgon på någon av den gnälligaste och knakigaste träplanks-sängen jag någonsin sovit på. Men den gjorde jobbet och jag sov iallafall. Cyklade efter en tidig lunch (två äggmackor) bort från Frösö camping till Frösö Park, där tävlingen kördes. Snuskigt kallt och blåsigt, men förjävla fint i Norrland på hösten. Hann med ett lite snabbare varv på banan innan start. Kallt som skräcken var det, men tog ändå av mig benvärmarna och handskarna, vilket visade sig vara ett smart val.
Starten gick och jag kom iväg rätt okej, ca 10-11e man. Ville inte överskatta min föredetta sjuka och relativt otränade kropp så öppnade sansat. Efter ett varv ungefär hade farten stabiliserat sig lite och jag kunde hämta ikapp Henrik Enberg och körde tillsammans med honom. Vi turades om att växeldra och ingen av oss vågade eller orkade försöka sig på något ryck under tävlingen. 6 varv skulle vi köra och jag kände efter varvning tre att, fan, tre varv till kan bli lite jobbigt. Som tur var åkte jag inte och tänkte på banan och jämförde den med andra banor, vilket förmodligen hade gjorde den tråkigare än vad den blev. Måste ändå säga att den inte riktigt föll mig i smaken, jag föredrar brantare backar både uppför och nerför, nu var det lättkört utför och i princip slakmotor i gräs uppför med några hinder i form av diken man skulle igenom.
Jag tog på fjärde och femte varvet en gel, och efter första gelen blev jag lite orolig för jag kände att jag började få håll. Men som tur var släppte det ganska omgående och jag kunde jaga ikapp de få meter Henrik hade fått på mig. Hela varv fem drog jag och släppte sedan förbi Henrik. Antog att han inte skulle vilja ligga först i slutet men blev lite förvånad när han plötsligt stannade till och jag for förbi. Smart av honom, dumt av mig kanske. Sista "loopen" körde jag rätt långsamt för att vara förberedd när han skulle attackera. Men det gjorde han inte och jag ville inte vara med om någon spurt över mållinjen, har oftast ganska tråkiga erfarenheter av dem. Så jag chansade i början av sista slakmotan, slog i en högre växel och attackerade allt jag hjärtat och benen höll för. Vågade inte kolla bakåt men hörde några på sidan skrika att jag hade lucka. Hur stor visste jag inte förrän efter hårnålskurvan på toppen av slakmotan och såg att jag kunde slappna av och köra lugnare in måt mållinjen.
Blev 10:a i loppet vilket jag tycker är godkänt, det var ju inget superlopp direkt men efter en veckas förkylning och bara ett par cykelpass veckan innan tävlingen så är jag nöjd ändå.
Nu kan ni ointresserade sluta läsa, om ni inte verkligen vill höra min lite djupare analys av banan.
Jag anser att banan har potential. Bygger man lite fler hinder i form av hopp, dropp, nåt stenparti och några roliga doserade kurvor blir den bättre. Dessutom försöka få till någon mer stig, det är trots allt terrängcykling. Förslagsvis (om ni får) tillverka en ny stig istället för att köra i ett tungcyklat, tråkigt skidspår upp. Jag förstår att det inte går att få till en bana som Isaberg eller Värnamo där, för terräng och området är såpass annorlunda. Men lite mindre gräs, lite mer stig om det går att få till och en sjujäkla mycket hopp och dropp osv. Så banan får en roligare karaktär.
Det var nog allt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar