Summering av 2017!

Halloj!

Längesedan sist.

Tänkte nu, några dagar in i 2018, summera mitt cykelår 2017. Både tävlingar och minnesvärda träningspass. Så spänn fast säkerhetsbältet och håll i er, här kommer summeringen vi alla väntat på.

Januari:

I januari kan ju vilken människa som helst lista ut att det inte var någon tävling, vilket gör att jag slipper tänka tillbaka på nån sån. Men iallafall ett minnesvärt träningspass  får inte glömma att nämnas. Ett distanspass i eget sällskap genom tre olika län får representera mitt januari som annars innehöll 58 träningstimmar fördelat på 37 träningspass och 1041km (inkl styrkepass). En bra månad.

Februari:

Februari måste nästan klassas som en av den mest minnesvärda månaden förra året. Inledde månaden med några varv skate på Sätra Brunns konstsnöspår, rättare sagt 50km. Det var kul. Sedan rullade träningen på ett par veckor till innan och och kompanjonen/vapendragaren Isak drog till Cypern i 10 dagar för att där träna på och sedan slaktas av den forne olympiske mästaren från 2012 Jaroslav Kulhavy och andra mediokra cyklister (läs: rätt jävla snabba).

Cypern var en grym upplevelse och att tävla i fyra dagar mot några av de bästa i världen på banor som skiljer sig otroligt mycket från det vi har i Sverige var fantastiskt jobbigt. Klättringar som tog över en timme att komma uppför är inget vi är vana med här, speciellt inte i det okuperade landskapet Västmanland. Kunde köra på ordentligt första 3 dagarna med kunde inte hålla ihop det på XCO:n sista dagen, där jag var alltför sliten.

Mer om Cypern kan ni läsa här:
Tävlingsdag 1
Etapp 2
Etapp 3
Etapp 4

Februari innehöll förövrigt 56 träningstimmar fördelat på 37 träningspass och 1049km. (inkl styrkepass)

Mars:

Mars var en mellanmånad. Hemkommen från Cypern med siktet inställt högt. Sabbades dock av magsjuka i mitten på månaden som tvingade mig till träningsuppehåll i 9 dagar. Månaden innehöll ingen tävling men väl ett minnesvärt träningspass, när jag den 27 mars körde träningstävling kortbent för första gången för säsongen. Shorts i mars, fantastiskt.

Mars innehöll endast 35 träningstimmar, fördelat på 31 träningspass och blygsamma 492km. (inkl styrkepass)

April:

Om februari var en minnesvärd månad var även april det. Ganska exakt halva april spenderades på Mallorca med Sveriges bästa veteranlag inom landsväg, sedan några stackars skogscyklister på smala hjul och likadana kläder. I 14 dagar delade jag och Isak säng på Club Pollenca i Alcudia. En fantastisk anläggning.
Om jag måste välja ut det mest minnesvärda passet från Mallis måste jag nog peka ut den första maxningen uppför Sa Calobra. Har fortfarande mjölksyra från det passet. Det var jobbigt. 31:22min släpade jag mig upp på vilket är helt okej för en tung mountainbikecyklist från åkrarna i Västmanland.

Här får ni läsa mer ingående om alla pass på Mallorca:
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4

I slutet på april kördes även säsongen igång i Sverige med SWE-CUP i Säter och Högbobiken i Sandviken. Det är lopp jag helst vill glömma och inte ens bloggade om.

April innehöll 64 träningstimmar fördelat på 40 träningspass och 1408km. (inkl styrkepass)


Maj:

Lidingöloppet MTB: Här kan ni läsa RR.
Maj började hårt redan 6e maj med Lidingöloppet MTB. Ett för mig nytt lopp men inte alls okänt för det svenska folket. (Har man inte hört talas om Lidingöloppet kanske man borde sätta sig ner och fundera på vad man egentligen har lärt sig i livet). Det var ett nervöst lopp då det var första långloppet för året och första gången på Lidingö. De var en väldigt intensiv bana med mycket upp och ner hela tiden och mycket igångdrag och spurter. Hamnade med en klunga där samarbetet fungerade rätt okej och vi körde om placeringarna 12-isch. Jag lyckades ta mig imål på en bra 20e plats vilket jag är nöjd med.

Billingeracet: Racerapport här
Månaden fortsatte bra när Långloppscupen drog igång helgen efter i Skövde med Billingeracet. Även det ett nytt lopp för mig men jag såg fram emot att få köra det. Med en bra placering i bagaget från Lidingö hade jag lite bättre självkänsla in i detta lopp.
Hängde med hyfsat bra i starten och efter ett tag ut på banvallen slaktade jag benen ordentligt och trodde tävlingen skulle vara över, jag var helt rökt. Dippade och kom tillbaka när Bodin och Lagercrantz kom ifatt och lyckades hålla ihop resten av loppet bra. Körde om en trött Isak och Wengelin och självförtroendet höjdes ytterligare. Fortsatte plocka placeringar in i mål och körde om Mattelin med 100 meter kvar till mål och in på en 13.e plats. En grymt skön placering över förväntan.

Borlänge Tour: 
Nästa tävling på tur var klassiska Borlänge Tour. En fantastiskt rolig tävling. Kom 8:a i prologen vilket var väl över förväntan. I XCO:n krigade jag med tillsammans med killar jag normalt sett ser som bättre än vad jag själv är, och kom 11:a, precis bakom dem. Grymt nöjd med det loppet. Sista dagen och XCC:n var kämpig från start, intensivt och jobbigt där jag tappade nån placering i totalen och återigen förlorade en spurt. Överlag en grym helg.

Ottarsloppet: 
Redan på torsdagen efter Borlänge Tour var det dags för Ottarsloppet, ett mindre lopp i skogarna mellan Uppsala och Tierp. Dock starkt startfält. Låg med bra framme tills Micke Olsson och Landström stack. Låg kvar och krigade om 3:e platsen med Jeppman och Kim Eriksson där jag attackerade in på sista stigen och fick en mindre lucka, men orkade inte hela vägen fram och slutade 5:a. Ändå väl godkänt och ett grymt lopp.

Långa Lugnet: Racerapport här
Favorittävlingen på föredetta hemmabanan i Falun. Sommarvärme delux. Var seg i benen efter intensivt tävlande, startbacken var brutal. Fick med mig bra sällskap framåt iallafall och hade grymt skoj hela vägen. Attackerade från min grupp med ca 5km kvar och passerade en trött Landström innan sista nedförslöpan. Kom imål som 10:a vilket var helt fantastiskt. Väl över förväntan. Helt klart maj månads mest minnesvärda timmar i sadeln.

Maj innehöll 44 träningstimmar, fördelat på 40 träningspass och 921 kilometer. 


Juni:

Endast en tävling i juni, vilket var tredje tävlingen i Långloppscupen.

Lida Loop: Racerapport här
Lida loop levde väl upp till sitt namn. Ett riktigt lidande. Max från start vilket gjorde att jag sprängde mig ordentligt. Hittade en bra grupp att köra med, men orkade inte hela vägen. Dalade genom tävlingen och med kramp sista kilometern landade jag på en blygsam 23:e plats.

Juni innehöll 44 träningstimmar, fördelat på 25 träningspass och 943 kilometer.

Juli:

Juli började krokigt med en förkylning strax före Ränneslättsturen i Eksjö.

Ränneslättsturen: Racerapport här
Startade lugnt och växte in i loppet. Visste inte ens 30 kilometer in i loppet om jag skulle hjälpa teamkompis Pär till bra placering i h30 eller om jag skulle köra för mig själv. Det blev det senare och ökade in i det sista. Lyckades äntligen vinna en spurt och kom 17:e. Inte fy skam men inte vad jag letade efter heller.

Mörksuggejakten: Racerapport här
8 minuter i helvetet uppför Vida Blick i Rättvik startar Mörksuggejakten. Tappade en del i backen och kunde sedan ligga med i en bra klunga och kriga oss framåt. Fick halvvägs in i loppet grymt ont i en ljumske men det lättade lite efter ett tag. Så jag kunde bomba på. Jag och en till fick en lucka i sista långa backen med ca milen kvar till mål och vi brummade på och ifatt tre till. Med den dåliga backen i inledningen och med bra känsla mesta delen av resten av racet blev jag inte bättre än 20:a.

Mountainbike SM: Racerapport här
SM gick fantastiskt. Bra mycket bättre än jag hoppats på. En 8:e plats i sprinten och en 13/3e plats i XCO:n. 13e i elit och 3:a i u23. Grymt stöd efter banan och bra ben. Bättre kunde det inte bli.

Engelbrektsturen: 
Dagen efter SM och 40 mil norrut kördes Engelbrektsturen i Norberg. Fruktansvärt sega ben men bet i ordentligt. Gav upp ett antal gången men lyckades på nåt konstigt vis alltid hitta tillbaka. Tillslut attackerade jag och Junell från gruppen och höll ifrån till mål, där jag lyckades vinna spurten och kom förvånad in på en 13:e plats. Sjukt ändå. Årets bästa helg.

Alingsås MTB Challenge: 
Väldigt intensiv månad, juli. Mycket bil och mycket tävlande. Alingsås var två UCI tävlingar, ett XCO och ett långlopp. Ville prestera bra, men det hände ju inte. krokade i en annan och kraschade i starten på XCOt. Jagade upp mig till en hyfsat placering men efter ytterligare en krasch och böjd bakväxel bröt jag. Ny chans dagen efter.
På långloppet hade jag bra ben och kunde mata på som jag ville. Första loopen. Sedan gick luften. Ur mig alltså, inte ur däcken. Var helt orkelös och tog mig med nöd och näppe imål. Körde endast för att fullfölja och inte för någon skämtsam dåligt placering i nedre delen av fältet. Nej, detta var en helg att glömma.

Juli bestod av 49 träningstimmar, fördelat på 38 träningspass och 1057 kilometer.


Augusti:

Med denna negativa spiral och mentala dipp vill jag helst glömma hela augusti. Klart sämsta månaden på året och första gången jag inte orkade eller ville cykla.

Långlopps-SM: Racerapport(isch)
Höll i nästan 5 kilometer. Sedan gick luften ur mig på liknande sett som i Alingsås. Orkade ingenting.  Hatade mig själv, hatade cykeln. Bröt efter ca 20 kilometer och grät. Vad fan händer. Två veckor tidigare var livet på topp. Nu i den djupaste dal jag varit med om.

Cykelvasan: Racerapport här
Vad ska man säga. Förmodligen en av allas stora mål på året. Även mitt. Jag kom dit med medvetenheten om att jag inte var bra. Jag var inte stark. Jag orkade inte. Men jag ville ändå köra. Utan mål. Med fokus att ha roligt på min cykel igen.
Starten gick, och vad gör jag. Jo, jag är med och krigar. Tar i för kung och fosterland och märker att kroppen svarar mycket bättre än veckan innan. Att jag inte var i form märktes ju såklart också, men nu var inte allt lika hemskt längre. Var faktiskt med rätt bra halvvägs in i loppet, när vi passerade Evertsberg. Strax därefter skulle det ju såklart vända, och med 38 kilometer kvar till den klassiska portalen i Mora fick jag kramp. Jaha, där var den skiten över. Trampade, masserade, trampade, masserade. Hade sällskap av Mathias Bohman som även han hade kramp. Tillsammans lyckades vi med nöd och näppe klara skamgränsen på 3 timmar med 2:55-nånting. under all kritik normalt sett men med så mycket kramp jag hade var jag nöjd ändå.

Augusti bestod av blygsamma 40 träningstimmar, fördelat på 28 träningspass  och 749 kilometer.


September:

Bockstensturen: Racerapport här
100 kilometer mountainbike. Det är fan rätt långt alltså. Det är ju inte som man åker runt och skrattar direkt. Höjdpunkten i loppet var efter strax över en mil när jag fick äran att köra först ett tag. Leda ett långlopp i cupen. Wow. Meeeen, det var väl ungefär där denna framgångssaga tog slut. Med typ 85 kilometer kvar. Fick en del dippar och några (inte lika många) toppar under loppet. Krampkänning redan efter 47km, men lyckades ta mig tillbaka till en bra känsla efter det. Men med 30 km kvar kom den på riktigt. Inte mycket man kan göra då förutom att ratta framåt mot mål i en takt som till och med skulle vara imponerande långsam för gammelmormor Elsa. Tog mig iallafall imål som 21:a krigare.

Bergslagsloppet: Racerapport här
Bergslagsloppet var egentligen brytpunkten för mig själv och den negativa spiralen. Äntligen var det kul att cykla igen. Att kunna köra hyfsat fort igen. Jag och Limpan samarbetade bra på hans hemmabana och trots en krasch variant större kunde jag jaga ikapp igen. Trots att det var mer lerbad än cykling log jag. Ända tills Klockhammarloopen då Johan Norén och Marcus Jansson kom ikapp efter at ha kört fel och drog med sig Limpan i Klockhammarbacken. Därifrån och in i mål körde jag solo och blev endast passerad av en stark Mattelin med 5-6km kvar. Slutate 8:a vilket jag värderar riktigt högt.

Västgötaloppet: Racerapport här
Epilogen. De grande Finale. Slutklämmen. Sista kapitlet. Fullbordan. Fler synonymer fanns inte på synonymer.se. Avslutningen på Långloppscupen.
Hade chans på topp 10 totalt med ett riktigt bra lopp. Men med en sjukdom in i tävlingen var det 50/50 att ens kunna starta. Gjorde ändå ett försök och det gick inte bättre än hyfsat första loopen. Ut på andra började det svida i halsen (inte benen, de hade redan svidit ett bra tag). Körde ett tag till men gav sedan upp, ville inte riskera något värre med att tävla med halsont. Blev passerad av Mattelin och Johan Hellman i totalen och kom 12:a. besviken, men hade gjort allt jag kunnat. Även om jag gått imål så skulle de ändå komma före mig i totalen, då de låg före mig i loppet.

SWE-CUP Östersund: Racerapport här
Inga höga förhoppningar inför loppet, mentalt hade jag redan gått på semester. Tråkig bana, tyvärr. Körde mitt bästa och kom 10:a, vilket får duga. Hoppas verkligen de lyckas förbättra banan till SM i juli 2018.

September bestod av 41 träningstimmar, fördelat på 29 träningspass och 659 kilometer.


Oktober:

Oktober var en semestermånad från allt med träning att göra, nästan. Klart jag höll igång men inga planerade pass eller annat. Var på Rhodos en vecka också, det var soft. Fick lite löpning där, några intervaller och distanslöpning.

Tog förövrigt PB på milen efter att ha tyckt att det känts bra efter ett par kilometer, så jag ökade och kutade på 44:32, med första kilometern på 5:00 och andra på 4:46. Det var gött och lite jobbigt.

Oktober bestod av 31 träningstimmar, fördelat på 27 träningspass och 279 kilometer.

November:

Påbörjade november med vinterträningen. Blev en hel del hårda pass men efter bara en vecka in i vinterträningen fick jag en förkylning igen, otroligt frustrerande. Var borta 4-5 dagar.

Höjdpunkten i månaden var utan tvekan Orsa-vistelsen hos Isak där vi hann med två cykelpass, ett skidpass och ett löppass på tre dagar. Alla fyra pass var fantastiska på alla sätt och vis. Cyklade i Narnialiknande skogar täckta i snö, åkte skidor för första gången vilket var kul, och kutade Amperundan på 16 kilometer och 500 höjdmeter på stig, fantastiskt fint.

November bestod av 48 träningstimmar, fördelat på 27 träningspass och 793 kilometer. 


December:

December började bra med hård träning och mycket jobb. Sedan drog mamma och jag till Belgien och hälsade på pappa. Väl där blev det ingen träning på 5 dagar (oups) men vi var och kikade på CX tävling i Koksijde när Van Der Poel och Ferrand Prevot vann, det var häftigt.

Sedan blev det lite träning igen och förberedelse inför Rapha Festive500, där man ska cykla 500km mellan jul och nyår. Pangstartade utmaningen 04:32 på julafton med att cykla 125 kilometer till Södertälje. Dagen efter blev det helt vanlig jobbpendling med lite skarv på vägen hem (33,7 + 44,4km). På annandagen mötte jag upp Johan Lindkvist och matade distans, även denna dag 125 kilometer. Sedan jobbade jag kommande dagar så det blev fördelat på kortare pass. 51,5km + 82,5km + 49,2km. Hade då på 6 dagar klarat utmaningen, det var inte så illa faktiskt. Mycket cykling ensam och i mörkret, men det var inget större problem. Körde på 7e dagen även jobbependling 34,8 + 36,4km för att få lite marginal. Slutade på 583 kilometer och nästan 24 timmar. Bra avslut på ett bergochdalbaneåkande år.

December bestod av 53 träningstimmar, fördelat på 30 träningspass och 871 kilometer.

NU GÖR VI 2018 ÄNNU BÄTTRE.