Välkomna tillbaka hit! Nu är premiären i Långloppscupen gjord och man kan säga att det var en fin, jobbig och hård dag i sadeln igår, uppe på Billingen i Skövde.
Detta var den tredje gången jag ställde mig på startlinjen på Billingeracet och jag har alltid tyckt att banan varit riktigt fin och roligt, men den har inte riktigt passat mig med sin hårda öppning och relativt lättåkta första loop. Andra loopen passar mig bättre och är fantastiskt fin och sjukt roliga stigar.
Sedan i tisdags har jag varit täppt i näsan, jag har varit lite orolig att det skulle bryta ut till en förkylning, men det stannade med endast nästäppa, vilket var lite oroande då jag gärna vill ha så tillgängliga luftvägar som möjligt under loppet. Jag var trots allt förväntansfull när jag ställde mig på startlinjen strax före klockan 11 och kände att det funkade ganska bra att andas med näsan så jag kände att det skulle bli en fin dag. Det största orosmomentet var att jag skulle gå med för hårt i startbacken upp till Billingen så att jag skulle ha sprängt mig redan då, men när starten gick så var alla sådana tankar långt borta och att ta sig upp så fort som möjligt var det enda som var viktigt.
 |
| Foto: Lasse Strand |
Jag låg med relativt enkelt uppför asfalten, men när Michael Olsson och Johan Norén höjde farten 200 meter innan man viker av in i skogen för att fortsätta stigningen där, blev det plötsligt väldigt jobbigt. Jag kunde gå med ändå och vila upp mig innan "etapp 2" av stigningen började. Låg med på ca 8:e hjul och det sprack upp i ett par grupper framför. Olsson, Emil Hasund Eid, Norén och Lindgren skapade en tätklunga medan Dennis Wahlqvist och Erik Mattelin körde tillsammans före mig och min grupp. Tyvärr verkade det inte finnas något större intresse i min grupp att trycka på på löparspåren de första kilometrarna så de flyter iväg framför oss. Fick med mig ett bra samarbete med hemmaåkaren Viktor Ludvigsson samt Johan Limpan Lindbom. Viktor, som känner till stigarna bra, körde på med Limpan och mig på hjul och när vi svängde ut på den gamla banvallen efter drygt 8 kilometer hade vi några sekunders lucka. Sa åt dem att vi skulle försöka samarbeta bra så att de inte skulle ansluta bakifrån, men i motvinden kom först Albin Andersson sedan även Alexander Vincent Blomkvist ifatt och vi fick igång ett samarbete vi fem. Tyvärr lite för långsamt för där bakom kom en stor grupp ifatt oss framåt slutet av banvallen. Vet inte riktigt vilka som var med i gruppen men iallafall Sparr, Lagercrantz, Emil Thyrén, Öijer var de som kom fram och visade sig lite iallafall. Öijer tog en förning på den första lite längre stigen efter banvallen och jag kunde vila upp mig lite.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Sedan var det några till grusvägar med utlagt sprängsten, vilket var otroligt jobbigt och frustrerande då det knappt kändes att man tog sig framåt, riktigt dåligt underlag. Väl inne på stigarna ned mot Öglunda och langningen efter 26km igen körde Ludvigsson på och Thyrén, jag, Limpan och Alle Blomkvist fick en mindre lucka in i backen. Fick en ny flaska sportdryck av Thomas Nilsson som langade exemplariskt.
Hittills in i tävlingen hade jag gjort ett relativt stort jobb i klungan och hade inte känt mig helt på hugget ändå. Var seg in i stigningen men känslan växte sig bättre när man såg ryggen på Dennis och Mattelin lite längre upp. Alle satte ordentlig fart för att gå ikapp och jag går med och förbi framåt toppen på backen, då är vi ifatt Dennis som släppt Mattelin. Nu när vi endast var ca 6-7 stycken i klungan istället för 15+ tyckte jag att vi kunde trycka på lite, men det gick ändå för långsamt så klungan som tappat på stigarna innan backen kom ifatt, igen. Började bli lite less på det dåliga samarbetet men kunde inte göra något.
Vi närmade oss varvning uppe på Billingen efter 38km och vi slogs om en sjätte till typ 20e plats i klungan. Alldeles för många som bara åkte med i svansen. In genom varvningen var vi 32 sekunder efter Mattelin som var 5:a och på stigarna strax efter det tog jag täten och körde på i ett behagligt tempo. Märkte fort att folk hade problem att följa på stigarna så gasade på ungefär på tröskelfart, för att fortfarande ha bra flyt. Kom ganska snart ikapp Mattelin och sa åt han att nu jävlar samarbetar vi så hela klungan inte skulle komma ikapp, men det sket sig ju också rätt snabbt. Klungan var ifatt och det gick långsamt igen.
 |
| Foto: Cykelkanalen.se |
Men chansen kom igen några kilometer senare. I den relativt branta och lösa grusvägen utför efter 44 kilometer släpper Emil Thyrén och jag bromsarna ordentligt samtidigt som det verkar som resten inte vågade släppa på. Tänkte att detta kan gå, då det var exakt på detta sätt på samma ställe jag fick lucka från min klunga förra året och gick ikapp de framför. Man gick snabbt in på en stig och jag sa till Emil att "gasa på, vi två har lucka". Stark och orädd som han är körde han på på stigen och stod på i över 60km/h utför vitsippestigen, vilket resulterade i ett KOM på Strava för Emil med mig en sekund efter. Sa till honom igen att om vi skulle få till ett bra samarbete skulle det hålla. Sagt och gjort, vi hjälptes åt bra och gasade. Märkte ganska snabbt att Emil var starkare än mig, då jag gjort mycket jobb tidigare i loppet. Vi var ett jagat par, med en stor klunga ett 20-tal sekunder bakom oss. Ett mindre misstag av både Emil och mig skedde, då Emil missade en högersväng ut på en åker och jag missade att det stod en kona mitt i vägen, så jag körde in i den och kraschade lite lätt. Sjukt frustrerad över det och att chansen kanske var sabbad för en sådan skitsak gav mig ett mindre adrenalinpåslag. Emil väntade in mig lite men jag sa att vi skulle fortsätta gasa.
Efter ca 50 kilometer börjar det allra roligaste på hela banan, nästan konstant stig in mot Skövde igen i ca 15 kilometer. Vi dunkar på och kör långa och hårda förningar. Vi visste att vi är snabbare än de där bakom på stigar och ju mer stig det var ju mer skulle vi köra ifrån dem. Det var riktigt roligt att ligga och gasa på stigarna tillsammans med Emil, som jag aldrig har kört med tidigare. Även om man var sjukt trött och orolig för vad som skulle komma framför (strupen) och bakom (cyklister) var det ändå riktigt njutbart.
När det var 10 kilometer kvar kände jag att det inte skulle bli en godnattsaga den sista milen utan mer som en mardröm, då jag kände att Emil sakta men säkert gled längre och längre ifrån mig. När vi till sist kom ut på cykelbanorna in mot Skövde igen var han någon km/h för snabb för mig och nu var det endast att koncentrera sig på sig själv. Minimera skadan. 8 kilometer kvar och backarna från Skövde och upp till Billingen började sakta men säkert komma, i mindre etapper. Körde igenom villakvarteren och tog mig an "Hästbacken", den näst sista backen som är ungefär lika lång som strupen men mycket flackare. Tog mig upp men märkte att Marcus Jansson från CK Hymer låg längre ned i backen, tillsammans med Fredrik Lagercrantz, och de såg oroväckande starka ut. Försökte gasa på lite på sista stigen och igenom nästa villakvarter för att få så stor lucka som möjligt in i Strupen och förhoppningsvis nästan vara på toppen när de kom ikapp, så skulle jag kanske orka försöka spurta. Men benen stod rätt ut redan i början av Strupen som är relativt flack, och ganska snart kom de där grabbarna och körde förbi, som om det var startbacken. Hade inte en chans att försöka hänga på, speciellt inte när den riktigt branta delen återstod. Nej, det var bara att köra på och be till gudarna att det inte skulle komma fler sådana snabba bakifrån. Kom upp men nöd och näppe kändes det som, och märkte att det var lugnt bakåt. Kunde ta de sista få hundra meterna utan stress och rullade imål som 7:a i elitklassen, 8:a totalt då Lagercrantz gått o blitt gubbe till i år och kör H40.
 |
| Foto: Lasse Strand |
Jag är ändå nöjd med min prestation och hur loppet utspelade sig efter den första halvan, härifrån kan det bara bli bättre. Hur som helst ett KANONarrangemang av Skövde CK och Långloppscupen, en förstklassig bana, förstklassigt motstånd och ett förstklassigt arrangemang med den bästa maten på hela året efteråt, då de bjöd på varm, god lasagne.
Nu ser jag fram emot resten av säsongen!
Strava:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar